Budgetbråk

Budgeten röstades igenom men oenigheten om social utdelning består.

Med röstsiffrorna 153 mot 144 röstades igår regeringens budget för 2018 igenom det grekiska parlamentet, rapporterar bland andra Kathimerini. Enligt premiärminister Tsipras är budgeten för det kommande året det sista under det nuvarande bailoutprogrammet. Det kan i sin tur tolkas att budgeten för 2019, ett valår, lär bli mer frikostig.

Att ett öga redan nu är riktat för 2019 märks i budgeten för det kommande året. Den aviserade höjningen av ö-momsen (till samma nivå som för övriga Grekland) för ett antal grekiska öar (däribland Lesvos och Chios) skjuts upp med ytterligare ett halvår. Dröjsmålet motiveras med att dessa öar tagit emot ett mycket stort antal flyktingar. En subventionerad moms (relativt övriga Grekland) kan därmed fortfarande behövas, skulle regeringen troligen resonera.

Mer fokus kom att riktas till att den så kallade sociala utdelningen (ett riktat engångsbelopp till särskilt behövande grupper) som återigen delas ut. Unga arbetslösa mellan 18-24 kommer att tilldelas ett engångsbelopp på 400 euro. För boende i Mandra, som förra månaden drabbades av en översvämning med tragiska konsekvenser, vilka inte har kunnat återgå i arbete kommer att tilldelas ett belopp på 650 euro.

Såväl momsen som den sociala utdelningen har stött på kritik. Att ta bort den subventionerade momsen för öar har varit ett villkor i det grekiska bailoutprogrammet som Grekland har gått med på. Den sociala avkastningen går på tvären mot kravet att Grekland ska sanera sin ekonomi (även om den enligt den grekiska regeringen uppnås genom riktade insatser för att öka statens intäkter). Med andra ord går den grekiska regeringen i klinch mot EU, IMF och ECB.

Det finns en uppenbar risk i regeringens val att åter dela ut ett riktat belopp genom en så kallad social utdelning. Det kan påverka landets möjligheter att återhämta sig ekonomiskt och öka spänningen i det förhandlingar som ännu pågår mellan Grekland och dess långivare. Erfarenheten från förra gången pekar på detta, som Macropolis påpekar:

"The main goal of being included in the European Central Bank’s QE programme was missed as the ECB required assurances about the country’s long-term debt sustainability and Germany was not willing to discuss even the medium-term debt relief measures, which were eventually pushed back to the end of the programme in 2018.
The months that followed were ridden with uncertainty and the economy slowed down. To seal a deal at last June’s Eurogroup, Tsipras agreed to additional fiscal measures worth 2 percent of GDP in the form of pension cuts and tax hikes for 2019 and 2020, mostly to appease the fiscal concerns of the International Monetary Fund."

Samtidigt finns det en motivation till regeringens val att ta denna risk. Premiärminister Tsipras befinner sig, vilket påpekades i förra inlägget, under tryck att göra en vänstergir och genomföra en slags återställarpolitik, för att göra väljare och partifraktioner inom Syriza glada. Möjligen gör regeringen en politisk kalkyl och finner att möjligheterna är större än riskerna.

Momsen och utdelningen, men även budgeten i sin helhet, har även kritiserats av oppositionen. Kyriakos Mitsotakis, partiordförande för Ny Demokrati, hävdar att budgeten för 2018 underminerar Greklands möjligheter att återhämta sig ekonomiskt.

Även om det fortfarande är långt till 2019 är det intressanta att notera ett begynnande fokus inför det kommande valet. Regeringens budget är ett tydligt sådant tecken. Temperaturen i grekisk politik, som har varit rätt ljummen under större delen av 2017, har med andra ord höjts. Den kommer med stor sannolikhet att höjas ytterligare.

Opinionsmätning: tre intressanta trender

Regeringskoalitionen befinner sig i fortsatt opinionsmässigt underläge, Ny Demokrati stärker sitt grepp, och ett debuterande parti tilldrar väljarnas intresse. Detta noterar en färsk opinionsmätning.

Ny Demokrati skulle sannolikt kunna bilda en regering på egen hand om det vore val idag. Det visar en ny färsk mätning från Makedoniens Universitet som noterar att Ny Demokrati samlar 36,3%. Denna siffra, tillsammans med de bonusmandat som tilldelas det största partiet, är tillräckligt för att kunna bilda regering på egen hand. (Detta åskådliggörs i bilden hör ovan). 

Mätningen visar även, något överraskande, att Syriza stärker sin ställning jämfört med tidigare. Partiet samlar 22,0%. Sedan lång tid tillbaka har partiet befunnit sig under tjugo procent. Den nedåtgående trenden verkar därmed ha brutits. Åtminstone för tillfället. Om detta är början på en politisk comeback för premiärminister Tsipras återstår att se. 

Den nybildade mittenvänsterkoalitionen Demokratiska Alliansen* (DA) gör sin debut i denna mätning av opinionsinstitutet. Partiet samlar 10,1%. Det får ses som en lovande siffra . Den ligger nämligen en bit över den nivå som DAs grundarparti PASOK noterats för tidigare i år. Det bör dock påpekas att mätningen genomfördes mitt under DAs partiledarval, vilket leder till att den bör förses med en tydlig brasklapp.

* Uppdatering 29/11: Demokratiska Alliansen kommer att byta namn till Rörelsen för förändring, enligt ett förslag som meddelades igår. Namnet kommer att 

Gennimata vald till partiledare för nybildade mittenvänsterkoalition

Fofi Gennimata vann som väntat den andra och avgörande omgången som partiordförande för den  mittenvänsterkoalitionen. Nu återstår frågor om det nya partiets framtid.

Med 56,6% av de 156 000 rösterna vann Fofi Gennimata, nuvarande ledare för det gamla socialdemokratiska partiet PASOK, en tydlig seger i den andra och avgörande omgången som partiledare för den nybildade mittenvänsterkoalitionen Demokratiska Alliansen som hölls igår, rapporterar Kathimerini. Nikos Androulakis, utmanaren till Gennimata, samlade 43.4%.

En konstituerande kongress för partiet kommer att hållas i januari, meddelade Gennimata  i samband med att valresultatet blev känt. Det är möjligen det enklaste beslutet för Gennimata. Redan nu finns  frågor om vad det, till slut, är för parti som hon kommer att leda. Den nybildade koalitionen saknar nämligen ett partiprogram. Det kan mycket väl även sakna medlemmar om till exempel To Potami drar sig ur koalitionen. Det hela kan, i värsta fall, resultera i ett parti utan program och en rörelse utan medlemmar, bortsett från PASOK.  Det nygamla mittenvänsterpartiet har med andra ord mycket kvar att bevisa.

Much ado about nothing.

Current leader of Pasok elected to lead a new centre-left party that hasn't been formed that will, at the end of the day, be Pasok. https://t.co/r9Ww3z6XeI

— Damian Mac Con Uladh (@damomac) November 19, 2017

#Greece - leader of decimated centre-left party has been elected as leader of new centre-left party to be founded.

— Bruno Tersago (@BrunoTersago) November 19, 2017

Nybildade mittenvänsterkoalitionen väljer partiledare

Demokratiska Alliansen har beskrivits som en potentiell utmanare till SYRIZA. Hittills har partiet, som ännu inte är helt färdigbildat, mest beskrivits som ett sagoprojekt för ett antal tynande småpartier som klämts mellan, metaforiskt uttryckt, Syrizas Skylla och Ny Demokratis Charibdis. Nu verkar dock partikonstellationen passera ytterligare en milstolpe i sin odyssé: partiet kommer att välja sin ledare i november. 

Nio är kallade. Bara en kan bli partiledare för Demokratiska Alliansen (DA). DA har framställts som ett gränsöverskridande prestigeprojekt för den politiska mitten-vänstern. Det har lyckats samla forna storpartier som Pasok, som tynande uppstickare som Potami. Möjligen är det trycket från Ny Demokrati och Syriza som har fungerat som katalysator för denna process.

Till slut har nio namn ställts samman till en lista som väljarna ska ta ställning till. Kandidaterna är, i tur och ordning, Nikos Androulakis, Constantinos Gatsios, Fofi Gennimata, Giorgos Kaminis, Yiannis Maniatis, Apostolos Pontas, Yiannis Ragousis, Stavros Theodorakis och Dimitris Tziotis.

Fofi Gennimata och Stavros Theodorakis hör till de mer kända namnen och bör även gälla som favoriter. Fofi Gennimata är partiledare för socialdemokratiska PASOK, det parti som satt i regeringsställning så sent som i januari 2015, men som idag är en skugga av sitt forna jag. Stavros Theodorakis är en tidigare journalist som bildade Potami som ett svar på den kritik som uppkom i samband med krisen och som riktades mot de etablerade partierna Pasok och Ny Demokrati. Idag befinner sig Potami under treprocentsspärren. Även Giorgos Kaminis, borgmästare för Aten, tillskrivs vissa chanser, men kanske bör betraktas som en dark horse i detta race. 

Dock är partiledarvalet långt ifrån avgjort. Vägledande och utslagsgivande kan den tv-sända debatt som hålls ikväll vara inför valet. Därefter hålls en första valomgång den 12:e november. Om ingen av kandidaterna samlar åtminstone 51% kommer en andra valomgång, som hålls den 19:e november, att hållas. Då ställs de två främsta kandidaterna från den första omgången mot varandra. Rimligen får vi först den 19:e november veta vem som kommer föra Demokratiska Alliansen vidare till nästa etapp i det nybildade partiets odyssé. 

Skeptiska vindar i grekisk politik

En färsk mätning visar på intressanta skiften i synen på de olika partiledarna och på partierna i Grekland. Den ger även en tankeväckande inblick i tillståndet för grekisk politik. 

Skiftena i grekisk politik är oftast hastiga och kraftiga. För två år sedan åtnjöt premiärminister Tsipras höga popularitssiffror och betraktades som en stigande stjärna på den politiska himlasfären. (Det understryks här ovan i den nedre vänstra bilden: 87% av väljarna hade en positiv uppfattning av Syrizas partiledare 2015). Idag ser situationen annorlunda ut. I en färsk mätning som presenteras av opinionsundersökningsföretaget Public Issue befinner sig den sittande premiärministern närmast i botten. Det är enbart ledaren för nationalistiska Oberoende greker, Panos Kammenos, och ledaren för nynazistiska Gyllene Gryning som har lägre siffror. Avståndet upp till oppositionspartiet Ny Demokratis partiledare, Kyriakos Mitsotakis, som med 42% toppar mätningen, är  avsevärt. Kontrasten jämfört med 2015 är tydlig.

Mätningen visar dock på en komplex bild av det politiska läget i Grekland. Noterbart att för samtliga partiledare är det fler väljare som har en negativ uppfattning om personen i fråga än en positiv. Denna trend, som kan beskrivas som skeptisk, går igen i andra områden som mätningen studerar.

Som bilden här ovan visar är det inte faktumet att det är fler väljare som har uppfattningen att oppositionsledaren Mitsotakis vore en bättre premiärminister för Grekland än den nuvarande, dvs. Tsipras, som är det mest intressanta. Det är kanske snarare att det finns ett betydande block på 35% som tycker att varken Tsipras eller Mitsotakis vore mest lämpad för posten som premiärminister som gör mätresultatet intressant.

Detta intryck förstärks när frågan ställs vilket parti som är bäst lämpat att styra landet ställs. I bilden här ovan är det fler väljare, drygt en tredjedel, som föredrar en regering som leds av oppositionspartiet Ny Demokrati. Detta ska ställas mot de 47% som inte föredrar varken Syriza eller Ny Demokrati. Det är nästan hälften av väljarkåren. Detta illustrerar magnituden av den skeptiska trend som råder i Grekland.

Detta kan tolkas som att det finns en stark vind av missnöje som riktas mot de etablerade partierna. En indikation för denna hållning återfinns i bilden här ovan. 91% av de tillfrågade är missnöjda med hur regeringen har fungerat. 83% av väljarna är missnöjda med hur oppositionen har fungerat. Detta är en mycket intressant och tydlig indikator. (Visserligen bör man lägga till förtydligandet att regeringen består av Syriza och Oberoende greker samt att oppositionen består av resterande partier i parlamentet).

Sett i sin helhet ger dock mätningen en intressant och tankeväckande inblick om tillståndet för grekisk politik. Den kan tolkas som att det finns en tudelad väljarkår i Grekland; en del som aktivt tar ställning till partierna och den politik som förs och en skeptisk del som tar avstånd från de förda politiken. I vilket fall så väcker mätningen fler frågor än vad den besvarar. 

Opinionsmätning: Gapet består

Oppositionspartiet Ny Demokrati i fortsatt stabil ledning visar ny opinionsmätning.

Trenden består. Oppositionspartiet Ny Demokrati har ett stabilt, tvåsiffrigt övertag jämfört med det styrande regeringspartiet Syriza, enligt en färsk opinionsundersökning som genomförts av Makedoniens Universitet som genomförts på uppdrag av SKAI. Vore val idag skulle Ny Demokrati få 30,5% av väljarnas rösterna och Syriza 17,5%, ett gap på 13 procentenheter. 

Intressant nog krymper avståndet mellan de två partierna jämfört med den föregående mätningen. Då uppgav 33% att de skulle rösta på Ny Demokrati jämfört med 15% för Syriza. Dock visar den nya mätningen att den rådande trenden för de två största partierna består. Gapet kvarstår.

Det mest intressanta med mätningen är att den även översätter opinionssiffrorna till mandat. Eftersom Grekland tillämpar ett system med förstärkt proportionalitet tillfaller 50 mandat det största partiet. Med dagens siffror skulle detta innebära, som bilden här ovan visar, att Ny Demokrati ensamt kan bilda en majoritetsregering. 

Att så är fallet är även en konsekvens att färre partier klarar sig över treprocentsspärren. Enbart tre partier till tar sig över tröskeln i denna mätning: den nya PASOK/mittenvänster-konstellationen (7,5%), nynazistiska Gyllene Gryning (7%) och kommunistiska KKE (6.5%). Även denna utveckling är anmärkningsvärd.

Olika perspektiv på arbetslösheten

Den grekiska arbetslösheten tecknar en tudelad bild.

Utvecklingen av arbetslösheten i Grekland kan tolkas på två sätt. Det ena är att utvecklingen går åt rätt håll. Från en topp på 27,3% har arbetslösheten (den gula linjen i bilden här ovan) sjunkit till 21,1%. Den ser ut att sjunka ytterligare. Dessutom har även ungdomsarbetslösheten (den lila-rosa linjen) sjunkit påtagligt. Ur ett politiskt perspektivt skulle, möjligen, denna nedåtgående trend kunna tas som en intäkt för den sittande regeringen och även tolkas som en framgång för dess förda politik. Det är åtminstone så som den skulle kunna framställas.

Det andra sättet att tolka arbetslösheten är den pessimistiska. Arbetslösheten i Grekland är avsevärd högre än övriga länder i Europa, och även jämfört med andra länder som drabbades av skuldkrisen.  (Som jämförelse kan nämnas att motsvarande siffror för Sverige är för närvarande (augusti månad) 6,0% och 13,1%). Mer oroväckande är den streckade vita linjen. Den visar att 74%, nästan tre av fyra, av alla arbetslösa är långtidsarbetslösa. Erfarenheter pekar på att det blir svårare att återvända till sysselsättning ju längre tid man befinner sig i arbetslöshet. Dessutom har många greker lämnat landet - enligt en rapport från förra året har 427 000 greker emigrerat i samband med krisen; vilket bör beaktas när arbetslösheten diskuteras. Om denna, andra tolkning lyfts fram kan det användas som ett argument emot den sittande regeringen.

Vid en samlad bedömning är det troligen den andra tolkningen av arbetslösheten som de grekiska väljarna kommer att väga in. Det grundas på opinionsmätningar som denna från 2016 som vittnar om ett utbrett missnöje med den förda politiken och en djupt rotad pessimism angående de framtida utsikterna i landet. Vore det val idag skulle den sittande regeringen sannolikt förlora makten.

Samtidigt är det även viktigt att påpeka att framtiden ännu inte skriven. Faktorer som arbetslöshet och opinion går att förändra. Om detta kommer nästa blogginlägg att handla om. 

Återhämtningen dröjer

Medan andra länder har återhämtat sig efter krisen dröjer återhämtningen i Grekland.

Grekland, tillsammans med Portugal och Italien, hör till en särskild grupp. Det tillhör de länder som ännu inte återhämtat sig efter den omfattande krisen som drog fram över Europa för snart tio år sedan. Financial Times, från vilken bilden ovan är hämtad, har gått igenom tillståndet före och efter krisen. Det är en dyster läsning.

Medan andra länder har återhämtat efter krisen visar FT:s sammanställning att vändningen ännu inte har kommit för Portugal, Italien och Grekland. För Greklands del har landet tappat närmare en fjärdedel av bruttonationalprodukten (BNP). Krisen har lämnat påtagliga spår.

Om FT:s artikel genomgång av den gånga tioårsperiod framstår som dyster, så framstår SvD:s artikel 10/8 om förutsättningarna för Greklands framtid som nykter. I artikeln noteras förvisso att den grekiska centralbanken reviderat upp tillväxttaken samt att BNP väntas stiga till 1.7%. Den tillväxten kommer att bidra till att tappet på 25 procent kommer att minska.

Men artikeln lyfter fram ett antal frågor som reser ett antal frågetecken inför framtiden. En fråga som artikeln ställer är hur Grekland kommer att kunna klara sig utan de stödprogram som löper ut om ett år? Frågetecken finns även, som IMF har påpekat, hur landet kommer att hantera en skuld på 150% av BNP. Det största frågetecknet är dock vad den grekiska regeringen kommer att göra för att ta sig an de hinder, i form av korruption och bristande transparens, som finns för en återhämtning:

"Den största tillväxtbromsen är alltjämt byråkratin, den ineffektiva statsapparaten, skattefusket och nepotismen i den offentliga sektorn."

Den sistnämnda punkten framstår förmodligen som en nyckelfråga för en återhämtning. Journalisten Daphne Papadopoulos iaktaggelse, som hon presenterade den 9 augusti, kan som kan ses som en indikation på hur stor omfattningen är av den rådande utmaningen:

Stelios Pappas, father of Digital Policy Min Nikos Pappas, chosen as president of OASTh, Thessaloniki's recently nationalized urban bus Co.

— Daphne Papadopoulou (@daphnenews) August 9, 2017

Kontraster

Kontrasten är slående jämfört med utgångsläget 2015: 9 av 10 väljare är missnöjda med regeringspartiet SYRIZA. Få saker ser ut att peka på att premiärminister Tsipras kan vända den rådande trenden till valet 2019.

Den senaste mätningen från Public Issue tecknar en tydlig bild. En stor majoritet - mer precist 90 procent - är missnöjda med den SYRIZA-ledda koalitionsregeringen. Lägger man dessutom till att förtroendet för oppositionsledaren Mitsotakis är dubbelt så högt jämfört med premiärminister Tsipras (se bild nedan) bildar detta en slående kontrast jämfört med läget för två år sedan. 

Det finns således inte mycket talar för att premiärminister Tsipras sitter kvar när Grekland går till val om två år. Frågan kan dock ställas: går det att vända på trenden? Mycket kan hinna hända till nästa val. Premiärminister Tsipras är mån om att narrativet som den sittande regeringen omgärdas av ska hinna brytas och bytas ut tills dess. "Det värsta är helt klart bakom oss", har premiärminstern sagt i en intervju som nyligen gavs till The Guardian, med hänvisning till det tredje räddningspaketet som förhandlades fram under närmast dramatiska former sommaren 2015. 

Det finns visst fog för Tsipras tes. Arbetslösheten har sjunkit från 27,9% (när den låg som högst) till dagens 21,7. Den för Grekland viktiga turismnäringen ser ut att gå mot ett rekordår i år. Nyligen lyckades även regeringen att, efter segdragna förhandlingar, kvittera ut ytterligare en delbetalning ur räddningspaketet, vilket bidrog till att en ny likviditetskris liknande den 2015 med snäv marginal kunde undvikas. Dessutom återvände Grekland i förra veckan till obligationsmarknaden - för första gången på flera år - vilket har gett upphov resonemang om att Grekland är på väg att återhämta sig. Allt detta kan bidra till att bilden av regeringen och Tsipras förbättras.

En vändning i opinionen framstår dock i nuläget som en from förhoppning. Det ekonomiska läget i Grekland är och förblir mycket ansträngt (en läsvärd inblick i många företagares vardag ges i de serie av artiklar som Dagens Nyheter publicerade nyligen). Många är de greker som funderar på att flytta: 41% av de unga i landet funderar på att lämna Grekland, enligt Dianeosis. Många har redan gjort det. Den kovändning som premiärminister Tsipras gjorde i juli 2015 - då han först stödde nej-alternativet i en hastigt genomförd folkomröstning för att göra tvärtom - har allvarligt och påtagligt underminerat förtroendet för honom och den SYRIZA-ledda regeringen. Att Tsipras och hans regering har ett sisyfosarbete framför sig inför valet 2019 är förmodligen något av ett understatement.

Nyckfulla väljare?

Det finns en skillnad i hur den grekiska väljarna identifierar sig själva ideologiskt och vilka partier de ger sitt stöd till. Kartan och verkligheten stämmer inte överens, så att säga.

Det är något av en gåta. Om man först tittar Dianeosis undersökning* här ovan där de grekiska väljarna placerar sig själva i ett ideologiskt fack och sedan tittar nedan på Makedoniens universitets färska opinionsundersökning här nedan dyker ett antal frågor upp, som till exempel:

• Var finns de gröna/miljöpartisterna? 
• Varför är inte liberalerna större? 
• Varför finns inte ett nyliberalt parti i Grekland?
• Vad har hänt med socialdemokratin? 
• Vad skulle hända om socialdemokratin lierar sig med socialismen?

Det går dock att utveckla ett antal svar. Låt oss börja med det enklaste: förtroendet för de olika partierna skiftar. Partierna kan agera på ett sätt som gör att väljarna föredrar att lägga sin röst på ett annat parti än det som skulle vara troligt om man ser till väljarens ideologiska position. Man kan uttrycka det på följande vis: vad partierna gör spelar roll. Väljarna väger in partiernas retorik (vad de säger) och ställer det mot partiernas agerande (vad de gör).

Partierna kan med andra ord inte känna sig säkra på att väljarbasen (åtminstone den ideologiska) ger partiet sitt stöd när ett val närmar sig. Samtidigt gör just detta faktum att möjligheter öppnas upp för andra partier som vill attrahera nya väljare.

Detta i sin tur bidrar till att det politiska landskapet inte är enkelt att läsa av om man utgår ifrån väljaropinioner och ideologiska positioner. Det är inte alltid så att kartan och verkligheten stämmer överens.

Ny Demokrati 33%
SYRIZA 15%

KKE 7,5%
Gyllene Gryning 7%
Demokratiska Alliansen (f.d. PASOK) 6%
----------------------------------------------
Centerunionen 2,5%
Potami 2% 

Oberoende greker 2% 

Folklig enhet 1,5% 

ANTARSYA 1,5%

Källa: Makedoniens universitet/Skai TV den 26/6

* Nyckel till Dianeosis undersökning:

Nationalism 8,3%
Konservatism 5,5%
Nyliberalism 9,6%
Liberalism  17,9%
Socialdemokrati 19,7
Ekologi 8,1%
Socialism 12,7%
Kommunism 5,6%
Inget av alternativen 9,7%
DX/DA 2,9%

Åtgärdspaketet passerade parlamentet

Premiärminister Tsipras lyckades samla ihop samtliga röster i sin koalition när det grekiska parlamentet i torsdags kväll röstade igenom ett kritiskt åtgärdspaket. Därmed undveks troligen en kommande likviditetskris i juli. Trots det återstår en rad frågetecken.

153 röster var tillräckligt för att en hotande likviditetskris  kunde avstyras. Det omdebatterade åtgärdspaketet som innehåller besparingar för de grekiska pensionärna och ytterligare besparingar godkändes av det grekiska parlamentet (en mer utförlig lista kan hittas här). 

Omröstningen banar, enligt Wall Street Journal, vägen för att Grekland när den så kallade eurogruppen sammanträder den 22 maj får klartecken till att kvittera ut ett nytt belopp ur den bailout som träffades 2015. På så vis kan Grekland betala tillbaka på lån som förfaller i juli. Krisen är på så vis troligen avvärjd. (Detta förutsätter givetvis att eurogruppen kommer överens).

Dock kvarstår en rad frågetecken. I samband med debatten inför omröstningen uppmärksammade premiärminister Tsipras att Grekland kan ta tillbaka en del av de åtgärder som landet har godkänt, om inte Grekland får ta del av skuldlättnader av de internationella långivarna. Det är på sin plats att EU och IMF är oense om och på vilket sätt Grekland bör ta del av skuldlättnader. Detta kan skapa komplikationer.

Fler frågetecken återstår. Regeringen Tsipras har förbundit sig att privatisera och reformera en rad företag och instutitioner som ägs eller drivs av den grekiska staten. Ett sådant objekt som väckt uppmärksamhet är projektet med att omvandlingen den gamla flygplatsen Hellenikon till ett bostadsområde med plats för näringsliv. Projektet skulle även bidra till att 70 000 jobb skapas enligt Kathimerini. För ett par veckor sedan stannade Hellenikonprojektet upp när kulturminister Lydia Koniourdo ville byggnandsminnesförklara ett antal byggnader i den gamla flygplatser. För ett par dagar sedan anmälde Piraeus skogsdepartement att en del av området som omfattas av Hellenikon är att betrakta som skog. Tillsammans har de båda händelserna rest frågetecken kring den grekiska regeringens vilja att genomföra sina åtaganden.

Det största frågetecknet är dock om regeringen Tsipras klarar av att fullfölja sina åtagande och härdar ut till valet 2019. Inför omröstningen igår drabbades Grekland av en generalstrejk. Demonstrationer utlystes runt om i Grekland. Åtgärdspaketet är impopulärt, särskilt eftersom det innefattar ytterligare besparingar för pensionärer, en särskilt utsatt grupp. SYRIZA befinner sig opionsmässigt i motvind. Det finns en risk att motvinden stärks ytterligare. 

Sannolikt kalkyrerar premiärminister Tsipras med åtgärdspaketet, tillsammans med tecken på ekonomi som kanske återhämtar sig, kan vända på utvecklingen. Om regeringen lyckas få de ekonomiska hjulen i rullning kan detta bidra till att dra loss SYRIZA ur det opinionsmässiga diket. Det finns dock en rad frågetecken om att så sker.

Opinionsmätning

Det rådande opinionsläget består: oppositionen befinner sig i ledning och regeringen i lä.

Ny Demokrati 26,8%

SYRIZA 17,8%

Gyllene Gryning 8,4 %

KKE 7,1 

Demokratiska Alliansen 6.2%
-----------------------------------

Centerunionen 2,7%

Oberoende Greker (ANEL 2,5) %

Frihetsfärden (Plefsi) 2,4%

Folklig enhet (LAE) 1,5% 

Potami 1,4%

En färsk mätning (av ALCO/Parapolitika) bekräftar trenden: Ny Demokrati har skapat och upprätthåller ett gap gentemot det styrande regeringspartiet SYRIZA. Stärkt av den rådande medvinden upprepar partiets ordförande, Kyriakos Mitsotakis, ständigt kraven på nyval. Skulle val hållas idag är det mycket möjigt för att inte säga sannolikt att Mitsotakis blir ny premiärminister.

Samtidigt söker den sittande premiärminister Tsipras vända på den nedåtgående utvecklingen. En, av troligen flera, komponenter för att parera fallet i mätningarna är utfallet av förhandlingarna med landets internationella långivare. På torsdag kommande vecka ska ett möte hållas för att återuppta dem.

Det är oklart om hur utfallet av mötet och förhandlingarna kommer att bli. Kathimerini rapporterar om att IMF kommer att begära besparingar inom pensionsutbetalningar, bland annat. Det är oklart om Tsipras kan gå med på kraven: risken för ett internt uppror kan inte bortses. Den inom SYRIZA tongivande fraktionen Grupp 53 (till vilken finansminister Tsakalotos hör) har uttryckt missnöje med planerna. Premiärminister Tsipras har med andra ord en delikat uppgift framför sig.

Uppgiften som premiärminister Tsipras är ställd inför (om man benar ut den) består i att komma fram till en lösning som långivarna är nöjda med, som hans partikonstelation kan leva med, och som väljarna kan fördra.
Det slutar dock inte där.

Till detta hör (om man gör ett urval):

- en delikat situation med grannlandet Turkiet som behöver hanteras.
- en flyktingsituation inom Grekland som är internationellt uppmärksammad.
- en allt mer komplicerad cypriotisk försonings- och återföreningsprocess (med den grekiska regeringen som en av parterna).

2017 ser med andra ord att bli ett mycket spännande år.

Cirkeln sluts

Förre premiärministern Georgios Papandreou återvänder till det parti han lämnat.

Många ögonbryn höjs troligen idag. Georgios Papandreou (partiordförande för Socialdemokratiska Rörelsen) och Fofi Gennimata (partiordförande för Demokratiska Alliansen) meddelar idag att de två partierna slåss samman. I praktiken innebär beskedet att Georgios Papandreou återvänder till PASOK, det parti som han en gång var ordförande för.

Det är dock en märklig återförening. Papandreou lämnade PASOK strax innan valet i januari 2015. Avhoppet var dramatiskt. Partiet balanserade i det läget farligt nära treprocentsspärren. Avhoppet innebar även att den socialdemokratiska rörelsen splittrades. Nu verkar den bitterhet som rådit mellan de två partierna ha lösts.

Dock finns det anledning till att tro att de ögonbryn som rests kommer att förbli resta ett tag till. Frågan är nämligen vad det parti som en gång samlade de socialdemokratiska rösterna har att vinna. Med Papandreou som ordförande inleddes ett i många bemärkelser dramatiskt tapp av väljare. Papandreou är i många väljares ögon intimt förknippad med den första bailouten och den första fasen av krisen i Grekland.

Samtidigt finns det en viss logik. Det var Papandreous far, Andreas Papandreou, som en gång i tiden grundade PASOK och som förde det till makten. För vissa väljare, som något nostalgiskt blickar tillbaka, kan Papandreous återvändande vara både symboliskt laddad och välkommen. Frågan är dock hur många dessa väljare är idag. De samlar för närvarande lite mer än 5 procent av väljarna i opinionsmätningar. Räcker dessa för att vända på utvecklingen?