tisdag 2 juni 2015

Slutspel?

Det rör på sig i förhandlingarna. Men är det verkligen slutskedet av förhandlingsprocessen som vi ser?

Det kanske inte är början till slutet, men det är nog början till slutförhandlingarna som vi nu ser. I ett extraordinärt påkallat toppmöte i Berlin träffades igår president Hollande, förbundskansler Merkel, EU-kommissionsordförande Juncker, ECB-chefen Draghi och IMF-chefen Lagarde. Med andra ord, samtliga nyckelaktörer som är inblandade i de pågående förhandlingar med Grekland. Enligt uppgifter var det för att lämna ett sista bud till Grekland innan tiden runnit ut och en statsbankrutt blir sannolik. Möjligen är det för tidigt att dra den slutsatsen.

Mycket kan nämligen komma att ske fram tills dess att ett slutligt avtal har ingåtts. För detta talar den grekiske premiärministerns inlägg i den franska tidningen Le Monde, som i mångt och mycket listar den grekiska regeringens hållning till ett avtal. Det finns fortfarande ett antal punkter som kan skapa problem för en förhandlingslösning, mer specifikt arbetsmarknadslagstiftning och pensioner, vilket framkommer tydligt i Tsipras artikel:
"Regarding the issue of collective bargaining, the position of the Greek side is that it is impossible for the legislation protecting employees in Greece to not meet European standards or, even worse, to flagrantly violate European labor legislation. What we are asking for is nothing more than what is common practice in all Eurozone countries. This is the reason why I recently made a joint declaration on the issue with President Juncker. 
Concerning the issue on pensions, the position of the Greek government is completely substantiated and reasonable. In Greece, pensions have cumulatively declined from 20% to 48% during the Memorandum years; currently 44.5% of pensioners receive a pension under the fixed threshold of relative poverty while approximately 23.1% of pensioners, according to data from Eurostat, live in danger of poverty and social exclusion."
Således är det nog för tidigt att dra slutsatsen att ett avtal snart kommer att vara i hamn.

Dock är det fortfarande sannolikt att parterna till slut kommer överens. Båda sidor har mycket att förlora på om man misslyckas. Särskilt kännbart vore ett misslyckande för premiärminister Tsipras, vars politiska framtid mycket väl kan komma att avgöras beroende på hur förhandlingarna faller ut.

Därför är det mycket som talar att man till slut kommer fram till något, även om Tsipras artikel i Le Monde förmodligen inte lär gjuta olja på vågorna. Att likna EU:s ekonomiska stödprogram vid extrem nyliberalism kan, försiktigt uttryckt, påverka samtalsklimatet i ett läge när tiden håller på att rinna ut och klockorna hörs klämta.

Symboliskt nog avslutar Tsipras sin artikel i Le Monde med en referens till Hemingways "For Whom the Bell Tolls". Hemingways bok handlar om det spanska inbördeskriget, fascismens faror och om demokratins kollaps i Europa under 1930-talet. De associationer som Tsipras vill dra till vår tid är tydliga och kan ses som en appell till solidaritet. För sina syftens skulle skulle Tsipras lika gärna ha citerat John Donne, från vilken Hemingway hämtade titeln till sin bok:
 "No man is an island, entire of itself; every man is a piece of the continent, a part of the main. If a clod be washed away by the sea, Europe is the less, as well as if a promontory were, as well as if a manor of thy friend's or of thine own were: any man's death diminishes me, because I am involved in mankind, and therefore never send to know for whom the bells tolls; it tolls for thee."
De närmaste dagarna kommer vi få se om Tsipras lyckas överbrygga avståndet mellan sig själv och EU, IMF och ECB och om parterna hinner kommer överens innan klockan slagit färdigt.

2 kommentarer:

  1. Det var bra med källhänvisningen. Hemingway var ju en äventyrare. Kan man tänka sig att Tsipras har barn och är van att läsa en godnattsaga. "Klockan klämtar" är ändå ett uttryck som alarmerar. Är Tsipras rädd om sin karriär och därför inte gör någonting ? Nej, det pinsamma är att detta med att rikta udden utåt och inte inåt samhället , alltmer gör det tydligt att det grekiska samhället inte går att omforma så att inte samma problem inträffar igen. Annars skulle han ha släppt löst dynamiten i sitt parti - "klasskampen" - och varit framsynt. Här är ett väldigt sammanflätat klassamhälle som inte låter sig utredas över en natt. Det är en mycket känslig fråga.

    SvaraRadera
  2. Bra synpunkter!

    Artikeln i Le Monde kan tolkas på olika vis. Kanske är den mest tänkt att användas för internt bruk? Kanske är det för att rättfärdiga sin hållning som Tsipras lät skriva artikeln? Det finns ingen entydig tolkning. Det som sticker är timingen och tonen i artikeln: det är lite märkligt att göra sådana här polariserande utspel (som artikeln utgör) i ett känsligt läge för förhandlingarna.

    SvaraRadera