Nybildade mittenvänsterkoalitionen väljer partiledare

Demokratiska Alliansen har beskrivits som en potentiell utmanare till SYRIZA. Hittills har partiet, som ännu inte är helt färdigbildat, mest beskrivits som ett sagoprojekt för ett antal tynande småpartier som klämts mellan, metaforiskt uttryckt, Syrizas Skylla och Ny Demokratis Charibdis. Nu verkar dock partikonstellationen passera ytterligare en milstolpe i sin odyssé: partiet kommer att välja sin ledare i november. 

Nio är kallade. Bara en kan bli partiledare för Demokratiska Alliansen (DA). DA har framställts som ett gränsöverskridande prestigeprojekt för den politiska mitten-vänstern. Det har lyckats samla forna storpartier som Pasok, som tynande uppstickare som Potami. Möjligen är det trycket från Ny Demokrati och Syriza som har fungerat som katalysator för denna process.

Till slut har nio namn ställts samman till en lista som väljarna ska ta ställning till. Kandidaterna är, i tur och ordning, Nikos Androulakis, Constantinos Gatsios, Fofi Gennimata, Giorgos Kaminis, Yiannis Maniatis, Apostolos Pontas, Yiannis Ragousis, Stavros Theodorakis och Dimitris Tziotis.

Fofi Gennimata och Stavros Theodorakis hör till de mer kända namnen och bör även gälla som favoriter. Fofi Gennimata är partiledare för socialdemokratiska PASOK, det parti som satt i regeringsställning så sent som i januari 2015, men som idag är en skugga av sitt forna jag. Stavros Theodorakis är en tidigare journalist som bildade Potami som ett svar på den kritik som uppkom i samband med krisen och som riktades mot de etablerade partierna Pasok och Ny Demokrati. Idag befinner sig Potami under treprocentsspärren. Även Giorgos Kaminis, borgmästare för Aten, tillskrivs vissa chanser, men kanske bör betraktas som en dark horse i detta race. 

Dock är partiledarvalet långt ifrån avgjort. Vägledande och utslagsgivande kan den tv-sända debatt som hålls ikväll vara inför valet. Därefter hålls en första valomgång den 12:e november. Om ingen av kandidaterna samlar åtminstone 51% kommer en andra valomgång, som hålls den 19:e november, att hållas. Då ställs de två främsta kandidaterna från den första omgången mot varandra. Rimligen får vi först den 19:e november veta vem som kommer föra Demokratiska Alliansen vidare till nästa etapp i det nybildade partiets odyssé. 

Partiledarval med förhinder

Tekniska problem resulterade i att partiledarvalet för Ny Demokrati inte kunde hållas. Denna situation ställer en rad frågor kring det största oppositionspartiet i grekisk politik.

När valet väl skulle hållas fick det skjutas upp. Ett IT-system som inte fungerade medförde nämligen att Ny Demokratis medlemmar inte kunde rösta fram en ny partiledare i söndags. Detta väckte en rad reaktioner - några av dessa kan hittas under #eklogesnd på twitter - men bidrog förmodligen till att föda fram en metafor: det strejkande IT-systemet tecknar bilden av ett dysfunktionellt parti, åtminstone om man tar del av reaktionerna på nämnda mediekanal. Partiledarvalet var tänkt att staka ut en ny riktning för parti. Det var ett vägval. Nu riskerar det största oppositionspartiet, sett till valresultatet, att framstå som handlingsförlamat. Det är en således en ofördelaktig situation som partiet befinner sig i.

Situationen kan dessutom eskalera. Enligt To Vima hotar ett inbördeskrig bryta ut inom partiet om inte situationen inte löses. Möjligen är det för tidigt att dra den slutsatsen. Mer rimligt att anta är dock att den är spänd. En rad kritiska frågor har ställts till partiets tillförordnade partiledare, Vangelis Meimarakis, för hur valprocessen och valsystemet har förberetts och skötts, rapporterar Kathimerini. Meimarakis, i mitten på bilden här ovan, har erbjudit sig att avgå som tillförordnad partiledarordförande, som en följd av söndagens valfiasko. Samtidigt har han uppmanat de övriga kandidaterna till partiledarposten att göra samma sak. Detta har utlöst en rad reaktioner. Situationen är därför spänd, och kan även eskalera.

Idag är det tänkt att Ny Demokratis valkommitté ska mötas för att söka lösa upp den uppkomna situationen. Det återstår att se att se om den lyckas.

Uppdatering 25/11: Vangelis Meimarakis meddelar att han avgår som tillförordnad partiledare. Den 13/11 föreslås som (och ännu obekräftat) datum för att genomföra partiledarvalet. 

Fyra kandidater, fyra vägval

Fyra kandidater vill ta över som ordförande för Ny Demokrati. De representerar olika vägval för partiet. 

Evengelos Meimarakis får sägas vara favorit till att vinna partiledarposten. Efter Samaras meddelade sin avgång i samband med förlusten i folkomröstningen i juli fick Meimarakis rycka in. Ursprungligen var tanken att Meimarakis skulle hålla ställningarna fram tills dess att en ny ordförande valdes. Dock lyckades Meimarakis bli populär genom att föra en försonlig och kompromissinriktad politik under ett kritiskt skede i somras när den så kallade Brysselöverenskommelsen skulle röstas igenom i det grekiska parlamentet. Hans popularitetssiffror började närma sig Tsipras när valdagen närmade sig. Därför framstår han som en favorit inför omröstningen i november.

Att välja Meimarakis kommer dock inte att vara okomplicerat. Efter valet har nämligen Meimarakis distanserat sig från sin tidigare kompromissinriktade inställning.  Istället har han gått i en mer polemisk riktning och ifrågasätter allt mer den överenskommelse som har träffats. Detta undergräver den konsensusprofil Meimarakis odlade inför valet i september. Frågan som därmed uppstår är hur detta tolkas av väljarna och vilken bild det ger av Ny Demokrati? Med Meimarakis som ordförande, kommer Ny Demokrati att röra sig i konservativ riktning?

Skulle Adonis Georgiadis bli vald till partiledare är det tydligt att partiet kommer att röra sig i en nationalistisk och populistisk riktning. Georgiadis tillhörde tidigare det högernationalistiska LAOS innan han gick över till Ny Demokrati. Det blir troligen ingen rörelse mot mitten med Georgiadis vid ordförandeposten.

Kyriakos Mitsotakis har presenterat sig själv som en reformator men dras med att han är son till den förre premiärministern Konstantinos Mitsotakis. Att distansera sig från denna kontext och de associationer detta väcker blir förmodligen en prövning, om denne får förtroendet att leda partiet. 

Med sina 37 år är Apostolos Tzitsikostas den yngste av kandidaterna till partiledarposten. Tzitsikostas har därmed fördelen att framstå som ett ungt och fräscht alternativ, som dessutom inte dras med Ny Demokratis förflutna. Hans utmaning är dock att han inte kan delta i parlamentet förrän tidigast 2019, då hans mandatperiod som guvernör för Centrala Makedonien löper ut. Tzitsikostas befinner sig troligen för långt i periferin för att kunna bli vald. Det är även oklart vilken väg som Ny Demokrati skulle välja att slå in på med Tzitzikostas som partiordförande.

En månad är en lång tid. Mycket kan hända fram till omröstningen den 22 november då Ny Demokratis medlemmar ska välja en ny partiledare. Redan nu finns det tecken som pekar på att oavsett vilken kandidat som vinner omröstningen inte per automatik kommer att lösa de utmaningar som Ny Demokrati har framför sig. 

Marginalanteckningar

Igår spikades valsedlarna. Ett par av de namn som presenterades har fått ögonbrynen att höjas. Det finns anledning till att titta lite närmare på dessa.

Presentationen av partiernas kandidater inför ett val får vanligtvis inte så stor uppmärksamhet. Egentligen vore detta blogginlägg överflödigt om det inte vore för vilka namn som presenterades till parlamentsvalet den 25e januari och turerna bakom:

- En stor överraskning igår var beskedet att Rachil Makri ställer upp för Syriza. Makri har tidigare hört Självständiga greker, men har fått lämna partiet. Det anmärkningsvärda med beskedet ligger i att Makri går från ett konservativt parti som befinner sig tämligen långt ut på högerkanten till ett parti som befinner sig tämligen långt ut till vänster. Det är en vandring som heter duga.

- En annan överraskning är att biträdande kulturministern för PASOK, Angela Gerekou, ställer upp för Ny Demokrati. Övergången har rört upp en del känslor och kan komplicera en eventuell regeringsbildning. Likt Makri är det ett byte från ett ideologiskt läger till ett annat.

Det finns ett antal överraskningar till, som dock inte tas upp i detta inlägg. Det intressanta med dessa ovannämnda övergångar och de som inte omnämns är, förutom att de ställer frågor kring representativet gentemot väljare och om ideologisk stringens, att de säger en del om förutsättningarna inför valet den 25 januari:

Man kan tolka det som att kampen om mandat hårdnar; varje parti söker så långt det är möjligt stärka sina chanser till att vinna valet. Man kan dessutom även tolka det att som att avståndet mellan den som vinner respektive förlorar i valet den 25e förväntas vara litet. Då kan även dessa övergångar och värvningar av kandidater, även om de sker så att säga på marginalen, få stora konsekvenser.