fredag 21 december 2012

God jul! Kala Christougenna!

Krisen och det politiska livet i Grekland tar inte en paus över jul och nyår. Det gör däremot denna blogg. 

2012 har varit ett oerhört omvälvande år i grekisk politik. Det krävdes två val och ett antal turer för att en regering till slut skulle komma på plats. En för grekisk del högst ovanlig (och omaka) koalition bildades (lika ofta förekommande i grekiska sammanhang som en total solförmörkelse). Dessutom krävdes både en andra bailout i februari (samt en mindre omtalad sådan i november) för att hålla den grekiska staten flytande och seglandes inom eurozonen. Därutöver har ett antal partier dykt upp, försvunnit och skakat om det grekiska politiska livet. 2012 är det år då det grekiska politiska landskapet förändrades i grunden. Det har varit ett år fyllt av dramatiska vändningar. 2013 har med andra ord mycket att bevisa ifall det ska överträffa 2012.

2012 har även varit omvälvande på ett annat sätt. I år - mer än föregående år - har den fem år långa ekonomiska och politiska krisen gått över till att bli en social kris. Många är anledningarna till krisen. Många är de som påverkas av den. Den här dokumentären (se klipp nedan) är en bra introduktion till att greppa vidden av krisen. Den fångar upp de utmaningar som väntar kommande och nästa år. 

Vi ses då!
Cheretismata!

tisdag 18 december 2012

Vad väntar under 2013?

Det är inte början till slutet. Och inte heller slutet på början. Läget kan möjligtvis bli mer stabilt när 2012 går mot sitt slut och 2013 tar sin början. 

Om 2012 handlade om att försöka undvika kaos, kommer 2013 kretsa kring att hantera krisen. Det räcker med att läsa den här rykande rapporten från den europeiska kommissionen för att inse hur allvarlig situationen har varit under 2012. I synnerhet lär händelserna i juni månad ses avgörande när man blickar tillbaka under det händelserika år som nu är på väg mot sitt slut:

"The readiness of Greece to continue with the adjustment programme was openly questioned in creditor countries, where public opinion support started fading, given signs of a lack of commitment by the Greek government, administration and population, while large amounts of financial assistance were being provided to the country. By mid-June, most observers wondered whether Greece would be able to avoid a default or an ejection from the euro area, or would even decide to quit it itself at obviously significant costs."

Hade landet lämnat eurozonen hade läget sannolikt varit mycket allvarligare än vad det är idag. Läget är dock fortfarande akut: Arbetslösheten fortsätter att stiga till nya rekordnivåer. Antalet jobb som finns kvar fortsätter att minska. BNP ser ut att sjunka för det sjätte året i följd. Utsikterna för 2013 ser utmanande ut.


Den grekiska koalitionsregeringen som bildades efter valet den 17 juni har med andra ord haft en tuff resa. Med yttersta nöd, och med hjälp av en tredje (tyst) bail out från IMF, ECB och den europeiska kommissionen - den andra bailouten bara i år - har regeringen undvikit att ett worst-case scenario infriats. (Det har mer snarare skjutits upp. Ännu en gång.). Skadan är dock redan skedd. Grekland är med råge det land som varit mest illa ut bland länderna som är indragna i den europeiska skuldkrisen.


Koalitionen har även en tuff resa framöver. Samarbetet mellan Ny Demokrati, Pasok och Demokratisk vänster - de olika medlemmarna i den styrande koalitionen - är långt ifrån gnisselfritt. Koalitionen kan mycket väl komma att spricka; detta både av såväl inre faktorer som yttre sådana.*

Koalitionen har dock påbörjat ett mödosamt arbete med att genomföra de åtaganden som den grekiska staten har. Detta noteras även av den ovannämnda rapporten:
"Nonetheless, there has been a significant catching-up over the past few months.  The government soon took a clear stance confirming the objectives of the programme and the key measures already adopted with a view to bringing the programme back on track. With its action it managed to perceptibly improve the overall compliance with the conditionality throughout the summer."    
Att den grekiska staten har börjat genomföra sina åtaganden har varit viktigt. Utan denna ökade reformtakt skulle den inte få fortsatt stött av de övriga medlemsländerna i EU. Detta har arbete bidragit till att den grekiska staten i måndags noterade en inbetalning 34,3 miljarder euro, vilket kan bidra till att hjulen börjar rulla igen (främst genom att landets banker kan återkapitaliseras och att landets näringsliv kan återhämta sig framöver). Den grekiske finansministern kommer Vassilis Stournaras kommer att spela en av de viktigaste rollerna i försöken att omvandla det akuta läget för landet till ett mer stabilt sådant.

Det betyder inte att arbetet har varit lätt. Den ekonomiska krisen har följts åt av en social sådan. Denna läsvärda artikel i Wall Street Journal visar hur landet har påverkats under de fem senaste åren. Läsvärd är även Alexandra Pascalidous artikel med samma tema.

2012 har varit ytterligare ett år i den fem år långa kris som tycks vara utan slut. Möjligtvis kan 2013 bli slutet på början.

* Se även tidigare inlägg.

tisdag 11 december 2012

Upp som en sol...

Den som vill se ett exempel på dynamiken inom grekisk politik bör gärna titta närmare på Oberoende greker (Anexartiti Ellines). Partiet knoppades av från Ny Demokrati så sent som i februari i år. Det marscherade raskt fram och lyckades kort därefter ta sig in det grekiska parlamentet som fjärde största parti i valen i maj och juli med ett stöd på 7,5% . Partiets ordförande, Panos Kammenos, profilerade sig som en utpräglad kritiker av memorandumet och EU och fick ett gensvar i opinionen. Nu verkar partiet stå inför en begynnande kris som rent av kan hota partiets fortsatta existens.

Panos Kammenos och Oberoende greker kan till vis del liknas vid en spegelbild till Alexis Tsipras och Syriza. Båda har med relativ framgång pejlat den grekiska opinionen och siktat in sig på missnöjet med memorandumet (överenskommelserna om besparingar och reformer som Grekland förbundit sig till). Båda har med framgång lyckas knyta till sig väljargrupper som tidgare stött Ny Demokrati respektive Pasok. I samband med valen i år talades till och med om att bygga en regeringskoalition där Syriza och Obereonde greker (i kombination med Demokratisk vänster) förenade i gemensam opposition mot memorandumet.

Att mandaten inte räckte till är en grundläggande orsak att det blev som det blev. En annan orsak är att det formellt finns stora sakpolitiska skillnader mellan partierna. Pasok och Ny Demokrati ligger, retoriken till trots, exempelvis närmare varandra politiskt än vad Syriza och Oberoende greker gör.

Ytterligare en orsak till att ingen regeringskoalition inte blev av är frågan om Tsipras och Kammenos skulle fungera ihop. Oberoende greker är till stor del Kammenos egen skapelse; det är Kammenos som styr och ställer.

Det är här som roten till krisen kan skönjas. I måndags träffades partiets övriga tjugo parlamentsledamöter för att ställa frågor om vilken politik partiet ska föra inom olika områden. Kammenos lämnade mötet. Dagen därpå uteslöts Yannis Manolis, en av de parlamentsledamöter som hade ställt frågor till Kammenos i samband med mötet. Lite senare samma dag avgick partiets talesperson Christos Zois, i protest mot Kammenos agerande. "Jag gav upp hoppet", sa Zois i ett uttalande.

Partiet kan snart börja vackla, detta trots att partiet för närvarande står relativt stilla i opinionen (6,5% i november enligt denna mätning från november). Frågorna växer om partiets framtid. I mångt och mycket är Obereonde greker ett enfrågeparti: det har drivit kritiken mot memorandumet, EU och dess olika företrädare till sin spets.

Det är mycket möjligt att fokuseringen på en fråga och Kammenos ageranden (inte minst när uppgifter som dessa dyker upp) som bidragit till att partiets ledamöter nu gör uppror, tvistar sinsemellan och hoppar av. Det kan gå fort i grekisk politik. Ibland riktigt fort.

söndag 9 december 2012

Ombytta roller

Rollerna är ombytta inom det grekiska vänsterblocket. Om Pasok är ett parti i spillror, så håller Syriza på att bygga ihop ett parti ur spillrorna. Den brokiga allians av sexton stycken småpartier som  täcker upp alla möjliga socialistiska ideologier är på god väg att bilda ett enhetligt parti. Dessutom skördar Syriza framgångar i opinonen. Partiet fångar för närvarande upp 31,5% av rösterna i en mätning och har lyckats knyta till sig många av de väljare som tidigare röstat på Pasok. Syriza är på god väg att skapa sig en dominerande roll inom grekisk politik; en roll som Pasok tidigare haft. 

Syrizas partiordförande Alexis Tsipras är i mångt och mycket ingenjören bakom denna förvandling. Tsipras har skapat enighet (men långt ifrån helt) inom den egna alliansen. Han har även varit skicklig på att förstå den grekiska opinionen, som är både upprörd och uppgiven: upprörd på grund av att de två tidigare dominerande partiernas, Pasok och NDs, svårigheter att hantera den ekonomiska kris som drabbat landet; uppgiven på grund av att fem års ansträngningar inte har lyckats vända på den nedåtgående utvecklingen. Detta har Syriza använt sig av.

Genom att kartlägga den grekiska opinionen, appellera till viktiga väljargrupper och även sikta in sig mot missnöjet mot memorandumet (uppgörelserna med IMF, ECB och EU om besparingar och reformer) fick partiet något av ett genombrott i valet i maj i år. Genom att valet i juni kom att utvecklas till en folkomröstning om memorandumet hamnade fokus på Tsipras och hans parti. Sedan valet i juni har partiet utvecklats till Greklands tydligaste oppositionsparti, som hämtar mycket av sitt stöd kring ett betydande missnöje med den politik som koalitionsregeringen för.

Man bör dessutom inte underskatta effekten av den kontrast som uppstår när Syriza ställs mot de övriga partierna. Tsipras och Syriza upplevs i dagsläget som unga och fräscha krafter, till skillnad mot de etablerade partierna ND och Pasok, som växelvis suttit vid makten de senaste fyra årtiondena. Partiet åtnjuter nyhetens behag.

Men gäller detta även framöver? Det finns utmaningar även för Syriza. En första sådan är en intern. Att samla så många olika röster till ett enda parti som samlas kring en gemensam politik låter sig inte göras över en natt: Syriza rymmer allt från kommunister, antikapitalister, ekologiska socialister till mer reforminriktade socialdemokrater. Ytterligare en utmaning är att föra fram en konkret sakpolitik; det är här som skon börjar klämma.

En bidragande anledning till att Syriza inte vann valet i juni handlar om dess politik: partiet ville riva upp  memorandumet, men kunde inte visa hur man istället skulle få Grekland på fötter igen. Partiet ville behålla den offentliga sektorn utan att visa hur det skulle finansieras. Partiet ville att landet skulle vara kvar i euron, men kunde inte övertyga väljarna om hur det skulle kunna överens med EU. Listan kan göras lång.

Syriza befinner sig med andra ord i samma sits som många (små) partier gör när de får ett parlamentariskt genombrott: man har fått uppmärksamhet och röster, men kommer man att få fortsatt förtroende i kommande val? Och hur behåller man stödet när man väl tvingas konkretisera vad exakt det är som man vill göra? Det är en huvudvärk får såväl Syriza som för Tsipras. Fast å andra sidan kan man förmoda att denna huvudvärk är att föredra framför den som Pasok dras med för närvarande; en huvudvärk som Venizelos förmodligen inte skulle ha något emot att ha.

onsdag 5 december 2012

Grekland sjunker i ranking

Grekland återfinns på en bottenplats bland EU:s 27 medlemsländer i kampen mot korruption. Transparency Internationals årliga rapport som publicerades idag visar nämligen att Grekland hamnar på plats 94, och sist bland EU:s medlemmar i institutets globala korruptionsidex . I botten bland Europas länder hamnar Grekland även i Världsbankens Doing Business Report. Det återstår mycket arbete för den grekiska politikerna och -staten för att återställa ett sargat förtroende och återskapa ett gynnsamt näringslivsklimat.

Rapporten från TI bekräftar att den grekiska staten har en grannlaga uppgift framför sig. Det betyder även att en av dess tjänstemän, Leandros Rakintzis, kommer att ha en nyckelroll även framöver.

Rakintzis har förmodligen det mest otacksamma (och sannolikt ett av de allra viktigaste) jobbet i Grekland. Om Rakintzis, med flera lyckas med sitt arbete, kan han hjälpa den grekiska staten att spara in drygt 600 miljoner euro. Per år. Här kan du läsa mer om Rakintzis utmaning.

Förekomsten av korruption är en av de faktorer som påverkar näringslivsklimatet i ett land. Därför är det förståeligt att Grekland återfinns på plats 78 - och därmed sist - av Europas länder i Världsbankens senaste Doing Business Report. Det bör nämnas att Grekland i år klättrar 22 placeringar. Grekland får rent av beröm som en av de tio ekonomier som förbättrats allra mest under året. Samtidigt återstår mycket arbete, vilket rapporten uppmärksammar på följande vis:
"Part of the solution to high debt is the recovery of economic growth, and there is broad recognition that creating a friendlier environment for entrepreneurs is central to this goal."
Kampen mot korruption och för ett bättre näringslivsklimat går hand i hand. Löser man det ena, hjälper man det andra.

Här är för övrigt de länder som återfinns i botten och i toppen av TI:s rankinglista:

Mest korrupt:

174 Somalia

174 Nordkorea

174 Afghanistan

173 Sudan

172 Myanmar (fd. Burma)

170 Uzbekistan

170 Turkmenistan

169 Iraq

165 Venezuela, Burundi, Chad och Haiti

Minst korrupt: 

9 Holland

9 Kanada 

7 Norge 

7 Australien

6 Schweitz

5 Singapore

4 Sverige 

1 Nya Zealand

1 Finland

1 Danmark 

tisdag 4 december 2012

Venizelos dilemma

Den snäva marginal som den grekiska koalitionsregeringen samlar ihop blev igår lite smalare. Beskedet att den förre hälsoministern Andreas Loverdos hoppar av Pasok för att istället starta ett eget parti leder fram till två slutsatser: läget för partiordförande Venizelos är numera än mer ansträngt; utsikterna för att koalitionsregeringen håller samman påverkas. Loverdos avhopp kan, tillsammans med andras, sätta igång en kedjereaktion som leder till regeringens nuvarande kris växer.

Att Loverdos lämnar Pasok leder till att partiet numera står med ett mandat mindre. Detta i sig skulle inte vara någon större nyhet om det inte vore för att Loverdos besked bildar det åttonde avhoppet från Pasok sedan valet i juni. Pasok har (i skrivande stund) 25 mandat. Det betyder att partiordförande Venizelos problem växer samtidigt som hans bas krymper. Pasok, det parti han leder, är nämligen idag ett parti i spillror. Snart kan även spillrorna försvinna.

Venizelos står därmed inför ett dilemma: hur ska han behålla initiativet internt, samtidigt som han kan hålla sams med koalitionsregeringens övriga medlemmar. Utan koalitionen riskerar Pasok - i nuvarande läge - att utplånas. Som medlem i koalitionen begränsas manöverutrymmet politiskt. Läget blir allt mer ansträngt för Venizelos.

Venizelos problem är även koalitionens. Den marginal på 29 mandat som regeringen har gentemot oppositionen har minskats med 8.*  Fortsätter avhoppen kan läget bli så pass ansträngt att hela koalitionen faller samman. På så vis kan Loverdos avhopp komma att sätta igång en kedjereaktion.

Läget ser inte heller att förbättras framöver. I denna nya novembermätning från VPRC är opinionsstödet för Pasok nere på 5% Därmed är Pasok i dagsläget det minsta partiet som återfinns i det grekiska parlamentet. Demokratisk Vänster samlar i sin tur ett stöd på 5,5%, vilket gör det till det näst minsta partiet som representeras i parlamentet. Detta kan leda till att de båda partierna, i synnerhet Pasok, förmodligen känner ett behov att profilera sig gentemot de övriga partierna i koalitionen, främst Ny Demokrati.

Samtidigt finns det anledning till att låta läget bero. Avhopp har även skett tidigare i den grekiska politiken  Demokratisk vänster bildades en gång tiden från en samling ledamöter som hade koppling till Pasok. Samma kan även sägas om Oberoende greker, som knoppades av från Ny Demokrati. Det är inte ovanligt att avhoppare återförenas till det parti som de lämnat. Dora Bakoyanni återvände till Ny Demokrati, och suspenderade även sitt eget parti som hon bildat, i samband med valet i juni.

Om detta, sistnämnda scenario blir verklighet är ännu oklart. Osvuret är nog, som det brukar heta, bäst.

*  Läget blir inte lättare av att koalitionens tredje partner, Demokratiskt Vänsterifrågasatt delar av uppgörelsen som koalitionen presenterat i samband med budgeten (exempelvis inom arbetsrätt) och även hotat att hoppa av. Venizelos huvudvärk är med andra ord även premiärminister Samaras (som även har sina egna bekymmer inom sitt parti)

torsdag 29 november 2012

En tyst bailout

Ingen vågar säga det. Få pratar om det. Men alla vet. Nu nämner The Economist det onämnbara: uppgörelsen som träffades tidigare i veckan utgör i praktiken Greklands tredje bailout. Det är en tyst sådan och följer i spåren på den första (maj 2010) och den andra tidigare i år.

För den som vill veta mer om denna uppgörelse/bailout (förutom den här) lämnar The Wall Street Journal en bra redogörelseDet gör även BBC (som även ger en bakgrund till hur krisen i Grekland har uppstått).*

Blir det tredje gången gillt för Grekland? Reaktionerna efter beskedet är blandade. Citibank lämnar en (lite väl) dyster prognos för Grekland. Andra är mer försiktiga. En del mer pessimistiska. Det återstår att se, helt enkelt.

* Vill man har mer bredd om den grekiska krisen, är den här filmen användbar.

Uppdatering: Även denna krönika i NY-Times är läsvärd för den som vill ha ytterligare perspektiv i frågan.

tisdag 27 november 2012

En väntad nyhet och ett oväntat skifte

Beskedet  att Grekland kommer att få det utlovade lånet från IMF och EU,  som omfattar  370 miljarder kronor,  får sägas vara väntat. Det visar inte minst reaktionerna på bland annat marknaden, som varit dämpade. Det finns dock ett antal punkter i nattens besked som på sikt kan göra skillnad. Uppgörelsen vittnar även om ett intressant skifte nu när IMF, EU och Grekland gjort upp om den kommande lånutbetalningen. 

Den mest påtagliga konsekvensen av nattens besked är att utbetalningen kommer att lösa det akuta behovet som den grekiska staten. Det är med hjälp av detta lån som den grekiska staten kommer att kunna klara av utbetalningarna av löner pensioner som kommer. Utan uppgörelsen hade annars staten varit mycket nära en konkurs.

Vidare bidrar uppgörelsen till att landets banker återkapitaliseras, efter att under lång tid dränerats på likviditet. Genom tillgång till ytterligare likvid kan nu bankerna låna ut mer till näringslivet, som i sin tur kan genomföra investeringar. Det behövs för att hjulen ska börja rulla igen. Just denna dimension av den grekiska krisen är för övrigt värd att uppmärksamma. Den grekiska krisen har även varit en finansiell sådan. Hela det grekiska finansiella systemet är under kraftig omvandling och stöps om.

Mer specifikt går nattens uppgörelse ut på följande:

  • Målet att Greklands statsskuld ska ner till 120% (mer exakt, 124%) till 2020 står fast, men:
  • Slutbetalningen av Greklands lån förlängs till 2040-talet. De närmaste tio åren får landet uppskov med att betala räntan. Det lättar på landets börda. 
  • Landet ges lån till att köpa tillbaka gamla obligationer från privata långivare för en kostnad av 35 cent per euro. Det är ytterligare en åtgärd som väntas rasera skuldberget ytterligare.

Enligt Eurogruppens ordförande, Jean-Claude Duncker, innebär denna uppgörelse "ett paradigmskifte". Juncker pekar på att Grekland nu gått med på en tätare och tajtare kontroll av åtagandena i memorandumet (reform- och besparingsprogrammet som landet kommit överens om med trojkan).

Vad går skiftet ut på? Mer specifikt handlar det om att trojkan bytt fot. Tidigare har fokus legat på ett framtungt åtgärdsprogram; förändringarna och besparingarna ska genomföras i snabbt takt, för att Grekland snabbt ska komma upp på banan igen. Redan till 2014 var planen att landet skulle få fart igen och uppvisa svarta siffror i böckerna.

I takt med att arbetslösheten i landet stigit till rekordnivåer, BNP krympt med uppemot 25% och landet numera är på väg in mot det sjätte år av ekonomisk kris har man nu bytt fot. Man gör om uppgörelsen. Planen blir mer baktung istället. Och förlängd. Mot bakgrund av erfarenheterna hittills, såväl på grekisk som på EU-nivå, kan det vara en rimlig omprioritering. Det gäller dock för den grekiska koalitionsregeringen att den snabbar på takten i reformarbetet. Samt att den klarar av bemöta den akuta politiska kris som den står inför. Den grekiska krisen är nämligen långt ifrån över. Men kanske, kanske såg vi inatt slutet på dess början.

Eller så handlar nattens besked helt enkelt om  Plan C, i avvaktan på D och E.

Läs även: SVTEuropaportalen,

måndag 26 november 2012

Ur askan i elden

Kris känns som ett utslitet ord när det gäller att beskriva tillståndet i Grekland. Knappt någon vecka har gått de senaste åren utan ordet använts i något sammanhang, litet som stort. Detta gäller kanske främst för den brokiga koalitionsregeringen, som av väljarna har fått uppgiften att lotsa landet genom den nuvarande krisen. Frågan är dock om inte den styrande koalitionen står inför sin tuffaste tid framöver. 

Det är mycket möjligt att regeringen hade väntat sig en tid med lugn och med ro framöver. Efter att med en bräcklig övervikt för ett par veckor sedan lyckats lotsa igenom budgeten för det kommande året och dessutom även lyckats acceptera de åtaganden som trojkan (EU; ECB och IMF) ställt för att betala ut de pengar som landet behöver för att hålla sig flytande ekonomiskt en tid till hade nämligen varit rimligt att regeringen förväntat sig en period för återhämtning. Det vill sig annorlunda dock. Knappt  har regeringen löst den mest akuta krisen innan den ställs inför en ny. De opinionssiffror som publiceras visar att läget är kritiskt. Ett av koalitionspartierna är rent av snubblande nära att åka ur.

Denna läsning av den grekiska opinionen är knappast munter. Åtminstone inte för koalitionsregeringens respektive medlemmar. Hade val hållits idag hade den sittande sannolikt regeringen röstats bort. De största opinionspartiet Syriza stöds av drygt var fjärde väljare (26%) medan det största partiet i den styrande koalitionen, Ny Demokrati, stöds av 21,5 (%). Värt att notera är att de båda partierna går bakåt jämfört med valet i juni, då Syriza fick stöd av 26,9% och ND av 29,6%.

Den nedåtgående trenden verkar bestå, medan Gyllene Gryning (13,%%) verkar stabiliserat sig på en tvåsiffrig nivå. Detta får nog sägas bekräftas av en annan mätning (Pulse) som visar på följande siffror:

Syriza 23.5%,
ND 19%,
Gyllene Gryning 12%,
Oberoende greker 6.5%, 
Pasok 6%,
KKE 5%,
Demokratisk vänster (DIMAR) 3.5%

Enligt den senare mätningen samlar den styrande trepartikoalitionen inte ens 30% av väljarnas röster. Demokratisk vänster är snubblande nära att halka ner under treprocentsspärren. Pasok är idag ett parti i spillror. Ny Demokrati sätts under allt mer press såväl internt kommande som externt. 

Kris upplevs av denna anledning - och flera andra - som ett utslitet ord. Det räcker inte till för att beskriva det som är närmast ett dagligt tillstånd. Och ett i allra högsta grad påtagligt sådant, vilket nedanstående video visar.


fredag 23 november 2012

Om en ovanlig bankir

"Everyone knows Bill. Everyone trusts Bill.” Rupert Murdochs berömmande ord om Bill Rhodes kanske inte faller i god jord hos alla. Skandalen kring News of the World kastar en lång skugga över Rupert Murdoch. Murdochs ord bör dock, i sin tur, inte kasta en skugga över Rhodes. Uppgiften att EU vänder sig till Bill Rhodes om råd för att ta sig an den skuldkris som drabbat EU i allmänhet och Grekland i synnerhet är något som är värt att uppmärksamma. Rhodes är något så ovanligt som en bankir med ett något annorlunda CV.

Rhodes var nämligen med om, och led omstruktureringen av, den skuldkris som många länder i Latinamerika drabbades av under åttiotalet. Situationen då påminner om den som länder som, förutom Grekland, Italien, Portugal, Irland och Spanien hämmas av idag. Rhodes lösningar på åttiotalet la grunden för ländernas återhämtning. För Brasiliens del var den vital för den för den väg mot ökad tillväxt landet har vandrat på sedan slutet av 90-talet och rätt in i våra dagar. (Att Argentina senare återföll 2002 är en annan historia).

Rhodes har en lång karriär inom finansvärlden bakom sig. Bland annat har arbetat över ett halvt sekel - 53 år - för Citibank. Parallellt har haft olika uppdrag som rådgivare och förhandlare, bland annat nämnda hantering av Latinamerikas skuldkris. Det som gör Rhodes intressant att lyssna till, även i våra dagar, är att han är frikostig både med att dela med sig av sin erfarenheter. Han är dessutom rätt frispråkig. Det gör honom till att han sticker ut som bankir, en yrkesgrupp som jag (som tidigare varit verksam inom samma bransch) har som vana att vara försiktiga i sina uttalanden. För att uttrycka det milt.

Följande omdömen som Rhodes fällt om EU och Grekland kan ha bidragit till att det har tagit sin tid till att man väntat med att vända sig till Rhodes: 
"You’ve got to have a plan, first of all, that you can sell to your own population because if you don’t have the population of your country behind you, it’s not going to work".
"Austerity is just one part of reform. If you don’t have a pro-growth program, it’s not going to work. In Greece, they haven’t been able to reform the tax system (to increase revenues), they haven’t started the privatizing; etc. All they have been doing is ‘cutting’".
"In Europe, they have wasted 18 months because it was very obvious, when Mr. Papandreou came into office, that Greece had a major problem with the books. Paul Volcker taught me early on that time is of the essence in a debt crisis because the clock is always working against you". 
"Time works agaist you in crisis. There has been too much bickering between Central Bank heads, the ECB, the bureaucracy in Brussels, various Finance Ministers publicly over what to do and what not to do. And finally they are bringing the private sector into it, a year late".
"I tell you what Greece needs. Greece needs time and it also can’t afford those interest rates".
Det är ord och inga visor.

I den här BBC-intervjunHardtalk lägger Rhodes ut texten om den nuvarande krisen i Grekland.
Likaså är den här intervjun av The Economist på samma tema väl värd att ses:



Oavsett vad man tycker om Rhodes är sannolikheten  stor att med Rhodes kommer debatten - inom Grekland, och i alla andra länder som omfattas av krisen - bli mer yvig. Och desto mer intressant att följa.

torsdag 22 november 2012

Om en debatt

Att närmare 350 stycken samlats på plats för en debatt - och drygt 3000 följde den på nätet - om landet förändrats till en följd av av att partier likt Gyllene Gryning dykt upp på den politiska arenan kan tolkas på olika vis. En är att det finns ett intresse för hur man med demokratiska medel ska möta en politisk utmaning. En annan är att landet förutom att hantera en akut skuldkris  har kommit till insikt att man har ännu en kris att föra en debatt kring, den att rättsstaten sätts på prov. En tredje tolkning är att debatten helt enkelt kan ses som ett försök att sätta sig in i en händelseutveckling som väcker både oro och engagemang. I vilket fall som helst väckte debatten, som hölls i onsdags i förra veckan, uppmärksamhet. 



(Debatten förs på grekiska och börjar 10 minuter in i videoklippet)

Den politiska och ekonomiska turbulensen i Grekland under senare år har förändrat landet på ett sätt som tidigare hade ansetts som osannolikt. Gamla, etablerade partier har krympt eller rent av splittrats, medan nya dykt upp och vuxit. Många tidigare uppfattningar har välts över ände eller satts på prov.

Ett av de partier som väckt uppmärksamhet på senare tid är Gyllene Gryning. Partiet tog sig in i det grekiska parlamentet i valen i maj och juni 2012. Partiet har idag 18 mandat i parlamentet och ett växande stöd i opinionen. I en del mätningar noteras partiet som tredje största parti. Men så sent som i valet 2009 röstade knappt 0,29% på partiet. Det är en anmärkningsvärd utveckling, för att uttrycka det försiktigt.*

Värt att uppmärksamma är att Gyllene Gryning söker arbeta på fler arenor än enbart den parlamentariska. Partiet söker väcka sympati bland väljare genom att dela ut mat, men även genom andra aktiviteter. Detta kan förklara en del av partiets plötsliga genombrott på den politiska arenan. Denna artikel i The Guardian tecknar ett initierat porträtt om partiets strategi:

"Deliberately, inexorably, Golden Dawn is moving into the gaps left open by the crippled Greek state. Its strategy is a blend of seduction and extortion, the exploitation of need backed by the threat of violence. To its existing "solidarity projects" – "Food for Greeks only" and "Blood for Greeks only" – the party has now added a third: "Jobs for Greeks only". Golden Dawn members are visiting workshops and factories, counting and publicising the number of foreign workers there, "encouraging" employers to hire Greeks instead. But its biggest success has been the provision of "security", with the collusion of the authorities: the intimidation of migrants, protection of Greek shops, vigilante patrols." (The Guardian)
En slutsats som kan dras ur artikeln, om uppgifterna i den är korrekta, är att rättsstaten i Grekland sätts på prov. Prövningen är dock snarare allmän. Den kommer inte enbart från ett håll och ett parti. Kontentan är helt enkelt att allt detta bidrar till att skapa ett tryck på de politiska partierna att komma med konstruktiva lösningar om hur Grekland ska ta sig ur det läge som landet befinner sig i. Detta formar ytterligare en dimension till den kris som den grekiska koalitionsregeringen har ta sig an, förutom den ekonomiska och sociala.


Grekland är för övrigt inte ensamt i att befinna sig i en sits där partier liknande Gyllene Gryning växer fram. Som Martin Ådahl skriver i en krönika för Fokus upprepar sig mönstret i länder som Norge, Finland, Holland, Österrike, Belgien, Frankrike, Schweiz, Ungern, Italien och inte minst i Sverige. Lösningen är, som Ådahl skriver, "att likt Soran Ismail ta debatten, det finns inga genvägar." Detta i sin tur bidrar med ytterligare en tolkning till den debatt som fördes i förra onsdagen i Grekland.

* Mer om partiet och dess bakgrund kan man läsa i ett tidigare inlägg på denna blogg. 

måndag 19 november 2012

Mot en tredje bail out?

Att likna Grekland vid SAS dessa dagar är lika lätt som det är lockande. Båda har återkommande behövt ekonomiskt stöd för att hålla sig uppe ännu en tid. Bådas framtid är dessutom höljd i dunkel. 

För Greklands del verkar dock utsikterna ändrats en smula. Efter att med en snäv marginal röstat igenom budgeten förra veckan verkar chanserna att få ytterligare en respit öka. Euroländerna väntas dessutom bevilja den grekiska koalitionsregeringens begäran om att förlänga återbetalningstiden med två är. Samtidigt skapar denna begäran ytterligare ett problem: hur ska man finansiera denna förlängda frist? Vem ska göra det? Liknelsen vid SAS är därför inte så osökt som den först låter:
"All told, extending the bailout by two more years means Greece will need to borrow some €32.6 billion more from its euro-zone partners. That amounts to a third bail-out" (The Economist)
Argumentet för en tredje bail out ökar i relevans, för de som argumenterar för en sådan. I och med att statskulden väntas stiga till långt över 180% BNP nästa år blir läget allt mer ohållbart för den grekiska staten. Att situationen är som den är beror även på att den grekiska regeringen inte har genomfört sina åtaganden i den takt och omfattning som avsetts. Det har bidragit till att göra bördan tyngre än vad den behövt vara. För detta har landet kritiserats av fram för allt trojkan (bestående av IMF, ECB och Europeiska kommissionen) vilka står för lejonparten av det ekonomiska stöd som håller den grekiska staten uppe. Relationen mellan trojkan och den grekiska staten har av denna anledning tidvis varit mycket spänd.

Under senare tid har dock relationen parterna emellan förbättras. Eller rättare sagt: båda parter verkar söka hålla kvar Grekland inom eurozonen, för att på så vis undvika att krisen förvärras såväl för Grekland som för omvärlden. Om denna förändring kvarstår återstår att se. I vilket fall ökar trycket på den grekiska koalitionsregeringen att snabba upp sina reformåtaganden istället för att sakta ned på tempot. Lindringen som en tredje bail-out för med sig blir sannolikt kortvarig om den inte följs upp av ytterligare åtgärder.

Just detta understryks i denna  rapport som den Europeiska kommissionen håller på att ta fram. Rapporten framhåller förvisso att "Greece has done a tremendous fiscal consolidation effort, one of the biggest fiscal consolidation that any EU country has done over the past 30 years". Trots de åtgärder som genomförts är risken för ett (åter)fall mycket hög:
"Should product and services market reforms not accelerate as foreseen under the programme, positive economic growth could not return in 2014 as foreseen. A return to sustained growth can only be achieved when the structural reform agenda is fully and swiftly implemented." 
Det finns vissa förbehåll, men liknelsen av Grekland vid SAS har sina poänger.

onsdag 7 november 2012

Det grekiska dramat fortsätter


Ännu en månad. Ännu ett kapitel i det grekiska dramat. Det sedan länge pågående grekiska följetången ser ut att nå en avgörande vändning denna vecka. Då sätter den brokiga och internt bråkande grekiska regeringskoalition allt på ett kort. Om regeringen misslyckas med sin giv och parlamentet röstar emot ett enormt åtgärds- och reformprogram omfattande 13,5 miljarder euro (motsvarande 4,5% av landets BNP) som lagts fram i ett enda paket, kommer regeringen troligtvis att falla. Landet kommer då sannolikt snart att ramla ut ur eurozonen. En våg av spekulation och osäkerhet kommer att dra fram över Europa. Även om regeringen lyckas med sitt uppsåt, och får igenom såväl reformpaketet på onsdag som 2013 års budget sent på söndag natt, väntar en oviss höst. Följetången får en fortsättning.

I skrivande stund ser det dock ut som att regeringen kommer att samla till en majoritet för att få igenom sin politik. Det är dock en majoritet som krymper. Den mindre koalitionspartnern, PASOK, dras med avhopp bland sina parlamentsledamöter och lider av vikande opinionssiffror. PASOK är idag ett parti i spillror. Den ännu mindre koalitionspartnern, Demokratiska vänstern (DIMAR), har hotat att hoppa av; ändras inte de långtgående förslagen på en reformering av arbetsrätten som lagts fram så förändras koalitionens sammansättning. Om de 17 stycken parlamentsledamöterna från DIMAR verkställer hotet återstår 157 röster (av totalt 300) i parlamentet. Även den större koalitionspartnern, Ny Demokrati, dras med intern opposition. Marginalerna inför voteringen är små. Spänningarna inom koalitionen växer.

Voteringen denna vecka blir i praktiken en förtroendeomröstning. Även om premiärminister Samaras består prövningen och regeringen får igenom sin politik väntar nya utmaningar. I och med att reformpaket är framtungt ökar bördan ytterligare. Skuldsättningen i förhållande till BNP väntas stiga till över 175%. BNP för 2013 väntas krympa (prognosen på minus 4,5% framstår redan nu som optimistisk). Arbetslösheten väntas bita sig fast till dryga 23%. Utöver detta dras regeringen med spekulationer om ett förestående utträde ur eurozonen (sannolikheten för en Grexit pendlar mellan 60%-90% inom de närmaste kvartalen) vilket lägger ytterligare sten på en redan tung börda. Det blir svårt för regeringen att uppnå en skuldsättningsgrad på 120% till 2020. Trycket ökar.

Samtidigt finns det ett antal, läs fåtal, ljusglimtar. Landet väntas nästa år fortsätta exportera mer än vad det importerar, vilket ger ett tillskott på 4,3 miljarder euro. Utöver detta börjar staten uppvisa en positiv primär budgetbalans. Det kanske viktigaste, och allra mest överraskande i detta sammanhang är att koalitionsregeringen består, spänningarna till trots. Landet har ingen tradition av att partier regerar i koalition. De tidigare antagonisterna och dominerande partierna i grekisk politik, PASOK och Ny Demokrati, har efter två val enbart under 2012 ingått ett samarbete. Det är dock ett samarbete som sker under tryck, med många invändningar kring politiken och med många vändningar som tillkommer. Det återstår att se om regeringen kommer att vackla eller att utveckla sitt samarbete. 

En avgörande prövning kommer, som sagt, redan denna vecka. Sent denna vecka får vi veta hur detta kapitel i det grekiska dramat slutar. Sverige har all anledning att följa utvecklingen i ett land vid Europas södra periferi.

lördag 3 november 2012

Ett parti i spillror

Det är ett ras av enorma mått. Och det har hänt inom loppet av ett par år. PASOK, det parti som under fyra decennier dominerat grekisk politik, är idag en krympande skugga av sitt forna jag.


I valet 2009 röstade nästan 44% av väljarna på PASOK och förde fram partiet till makten. Knappt tre år senare började marken gunga under fötterna. I valet i maj 2012 röstade drygt 13% på partiet. Hade val hållits idag, hade knappt 5,5% av väljarna lagt sin röst på partiet; ett fall motsvarande 87,5% jämfört med valet i 2009. PASOK är idag i ett parti i spillror.



Många är anledningarna till partiets ras. De har gåtts igenom i tidigare inlägg på denna blogg. Det räcker att nämna skuldkrisen och (den kritiserade) hanteringen av den som en av anledningarna till partiets ras. 

En annan, mindre uppmärksammad anledning, är att proppen verkar ha gått ur inom partiet: valet i maj 2012 medförde att 119 ledamöter tappade sin plats i parlamentet jämfört med valet 2009. I valet i juni tappade ytterligare 8 ledamöter sin plats. Partiets ordförande Evangelos Venizelos ledarskap har blivit ifrågasatt knappt ett halvår efter det att han tog över efter Georgios Papandreou.

Pressen fortsätter att öka. Den budget som nu ska passera parlamentet i veckan som kommer ser ut att bli en svår prövning för Venizelos. Budgeten har skrivits i linje med det memorandum och de ständigt pågående förhandlingar som Grekland för med EU, ECB och IMF. Budgeten medför ytterligare besparingar och omvandlingar av bl.a. arbetsrätt. Det är en budget som till stor del går emot den politik som PASOKs traditionellt har fört. Föga överraskande knotas det internt i partiet. Ett uppror är på väg att blossa upp. 

I skrivande stund förfogar Venizelos i teorin över 41 ledamöter i riksdagen. De blir dock i praktiken allt färre. Michalis Kassis är en av de ledamöter som häromveckan deklarerade att han lämnar PASOK. Mariliza Xenogiannakopoulou är en annan. Istället blir de två politiska vildar i parlamentet. Fler kan följa med. Tidigare under oktober månad har 17 stycken andra PASOK-ledamoter röstat emot ett förslag om att sälja av statliga tillgångar som den koalitionsregering (i vilken PASOK är en medlem i) lagt fram. Det underminerar Venizelos position ytterligare. 

Samtidigt har Venizelos ett trumfkort som han kan ta fram. Han vet att utan PASOK faller regeringen. Han vet även att partiet kan splittras helt om han blir bortröstad som partiordförande och en maktstrid bryter ut internt. Det kan ge Venizelos ett visst andrum.

PASOKs situation visar på ett väldigt tydligt sätt den slaka linan längs med vilken den grekiska koalitionsregeringen dansar sig fram. Det politiska livet i Grekland saknar uppenbarligen inte spänning. 

torsdag 1 november 2012

En kovändning?

Det är närmast en kovändning. Om de uppgifter som läckts till Süddeutsche Zeitung stämmer - att Grekland ska få två år till på sig att sanera sin ekonomi - så är det närmast en radikal omsvängning jämfört med hur det låtit tidigare. Nästan på dagen för tre månader sedan kunde man nämligen höra på när EU, IMF och ECB tänkte högt om hur de tänkte dra in stödet till Grekland. Banden till Grekland skulle kapas och lossas. Nu ska de istället lappas och lagas. Mycket talar istället för att ett taktikspel på hög nivå pågår för närvarande. Det handlar om att köpa sig tid och att sälja in en ny idé för hur den europeiska skuldkrisen ska hanteras. Grekland spelar en av rollerna i denna vändning. 

För tre månader sedan kunde man läsa i annan tysk tydning, Der Spiegel, att IMF övervägde att dra tillbaka stödet till Grekland. I samma veva slutade ECB att godta grekiska stadsobligationer som säkerhet och EU-kommissionen påbörjade en granskning om hur Grekland hållit sig till sina åtaganden. Även om IMF:s utspel visade sig vara ett rykte som snabbt dementerades, så demonstrerade timingen i de tre instutitionernas agerande och de reaktioner som utlöstes att Grekland hade få val än att fortsätta hålla sig till memorandumet. Landet skulle exekvera programmet för besparingar och reformer som man kommit överens om. Därmed fick premiärminister Samaras förslag om att Grekland skulle mer tid på sig nobben. Det var en styrkedemonstration i det tysta.

Tre månader senare verkar det ha vänt. IMF:s globala rapport från början av oktober om konsekvenserna av besparingar har satt igång en debatt om hur den pågående skuldkrisen ska hanteras. Somliga har tolkat det som att IMF tar avstånd från besparingar som ett sätt att få krisande ekonomier upp på benen igen. Andra påstår att det snarare beror på avsaknaden av genomförda strukturreformer för att få länderna upp på banan. Debatten lär pågå länge. Vad vändningen nu handlar om att anpassa sig till situationen.

Det kan finnas anledning till det. Den europeiska skuldkrisen fortsätter att växa i omfattning. Förutom Grekland så har Spanien, Portugal och nu även Cypern behövt lösas ut. Irland vacklar. Tillståndet i Slovenien väcker oro. Var Italien kommer att fara när premiärminister Mario Monti lämnar över rodret är det ännu ingen som vet. Krisen verkar inte lätta trots att enorma ansträngningar som genomförts. Samtidigt ökar spänningarna inom EU. Tyskland, Holland och Finland undrar varför de ska behöva fortsätta ge ekonomiskt stöd till medlemsländerna i syd?

Det kanske mot denna bakgrund (den möjliga) kovändningen ska ses. Trots att Grekland är av perifer betydelse sett ur ett ekonomiskt perspektiv, så återfinns det i centrum av uppmärksamheten för skuldkrisen. Om landet tvingas lämna eurozonen kan det nämligen sätta igång en dominoeffekt av tilltagande spekulation och eskalerande oro. Detta kan spä på krisen. Hela Europa är indraget i dramat.

Samtidigt finns det ytterligare en anledning till varför vändningen kommer. Den brokiga koalitionsregeringen i Grekland har sedan nyvalet i juni börjat komma överens. Snart är man nära att sy ihop den kommande delen av besparings- och åtgärdsprogrammet i memorandumet som omfattar 120 miljarder euro. Till det kommer siffror om att statens intäkter och utgifter börjar närma sig balans (innan räntebetalningar görs). Mycket återstår dock att göras. Landet behöver reformeras. Det som nu har hänt är att, slitningarna till trots, ett förtroende börjar byggas upp mellan parterna. Mötet mellan Merkel och Samaras häromveckan var ett led i försöken att förbättra relationerna. Allt detta kan ha bidragit till omsvängningen.

Att förtroende byggs upp och att ord följs åt av politisk handling kan även bidragit till att spekulationerna om ett grekiskt utträde ur eurozonen tonats ned på sistone. Nyligen gick Citibank ut med en prognos att sannolikheten för en "grexit" inte längre är 90%. Den har sjunkit till blott 60%. Sannolikheten är med andra ord fortförande mycket hög att landet lämnar euron under första halvan av 2013. Detta kan möjligtvis ses som ytterligare en anledning till varför det kan finnas en poäng att landet kan ges mer tid till att sanera sin ekonomi. Det är upp till var och en att avgöra om det finns ett visst mått av förnuft i denna kovändning.

måndag 29 oktober 2012

Ett historiskt fall?


Det tredje mest dramatiska fallet i historien näst efter Argentina -64% (2002) och Indonesien -67% (1997). I händelse av att den grekiska drachman återinförs i eurons ställe - till följd av landet tvingas lämna eurområdet - så kan den nya valutan i Grekland komma att falla med mellan 55-60% Det kan bli konsekvensen av en Grexit

Samtidigt som dessa beräkningar offentliggörs pågår febrila förhandlingar mellan Grekland och trojkan (dvs. EU-kommissionen, ECB och IMF) om såväl respit som besparingar, för att landet ska kunna sanera sin ekonomi och komma till rätta med sin dignande skuldbörda. Förhandlingarna är för närvarande ansträngda. Angsträngd är även relationen inom den styrande regeringskoalitionen. I samma veva rör denna nyhet (den så kallade Lagardelistan) om opinionen.

Läget är med andra ord pressat. Även om förhandlingarna ros i land är prognosen för att undvika en grexit tuff. Sannolikheten för en grexit inom en överblickbar framtid är hög - uppemot 90% enligt analytiker. Trots detta finns det ett intressant scenario där en grexit kan skjutas upp. Om detta scenario infaller verkar dock vara en helt annan historia. 

lördag 27 oktober 2012

MR update

En av de mindre uppmärksammade sidorna av politiken i Grekland är MR-frågorna. Det betyder inte att de saknar uppmärksamhet. En rad organisationer bevakar utvecklingen i landet.

Några av de organisationer som berättar om läget i Grekland och rapporterar kring MR- och demokratifrågor är Human Rights WatchFreedom House och Amnesty. Även EU-kommissionär Cecilia Malmström har besökt landet och lämnat en rapport nyligen. Läget är onekligen dramatiskt.

fredag 26 oktober 2012

Ελλεξοδος;

Spekulationerna om ett grekiskt utträde ur eurozonen har tonats ned på sistone. Nyligen gick Citibank ut med en prognos att sannolikheten för en "grexit" inte längre är 90%. Den har sjunkit till "blott" 60%. Sannolikheten är med andra ord fortförande mycket hög att landet lämnar euron under första halvan av 2013. Banken resonerar på följande vis: 
"We have held the view, since May 2012, that a Greek exit from the euro area (“Grexit”) in the next 12 to 18 months is a high-probability event (90%) which we assume, for the sake of argument, would happen on January 1 2013. We are now cutting the probability of Grexit over the next 12-18 months to 60% and judge that this event will probably happen later than we previously thought, most likely in 1H 2014"
Citibank är dock inte ensamma om att göra sin bedömning att datumet för utträdet har flyttats. Megan Greene, en mycket initierad analytiker för Roubinigruppen, uttalar sig på liknande vis. Utträdet har flyttats till 2013. Faran består. Samtidigt hopar sig orosmolnen. IMF:s rapport att Grekland kommer att missa sina mål bidrar till att sannolikheten för en grexit ökar. Nyheten kommenteras på följande vis:
"It is clear that Greece is off track and there is no chance they will cut the debt to 120 percent of GDP in 2020 as envisaged. It will be rather 136 percent, and this would be under a positive scenario of a primary budget surplus, a return to economic growth, and privatisation."
Det har spekulerats i att följderna av en grexit numera är hanterbara. Skyddsvallar har hunnit resas. Detta resonemang motsägs dock i denna rapport som publicerats av en tysk tankesmedja:
"A Greek exit from the euro carries the risk of a European and even international conflagration and could trigger a global economic crisis"
Detta scenario kan möjligtvis ses som ytterligare en anledning till varför det på sistone har diskuterats att  landet ges mer tid till att sanera sin ekonomi. Eurozonländerna har resonerat i fördelarna med detta uppskov. Samtidigt är det inte helt lätt. Greklands utmaning är hela Europas, vilket uppmärksammats av The Economist:
"Greece may be right in thinking that the biggest boost to its economy would be to end the “drachma drama”. But restoring confidence must also involve creditor countries, above all Germany. The euro’s problem is not just dysfunctional states, like Greece, but also a dysfunctional currency zone.
Det är upp till var och en att avgöra om det finns ett visst mått av bondförnuft i denna kovändning när det gäller en förlängd tidsfrist för Grekland. Läs gärna min artikel om varför denna vändning kan komma. Snabbt. Snart på en webbsida nära dig.

torsdag 25 oktober 2012

Taktikspel på hög nivå

Av de många saker som pågår just nu i Grekland, så är denna nyhet kanske en av de mest intressanta att följa. I en kommande artikel resonerar jag kring hur man ska betrakta nyheten om att den grekiska staten ges mer tid till att sanera sin ekonomi. Är det en synvilla?

Det är närmast en kovändning. Om de uppgifter som läckts till Süddeutsche Zeitung stämmer - att Grekland ska få två år till på sig att sanera sin ekonomi - så är det närmast en radikal omsvängning jämfört med hur det låtit tidigare. Nästan på dagen för tre månader sedan kunde man nämligen höra på när EU, IMF och ECB tänkte högt om hur de tänkte dra in stödet till Grekland. Banden till Grekland skulle kapas och lossas. Nu ska de istället lappas och lagas. Mycket talar istället för att ett taktikspel på hög nivå pågår för närvarande. Det handlar om att köpa sig tid och att sälja in en ny idé för hur den europeiska skuldkrisen ska hanteras. Grekland spelar en av rollerna i denna vändning. 

måndag 22 oktober 2012

En bakgrund

Bilder som denna börjar närmast bli vardag i Grekland. Strejker, demonstrationer - med eller utan tårgas - har blivit ett närmast dagligt inslag. Det är oklart om läget kommer att stabiliseras. Oklart är det även om de  rådande oroligheterna kommer att bestå.

Vad som är klart är att krisen har satt sina spår. I  The Economist:s  democracy index över demokratins tillstånd i världen rankas Grekland från och med 2010 som en "flawed democracy" från att tidigare ha betraktas som en fullvärdig demokrati (full democracy). Denna nedgradering drabbades för övrigt även Frankrike, Italien och Slovenien av. Grekland är med andra ord inte ensamt om att ha påverkats av sviterna från den europeiska skuldkrisen. Dock har landet till skillnad från de ovannämnda länderna genomgått en politisk förändring. En påtaglig sådan.

I den allmänna oredan som följt i krisens spår har nämligen det politiska landskapet förändrats radikalt. Gamla etablerade partier har krympt samman. Nya har dykt upp. Ur denna mylla är det främst Syriza (en koalition av 16 stycken vänsterpartier) vuxit fram. Om val skulle ha hållits idag är det sannolikt att partiet enligt denna mätning (av I Ellada Avrio) framstå som valvinnare. Oberoende greker är ett annat parti som kort efter det att det knoppats av från Ny Demokrati (ND) blommat ut. Med en minst sagt färgstark kritik mot det memorandum som Grekland kommit överens om med EUECB och IMF har partiet tilltalat väljare som tidigare (främst) röstat på Ny Demokrati.


Det parti som dock på senare tid tilldragit sig allra mest uppmärksamhet är Gyllene Gryning (GG). Partiet har vuxit fram mer eller mindre under radarn. I valet i maj och även i valet i juni  erhöll partiet 6,97% av rösterna, vilket resulterade i 21 mandat i det grekiska parlamentet (av totalt 300). Enligt ovannämnda mätning har partiet sedan dess fördubblat sitt stöd.

Skulle man dessutom beakta denna (omtvistade) opinionsundersökning, genomförd av Public Issue och refererad i Kathimerini, har stödet för partiet stigit till så högt som 21%.

Mätningarna bör ses med ett stort mått av försiktighet. I den förstnämnda mätningen ( I Ellada Avrio) var det 40,8% som valde att ange val av parti; 34,8% svarade att de skulle avstå eller rösta blankt; 14,8% var osäkra. Läget är med andra ord oklart.

Det påverkas även hur frågan ställs: när man frågade efter vilket parti som respondenterna trodde sig vinna valet (oavsett egen partipreferens) sjunker siffran för (GG) till 6,6%. Det kan vara värt att komma ihåg när detta parti diskuteras.

Innan vi går närmare in på GG kan även följande vara värt att komma ihåg. Partiets uppgång sammanfaller med LAOS nedgång. LAOS, ett ytterst högerpopulistiskt parti, har tidigare fångat upp missnöjesröster på ytterkanten. Att LAOS inte längre finns med i parlamentet beror milt uttryck på ett anmärkningsvärt agerande (Partiet kritiserade den dåvarande regeringen för bland annat den första bail outen, valde i november 2011 att gå med i den tillfälliga interimsregeringen för att visa att det tog ansvar, men valde att hoppa av när beslutet den andra bail out skulle tas). I dagsläget är det bara 0,5% som stödjer LAOS. Det kan gå snabbt i grekisk politik.

Snabbt har det gått för GG. Partiet har fångat upp de röster som tidigare valt att ge LAOS sitt stöd. I jämförelse med LAOS är det än mer extremt både vad gäller dess politiska budskap men även när det gäller partiets agerande (se nedan).

Vilka är det som ger partiet sitt stöd? Enligt Public Issues (ovannämnda) mätning är det främst lågutbildade, boende i halvurbana områden och i glesbygd som stödet för GG har ökat. Även arbetslösa stödjer partiet, 26% om man får tro siffrorna.

Om stödet håller i sig är ytterst tvivelaktigt. En närmare granskning av partiets aktiviteter - som ofta inkluderar våld och hot om våld - leder sannolikt till att väljare tar avstånd från partiet och dess odemokratiska metoder och auktoritära värderingar. Följande händelser (ett axplock från föregående vecka) kommer att ha en påtaglig inverkan:
  • Eleni Zaroulias uttalande i det grekiska parlamentet. Zaroulia sitter för övrigt med i Europarådets kommitté för jämställdhet och icke-diskriminering
  • Christos Pappas agerande. I likhet med Zaroulia sitter även Pappas i det grekiska parlamentet.
  • Dessa uttalanden i en BBC-intervju om att GG befinner sig i inbördeskrig och snart kommer att stå vid makten.
  • När dessutom partiets ordförande agerar på detta vis.
  • Att personer som opponerar sig mot GG dödshotas.
Mycket är det som talar för att luften kommer att gå ur partiet. Det är troligtvis en tidsfråga. GG bör snarare ses i en större kontext: Det råder ett missnöje med den växande arbetslösheten.  De åtgärder som genomförs är kännbara, samtidigt som reformer som landet behöver tar tid att klubba igenom och ännu längre tid innan de blir synbara. Pressen ökar på den styrande koalitionsregeringen. Det är nog för tidigt att kalla Greklands läge för en tragedi, men onekligen är läget dramatiskt. 

Mer att läsa: Följande (härhär) artiklar kan bidra om ytterligare information.

måndag 15 oktober 2012

En snabb genomgång inför den 18e

Låt oss anta att du kommer att delta i EU-toppmötet den 18-19 oktober. Du vet att Grekland kommer att vara en av punkterna på dagordningen. Samtidigt är tiden knapp. Vad gör du?

Till att börja med skulle denna rapport från EU-kommissionen vara väl värd den tid det tar att skumma igenom. I rapporten, som  publicerades dagen efter förbundskansler Merkels besök i Grekland i förra veckan, sammanfattas de utmaningar som landet har att ta sig an:

Bilden ovan visar nämligen att företagar- och investeringsklimatet behöver åtgärdas akut. De ligger långt under snittet jämfört med EU som helhet. Detta är i sin tur en förklaring till att arbetslösheten ligger långt över EU som helhet. Rapporten i sig är dock ingen nyhet. Den bekräftar vad som sagts tidigare: Grekland återfinns på  plats 100 när det gäller möjligheterna att bedriva affärer enligt Världsbanken. Bilden kan dock vara bra att ha med sig i samband med mötet. Den visar hur läget ser ut och vad som behöver göras.

Dessutom kan denna rykande färska rapport av IMF - som publicerades så sent som den 14 oktober - vara bra att gå igenom. Förbättringar noteras av IMF när det gäller ett antal faktorer såsom statens primärbalans och lönekostnader, men mycket återstår att göra för att stabilisera det akuta läget:
The array of fiscal, competitiveness, and banking issues Greece faces as well as a high initial debt level have made Greece a challenging case. There has been progress, with a substantial improvement over the past few years in Greece’s primary fiscal balance, labor costs, and the current account balance. But the situation remains difficult, especially with debt still very high and the need for further improvements in competitiveness as well as fiscal adjustment.
Svårigheterna med att ordna finansiering, det spända politiska läget och den finansiella turbulensen har, för att sammanfatta det hela, varit bidragande faktorer till att landets situation är som det är idag.

Det finns självklart mycket mer att material att gå igenom tills den 18e. Men ovanstående genomgång kan vara en bra ingång. Lycka till nu på mötet!

fredag 12 oktober 2012

En talande tystnad

Det mest anmärkningsvärda när Angela Merkel besökte Grekland i tisdags var inte det som sades till Samaras. Det mest i ögonfallande är det som inte nämndes.

Det närmat mytiska ordet Grexit berördes inte alls när den tyske förbundskanslern svarade på Samaras artighetsvisit till Tyskland. Relationerna mellan länderna (och mellan Grekland och trojkan) har varit milt uttryckt ansträngda. Tidvis har det närmast varit givet att Grekland skulle lämna eurosamarbetet. Nu verkar det ha ändrats.

Det finns flera anledningar till detta. En är en växande insikt i svårigheten att låta länder träda ur valutazonen. Förutom att vara svåröverblickbar och svårhanterlig kan följdeffekterna av en exit bli att förtroendet för EU:s medlemsländer försvagas. Det skulle i sin tur försvåra hanteringen av den skuldkris som just nu härjar i Europa. Eller som the Economist skriver:  "The euro’s problem is not just dysfunctional states, like Greece, but also a dysfunctional currency zone."

En annan anledning till att talet om en Grexit börjat tystna är att läget börjar ändras. Efter många segslitna förhandlingar så har den koalitionsregeringen kommer överens om det ålagda besparingspaketet på drygt 11,5 miljarder. Paketet ingår som ett delmål i den överenskommelse (läs memorandum) som landet måste genomföra för att leva upp till sin del av avtalet med EU, ECB och IMF. Det har även hjälpt att staten börjar närmar sig en balans när det gäller intäkter och utgifter. Plus och minus börjar gå ihop.

Ytterligare en anledning till denna utveckling bör nog riktas mot finansminister Yannis Stournaras. Stournaras,  som är nationalekonom och akademiker, har lyckats lotsa åtgärdspaketet i hamn. Det har bidragit till att Samaras möte med Merkel kom att kretsa om andra frågor om en Grexit.

Det betyder inte att faran är över. Långt ifrån. Det är fortfarande oklart om landet kommer att kunna rasera det enorma skuldberg som har byggts upp (målet är att komma ner till en skuldkvot på 120% av BNP till 2020, nästa år kan det växa till 170%). Dessutom är det inte givet att koalitionsregeringen kan komma till tals med bristerna i byråkratin och kunna väcka liv i en improduktiv ekonomi. Mycket återstår att göra. Mycket kan hända. Men visst, det talas mindre om en Grexit. För tillfället.

tisdag 9 oktober 2012

Högt, hårt och skarpt.

Inför förbundskansler Angela Merkels besök i Grekland idag är tonläget högt, trycket hårt och läget skarpt. Det kan bli en omtumlande dag, vecka och månad som väntar.

Många har frågat sig varför Merkel besöker Grekland idag. Tonläget länderna emellan har tidvis varit högt och förhållandet ansträngt. En rimlig orsak till besöket är att Merkel delvis söker byta fot. Det handlar om att Merkel söker skapa incitament och visa stöd för den grekiska koalitionsregeringen så att den fortsätter med det mödosamma arbetet med att uppfylla sina åtaganden. Det handlar även att nyansera bilden av såväl Tyskland som Grekland. Att helt enkelt bibehålla en strikt konfrontantiv hållning gynnar enbart missnöjespartier och -röster i vardera landet. Läs även denna initierade analys av Kathimerini angående Merkels besök, ett besök kan bli till en nyckel för Greklands fortsatta försök att ta sig ur den låsning som skuldkrisen försatt landet i.

Parallellt med Merkels besök pågår nämligen hårda förhandlingar mellan Grekland och Euroländerna. Trycket är hårt. Den 18 oktober är satt som deadline för att Grekland ska godkänna ett åtstramningspaket på drygt 11,5 miljarder. Besparingarna har satts som krav för att Grekland ska få ytterligare stöd i enlighet med det memorandum som landet har kommit överens med trojkan bestående av EU, ECB och IMF.

Paketet skulle egentligen ha klubbats igenom i juni, men på grund av valet och en rad andra komplikationer (främst segslitna interna förhandlingar inom koalitionen) har den grekiska regeringen inte tagit beslutet. Paketet behövs för att den grekiska staten ska kunna hålla sina åtaganden. Finansminister Stournaras har en tuff vecka framför sig.

Den 18 oktober är för övrigt inget datum som är gripet ur luften. Då hålls nämligen EU-toppmötet. Förutom beslut om Grekland kommer mötet att kretsa kring EU:s långtidsbudget och den föreslagna (och kontroversiella) bankunionen. På Europaportalen berättar jag mer om förutsättningarna mötet. Det kan bli ett turbulent möte.

Turbulens kan även skapas om IMF gör slag i följande sak: Grekland ser ut att behöva en tredje bail out, om dessa uppgifter stämmer. Landet är enligt ett antal prognoser på väg in i ett femte år av sjunkande BNP, samtidigt som arbetslösheten fortsätter att stiga. Läget är med andra ord fortfarande skarpt.

Positivt, och något som föga rapporterats, är att den grekiska staten börjar närma sig en positiv primärbalans. Det betyder att statens intäkter överstiger överstiga dess utgifter. Plus och minus börjar gå ihop. Detta gäller dock innan man tar hänsyn till räntebetalningar. Det är dessa som tynger ned landet och gör att det kan behöva en tredje bail out. Även efter Merkels besök återstår således mycket att göra. Oktober ser ut att bli (ännu) en avgörande månad.

torsdag 13 september 2012

Filmtips: Kris - ett grekiskt drama

De senaste fem åren har varit omvälvande i Grekland. Fjärran från de höjder och den eufori som landet befann sig efter 2004 års olympiska spel och vinst i fotbolls-EM befinner sig Grekland för närvarande i en fem år lång djup kris utan slut och utan synbar botten. "Kris -  ett grekiskt drama" är en dokumentär som söker fånga upp skeendet under denna tid.

Det är knappast en djupdykning som filmen gör. Nikos Katsaounis och Nina Maria Paschalidou, som tillsammans ligger bakom filmen, söker inte komma närmare krisens uppkomst. Statistik och andra källor som skulle kunna kasta ljus på krisens omfattning och orsak lyser med sin frånvaro.

Kanske är det inte heller filmens avsikt. Den låter istället olika greker ge ord på sin erfarenhet av krisen. Filmen går snarare på tvären. 

"Kris - ett grekiskt drama" är på det stora hela en mosaik. Och en ingång till att förstå de frågor som sätter sin prägel på landet idag. Se den gärna. 

 

fredag 7 september 2012

Allagi

Den som tar del av World Economic Forums (WEF) senaste ranking har en trevlig läsning framför sig. I alla fall om man betraktar resultaten ur ett svenskt perspektiv. Sverige hamnar nämligen på en fjärde plats. Även om värdet av sådana mätningar kan diskuteras, så kan man argumentera för att de visar på tillståndet i landet. Mätningen är litet av ett slags läkarkontroll. Det gäller Sverige. Och det gäller även Grekland.



För koalitionsregeringen i Grekland är troligtvis WEFs resultat besvärande om än inte akut (Grekland återfinns först på plats 96 och fortsätter därmed fortsätter sin nedåtgående färd). Sannolikt är regeringen mer oroad av de färska ekonomiska siffrorna som offentliggjorts i dagarna. Arbetslösheten fortsätter att stiga till rekordhöga 24,4%. BNP fortsätter att krympa; minus 6,3% det senaste kvartalet. Som grädde på moset väntar besök från Herman von Rompuy och ett antal företrädare av trojkan, i vars händer Greklands avgörande ligger. Ett negativt utfall av trojkans utvärdering av landet och en Grexit kan bli verklighet förr snarare än senare.

Som det inte var nog sjunker regeringens popularitet. Ny Demokrati krymper till 25% enligt en nyligen genomförd mätning. PASOK är nere på 8%, i det närmaste en katastrofal siffra och närmast otänkbar bara för ett par år sedan. Samtidigt stiger stödet för oppositionen. De mer extrema oppositionspartierna går fram. Populistiska inslag i politiken är förekommande. Medvinden i opinionen gäller i synnerhet Gyllene Gryning, som noterar 10,5%, som därmed är det tredje största partiet i landet (efter Syriza, som noterar 24%) sett till opinionssiffrorna.

Även om det finns ett antal mer akuta överväganden finns det anledning till för regeringen att titta närmare på WEF:s rapport. Tillgång på kapital, flexibilitet på arbetsmarknaden, ekonomisk stabilitet, infrastruktur och kvalitativa offentliga tjänster är ett antal nyckelfaktorer som behöver åtgärdas för att ett land ska kunna utvecklas i en gynnsam riktning. Liknande slutsatser dras för övrigt i rapporter från OECD och Heritage Foundation. Konditionen, för att fortsätta liknelsen, behöver förbättras.

Kommer koalitonsregeringen att kunna ta sig an dessa utmaningar? Svaret är både ja och nej. Nej, beroende på att de två koalitionens två seniora partners i mångt och mycket ligger bakom landets nuvarande läge. Att de två partierna även riskerar att stöta sig med den stora gruppen offentligt anställda - en viktig väljarbas som båda partier under årens lopp byggt upp och hämtad stöd ifrån - är ytterligare en faktor som talar emot förändringar. Svårt är även att öppna upp stängda sektorer och skyddade yrkesgrupper som gynnats av status quo. Tidigare erfarenheter är föga hoppingivande.

Samtidigt finns det antal faktorer som talar för att en förändring kommer till stånd. För ett ja talar att de impopulära politiska besluten tas ömsesesidigt - och drabbar de båda huvudsakliga antagonisterna. Att regeringen även kan peka på trojkan och dess memorandum (som därmed får ta sig an den föga uppskattade rollen som åskledare för opinionen) är ytterligare en bidragande faktor. Slutligen är läget sådant att den enda vägen ut för koalitionen är framåt: opinionssiffrorna, arbetslöshetsstatistiken, och en rad andra indikatorer, skapar ett sådant tryck att koalitionen nödgas vidta de åtgärder som rekommenderats och som man förbundit sig till.

Kommer detta företag att lyckas? Det är svårt att avgöra. På sikt är erfarenheten den att tuffa beslut och ekonomiska reformer ger resultat. Flåset förbättras, något som även uppmärksammas i följande meningar i nationalekonomen Andreas Berghs Wibbleföreläsning från i våras:

"De offentliga utgifterna under krisens år 1993 hamnade runt 70 procent av BNP. Siffran är unik för en marknadsekonomi i fredstid, unik på ett alarmerande sätt. Jag inser att det finns många för vilka
dessa siffror inte säger särskilt mycket. Ett annat sätt att beskriva situationen i Sverige är att den var skrämmande lik den som Grekland befunnit sig i ett bra tag nu".

Slutsatsen är given. Utmaningen likaså.

måndag 27 augusti 2012

Mellan förtvivlan och hopp

Efter fem års ekonomisk kris, tre decennier med två partier i regeringsställning och ett omvälvande val i maj är det politiska landskapet i Grekland förändrat i grunden. Nya aktörer träder in på banan.

Liberala sympatisörer är några av dessa aktörer som dykt upp. I denna artikel på Liberal debatt berättar jag mer om läget för dem. Till skillnad från liberaler i andra länder är dock grekiska liberaler inte enbart kluvna. De är dessutom splittrade. Försök att samlas, som det inför valet i juni, görs men det är inte givet att det går att samsas och samarbeta.


fredag 17 augusti 2012

En stekhet månad väntar

Termometern frustar. Det är +32 grader i Aten idag. Värmebölja råder. Ändå är det bara början på en stekhet månad. Idag skriver jag på SVT Debatt om vad som väntar Grekland.

I september kommer nämligen trojkan att åter besöka Grekland. Då kommer även den utvärdering av landets prestationer som trojkan – EU, ECB och IMF – genomför att slutföras och resultatet offentliggöras. Betyget som de delar ut kan i mångt och mycket vara ett avgörande.

Mer att läsa: SVD, DN1, DN2

fredag 10 augusti 2012

Ett vägval för regeringen

Arbetsmarknadsstatistiken som kom i mitten av veckan är förmodligen ingen rolig läsning för den grekiska regeringen. Arbetslösheten stiger till rekordhöga 23,1%. 1 147 372 personer letar idag efter ett jobb enligt rapporten om läget på arbetsmarknaden. Värre är det för den som är ung. Mer än varannan ungdom - 54,9%  för att vara exakt - står utan jobb. Det sätter en oerhörd press på regeringen att agera. Samtidigt befinner den sig i en rävsax.

Arbetslösheten kommer nämligen att stiga ännu mer. Enligt de åtaganden som regeringen förbundit sig i memorandumet med trojkan (EU, ECB och IMF) kommer regeringen att reducera antalet anställda inom offentlig sektor. Just nu överlägger koalitionsregeringen om att flytta 40 000 offentliganställda i en arbetsmarknadsreserv, vilket innebär att de under en tidsperiod tid får reducerad lön innan de släpps los. Förhoppningen är att dessa ska kunna övervintra i hopp om att vindarna vänder.

Det ser inte ut så för tillfället. Savas Robolis, ekonomiprofessor och verksam för facket GSEE, förutspår att arbetslösheten stiger till 29% nästa år. Samtidigt noterar han att närmare 674 000 jobb har försvunnit under de fyra år som krisen hittills har varat i landet. BNP har sjunkit med över 20% under denna tid (och fortsätter att sjunka). Läget är prekärt.

Många unga överväger att lämna landet i jakten på ett nytt jobb. En del har redan gjort det. Det lär minska arbetslöshetsstatistiken i landet, men kommer fortsätta att skapa tryck på regeringen. Den har hamnat i något av ett vägskäl.

Den grekiska koalitionsregeringens företrädare, där Ny Demokrati och Pasok har huvudrollerna, befinner sig för närvarande i en delikat sits. De ska montera ned den väljarplattform som de har varit med om att bygga upp. Stödet till, från och av anställda i offentlig sektor har i decennier bildat stommen i Pasoks och Ny Demokratis regeringsambitioner. Offentliganställda har länge haft en trygg ställning (den grekiska konstitutionen förbjuder rentav att en offentliganställd avskedas). I gengäld har de två partierna kunnat hämta röster från denna sektor.

Samtidigt har priset för detta stöd från offentlig sektor varit att en ineffektiv och rigid byråkrati som lagt en våt filt över utvecklingen i landet. Att fortsätta gå vidare längs med samma bana är till synes omöjligt. Memorandumet sätter därutöver ett effektivt stopp för det.

Vägvalet kan därmed redan vara gjort. De senaste veckornas styrkedemonstration i det tysta från  IMFs, ECBs och EU sida visar att vägen är utstakad. Samtidigt kommer pressen från oppositionen i allmänhet och väljarna i synnerhet bidra till att regeringen agerar. Att IMF och ECB för närvarande till synes agerar i rollen som bad cop kan möjligtvis ses som en skänk som ovan när regeringen ska göra sitt val.

fredag 3 augusti 2012

Från maraton till sprint

Efter långa och sega förhandlingar lyckades till slut koalitionsregeringen i Grekland komma överens om besparingar motsvarande 11,5 miljarder euro. Det var den lätta biten. Nu  förväntas ett helt annat tempo i regeringens verksamhet. För finansminister Yannis Stournaras, som innehar en nyckelroll i den fortsatta arbetet, väntar en hektisk tid.

Tempot behöver ökas. När The Economist går igenom läget i förändringsarbetet sedan trojkans föregående besök i februari är detta det bestående intrycket. Av 300 planerade reformer som skulle ha genomförts enligt den plan som memorandumet satt upp har bara 100 slutförts. Av de 50 miljarder euro som staten skulle ha inkasserat genom privatiseringar har blott 3 miljarder räknats hem. Listan kan göras lång. Mycket kvarstår.

Det är svårigheterna med att hålla tidtabellen och till fyllest genomföra åtgärderna i den som i mångt och mycket förklarar den frustration som kan skönjas i trojkans (dvs. IMF, ECB och den europeiska kommissionen), uttalanden under det senaste året. IMF har rentav övervägt att dra tillbaka stödet till Grekland. ECB har slutat acceptera grekiska statsobligationer som säkerhet. EU:s representanter har på allvar skissat på för- och nackdelar att Grekland lämnar eurosamarbetet. Trojkans tålamod tryter.

En viktig faktor för att den grekiska koalitionsregeringen ska kunna vinna tid och tillit såväl hos trojkans representanter som hos greker i gemen är att återställa tilltron till rättsstaten. Att bekämpa korruption är en av dessa åtgärder som behöver genomföras.

Leandros Rakintzis, som sedan lång tid tillbaka anförtrotts uppgiften att bekämpa korruption, noterar att korruptionen minskar. Omfånget på de ökända "fakelakia", kuverten som krävts för att saker och ting ska ske, blir allt magrare. Men det beror till viss del på att grekers lönekuvert blir allt magrare. I längden kan det arbete som Rakintzis med flera lägger ned bidra till att återställa förtroendet för staten.

Vilket inte är helt lätt, i synnerhet när två av koalitionens huvudpartners, Pasok och Ny Demokrati, ansvarat för att det fallfärdiga system som de nu måste förändra.

Det är just därför finansminister Stournaras kommer att ha en nyckelroll. Som utomstånde, teknokrat en  akademiker hämtad bortom den politiska världen belastas han inte av det förflutna på samma sätt som koalitionsregeringens kabinett. Det kan underlätta arbetet med att genomdriva reformer och förändringar. Samtidigt är det inte ett enkelt uppdrag. I och med att målgången är satt till 2014 innebär det att Stournaras, och regeringen som helhet, behöver växla från maratontempo till sprint.

Mer att läsa: Leandros Rakintzis har förmodligen världens mest otacksamma jobb. Du kan läsa mer om det här.

SVD, DN

onsdag 25 juli 2012

Ett rollspel?

Den drygt två veckor gamla koalitionsregeringen i Grekland möter sin första stora utmaning idag. Mötet med trojkan, det vill säga representanter för europeiska kommissionen, ECB och IMF, är ett avgörande. Regeringen ska då presentera besparingar omfattande 11,5 miljarder euro och en plan på hur man ska fortsatta vandra vidare längs den väg som memorandumet stakat ut.

Misslyckas regeringen med att övertyga trojkan kommer troligtvis kranarna att dras åt. Den boll som leder till att Grekland lämnar euron sätts då sannolikt i rullning. Pressen på Stournaras, Samaras och de övriga medlemmarna i koalitionen är stor.

Om detta möte skriver jag idag i denna artikel på SVT Debatt. Rubriken för artikeln (som inte är satt av mig) leder lätt tanken fel: IMF hotar inte länder. Däremot genomför den internationella valutafonden ett viktigt uppdrag: att upprätthålla stabilitet bland världens ekonomier och bidra till att länder i kris kan komma upp på banan igen. Ibland sker det genom att IMF, till synes, antar rollen som bad cop.

Dock kan denna monolit till institution göra åtskilligt för att skingra den aura av mystik  som omger den. Att tala genom att vara tyst leder lätt till att utrymmet för rykten, spekulation och missförstånd ökar. Resultatet kanske inte alltid blir så lyckat.

Mer att läsaJens Henriksson skriver tänkvärt om vad den internationella valutafonden gör och inte gör.


I augusti kommer en artikel jag skrivit om läget för liberalismen i Grekland ut på Liberal Debatt.



fredag 13 juli 2012

Ny regering, gamla utmaningar.

Efter många om och desto flera men är det nu klart att en ny regering tar vid uppgiften att leda Grekland. Den koalition som nu får regera möter samma gamla utmaningar som den föregående tampades med: en stigande arbetslöshet, en sjunkande BNP och en omfattande oro om landets framtid.

Utmaningarna som den nya regeringen möter är inte lätta. I denna artikel på SVT Debatt berättar jag mer om dem. En akilleshäl för koalitionsregeringen är att dess medlemmar inte investerar lika mycket i dess fortlevnad. Den består i princip av företrädare från Ny Demokrati samt ett antal demokrater. Ur ett spelteoretiskt perspektiv skapar det ett antal utmaningar. Men även ur ett praktiskt perspektiv lär inbördes slitningar uppstå när tuffa beslut ska tas: vad händer exempelvis om landet hamnar i ett scenario då euro måste överges?

En annan, mindre uppmärksammad akilleshäl i koalitionen är att bara 2 av koalitionens 39 ministrar som är kvinnor. Fotini Skopouli (biträdande hälsominister) och Olga Kefalogioanni (minister med ansvar för turism) är de två kvinnorna som ingår i kabinettet.  

Utsikterna och åsikterna kring den nya regeringen får anses vara tudelade: en undersökning av Public Issue publicerad på SKAI/Kathimerini visar att 51% tror att regeringen kommer att misslyckas med att tackla landets problem, medan 47% tror att den kommer att lyckas. Juryn är med andra ord fortfarande ute.

Mer att läsa: SVD