Regeringsombildning rycker närmare

En regeringsombildning genomförs sannolikt inom kort som en följd av två ministeravgångar.

Premiärminister Tsipras står inför en mindre regeringskris sedan han accepterat ekonomiminister Dimitris Papadimitrious besked om att han lämnar sin post. Papadimitrious avgång följer tätt i spåren av den biträdande arbetsmarknadsministerns Rania Antonopoulous avgång. Eftersom Antonopoulou och Papadimitriou är gifta med varandra var Papadimitrious avgång mer eller mindre en fråga om tid. 

Antonopoulous och Papadimitrious avgång kan summeras som följden av en konflikt mellan det lagliga och det lämpliga. Antonopoulou lämnar sin post efter det att framkommit att hon ansökt till och blivit beviljad ett månatligt bidrag på 1000 euro för sin lägenhet, enligt uppgifter i News. Hon har totalt sett erhållit bidrag på 23 000 euro (motsvarande cirka 230 000 kronor). Sedan uppgifterna kom fram i fredags om att Antonopoulou ansökt om bidraget har en livlig diskussion uppkommit i det lämpliga i att två av de mest förmögna medlemmarna i regeringen (enligt uppgifter i bland annat News) använder sig av ett bidrag som egentligen är tänkt för en annan målgrupp. Mot bakgrund av den profil som det styrande regeringspartiet har blev denna konflikt till slut ohållbar. Båda statsråden har till slut fått lämna regeringen.

Även om Antonoupoulou har meddelat att hon kommer att betala tillbaka beloppet är krisen nu ett faktum för premiärminister Tsipras. Han står utan tre statsråd; biträdande utbildningsminister Costas Zouraris avgick i januari. En regeringsombildning är den troliga följden av denna händelseutveckling. (Enligt Kathemerini kan även migrationsminister Yannis Mouzalas ingå i en ombildning, då han kan lämna på grund av hälsoskäl). 

Det återstår dock att se vad premiärminister Tsipras väljer att göra. En ombildning kan bidra till att lindra den mer praktiska delen av krisen. Den moraliska dimensionen av krisen, som kanske är den huvudsakliga, är i dagsläget i behov av svar. 

Regeringen ombildas

Till slut kom beskedet som gjorde slut på de allt mer intensiva spekulationerna. Regeringen ombildas. Premiärminister Tsipras beslut som offentliggjordes sent på fredagskvällen bör ses som ett sätt att söka få ny fart på förhandlingarna mellan Grekland och EU. Det är även ett försök att vända de sjunkande opinionssiffrorna.

Det är en betydande ombildning som presenterades. 15, av totalt 48, ministrar är nya. 11 ministrar ersätts.  En hel del av förändringarna har följt förväntningarna:

- Finansminister Euclid Tsakalotos får stanna kvar. (Tsakalotos hoppade in ett kritiskt läge i förhandlingarna i förra året i samband med att den Yannis Varoufakis hastigt fick lämna).

- Panos Skourletis får dock lämna posten som energiminister. Skourlettis har motsatt sig privatiseringen av statens egendomar och har även varit inblandad i en konflikt med gruvbolaget Eldorado. Skourlettis får dock en ny post som inrikesminister. 

- En del ögonbryn kommer att höjas av att Dimitris Padamitriou blivit utsedd som utvecklingsminister. Papadimitriou är ordförande för Levy Economics Institute vid Bard College i New York. 

- Samtidigt kommer (förmodligen) en del smilband att tänjas över beskedet att Terence Quick blivit utsedd som biträdande minister med ansvar för greker boendes utanför landets gränser.

Av reaktionerna att döma ligger ombildningens tyngdpunkt på att få ny fart på de pågående förhandlingarna mellan den grekiska staten och EU. Om detta räcker att skaka av sig den negativa bild som regeringen tampats med återstår att se. Klart är dock att premiärminister Tsipras parti ligger efter i mätningarna. Klart är troligen även att Tsipras sätter sin förhoppning till att ombildningen bidrar till att gapet mellan partierna krymper.

PS: Här hittas presenteras den nya regeringen.

Inför flyktingtoppmötet

Likt februari ser mars ut att bli en månad med mängder av prövningar för regeringen i Grekland. Kanske kommer EU:s flyktingtoppmöte att bli den främsta. 

Läget är minst sagt ansträngt för regeringen i Grekland. På den inrikespolitiska arenan har februari präglats av en landsomfattande generalstrejk, stundtals hätska demonstrationer och veckolånga blockader av bönder som protesterar mot regeringens planer att reformera pensionssystemet. Planerna är impopulära. Det är oklart om regeringen kommer att kunna klara att rösta igenom lagförslaget om ändrade pensioner. Opinionen har vänt sig mot regeringen. Ett nyval skymtar i horisonten.

De senaste veckorna har dock präglats av utrikespolitiska komplikationer som har sin orsak i den rådande flyktingkrisen i Europa. Land efter land har stängt sina gränser eller sökt göra det svårare för flyktingar att ta sig fram. Detta har bidragit till att allt fler flyktingar fastnat i Grekland på vägen norrut. Relationerna mellan länderna har blivit ansträngd. Situationen nådde en slags kulmen den 25e februari då Grekland kallade hem sin ambassadör i Österrike.

En konstruktiv lösning behövs i denna fråga. Situationen ser nämligen ut att eskalera. Den grekiske migrationsministern, Yannis Mouzalas, uppger i Ekathimerini att han uppskattar att upp till 70 000 flyktingar kan fastna i Grekland i mars. Det finns ett fog för den uppskattningen: som bilden ovan visar, vilken baseras på siffror från UNHCR, befaras det att flyktingströmmen under 2016 kan komma att överträffa 2015 års siffror. Grekland kan snabbt komma att bli en flaskhals (och har så blivit de senaste dagarna). Idag har dessutom UNCHR gått ut med en varning att en humanitär kris i Grekland är nära förestående.

Den sjunde mars, det vill säga, på måndag om en vecka, håller EU ett toppmöte om flyktingkrisen. Då lär den grekiska regeringen göra sitt till för att få tillstånd en lösning där, som premiärminister Tsipras uttryckte det, inte Grekland inte blir en "själarnas lagerplats". Om han och regeringens företrädare lyckas är en öppen fråga. Förutsättningarna kunde ha varit bättre.

Lästips 1: Tankesmedjan Bruegel har skrivit en rapport om den humanitära situationen i Grekland.

Lästips 2: Dianeosis har nyligen genomfört en undersökning om hur grekerna betraktar flyktingkrisen.

Vänligen notera: Det som presenteras i detta inlägg utgör mina egna åsikter (och således inte min arbetsgivares). 

En nygammal regering

Sent igår kväll presenterades den nya regeringen. En del bekanta namn återkommer i den nygamla koalitionen mellan SYRIZA och Oberoende greker, andra är nya. Ett par mönster består dock.

Alexis Tsipras återvänder som premiärminister. Panos Kammenos, partiordförande för Oberoende greker, återfår posten som försvarsminister. Euclid Tsakalatos, som med kort varsel i ett kritiskt läge fick ersätta den kontroversielle Varoufakis, får förnyat förtroende som finansminister.

I övrigt har ett antal ommöbleringar skett i den nya regeringen och ett antal departement ritats om, vilka listas här av Kathimerini. I sin helhet består regeringen av 46 medlemmar: 18 ministrar, 16 vice ministrar och 12 biträdande ministrar.

Ett par mönster består dock. Även i denna regering finns det ett underskott av kvinnor. I den förra regeringen som leddes av Tsipras var 6 av 39 statsråd kvinnor (motsvarande 15%). I det nya kabinettet återfinns 7 kvinnor av totalt 46 medlemmar (15%). Då är dock posten som regeringens talesperson (där Olga Gerovasili får fortsatt förtroende) inräknad. Lyfts denna post bort sjunker andelen till 13%. Värt att notera att även denna gång är samtliga poster som kvinnor återfinns i juniora.

Den nya regeringen kommer att sväras in idag kl 9.30. Därefter tillträder, av allt att döma, en intensiv mandatperiod som kommer att präglas av arbetet med att genomföra innehållet i det tredje memorandumet. Då kommer den riktiga prövningen för Tsipras och dennes regering.

Uppdatering: Han var statsråd i tolv timmar. Infrastrukturminister Dimitris Kammenos meddelade att han avgår (samma dag som regeringen blev insvuren). Det får sägas att utnämningen av Kammenos överraskade mer än hans avgång.

Om en händelserik vecka och en oviss månad som väntar

Allt fler frågetecken uppstår efter den nytillträdda regeringens första vecka.

Att den nytillträdda regeringen hunnit lämna avtryck under sin första vecka vid makten får sägas vara något av ett understatement: den har rört om och komplicerat EU:s gemensamma linje gentemot Ryssland. Den har gått emot tidigare överenskommelser med EU om strukturreformer (t.ex. inom energimarknaden och Piraeus hamn). Den har tagit de första stegen i en politik som återställer tidigare beslut som den föregående regeringen tagit (genom att bl.a. ta beslut om att återanställa offentliganställda som blivit avskedade). Regeringen har med andra ord gått ut hårt.

Om regeringens första vecka vid makten ska ses som en indikator på vad som följer, så lär den kommande månaden följas med både oro och intresse. Regeringens handlingar har fått många att spekulera i (inte minst The Economist, se bild nedan) att den nya regeringen kommer att följa en hårdför linje gentemot EU i de kommande förhandlingarna i februari om att tina upp de 7,2 miljarder euro som frusits inne (samt om Greklands övriga avtal med EU). Dessa pengar ingår som en del av avtalet om stödlån i utbyte mot reformer (det så kallade memorandumet) och behövs om den grekiska staten ska kunna betala ut lån, pensioner och genomföra andra åtaganden som den har. Dessutom ska den nya regeringen även försöka förhandla om landets lån och skriva ned dessa. Just avskrivning av den skuld som landet har varit ett viktigt vallöfte som SYRIZA lämnade till sina väljare.

Mot bakgrund av SYRIZA ageranden hittills har det spekulerats i att SYRIZA snart kommer att inse att det blir svårt att genomföra sina vallöften. Om EU sätter sig emot SYRIZAs ambitioner om en skuldavskrivning på upp emot 50% av beloppet, så har SYRIZA inte så mycket att komma med: det är europeiska skattebetalare som står för lånen till Grekland. Det blir dessa som drabbas om lånen om skrivs ned. Finlands statsminister, Alexander Stubbs, är en av de europeiska ledare som uttalat sig vara emot en skuldavskrivning. Detta faktum skulle innebära att SYRIZA inom kort tvingas genomföra vad som med grekisk terminologi brukar kallas för "kolotoumba", det vill säga en politisk helomvändning.

 (En fyndig sketch av Dimitris Hantzopoulos, 30.1.2015. I bilden till vänster står det "Den engelska editionen" och i bilden till höger "och den tyska")

SYRIZA har inom loppet av en vecka satt igång ett chickenrace gentemot EU - ett race där någon av parterna förr eller senare tvingas ge vika. Nu väntar en månad då vi kommer att få veta vem som drar sig ur loppet.
  

Lästips: Om du vill veta mer om vad en kolotoumba är och vad det skulle innebära för SYRIZA, så kan denna artikel (på engelska) vara intressant att läsa.

En regering, många utmaningar

Mindre än 48 timmar efter det att vallokalerna stängdes har en ny regering presenterats i Grekland. 

Det har gått fort. På två dagar har rösterna i valet räknats, en ny premiärminister svurits in, en kontroversiell maktallians bildats och, som det framkommit för en timme sedan, en ny regering presenterats.

Det finns en anledning till de snabba vändningarna. Den som får uppdraget av landets president att bilda regering har tre dagar på sig. Sedan övergår uppdraget till den som kommit tvåa i valet. Alexis Tsipras har förmodligen haft ett hektiskt dygn.

Det finns en till anledning till att det går snabbt. Förhandlingarna med EU om det frysta stödpaketet på drygt 7 miljarder euro behöver kvickt återupptas. De pengarna behövs för att den grekiska staten ska kunna finansiera sina utgifter.

I dessa förhandlingar (och de som följer) kommer Yanis Varoufakis (finansminister) och Panagiotis Lafazanis (vice premiärminister) spela en viktig roll, ur SYRIZAs synvinkel. De två har haft en stor del i SYRIZAs vallöfte om att skriva ned landets skulder och ska nu försöka infria löftet. Det är en öppen fråga hur det kommer att gå.

I övrigt har ögonbrynen höjts över att högernationalistiska Självständiga/Oberoende greker (ANEL) och vänsterradikala Syriza bildar regering. Motståndet mot memorandumet är det enda politiska område som de två partierna kommer överens om. I övrigt står de mycket långt ifrån varandra. Med andra ord finns här en källa till slitning som över tid kan få regeringen att falla samman.

Det finns en intressant iaktagelse som har gjorts beträffande denna koalition och hur den kan komma att överleva de spänningar som uppstår. Den spekulerar i att ANEL kommer låta SYRIZA få igenom sin ekonomiska politik i utbyte mot att SYRIZA inte rör i frågor som är viktiga för ANEL, till detta hör frågor som försvars-och utrikespolitik, religion- och socialpolitik. En sådan uppgörelse skulle i så fall ge ett visst mått av frid för regeringen. Att  ANELs ordförande Panos Kammenos blir försvarsminister får sägas ge ett visst stöd till iaktagelsen.

En annan iaktagelse, som en hel del kommer att anmärka på, är att bara 6 av 39 statsråd i den nya regeringen är kvinnor. Dessutom är samtliga 6 biträdande ministrar. För SYRIZA, som lovat åtgärda jämställdhetsgapet, är det besvärande att inte mer än 15% av regeringen består av kvinnor. Det kommer förmodligen inte räcka långt med att regeringen visar på att med Zoe Konstantopoulou får landet en kvinnlig talman.
 
Not: En engelskspråkig förteckning över regeringens sammansättning hittar du här

Regeringen ombildas

Åsikterna lär vara uppdelade. Gårdagens regeringsombildning är nog varken radikal eller konservativ. Sanningen ligger nog, som det brukar vara, någonstans mitt emellan.

Den har varit på gång ett tag nu. Igår offentliggjordes den. Regeringsombildningen innebär att ett par namn lämnar och ett par nya tillkommer. Allt som allt omfattades 9 av 19 departement av förändringen. En klar majoritet av regeringen berördes således inte alls av ombildningen.

Den mest anmärkningsvärda (och på förhand mest haussade förändringen) i den sedan länge aviserade regeringsombildingen som offentliggjordes igår var att finansminister Stournaras lämnar sin post. Stournaras kommer förmodligen att tillträda som ny chef för Bank of Greece. Han ersätts av Gikas Hardouvelis. Det betyder att en så kallad teknokrat ersätts av en annan.

Mer specfikt är Hardouvelis en nationalekonom, som dock växlat mellan akademins, näringslivets och politikens domäner. I den senare domänen arbetade han för premiärminister Papademos och var  inblandad i 2012 års förhandlingar mellan den grekiska regeringen och den så kallade trojkan om en nedskrivning av landets skulder. Denna erfarenhet samt att han kommer från en mer neutral bakgrund kan, om man får göra en bedömning, spela en nyckelroll i de återkommande förhandlingarna med EU, IMF och ECB.



Några av utnämningarna kommer säkerligen att bli debatterade. Till dessa hör Makis Voridis och Andreas Loverdos. Den sistnämnde blev kritiserad för sina uttalanden gentemot HIV-drabbade kvinnor.

En annan aspekt av utnämningarna som är värd att uppmärksamma är att antalet kvinnor på regeringsposter stiger: Angeliki Gerekou, Fofi Gennimata och Evi Christofilopoulou är nya  namn i regeringen. Sedan tidigare återfinns Olga Kefalogianni i posten som turismminister. Tilläggas bör att Sofia Voultepsi blir ny talesperson för regeringen. Man bör dock notera att de tre förstnämnda enbart är biträdande ministrar. När det gäller kvinnor, så är tomrummet i grekisk politik stort.

Sett i sin helhet är det ännu något för tidigt att göra en slutlig bedömning av ombildningen. Regeringen knyter till sig ett par personer, som i fallet Loverdos, som tidigare hade lämnat de två regeringspartierna, vilket kan bidra till att stabilisera det bräckliga regeringsunderlaget. Det har spekulerats i att utnämningarna är ett led i att dra tydligare konfliktlinjer gentemot oppositionen och anlägga ett fränare tonläge. Det återstår att se.

Gårdagens regeringsombildning utgör i praktiken en marginell förändring (med ett par undantag). Mer avgörande är hur den nya regeringen lyckas med sina åtaganden. Där har den nye finansministern en mer substantiell roll att spela. Hardouvelis har, likt sin företrädare Stournaras, ett tufft jobb framför sig.