Gennimata vald till partiledare för nybildade mittenvänsterkoalition

Fofi Gennimata vann som väntat den andra och avgörande omgången som partiordförande för den  mittenvänsterkoalitionen. Nu återstår frågor om det nya partiets framtid.

Med 56,6% av de 156 000 rösterna vann Fofi Gennimata, nuvarande ledare för det gamla socialdemokratiska partiet PASOK, en tydlig seger i den andra och avgörande omgången som partiledare för den nybildade mittenvänsterkoalitionen Demokratiska Alliansen som hölls igår, rapporterar Kathimerini. Nikos Androulakis, utmanaren till Gennimata, samlade 43.4%.

En konstituerande kongress för partiet kommer att hållas i januari, meddelade Gennimata  i samband med att valresultatet blev känt. Det är möjligen det enklaste beslutet för Gennimata. Redan nu finns  frågor om vad det, till slut, är för parti som hon kommer att leda. Den nybildade koalitionen saknar nämligen ett partiprogram. Det kan mycket väl även sakna medlemmar om till exempel To Potami drar sig ur koalitionen. Det hela kan, i värsta fall, resultera i ett parti utan program och en rörelse utan medlemmar, bortsett från PASOK.  Det nygamla mittenvänsterpartiet har med andra ord mycket kvar att bevisa.

Much ado about nothing.

Current leader of Pasok elected to lead a new centre-left party that hasn't been formed that will, at the end of the day, be Pasok. https://t.co/r9Ww3z6XeI

— Damian Mac Con Uladh (@damomac) November 19, 2017

#Greece - leader of decimated centre-left party has been elected as leader of new centre-left party to be founded.

— Bruno Tersago (@BrunoTersago) November 19, 2017

Opinionsmätning

Regeringspartiet SYRIZA befinner sig i fortsatt i motvind i den första mätningen sedan skatte- och pensionspaketen röstades igenom i parlamentet.

Motvinden för SYRIZA fortsätter. Avståndet upp till oppositionspartiet är Ny Demokrati 7.5 procentenheter, enligt den mätning som ALCO genomfört (mellan 30 maj och 2 juni) och som publicerades i Proto Thema. Vore det val i Grekland i dag skulle respondenterna rösta på följande vis:

Ny Demokrati 25,4%
SYRIZA 17,9%
Gyllene Gryning 8,1%
KKE 6,5%
Demokratiska Koalitionen 4,3%
Folklig Enhet 3,1%
Centerunionen 3,0%
Oberoende Greker 2,5%
Frihetsfärden (Plefsi Eleftherias) 2,4%
Floden 2,2%

Mätningen visar på ett antal intressanta rörelser i opinionen. Den juniora partner i regeringskoalitionen, Oberoende greker, befinner sig numera under treprocentsspärren. Under spärren befinner sig nu även Floden; partiet är dessutom klart minst i mätningen. 

Vän av ordning noterar även att Demokratiska Koalitionen samlar 4,3% av rösterna i mätningen. Det är den valda partibeteckningen för koalitionen mellan socialdemokratiska PASOK och ett ubrytarparti från SYRIZA, Demokratisk vänster (DIMAR).  

På väg in och upp är istället två utbrytarpartier ur SYRIZA: Folklig enhet, som leds av det tidigare statsrådet Lafazanis, tar sig över treprocentsspärren och skulle ta sig in i parlamentet om val skulle hållas idag. 

På väg in i parlamentet tycks även det nyligen bildade partiet Πλεύση Ελευθερίας (ungefär Frihetsfärden) vara. Det består för närvarande av den den tidigare SYRIZA-medlemmen och förra parlamentsordföranden (talman) Zoe Konstantopoulou (i bilden här ovan) och den mellan partier vandrande Rachel Makri.

Uppgången för Folklig Enhet och Frihetsfärden - två partier med SYRIZA-kopplingar - kan tolkas som att väljare med vänstersympatier tycks överge premiärminister Tsipras, som för övrigt noterar mycket låga förtroendesiffror enligt ovannämnda mätning. 75% uppger att de inte litar på premiärministern. Det är en tydlig och mycket skarp kontrast jämfört med 2015.

Reflektion: Ett politiskt landskap i förändring

Det politiska landskapet i Grekland ser ut att förändras återigen. Förändringar i opinionen och upplösningen av politiska konfliktlinjer driver sannolikt på denna utveckling.

Dagens Nyheter skriver idag att den politiska kartan i Sverige har ritats om. Det går nog att påstå att förändringarna av det politiska landskapet i Grekland är ännu mer omfattande. Och frekventa.*

Detta kan man se i form av förändringarna i väljaropinionen. Den färska opinionsmätning som redovisades i det föregående inlägget visar att samtliga partier har tappat väljare. De två största partierna, sett till opinionsstödet, har rentav halverats jämfört med valet i september. Bakom denna trend ligger troligen ett rågat mått av missnöje; vilket även manifesterades i det rekordlåga valdeltagandet i september. Soffliggarna har blivit fler.

En annan, och mer viktig, drivkraft till förändringarna är att en viktig konfliktlinje i praktiken lösts upp. Ställningstagandet gentemot memorandumen, det vill säga de paket av åtaganden av reformer och ekonomisk sanering som den grekiska staten förbundit sig till i utbyte mot stödlån, var den kanske viktigaste konfliktlinjerna mellan partierna i det grekiska parlamentet. Partierna tog ställning antigen för eller emot memorandumet. De definierades genom detta val.

SYRIZA är ett av de partier som fick sitt genombrott på den politiska arenan genom sitt kraftiga motstånd mot memorandumen. Det bidrog i hög utsträckning i att partiet vann valet i januari i år. När sedan partiet i regeringsställning, avtalade fram ett tredje memorandum i juli i år, har SYRIZA i praktiken raderat denna konfliktlinje. Ny Demokrati, PASOK, Potami och SYRIZA har samtliga accepterat memorandumet. Det betyder att det, åtminstone i teorin, nu finns en politisk majoritet för memorandumet i det grekiska parlamentet.

Detta betyder även att skillnaderna mellan partierna tenderar att suddas bort, vilket kan vara en bidragande faktor till det kraftiga väljartappet som noterats i den nämnda opinionsmätningen. Väljarna efterfrågar förmodligen en tydligare identitet och politik bland de olika partierna. Det saknas med andra ord konturer i det grekiska politiska landskapet.
Åtminstone just nu.

* I alla fall om man tar del av detta inlägg.

Ett (o)väntat partiledarmöte

Premiärminister Tsipras har bett president Pavlopoulos att bjuda in de grekiska partiledarna till gemensamma överläggningar kommande lördag för att diskutera pensioner, flyktingsituationen och förutsättningarna inför kommande voteringar där omfattande reformpaket ska röstas igenom. Kan detta drag av Tsipras ändra den rådande dynamiken i grekisk politik?

Möjligen är den både oväntad och väntad. Det beror nog på hur man väljer att tolka premiärminister Tsipras inbjudan till de övriga partiledarna att delta i gemensamma överläggningar: Oväntad, mot bakgrund av den polariserande stämning som oftast präglar grekisk politik. Väntad, med anledning av att regeringens marginal har krympt så pass att oppositionens stöd allt mer behövs för att undvika att regeringen faller. Enligt To Vima har samtliga partiledarna utom Gyllene gryning mer eller mindre tackat ja till Tsipras inbjudan.

Redan nu bör det sägas att utsikterna att det kommer något konkret av överläggningarna är små. Ny Demokrati, det största oppositionspartiet, befinner sig för närvarande mitt i ett partiledarval, vilket troligen upptar partiets fulla uppmärksamhet. Från de övriga oppositionspartierna, främst PASOK och Floden, är det troligt att intresset av att ge Tsipras och SYRIZA sitt stöd vara begränsat, mycket på grund av att det råder ett ansträngt förhållande mellan regering och opposition.

Det finns dock en logik i att Tsipras gör detta drag. I ett antal kritiska omröstningar i juli, då Tsipras tappat stöd internt och ett trettiotal SYRIZA-ledamöter vägrade att följa premiärministerns linje, gav oppositionen sitt stöd till Tsipras. Därmed undveks en allvarlig politisk kris i Grekland (och att Tsipras regering föll). Kanske räknar Tsipras med en repris?

Tsipras majoritet är nämligen numera nere i en marginal på tre röster sedan två ledamöter lämnat (och en avsagt sig sitt uppdrag). Denna marginal kan krympa ytterligare. Det grekiska parlamentet ska inom kort rösta om reformer av det grekiska pensionssystemet. Redan nu kommer signaler om att dessa åtgärder är impopulära: tusentals pensionärer har idag demonstrerat i centrala Aten mot de aviserade förändringarna av pensionerna, rapporterar Kathimerini. Dessutom har en ny landsomfattande strejk utlysts av de två största grekiska fackförbunden den tredje december, med syftet att väcka opinion mot regeringens politik. Trycket på Tsipras är med andra ord högt.

Därför finns det en logik i att Tsipras bjuder in de övriga partiledarna. Deras stöd behövs för att undvika att Tsipras majoritet, och i förlängningen hans regering, inte helt faller samman. Samtidigt lär de övriga partierna vara medvetna om Tsipras allt mer prekära situation. Man kan då fråga sig vad oppositionerna väljer att göra på sikt, efter lördagens överläggningarna har hållits. Är de beredda på nyval? Vill de påverka utformningen av politiken? Frågorna är många. Tsipras inbjudan kan förändra dynamiken i grekisk politik. 

Första mätningen: ett val mellan två huvudkandidater

Valrörelsen ser ut att stå mellan Syriza och Ny Demokrati. Den ser även ut att bli en fråga om SYRIZAs knappa försprång kommer att tappas när valrörelsen går in i sitt slutskede. Det visar den första mätningen som bloggen Politik i Grekland och textanalysföretaget Gavagai har tagit iniativ till. 

Valrörelsen kretsar kring Syriza och Ny Demokrati. De två partierna står ut jämfört med övriga partier i antal omnämnanden i mätningen, vilken har följt utvecklingen från den 4/9 till 13/9. Uppmärksamheten i valrörelsen kretsar mellan dem två, vilket bilden här nedan visar. Det är för övrigt i linje med vad opinionsmätningarna under valrörelsen har visat fram till dags dato; dessa tecknar bilden av ett jämnt lopp mellan de två partierna. Det är i praktiken givet att det är mellan dessa två partier som valet kommande söndag kommer att stå. I denna mätning har SYRIZA ett försprång, men partiet visar en svagt nedåtsluttande trend. Partiet är på väg att glida ner mot Ny Demokrati. Ny Demokrati visar en mer stabil trend, men verkar inte bli det parti som har initiativet i valrörelsen. 

Övriga partier har mer eller mindre hamnat i skymundan i valrörelsen, enligt mätningen. Undantaget utgörs dock av PASOK. Det har troligen att göra med dess roll i regeringsbildningen efter valet - opinionsmätningarna pekar på att en koalitionsregering är ett sannolikt scenario - samt dess historiska betydelse som en av de två partier som traditionellt befunnit sig i regeringsställning. Antalet omnämnanden för PASOK är något större jämfört med vad dess opinionssiffror motsvarar.

Mätningen visar för övrigt ett par andra mycket intressanta resultat. Det nybildade utbrytarpartiet Folklig enhet (Laiki) verkar ha svårt att få ett genomslag. Det kan tolkas som att intresset för partiet och dess politik - som i stora stycken påminner om SYRIZA innan valet i januari och innan överenskommelsen i juli - är litet. Dess utsikter på söndag förefaller vara begränsade. Begränsat är även intresset för Potami. Partiet verkar även det ha svårt att få ett genomslag i debatten, trots att partiet spås komma spela en nyckelroll i regeringsbildningen efter valet.

När det gäller hur partierna uppfattas och vilka känslor dessa genererar (bilderna ovan) pekar mätresultaten på att valrörelsen kretsar SYRIZA och Ny Demokrati. Inget av de övriga partierna verkar kunna väcka ett engagemang, såväl positivt som negativt, som kan konkurrera med de två huvudkandidaterna.

Intressant nog verkar SYRIZA och Ny Demokrati följas åt. En försiktig, och möjligen något kontroversiell tolkning av detta resultat är att det pekar mot en valrörelse som, hittills, inte väckt ett större ett engagemang bland väljarna. Med tanke på händelseutvecklingen i Grekland i år går det att förstå att det finns en viss matthet. I år har de grekiska i snitt fått gå till vallokalen var tredje månad. Detta kan vara ett tyst men tydligt utslag av så kallad voter fatigue. Det kan bli en faktor som påverkar utfallet på söndag. 

Andra faktorer som kan komma att påverkas av den rådande trenden är mobilisering och valdeltagande. Lägg därtill att det finns en grupp av osäkra väljare på mellan 10-20%, så betyder detta att utfallet av valet är långt ifrån givet. Mycket kan hända med en vecka kvar. 

Räkna därför med att SYRIZAs partiledare Alexis Tsipras och Ny Demokratis dito, Evangelos Meimarakis, troligen kommer att lägga mer engagemang på att göra bra ifrån sig när de ställs mot varandra i kvällens partiledardebatt (som startar kl 20.00 svensk tid). Då kan osäkra väljare både vinnas och förloras och valresultat beseglas. 

Not: Ytterligare en mätning kommer att publiceras innan valet på söndag. Ovanstående mätning har genomförts av Gavagai. För tolkningen av mätresultaten är det Politik i Grekland som bär på ansvaret.

PS. Jag letar efter nya uppdrag och anställning inom kommunikation, politik och utvecklingsfrågor - för information om rekrytering och tips kan man läsa mer här.

En ny prövning

Förra veckans viktiga omröstning blev något av en vattendelare för premiärminister Tsipras: en majoritet på 162 mandat blev till en minoritet sedan 39 ledamöter inte röstat med sin egen regering. Imorgon väntar en ny prövning för premiärministern.

Omröstningen i onsdags reducerade regeringskoalitionen till 123 ledamöter. Det är oklart hur många som kommer att kvarstå efter den omröstning som väntar imorgon. Då ska 934 sidor av åtgärder och lagändringar klubbas igenom. Omröstningen imorgon omfattar det andra av två beslutspaket som den grekiska regeringen kom överens om i Bryssel i  förra veckan med sina förhandlingsparter. Detta var ett villkor för att den grekiska staten ska kunna ta emot nödlån och stävja en hotande statsbankrutt. Men omröstningen ställer till med bekymmer.

Två åtgärder har dock lyfts bort från morgondagens omröstning; det handlar om skatter för jordbrukare och utfasningen av förtida pension, rapporterar Kathimerini. Beslutet om dessa områden ska enligt uppgift fattas senare. Denna manöver kan vara ett sätt för premiärminister Tsipras att köpa sig tid och att undvika ytterligare avhopp från de egna leden. Faller stödet till under 120 mandat talas det om, som till exempel Reuters noterar, att att premiärministern kan tvingas utlysa en förtroendeomröstning i parlamentet och/eller avgå. Ett nyval lär i så fall bli följden.

Det finns dock en risk med att lyfta bort två områden från omröstningen i morgon. Det kan uppröra EU med flera, vars fortsatta stöd den grekiska regeringen behöver. Det kan även riskera stödet från oppositionen. Sedan omröstningen i förra veckan behöver premiärminister Tsipras mandat från främst Ny Demokrati, PASOK och Floden för att kunna rösta igenom beslut.

Allt detta pekar på att premiärminister Tsipras har en svår balansgång framför sig. Den svåraste prövningen kanske rentav väntar imorgon.

En lista med konsekvenser

Sent igår kväll lämnade den grekiska  regeringen en tretton sidor lång lista på reformer och andra åtgärder som har begärts för att ett avtal ska träffas och en statsbankrutt undvikas. Men den inlämnade listan kan få konsekvenser politiskt och i opinionen.

Idag, fredag, ska den inlämnade listan debatteras och röstas igenom i det grekiska parlamentet. Listan (som hittas här) innehåller bland annat åtgärder som höjd pensionsålder, höjd restaurang- och hotellmoms, höjd företagsskatt men även att den lägre ö-momsen i stort sett tas bort. Man kan troligen räkna med en animerad debatt som kan få politiska konsekvenser.

Den första frågan som många kommer att ställa sig är, kommer premiärminister Tsipras kunna hålla ihop sitt parti? Det har funnits intern kritik inom SYRIZA och frågan är hur den inlämnade listan kommer att tas emot. Att pensionerna stramas upp kan väcka reaktioner. Pensioner har sedan länge varit en så kallad "röd linje" i förhandlingarna med EU. Nu kan de ändrade pensionsvillkoren istället bli ett rött skynke och leda till att SYRIZA splittras eller att parlamentsledamöter lämnar partiet.

Den andra frågan är, kommer regeringskoalitionen med Oberoende greker (ANEL) att bestå? En lägre moms för de grekiska öarna är något som Oberoende greker haft som en röd linje. Nu föreslås istället en enhetlig moms. En annan prioriterad för partiet har varit försvaret. Nu pekar uppgifterna på att försvarsutgifterna stramas åt (med 300 miljoner). Blir allt detta droppen för Oberoende greker?

Det är talande att såväl Panagiotis Lafazanis (tongivande inom Vänstra plattformen, en mer hårdför del inom SYRIZA) som Panos Kammenos (partiordförande för Oberoende greker och försvarsminister) inte har skrivit under den inlämnade listan, enligt uppgifter i To Vima.

Den tredje frågan är, vad kommer oppositionen att göra? Om partierna Ny Demokrati, Potami (Floden) och PASOK stödjer listan, så underlättas försöken att nå en uppgörelse och därefter genomföra de föreslagna åtgärderna. Det skulle även underlätta för premiärminister Tsipras att parera konsekvenserna av den första och andra frågan. Men om oppositionspartierna ställer sig bakom förslagen, så blir det svårare att kritisera dem när de genomförs.

Ytterligare en fråga, som förmodligen kommer att uppmärksammas framöver, är hur listan kommer att tas emot av opinionen. Mycket är det som pekar på att den lista som lämnats in innebär i sin helhet större åtstramningar än det avtalsförlag som de grekiska väljarna fick ta ställning till i den omdiskuterade folkomröstningen i söndags. Ett argument som premiärminister Tsipras motiverade den utlysta folkomröstningen med var att ett nej skulle leda till ett bättre förslag istället. 61% valde att rösta nej. Men om nu det inlämnade förslaget upplevs vara likadant eller till och med värre än det som man röstade om i söndags kan det leda till att en svekdebatt tar fart. Det finns tecken på det idag. Men hur kommer det ut att se ut imorgon?

Gennimata ny ordförande för det socialdemokratiska partiet

Med Fofi Gennimata som ordförande för PASOK återfinns en kvinna återigen som ledare för ett parlamentariskt parti i Grekland. Ett sisysfosarbete väntar dock den nye partiordföranden.

Med mer än 50% rösterna lyckades Fofi Gennimata sent på söndagskvällen slå ut konkurrenterna Loverdos och Konstantopoulos i kampen om ordförandeposten. Hon gjorde det redan i den första omgången, vilket i sig kan ses som en markering. Den tidigare ministern får nu uppdraget att vända trenden för ett parti på nedgång. Av det tidigare maktpartiet PASOK återstår nämligen idag en spillra blott.

Nedgången för partiet kan illustreras på olika vis. Det kan visas i antalet väljare (nio av tio väljare har lämnat partiet på sex år). Det kan visas i antalet mandat (2009 hade partiet 160 av 300 mandat i parlamentet; 2015 16 stycken). Det kan även visas i antalet som i går röstade i valet till ny ordförande: 

2004: 1 020 145 röster (1 kandidat)

2007: 769 156 (3 kandidater) 

2012: 230 000 (1 kandidat) 

2015: 53 000 (3 kandidater)

Gennimata har närmast ett sisyfosarbete framför sig. Så krasst och koncist ser förutsättningarna för hennes uppdrag ut: Väljarantalet minskar. Missnöjet med partiet växer. Kampen med SYRIZA om positionen som den dominerande vänsterkraften i grekisk politik har i princip förlorats. Dessutom föredrar nästan sju av tio väljare att partierna inom center-vänsterspektrat i grekisk politik (det område som PASOK befinner sig i) antingen samlas kring ett nytt parti eller går samman med SYRIZA/Ny Demokrati, enligt en undersökning som Makedoniens universitet publicerat nyligen. Det är nästan en evigt stigande uppförsbacke som Gennimata har framför sig. Uppför denna brant ska hon nu försöka baxa sitt parti.

Gennimatas svar till denna förutsättning är att söka knyta an till partiets gräsrötter. Det kan vara en förnuftig strategi, givet vissa förutsättningar. Frågan är dock om det räcker till, när antalet gräsrötter ständigt krymper. 

På ett sätt är dock valet av Gennimata värt att uppmärksamma. Med tanke på att det finns ett tomrum av kvinnliga politiker är det en viktig signal att det finns plats för fler röster inom grekisk politik. 

Ödeskongress för PASOK

Av det tidigare regeringspartiet PASOK återstår idag en spillra. En kongress inleds idag där det socialdemokratiska partiet ska välja en ny partiledare och söka staka ut en ny väg.

För att inse vidden av PASOKs situation kan en jämförelse med Sverige vara på sin plats. I Sverige noterar det socialdemokratiska partiet historiskt låga opinionssiffror: ungefär var fjärde väljare stödjer partiet idag. Det är siffror som förmodligen får partiets strateger att höja ögonbrynen och vecka pannorna. I den kongress som hölls i förra helgen i Västerås satte denna situation sin prägel på rapporteringen: siffrorna gick på tvären med partiets självbild. Att partiet åter befinner sig i regeringsställning betyder i detta sammanhang föga.

Hade (s) i Sverige resonerat annorlunda om man hade jämfört med situationen för (s) i Grekland idag? Idag inleder nämligen PASOK, socialdemokraternas systerparti i Grekland, sin kongress. En ny partiordförande ska väljas för att ersätta den avgående.

Det är ett stukat och sargat parti som samlas: För sex år sedan samlade partiet 44% av rösterna i valet, kvitterade genom valsystemets upplägg 160 av 300 mandat i parlamentet, efter att man kunnat konstatera att man fått de grekiska väljarnas förtroende att åter igen styra landet.

Mycket har hänt sedan dess. I valet i januari 2015 lyckades PASOK med nöd och näppe undvika att partiet hamnade utanför parlamentet. Ett par veckor innan valet hade partiet dessutom splittrats: den förre partiordföranden konkurrerade med den nuvarande om väljarnas sympatier. Det krävdes en mobilisering för att ta sig över treprocentsspärren. Idag samlar partiet 16 mandat och befinner sig i opposition. Partiordförande Venizelos ratas av väljarna. Partiet som en gång i tiden turades om med Ny Demokrati att styra Grekland befinner sig numera i en ökenvandring. Frågan är om partiet har en framtid över huvud taget.

(Ovan: PASOKs parlamentariska grupp)

Det är i praktiken en avgörande kongress som väntar: att överge sitt namn och sin partilogotyp är ett av de scenarion som partiet har att ta ställning till, enligt uppgifter från Proto Thema. Andra scenarion som kommer att dominera kongressen är hur partiet ska återfå de gamla väljarnas förtroende och om partiet ska samarbeta med andra partier. Dessutom ska partiet välja en ny ordförande som är villig och kapabel att leda partiet ut ur dess nuvarande belägenhet. Det sistnämnda lär överskugga allt annat.

För närvarande framstår Andreas Loverdos, Odysseas Konstantinopoulos och Fofi Gennimata som de troligaste kandidaterna att ta över efter den avgående Evangelos Venizelos. Det är oklart vem som kommer att vinna. Omröstningen ska hållas på söndag. Skulle det bli Gennimata som får partiombudens förtroende, så skulle hon i så fall vara den enda kvinnliga ordföranden för ett parti som för närvarande representeras i det grekiska parlamentet. Vem det än är som väljs, så är det en sak som i princip är hugget i sten: den som tar över ordförandeposten har närmast ett sisyfosarbete framför sig. Om detta vittnar inte minst dagens opinionssiffror om.

SYRIZA 31,3%

Ny Demokrati 20,4% 

Potami (Floden) 5,2% 

Gyllene gryning 4,8% 

KKE 4,5% 

PASOK 3,5% 

Oberoende greker 3,2% 

Har ej bestämt sig 13,4%

Källa: Alco

Trenden består

Väljarna och regeringen fortsätter att gå i otakt med varandra samtidigt som oppositionen tappar.

Väljarna och regeringen tycker olika. Det visar en ny mätning som Makedoniens universitet genomfört och som SKAI publicerat. Andelen som tycker att regeringen förhandlingsstrategi är rätt har sjunkit till 35% (i februari var samma siffra 72%). Andelen som tycker att regeringens strategi är fel har stigit till 41% (i februari var motsvarande siffra 22,5%). Samma mätning visar att 61% av väljarna tycker att regeringen bör kompromissa med sina vallöften med anledning av de rådande förutsättningarna, medan 35% tycker att regeringen bör hålla fast vid sina löften. Denna mätning visar att den föregående mätningens resultat står sig: regeringen och väljarna går i otakt med varandra. Därmed består den rådande trenden.

Därför är det något paradoxalt att SYRIZA alltjämt är det mest populära partiet. Samma mätning från Makedoniens universitet visar att avståndet till det största oppositionspartiet är över 20 procentenheter:

SYRIZA 36,5%

Ny Demokrati 15,5% 

Gyllene Gryning 6% 

Floden (Potami) 6% 

KKE 4%

Självständiga greker (ANEL) 3% 

PASOK 3% 

Övriga 7,5% 

Vet ej 18,5%

En tolkning av detta resultat är att väljarna saknar förtroende för oppositionen. Denna mätning visar att partiledarna för Ny Demokrati och Pasok hör till de mest impopulära partiledarna. Det kan med andra ord leda till att kraven på partiledarbyte inom respektive parti ökar, som en möjlig åtgärd för att bli relevanta för väljarna. Samtidigt är det förmodligen för tidigt att räkna ut såväl Samaras, partiledare för Ny Demokrati, som Venizelos, partiledare för PASOK. Båda två hör till veteranerna i grekisk politik. Omständigheterna ändras dessutom ständigt inom grekisk politik, vilket kan bädda för att de gör någon form av comeback.

Något som kan komma att förändra omständigheterna är den interna debatt som pågår inom SYRIZA. SYRIZA är mer ett förbund av partier än en ett enhetligt parti. Just nu pågår en intern dragkamp om hur partiet ska förhålla sig till de pågående förhandlingarna och de krav på reformer som ställs. Ikväll anordnar en mer radikal gren inom SYRIZA ett evenemang som ett led i en kampanj som syftar till att stärka en hårdför linje i förhandlingarna: långivarna ska konfronteras, enligt budskapet i affischen här nedan. 

Det återstår att se hur detta påverkar väljaropinionen. Det lär dock inte underlätta partiordförande Alexis Tsipras möjligheter att närma sig väljaropinionen och ta sig ur det dilemma som han för närvarande befinner sig i.

Läget i landet

Regeringspartierna stiger. Oppositionspartierna sjunker. Så kan man sammanfatta väljarrörelserna en månad efter valet.

Hade valet hållits en månad senare, så hade SYRIZA sannolikt fått egen majoritet i det grekiska parlamentet. Det pekar de siffror som opinionsundersökningsbolaget MRB tagit fram och som presenterades i TV-kanalen Star för ett par dagar sedan. MRBs siffror pekar även på att Ny Demokrati tappar markant jämfört med valresultatet. Det kan tolkas som ett skifte i opinionen; ett förståeligt sådant, men kanske även ett som är tillfälligt.

Man kan se det som att SYRIZA åtnjuter en medgång direkt efter valet. Framgång sägs föda framgång. Man kan även se det som att oppositionen ännu inte har hunnit formera sig och hitta sin röst i sviterna efter valet: PASOK letar för närvarande efter en ny ordförande för att leda partiet framåt och bortom nuläget. Med dagens siffror skulle partiet hamna utanför parlamentet. Det är en dramatisk förändring för det parti  som turats om att styra Grekland.

Även Ny Demokrati har tappat. Partiordförande Antonis Samaras är för närvarande ifrågasatt. En ny ansats eftersöks internt i partiet. Det återstår att se om han får fortsatt förtroende att leda Ny Demokrati.

Intressant att notera är att Georgios Papandreous nystartade socialdemokratiska utbrytarparti försvunnit ur bilden samt att det högernationalistiska regeringspartiet Oberoende greker (ANEL) dyker upp igen, enligt MRBs undersökning. (ANEL låg under treprocentströskeln i många av de mätningar som gjordes innan valet).

Den undersökning som gjorts har även andra intressanta uppgifter som kan vara värda att lyfta fram: väljarna tycks återigen se osäkerhet framför sig. Enligt grafen här ovan verkar väljarna direkt efter valet blivit mer väsentligt mer positiva om läget i landet. Dock har de blivit mer osäkra igen. Detta beror förmodligen på utfallet av de förhandlingar som förts mellan den SYRIZA-ledda regeringens representanter och EU:s företrädare. Det har varit svårt att enas om att förlänga finansieringen till landet, så att Grekland undviker att hamna i en akut kris. Slutresultatet av förhandlingarna har av en kommentator beskrivits som "nytt omslag, men samma gamla vin". Det ligger nog mycket i den beskrivningen.

Förhandlingsresultatet kan dock få konsekvenser. Om väljarna tycker sig se att situationen förvärras, så kommer äver SYRIZAs siffror påverkas och börja falla. Gång på gång visar det sig att det nog bara finns en konstant när det gäller att beskriva grekisk politik; den är föränderlig.     

Nya drag i det grekiska politiska landskapet

Det grekiska politiska landskapet förändras ständigt. Inte minst ritades det om i samband med valet den 25 januari. I detta inlägg ges en överblick över den nuvarande situationen.

Ett parti åkte ut. Ett annat kom in. I och med att Demokratisk vänster (DIMAR) lämnade det grekiska parlamentet och To Potami tog sig över treprocentsspärren har det politiska landskapet i Grekland förändrats. Återigen, kanske man ska tillägga. Landskapets karaktär förändrades även genom att SYRIZA gick fram markant i valet samtidigt som de två avgående regeringspartierna PASOK och Ny Demokrati backade; det förra partiet tappade markant och det senare marginellt. Detta har ritat om tidigare konfliktlinjer. Lägg därtill framväxten av partier såsom Gyllene gryning och högernationalistiska Oberoende greker (ANEL) och förekomsten av partier såsom kommunistiska KKE, så framträder bilden av ett polariserat och komplicerat landskap, vilket framgår av bilden här nedan.

Hur ser då landskapet ut? Ovanstående bild sammanfattar tämligen väl hur landskapet ser ut för närvarande. Den har hämtats från Open Democracy och sätter partierna dels i en traditionell höger-vänsterskala och dels i en värderingsskala.  Värderingsskalan är en slags rangordning av Open Democracy som delar upp de olika partierna baserat på hur de förhåller sig i skalan liberal-populistisk-auktoritär. Liberal i den här bemärkelsen avses om partierna accepterar den liberala modellen för en representativ demokrati (med andra ord samma parlamentariska modell som även används i Sverige): To Potami (River) PASOK och Ny Demokrati inryms därför i denna liberaldemokratiska axel, även om de skiljer sig åt ideologiskt. Auktoritär innebär att partierna är negativt inställda till den liberala demokratin och drar istället mot en auktoritär riktning; till denna kategori hör KKE och Gyllene gryning. I ett mellanläge befinner sig partierna som är populistiska, dvs SYRIZA och  Oberoende greker (ANEL).

Open Democracys gestaltning av det politiska landskapet får sägas vara rimlig. Dock borde PASOK och Potami byta plats med varandra. Potami är ett nischat och nybildat parti som uppvisar mitten-/centerdrag, medan PASOK är ett bredare center-vänsterparti som uppvisar likheter med socialdemokratiska partier. (Hur partiet har påverkats av den socialdemokratiska partisplittringen är en annan fråga). SYRIZA får sägas ha rört sig mer mot en liberaldemokratisk riktning, men hör tydligt hemma i det populistiska fältet.

Mest intressant med Open Democracys bild är att den även inrymmer röstsiffrorna för de olika kategorierna i värderingsskalan. Liberaldemokratiska partier samlar 38,5% av rösterna, medan populistiska och auktoritära partier samlar tillsammans nästan 53% av rösterna. Denna proportion säger oerhört mycket om hur det politiska landskapet har förändrats. Räkna med att uppmärksamheten kring denna förändring kommer att stiga i takt med att uppståndelsen från valet sjunker ned.

Ett historiskt katastrofval för socialdemokraterna

Greklands socialdemokrater har genomlevt ett historiskt katastrofval. För partiet, vars partisymbol är en uppåtgående sol, ser framtiden allt annat än ljus ut. 

Den 25 januari genomlevde socialdemokratiska PASOK en valnatt som det före detta regeringspartiet aldrig varit med om.  Det unikt låga valresultat som timme för timme räknades fram hade partiet aldrig varit med om. Det var, kort och gott, ett katastrofval.

För att förstå vidden av PASOKs valresultat räcker det med att gå igenom tabellen här nedan. Den listar partiets resultat sedan 1981 och säger nog allt om söndagens valresultat som behöver sägas: 

48.1% (1981)
45.8%
39.1%
40.7%
38.6%
46.9%
41.5%
43.8%
40.5%
38.1%
43.9% (2009)
13.2%
12.3%
4.8% (2015)

Det är därför delvis förståeligt att PASOKs partiordförande Evangelos Venizelos reagerade som han gjorde när han kommenterade valresultatet. Skulden lades till stor del på PASOKs företrädare: ”Ansvaret för att Gyllene Gryning blev tredje största parti har ett för- och efternamn: Georgios Papandreou”. Detta uttalande kan med lätthet ses, som Alexandra Pascalidou påpekar, som ett prov på retoriskt huliganism.

Det finns dock ett visst fog för Venizelos pekar ut sin företrädare. Papandreous tid på partiledar- och premiärministerposten sammanfaller med den grekiska krisen. PASOKs, Papandreous och den grekiska ekonomins fall går hand i hand med varandra. Detta illustreras av bilden här nedan.

Inte heller blev PASOK hjälpt av att Papandreou startade ett konkurrerande parti i början av januari. Därigenom splittrades de grekiska socialdemokraterna. Många röster förlorades i valet genom att de två partierna tävlade om samma väljare.

Samtidigt bör inte allt lastas på företrädaren. Det finns ytterligare (och betydligt tyngre) anledningar till partiets nedgång. Många av dem handlar om partiets (och även koalitionspartnerns) ansvar för hur krisen har uppkommit och hur den har hanterats. Med andra ord handlar det om den politik som den har förts.

För det parti vars symbol är den uppåtgående solen ser framtiden inte ljus ut. I maj ska en partikongress hållas. Kanske kommer man byta ut Venizelos. Kanske kommer partiet att splittras ytterligare. Kanske kommer partiet att läggas ned i sin nuvarande form. Frågorna är många. Den kanske viktigaste frågan som kommer att ställas under kongressen är: hur har partiet förlorat så många väljare? Sedan valet 2009 fram till valresultatet i söndags har 9 av 10 väljare lämnat partiet. Många av dem har gått vidare till SYRIZA, (vilket även nedanstående tabell fångar in). Hur dessa väljare ska förmås att återvända till PASOK kommer förmodligen bli den fråga som överskuggar alla andra.

Uppdatering 29/1: Venizelos meddelar idag att han avgår som partiordförande.

Andra mätningen: Valrörelsen blir mer intensiv och polariserar allt mer

Valrörelsen ser ut att gå över i ett mer intensivt skede, med SYRIZA och Ny Demokrati som de främsta antagonisterna om valsegern. Den andra mätningen som Politik i Grekland och Gavagai genomfört, vilken redovisas i detta inlägg, visar på att SYRIZA hamnar allt mer i fokus i valrörelsen.

Syriza är det parti som valrörelsen rör sig kring. Om man ser till graferna här nedan framstår det mer tydligt. Den övre grafen visar utvecklingen över tid. Sedan nyval utlystes i slutet av december har partiet stigit kraftigt sett till antal omnämnanden. Partiet rör dessutom om känslorna bland väljarna (vilket är för övrigt den trend som den föregående mätningen kunde notera). Det visar nämligen den undre grafen, som utöver att mäta utvecklingen över tid även sorterar omnämnanden efter typ. Antingen så tycker man som väljare om partiet, eller så tycker man inte om det. Ett mellanläge att tala om saknas, det är vad mätningarna tycks indikera.

En av anledningarna till att partiet engagerar väljarna har varit diskussionen om en eventuell Grexit, det vill säga om Grekland ska lämna eurosamarbetet. Om SYRIZA vinner valet spekuleras det i att sannolikheten för ett utträde ökar. Partiet har tidigare välkomnat en sådan utveckling men har sedan valrörelsen 2012 mer och mer skiftat i sin ståndpunkt i frågan.

Ytterligare en anledning till att SYRIZA omnämns allt mer är frågan om huruvida partiet kan vinna valet och bilda regering. Partiet leder för närvarande opinionsmätningarna. Jämfört med den föregående mätningen har partiets andel av omnämnanden ökat. Denna gång noterar SYRIZA 41,3 % (35% i den föregående mätningen). Ny Demokrati noterar denna 25,8% (28,3%). Hur man än vrider och vänder på det hela framstår SYRIZA som det parti som andra partier har att förhålla sig till.

Den nya mätningarna visar att Syriza ökar sin andel i samtliga områden som mätningarna undersöker. Det gäller områdena positivt, skeptiskt och negativt och redovisas i bilderna här nedan. Detta stödjer uppfattningen att partiet drar åt sig allt mer av uppmärksamheten i valet.

Intressant att notera är att KKE (det grekiska Kommunistpartiet) ökat markant i negativa känslor i denna mätning jämfört med den föregående. Förmodligen har det mycket att göra med att SYRIZA frågat om KKE vill  ställa upp som koalitionspartner. KKE har avvisat SYRIZAs invit.

För övrigt är det även intressant att uppmärksamma att Papandreous nystartade parti, Kinima, i denna mätning skiftat från negativ till skeptisk. En tänkbar tolkning att väljarna eventuellt ställer sig mer välkomnande eller neutrala. Om det lyckas ta sig in i parlamentet, så kan Papandreous parti bli något av en joker. Det är en öppen fråga dock om det lyckas.

Det finns ett par frågor till man kan ställa sig om man blickar framåt:

- Kommer Syriza att kunna behålla ledningen i opinionen och fortsätta engagera väljarna?
- Kommer Ny Demokrati kunna vända på utvecklingen och även sluta gapet gentemot Syriza?
- Kommer intresset för Kinima, Papandreous avknoppning från PASOK, att bli mer positiv; samt, återigen, vad kommer att ske med PASOK?

Förhoppningsvis kan den kommande mätningen ge ett par ledtrådar till. Det börjar dra ihop sig nu. Det är mindre än en vecka kvar till valdagen.

Not: Mätningen har genomförts av Gavagai. För tolkningen av mätresultaten är det Politik i Grekland som bär på ansvaret.

Om det politiska landskapet i Grekland: förändring är den enda konstanten

Den långvariga krisen i Grekland har varit något av en katalysator för den politiska aktiviteten: Många nya partier dykt upp på den politiska arenan i Grekland. Nästan lika många har försvunnit under samma tid. Förändring tycks vara den enda konstanten i grekisk politik.

Den här färska opinionsundersökningen (som mäter slutet av december, det vill säga perioden i samband med att beskedet om nyval lämnades) kan användas som en utgångspunkt:

SYRIZA 30,4%
ND 27,3 %
KKE 4,8%
Potami 4,7 %
Gyllene gryning 3,8%
PASOK 3,5 %
Självständiga greker 2,5%

(Källa: Rasmussen)

- SYRIZA var innan valet 2012 ett parti som befann sig långt ute i vänstermarginalen. Idag samlar det mest röster i opinionen och utmanar på allvar om makten.

- Över 40% av väljarna röstade på PASOK i valet 2009. Efter valet om ett par veckor kan partiet mycket väl ha hamnat utanför parlamentet. Det vore ett anmärkningsvärt utfall för ett parti som, parallellt med Ny Demokrati, dominerat det politiska livet i Grekland allt sedan diktaturens fall.

Detta är en fingervisning om den dynamik som finns i grekisk politik. Det stannar dock inte där:

- Ovannämnda källa, Rasmussen, rapporterar att 6,1% av väljarna kan tänka sig lägga sin röst på Georgios Papandreous parti; med andra ord, drygt var tjugonde väljare kan tänka sig rösta på ett parti som för en vecka sedan inte ens existerade.

- Ibland är uttrycket "upp som en sol och ned som en pannkaka" särskilt träffande: Självständiga greker bröt sig ur Ny Demokrati i februari 2012 efter det att Panos Kammenos röstade emot sitt eget parti i en förtroendeomröstning, blev utesluten och startade eget (tillsammans med ett par andra ledamöter från Ny Demokrati som anslöt). I valet några månader senare röstades partiet in i parlamentet. Nu är Självständiga greker på väg ut ur samma parlament.

- Samma uttryck kan även användas om Demokratisk vänster (DIMAR). Partiet knoppades av från SYRIZA, anlade en pragmatisk mittenväg i debatten för eller emot memorandumet och hamnade i regeringsställning efter valet 2012. För ett och halvt år sedan hoppade partiet av koalitionsregeringen och påbörjade en färd nedåt i opinionen som inte tycks ha ett slut. Idag syns partiet inte ens i mätningarna.

- Partier kan även bildas av vanliga icke-politiskt aktiva medborgare och snabbt få en skjuts uppåt: To Potami, som bildades i början av förra året som ett slags protestreaktion mot det rådande tillståndet i den grekiska politiken, är på väg att bli en nyckelspelare som har ett avgörande inflytande över vem som får styra efter valet. (Dock är det en öppen fråga om partiet kan överleva långsiktigt).

Allt detta är en indikation på den dynamik som finns i grekisk politik. En dynamik som gör den särskilt intressant att följa.

Socialdemokratisk partisplittring

I ett tidigare inlägg denna vecka nämndes det att de grekiska socialdemokraterna har sina utmaningar att hantera utöver det förestående nyvalet. Dessa utmaningar har i ett slag blivit mer påtagliga. Igår meddelade Georgios Papandreou, ex-ordföranden för PASOK, att han startar ett nytt parti som direkt konkurrerar med hans gamla. Därmed splittras socialdemokraterna i Grekland.

Det har gått rykten den senaste tiden om att Papandreou umgåtts med tanken att lämna sitt befintliga parti och starta ett nytt. Igår tog dessa rykten en konkret gestalt. Då tog nämligen Papandreou steget fullt ut och meddelade att han bildar ett nytt progressivt inriktat parti, Kinima allagis (Rörelsen för förändring), som bygger på värderingar som förknippas med den socialdemokratiska ideologin (något som även görs tydligt i och med valet av logotyp). Idag kommer Papandreou hålla ett slags linjetal där han anger inriktningen för det nya partiet. Partisplittringen inom den grekiska socialdemokratin blir då ett faktum.

Papandreous initiativ har, av naturliga skäl, inte tagits emot väl av hans gamla parti (det parti som för övrigt hans far, Andreas Papandreou, var med om att bilda och även vara ordförande för). PASOK har beskrivit Georgios Papandreous agerande som "omoraliskt och irrationellt".

Initiativet gör även att läget för PASOK förvärras. Tre stycken PASOK-ledamöter har sagt sig vilja ansluta sig till det nya partiet. Fler kan följa. Det underminerar situationen för partiordföranden Venizelos. Kanske är även det avsikten med Papandreous drag? Med fyra procent i opinionsstöd kan PASOKs situation gå från att vara besvärligt till att bli desperat. Papandreou kan bli en svårhanterad konkurrent att ha att göra med i samband med valet den 25 januari.

Kommer Papandreou att lyckas? Risken är snarare att hans nya parti stjäl röster från hans gamla, med följden att båda partier hamnar utanför parlamentet.

Uppdatering: Papandreous nya parti kommer att få namnet Kinima dimokraton socialiston (ungefär Den Socialdemokratiska rörelsen) istället för Kinima allagis, som det ursprungligen döptes till. Möjligen kan namnbytet ha hämtat inspiration från Papandreous tid i Sverige.

PS. Notera även bytet av logotyp.

 

Stanna eller gå?

Partnern som lämnade koalitionen kan bli partiet som återvänder till regeringen. Demokratisk vänster (DIMAR) befinner sig i ett vägval.

Ska det stanna kvar i opposition? Eller ska det återvända till regeringen? Från Demokratisk vänster väntas ett ställningstagande. Ett definitivt besked kan dröja. Situationen är, som det brukar heta, invecklad.

För närvarande ser den ungefär ut på följande vis. Demokratisk vänster lämnade regeringskoalitionen i sviterna av stängningen av ERT (den grekiska stats- och radiotelevisionen) i somras. Sedan dess för dock partiet en tynande tillvaro. I en opinionsmätning av Alco som publicerades den 16 november noterar Demokratisk vänster knappa 3,8%. Med andra ord, det befinner sig farligt nära treprocentsspärren. Något behöver göras för att undvika att partiet hamnar utanför parlamentet.

Frågan är om detta något är att tacka ja till de inviter att återvända till regeringskoalitionen som kan höras för närvarande. Det var i förra veckan som Dora Bakoyanni (tillhörande Ny Demokrati) ställde frågan till premiärminister Samaras. Frågan var inte oväntad.

Med tanke på att regeringen med knapp marginal överlevde ett misstroendevotum nyligen, behöver regeringen stärka sin krympande majoritet. I dagsläget samlar Ny Demokrati och Pasok blott 154 av 300 mandat i parlamentet. Efter det att Theodora Zakri (PASOK) röstat med oppositionen (och följdaktligen uteslutits) är regeringen än mer åderlåten. Om Demokratisk vänster kunde fås att återvända till koalitionen, skulle premiärministerns decimerade skara fyllas på med välbehövliga mandat. Därmed är Bakoyannis fråga logisk.

Men är den rimlig? För partiordförande Fotis Kouvelis är det nämligen inte nödvändigtvis rimligt att återvända till koalitionen. Långt innan ERT kunde Kouvelis höras bekymra sig över den förda politiken och Demokratisk vänsters marginella inflytande över den. Varför, är den retoriska frågan, skulle Demokratisk vänster vilja återvända?

Det finns dock faktorer som talar för en återförening. Kouvelis har ett gynnsamt förhandlingsläge. I takt med att regeringens majoritet krymper, stärks Kouvelis kort. Demokratisk vänster skulle kunna använda det för att få större gehör för sin politik: Demokratisk vänster har velat mjuka upp villkoren i det memorandum som den grekiska staten följer i överenskommelsen med trojkan. Det har velat att regeringen tar ett mer socialt hänsynstagande.

Samtidigt finns det andra faktorer att hänsyn till i vägvalet. Vad händer i det fall om regeringen faller? Hur går det om nyval hålls? Det skulle i så fall mycket väl leda till att det största oppositionspartiet, Syriza, kan vinna det. Det är inte uteslutet att Demokratisk vänster skulle kunna bilda regeringsunderlag till en vänsterkoalition. En svår stötesten är i så fall nämnda memorandum, som bildar en tydlig konfliktlinje i grekisk politik: Syriza är emot det. Demokratisk vänster är för det.

Därför är det inte lätt för Kouvelis att ge besked, även om han i tisdags (19/11) kände sig nödgad att lämna ett svar: "Demokratisk vänster", svarade Kouvelis, "är oense med regeringens politik, men även med allt som Syriza säger. Detta betyder att det saknas en grund för ett politikdrivet samarbete med endera sida."

Frågan är om Kouvelis besked är ett sätt att köpa sig tid. Det knorras inom leden. Även väljarna överger partiet. Samtidigt har det politiska landskapet i Grekland förändrats. Det är koalitionernas tid. Partiordförande Fotis Kouvelis har en del att grunna på innan han lämnar ett definitivt svar.

Läget i opinionen den 16/11:

Syriza 25.3%,
ND 24.8%,
Gyllene gryning 9.9%,
Självständiga greker 6%,
Pasok 5.7%,
KKE 4.7%,
Demokratisk vänster 3.8%,
De gröna 1.9%



 

Ny regering, gamla ansikten

Sent igår kväll meddelade den grekiske premiärministern Samaras att regeringen ombildas. En ny regering tar vid idag. Det är många bekanta ansikten som återvänder. Frågan är om det ger en nytändning eller bara är ett sätt för att skapa stabilitet i ett utsatt läge?

Regeringsombildningen är förståelig. Förutsättningarna har ändrats på bara ett par veckor. Demokratisk Vänster har lämnat regeringskoalitionen. Majoriteten i parlamentet har krympt. Det har funnits ett behov att skapa stadga.

Den största förändringen i den nya regeringen är att den får ett ökat inslag av Pasok. Elva av trettionio poster besätts av Pasok eller av personer som tillsatts av partiet.

Man kan tolka detta drag som att Pasok höjer sin insats. Som tidigare har nämnts befinner sig partiet i ett trängt läge opinionsmässigt. Att ta en större del av regeringsansvaret kan möjligtvis medföra att Pasok kan skörda en större del av de politiska framgångarna. Myntet har dock en baksida. Den blir tydlig om utvecklingen inte blir den som partiet har hoppats på. Det är något av ett vågspel.

Samtidigt är det förståeligt att Pasok tar/får en större plats. I och med att den parlamentariska majoriteten har krympt till några få rösters övervikt ökar behovet av, försiktigt uttryckt, samordning.

En konsekvens av regeringsombildningen är, förutom att inslaget av Pasok ökar, att kabinettet utökas med fjorton poster till trettionio. Detta sker för att ge plats åt Pasok: en hel del av dessa utökade poster utgörs i praktiken av biträdande ministerposter.

Mer intressant är att se är hur förändringarna ser ut på posterna. Samaras fortsätter som premiärminister. Pasoks ordförande, Evangelos Venizelos, blir ny utrikesminister. Yannis Stournaras får fortsatt förtroende i den tunga posten som finansminister. I övrigt kvarstår många gamla ministrar i den nya regeringen. (Hela listan på ministrar kan för övrigt hittas här).

Kommer regeringsombildningen att ge en nytändning? Många av de nya medlemmarna i regeringen tillhör gamla bekanta ansikten, såsom Kyriakos Mitsotakis och Evi Christofilopoulo (båda två kommer att arbeta med administrativa reformer). Beskedet om en regeringsombildning har inte direkt skapat en våg av entusiasm.

Samtidigt finns det ett antal intressanta tillskott i den nya regeringen: Georgios Mavraganis, som kommer att ansvara för att öka statens intäkter. Mavraganis har tidigare arbetat som skatteexpert på en global revisionsbyrå.

Ett annat intressant namn är Haralampos Athanassiou. Athanassiou blir den nye justitie-, mänskliga rättigheter och transparensministern. Athanassiou har tidigare varit domare i högsta domstolen. Både Mavraganis och Athanassiou kan komma att spela viktiga roller framöver.

Intressant att notera är även att andelen kvinnor höjs i regeringen. Fyra av de trettionio ministrarna är kvinnor. Det är en ökning med tre stycken kvinnor. Samtidigt visar det på att det finns ett tomrum i grekisk politik. Det kommer med andra finnas anledning till att återvända i denna fråga.

Ta leme! 

En vingligare färd väntar regeringen

Och så var de till slut två. Demokratisk vänster (DimAr) har valt att lämna koalitionsregeringen. Det är ingen överraskning. Snarare är frågan varför det dröjde så länge. DimArs besked kommer sannolikt medföra en osäkrare och mer instabil tillvaro för den grekiska regeringen.

Det brast till slut. Turerna kring ERT visar att banden mellan regeringens medlemmar tänjdes till sin bristningsgräns, och en bit därtill. Orsaken till Dimars besked att lämna regeringen står att finna hos premiärministerns utspel för snart två veckor sedan. Premiärminister Samaras överraskaskade alla, inklusivive sin egen regering, när han lät med meddela beslutet att reformera ERT och låta desss sändningar upphöra med ytterst kort varsel. Beslutet motsattes av regeringens två juniora koalitionspartier. Efter såväl interna som externa krafiga reaktioner och påtryckningar ändrade sig dock premiärministern delvis. Nu syns resultaten av utspelet.

För DimArs del är avhoppet logiskt. Det har under en tid upplevt att det inte har fått gehör för sina åsikter. Det handlar inte enbart om ERT. Även i frågan om en skärpt lagstiftning mot rasism har Dimar inte kunnat få regeringen med sig. Dimars partiordförande Fotis Kouvelis var redan i samband med att regeringskoalitionen bildades tveksam till sitt partis medverkan. Det fanns ett uppenabart dilemma: skulle partiet få något inflytande i koalitionen? Eller skulle det användas till att ge regeringen stadga? Nu lutar analysen åt det sistnämnda.

Med fjorton parlamentsledamöter färre medför Dimars avhopp att regeringens marginaler är smalast tänkbara. Det är bara tre rösters övervikt till regeringens fördel för närvarande. Det betyder i praktiken att det blir svårare för regeringen att genomföra sin politik. Samtidigt kan det öka frestelsen för enskilda parlamentsledamöter att ställa krav på regeringspartierna eller bli politiska vildar. Så har nämligen skett tidigare under denna mandatperiod. Och så kan det även ske framöver.

Dock betyder det inte nödvändigtvis att regeringen kommer att haverera. Regeringens mindre partner, PASOK, har mycket att förlora om regeringen upplöses. Dess opinionssiffror är så pass låga, och har så varit under en längre tid, att det mycket väl kan försvinna helt om nyval hålls i dagsläget. Dess chans är att hålla sig kvar i koalitionen. Enbart genom att visa att det kan genomföra den politik som regeringen kommit överens kan partiordförande Venizelos rimligtvis hoppas på att skapa förutsättningar för att Pasok ska fortleva.

Även premiärminister Samaras parti har ett incitament till att koalitionen består. Ny Demokrati ställs under tryck av väljarna att det kan visa att det genomföra sina åtaganden. Oppositionspartiet Syriza bidrar till att öka trycket på regeringen.

Mycket talar därför för att regeringen kommer att fortsätta att regera. Samtidigt väntar en tuff tid framöver: många av de politiskt mer känsliga delarna av reformpaketet ska genomföras enligt den plan som spikats. Marginalerna för att kunna genomföra dessa åtaganden har minskat väsentligt.  Läget har spetsats till. Man kan därför fråga sig hur premiärminister Samaras analys ser ut i efterdyningarna till ERT. Många är nog de som undrar.  

I väntan på vändningen

"När kommer vändningen?" Om det är någon fråga som ställs mer ofta i Grekland än andra är det sannolikt just den.

Om man utgår ifrån den senaste arbetslöshetsstatistiken, så dröjer vändningen ett tag till. Den grekiska statistikmyndigheten Elstat redovisade i veckan att arbetslösheten i landet steg till 27.2% i januari månad, vilket drygar ut landets dystra rekord jämfört med övriga länder inom EU. Siffran innebär en ökning med 1,5 procentenheter jämfört med föregående månad och att ytterligare 11 653 anmäldes arbetslösa.

Möjligen kan dessa arbetslöshetssiffror bidragit till att SYRIZA gick ut i media och krävde att nyval hålls. Situationen är ohållbar, menar partiordförande Tsipras, som även yrkar på att regeringen avgår till för förmån för att ge andra alternativ utrymme att föra en annan politik; detta för att få till stånd en vändning.

Tsipras utspel får sägas vara ganska väntat: Syriza har gått starkt framåt under det senaste året. I de senaste månadernas mätningar ligger partiet jämsides med Ny Demokrati. Så även i den senaste mätningen, som återges här nedan:

Ny Demokrati 26.6%
SYRIZA 26.2%
Gyllene Gryning 11.3%
PASOK 7.7%
Självständiga greker 7.4%
Demokratisk Vänster 5.9%
KKE 5.8%

Opinionssiffrorna pekar på att Syriza har svårt att bilda regering, ifall nyval hålls. Partiet kan inte ensamt bilda regering även med de 50 bonusmandat som tillfaller det största partiet i ett val. Syriza har även svårt att attrahera andra partier: KKE (kommunistpartiet), en logisk partner, återupprepade i veckan som gick att det vägrar samarbete med andra partier. Även andra partier ställer sig kallsinniga till Syriza. Det finns med andra ord ett antal frågetecken kring utspelet.

Möjligtvis kan Tsipras utspel ses vara ett sätt för Syriza att sätta press på koalitionen och att bibehålla initiativet inom oppositionen. Samtidigt underminerar återkommande krav på nyval förtroendet för Syriza. Som detta inlägg visar lämnar Tsipras och Syriza fortfarande en del att önska i väljarnas ögon. Väljarna lär ställa krav på ökad konkretion för att ge Tsipras förtroendet att leda landet. Hur den alternativa politiken ska se ut är ännu oklar.

I vilket fall känner koalitionsregeringen press på sig. Pressen kommer i första hand från den så kallade trojkan, som kräver att regeringen fortsätter med sina åtaganden. När parterna möttes nu i veckan kretsade diskussionen om hur den offentliga sektorn ska trimmas, bankerna stöpas om och ekonomin reformeras, för att få fortsatt ekonomiskt stöd från EU, IMF och ECB.

Pressen kommer även internt inom koalitionsregeringen, främst från Pasok som känner att dess fortsatta existens som parti är hotat. Partiet är idag en skugga av sitt forna jag. Koalitionsregeringens framtid är under utmaning.

Mer specifikt handlar utmaningen för regeringen att få igång ekonomin i landet och att få ner arbetslösheten. Mätningar visar, föga förvånande, på att väljarna är besvikna på hur utvecklingen hittills har varit. Hur en vändning ska komma tillstånd är det många som undrar, i de mätningar som görs. Mycket av förhoppningarna knyts till finansminister Stournaras, som spelar en nyckelroll i den fortsatta utveckling.

En vändning verkar dock ha kommit till Grekland. Kulturen i landet frodas, även om många kulturövare lever under knappa förhållanden. Detta avsnitt i Kobra, som visades nu i veckan, söker utreda hur krisen i landet har verkat som en katalysator för kulturlivet. Det är något av en paradox.

Krisens skugga är lång. Den vilar tungt över landet. Hur man ska ta sig ur den är ännu oklart. Man fortsätter dock att vänta.

Ta leme!

Uppdatering 15/4: Enligt denna uppgift från BBC spås den grekiska ekonomin vissa tillväxt 2014. Det kommer att finnas anledning till att återkomma till denna prognos. 

Nb. Jag uppdaterar för närvarande denna blogg mindre ofta. Jag tvittrar dock regelbundet uppdateringar kring det som händer i Grekland. Mitt konto på twitter är @haralamposk