Framgångsvågen har ebbat ut - Potami på väg att upphöra som parti

Drygt fem år efter det att partiet bildades är Potami att på väg att bli upplöst. Den grekiska mitten håller på att tunnas ut.

Uppgifter från Kathimerini gör gällande att ledningen för Potami (floden) föreslår att partiet upphör med sin verksamhet. I praktiken innebär detta att partiet försvinner. Konsekvensen av detta beslut skulle i sin tur innebära att grekisk mitten tunnas ut ytterligare.

Utvecklingen för partiet är ingen överraskning. Potami fick knappt 1.52% i europarlamentsvalet tidigare i år. Till parlamentsvalet i juli deltog inte partiet alls. Det fick således lämna det grekiska parlamentet (i sällskap med ett annat mittenparti, Enosi Kentron, centerunionen).

Opinionsiffrorna har talat sitt tydliga språk. Partiet har dalat stadigt allt sedan genombrottsåren 2014-2015. Försöken att bilda något som skulle kunna ett mittenvänsterblock tillsammans med Kinal (före detta PASOK) sprack. Det blev något av en dödsstöt för partiet inför valåret 2019.

Man kan fråga sig varför det gick som det gick. Det finns inget enkelt svar. Förutsättningar för partier i den grekiska partipolitikens mitt finns där, om man utgår ifrån opinionsmätningar.

Om man tillåter sig spekulera så finns det troligen tre faktorer som spelar in. Den första har att göra med något som kan beskrivas som ett imageproblem. Det finns en vag uppfattning i Grekland om vad liberalism är och vad det står för. Liberalism associeras om något med nyliberalism.

Den andra faktorn är Potami misslyckats att på ett entydigt sätt kunna svara på varför en väljare ska lägga sin röst på ett mittenparti. Det är med andra ord en fråga om relevans.

Den tredje och sista faktorn har att göra med trovärdighet. Allt sedan partiet bildades 2014 har partiet bytt kurs likt en flipperkula. Partiet slog igenom i europaparlamentsvalet 2014. Från att deklarerat att partiet skulle sålla sig till den liberala ALDE-gruppen hoppade partiet över till den socialdemokratiska gruppen. Sidbytet kan förvisso förklaras med att Potami i det stadiet fortfarande sökte efter sin egen ideologiska identitet. Mer problematisk för partiet var misslyckandet att hitta en form för samarbete med KINAL - och framför allt att skapa en gemensam partipolitisk plattform. Partiet var inte något som skulle kunna uppfattas som vare sig socialliberalt eller socialdemokratiskt. Det var något varken eller. Taget tillsammans har dessa tre faktorer bidragit till att framgångsvågen för Potami ebbat ut.

Ett viktigt val väntar

Grekland går till val den 26:e maj. Då kommer väljarna i Grekland att rösta till Europaparlamentet, men även ta ställning till kandidater till regionala och lokala val. Den 26:e maj är även ett viktigt avstamp inför valet till det grekiska parlamentet, som troligen kommer att hållas någon gång i oktober. 

Om valresultatet den 26:e maj följer opinionsundersökningen här ovan, som mäter hur väljarna ställer sig inför det kommande valet till Europaparlamentet, finns det minst två slutsatser man kan dra. Den första är att en viktig politisk skiljelinje har försvunnit. Den andra att det politiska landskapet har förändrats påtagligt jämfört med det föregående valet till Europaparlamentet.

Memorandumet försvinner som politisk konfliktlinje
Den första slutsatsen är att det blåser helt andra politiska vindar jämfört med valet 2014. Då yrde en kraftig EU-kritisk stormvind, orsakad av det memorandum som Grekland accepterat.  Memorandumet (egentligen överenskommelser som tecknats 2010, 2012 och, ett år senare, 2015) innehöll en rad impopulära åtgärder, främst ekonomiska reformer och besparingar, som Grekland gentemot EU, IMF och ECB hade förbundit sig genomföra i utbyte mot ekonomiskt stöd. (Stödet, egentligen nödlån, gavs i ett läge då Grekland befann sig i en omfattande ekonomisk och finansiell kris). Missnöjet med memorandumet har gynnat de partier som ställt sig emot det. SYRIZA och Oberoende greker (ANEL) har varit skickliga på att exploatera det missnöje som rådit. Idag är situationen annorlunda. Hösten 2018 slutförde Grekland de sista punkterna i memorandumet (det går dock att debattera om Grekland genomfört samtliga åtgärder i memorandumet). Detta betyder i praktiken att memorandumet försvinner som konfliktlinje i grekisk politik. SYRIZA och Oberoende greker kan inte längre dra nytta av det missnöje som memorandumet genererat.

Det politiska landskapet har ritats om: den grekiska mitten har krackelerat
Den andra slutsatsen man kan dra är att det grekiska politiska landskapet har förändrats påtagligt jämfört med 2014. Mest genomgripande är förändringen för Potami. 2014 blev något av ett genombrottsår för det (då) nyligen bildade mittenpartiet Potami (Floden). Ett knappt halvår efter det att partiet bildats lyckades Potami samla 6,6% av rösterna i valet till europaparlamentet, vilket var tillräckligt för att ta två mandat. Fem år senare kämpar partiet för sin politiska överlevnad. I nuläget samlar partiet knappt 2% av väljarstödet, vilket är otillräckligt för att kunna stanna kvar i parlamentet. Opinionsstödet för Potami, och även det för KINAL (7%), Enosi Kentron (3%) indikerar det relativt försvagade tillståndet för det partier som utgör grekisk politiks mitt. Två av de tre partierna riskerar att försvinna. För Potami, som hamnat under påtaglig intern press och en rad högprofilerade avhopp, kan valet till europaparlamentet troligen besegla partiets öde i parlamentsvalet i höst.

Extremerna samlar fortfarande stöd
Situationen för mitten kan kontrasteras med de väljarstöd som koncentrerats i extremerna i grekisk politik, som till vänster utgörs av det oreformerade, kommunistiska KKE (7%) och till höger av det nynazistiskt anstrukna Gyllene Gryning (9%). Partierna samlar 16% procent av väljarkåren. Av många olika anledningar är detta anmärkningsvärt.

Ny Demokrati har gjort comeback
Mest noterbar som förändring betraktat är den comeback som Ny Demokrati genomfört. Man kan fråga sig om framgången för Ny Demokrati består i att partiets nuvarande ledare, Kyriakos Mitsotakis, varit framgångsrik i rollen som oppositionspolitiker eller om det beror på väljarnas missnöje med Syrizas styre. Det är svårt att ge ett entydigt svar. Möjligen är det nuvarande stödet i opinionen en kombination av båda faktorerna. Opinionsmätningen ger även en indikation inför valet till parlamentet som kommer att hållas i oktober. Om resultatet står sig väntar ett maktskifte.

Otydlig bild av väljaropinionen
Ett problem med opinionsmätningen här ovan är att den troligen inte ger en klar indikation om hur väljarna ställer sig respektive partis europapolitik eller om det är så att väljarna även påverkas av den inhemska politiken. Eftersom det är tre olika val som hålls den 26:e maj blir bilden något grumlig.

Valet är även ett val till regionerna och städerna.
Det är lätt att man glömmer bort det, men den 26:e maj kommer väljarna att ta rösta bland kandidater till styret av regionerna och till städerna. Särskilt intressant att titta närmare på blir valet till borgmästare till Thessaloniki, Greklands andra största stad. Stadens färgstarke företrädare, Yannis Boutaris, har meddelat att han inte ställer upp för omval. Fältet är med andra ord öppet. 

Små förändringar i opinionen.

Det är inte så märkbara. Förändringarna i opinionen (se nedan) efter det att parlamentet i röstade om att godkänna avtalet med Nordmakedonien är nämligen små. Mätningen genomfördes efter det att voteringen hölls. Den ger en indikator hur väljarkåren har ställt sig. 

Oberoende greker (ANEL) och Potami har dock tagit stryk. De är de två partier som berörts mest av omröstningen. För Oberoende greker (som samlar 1% av väljarstödet) var den nordmakedonska frågan anledningen till att partiets ordförande Panos Kammenos lämnade regeringsskoalitionen med Syriza. Namnfrågan var en så kallad röd linje. Potami  (som samlar 2%) har stött premiärminister Tsipras försök att få igenom avtalet. Det kan dock inte uteslutas att nedgången för de små partierna även har att göra med den inre turbulensen i partierna. Partiledamöter har ställt sig emot partilinjen och har även lämnat partierna. Tappet är mer kännbart för dessa två partier än för de övriga. De är förankrade under tre procentspärren som avgör om ett parti kan komma in parlamentet.

Mer intressant att notera är väljarströmmen mellan Syriza och Ny Demokrati sedan valet 2015 (de skuggade staplarna). Det är den som lär fälla avgörande i det kommande valet - när den väl hålls.

Mätningens resultat: 

ND: 37% (-1)

SYRIZA: 25% (-2) 

XA (Gyllene gryning): 9% (+2) 

KINAL (ex-PASOK): 7% 

KKE: 6% 

EK (Centerunionen): 3% (+1) 

EL-*: 3% (+1) 

Potami: 2% (-1)

Parantesen anger förändring jämfört med mätningen i november 2018

Oviss utgång när parlamentet ska ta ställning till Prespesavtalet

Sent ikväll röstar parlamentet i Grekland om Prespesavtalet, som syftar till att lösa namnkonflikten med grannrepubliken FYROM. Utgångstipset är att premiärminister Tsipras med knapp marginal samlar de 151 röster som behövs för en majoritet. 

Tsipras parti SYRIZA samlar nämligen 145 röster (av totalt 300). Tillsammans med Potamis röster (som bedöms vara tre) samt rösterna från ett antal oberoende ledamöter spekuleras det i att premiärminister Tsipras kommer att få de röster som behövs.

Utfallet av omröstningen är dock långt ifrån given. I söndags samlade en manifestation i Aten uppskattningsvis 60 000 demonstranter som är emot avtalet. Avtalet har även bidragit till att den grekiska koalitionsregeringen har splittrats; den juniora partnern Oberoende greker lämnade regeringen med hänvisning till avtalet. Tryck utövas på partierna att rösta nej. 

Avtalet har väckt känslor i väljarkåren. Enligt nedanstående mätning finns det delade uppfattningar om avtalet, och även mellan partierna. 69,6% av väljarna ställer sig negativa eller förmodligen negativa till avtalet. 26,5% ställer sig positiva eller förmodligen positiva till avtalet.

När det gäller hur avtalet tas emot partiernas sympatisörer är reaktionen, intressant nog, mer blandad. Bland SYRIZAs väljare är ungefär lika många som är för avtalet (47,7%) som är emot avtalet (46,6%). Bland Ny Demokratis väljare är skillnaden mer tydlig. Närmare nio av tio väljare (88,9%) är emot avtalet. En av tio är för. 

När det gäller hur Prespesavtalet efterlevs, i det fall parlamentet godkänner det ikväll, kan siffrorna för Ny Demokratis väljare spela en roll. Enligt opinionsmätningar väntas Ny Demokrati vinna ett nyval när det hålls. Ett sådant kan komma redan i maj. Samtidigt är det oklart vad Kyriakos Mitsotakis, om han blir premiärminister, kan komma att ersätta det framförhandlade Prespesavtalet med. Framtiden för Prespesavtalet är med andra ord oviss. 

Oförändrat läge i opinionen

Oppositionspartiet Ny Demokrati i fortsatt ledning enligt mätning

Vore det val idag är det mycket som talar för att Kyriakos Mitsotakis skulle kunna utropa sig till ny premiärminister. Med knappt ett år till valet i 2019 befinner sig nämligen oppositionspartiet Ny Demokrati, som Mitsotakis är partiledare för, i fortsatt och tydlig ledning, enligt en mätning som genomförts av RASS/Action 24. Försprånget på cirka procentenheter ner till regeringspartiet SYRIZA håller och ser ut att bestå. Skulle det ändå inte räcka till för att kunna regering på egen hand (Grekland tillämpar ett valsystem som ger femtio bonusmandat till det största partiet) kan det räcka för Ny Demokrati att gå i koalition, troligen med KINAL (före detta Pasok), som med sina 9.8% kan trygga majoriteten i parlamentet.

Det är inte mycket som just nu talar för en vändning för premiärminister Tsipras och hans parti SYRIZA. För närvarande spekuleras det till och med om att regeringskoalitonen kan kollapsa. Utrikesminister Nikos Kotzias hastiga avgång i förra veckan efter en konflikt med Panos Kammenos, partiledare för den juniora koalitionspartnern Oberoende greker, underströk att relationen mellan de två partierna i regeringen befinner sig nära, eller till och med på, bristningsgränsen. Frågan är om regeringen består när väl det grekiska parlamentet ska ratificera överenskommelsen med (Nord)makedonien. De två partierna befinner sig, som bekant, på motsatta sidor i frågan.

Vändningen, om den nu kommer, för Tsipras lär i så fall grundas på den kommande budgeten (där regeringen försöker undvika att ytterligare sänka pensioner) samt att Tsipras i sin nya kombinerade roll som premiärminister och utrikesminister lyckas lotsa överenskommelse med Nordmakedonien i hamn. Om detta lyckas återstår, som vanligt, att se.  

Kommer koalitionen att kollapsa?

Den styrande regeringskoalitionen kan komma att kollapsa över oenighet avseende Nordmakedonien.

En allt mer tilltagande oenighet kring Prespesavtalet kan komma att fälla den grekiska regeringen. Ordföranden för Oberoende greker (ANEL) Panos Kammenos motsätter sig Prespesavtalet, det vill säga den föreslagna överenskommelse som tagits fram av Grekland och FYROM för att lösa den mångåriga konflikten avseende namnet för den före detta jugoslaviska delrepubliken. Kammenos (som är ledare för den juniora partnern i den grekiska regeringen) hotar att lämna regeringen om avtalet ratificeras i det grekiska parlamentet. Det kan skapa en allvarlig politisk kris för premiärminister Alexis Tsipras. Utan de sju ledamöterna från Oberoende greker försvinner regeringens majoritet, som för närvarande räknas till tre rösters övervikt.

Man kan spekulera i varför krisen uppkommer nu. En uppenbar anledning är det utsatta läget i opionen. Det är i dagsläget ytterst tvivelaktigt om Oberoende greker återfinns i det grekiska parlamentet när val hålls nästa år. Kammenos agerande kan ses som ett sätt att göra sitt parti fortsatt relevant i väljarnas ögon. Som ledare för ett nationalistiskt parti är den så kallade namnfrågan, det vill säga konflikten angående med grannlandet i norr över namnet, en känslig fråga; (en fråga som för övrigt även behandlats här). Det är svårt för Kammenos att backa i en fråga som är central för hans väljare.

Samtidigt är det även anmärkningsvärt att Kammenos är villig att offra koalitionen för att kunna profilera sitt parti. Om regeringskoalitionen kollapsar, så faller troligen även regeringen. Resultatet lär i så fall bli att ett nyval blir utlyst. Det pågår således ett högt spel inom regeringen.

Uppdatering: Utrikesminister Nikos Kotzias har idag avgått med anledning av oenigheten kring den nordmakedonska frågan. Enligt uppgifter till Kathimerini avgår Kotzias på grund av otillräckligt stöd från premiärminister Tsipras.

På bilden: Avgående utrikesminister Nikos Kotzias

Europapodden

Ögonbrynen höjdes när Grekland i somras utvisade fyra ryska diplomater: om denna händelse samt om Namnfrågan (med stort N?) fick jag möjlighet att kommentera i Europapopodden. 

Det är en extraordinär händelse. Med tanke på att Grekland och Ryssland delar historiska och religiösa band (hur pass täta dessa är utgör en annan fråga) var den grekiska regeringens beslut att utvisa två ryska diplomater och neka inträde till två andra en händelse utöver det vanliga. Om detta grekiskt-ryska drama kan man ta del av i det senaste avsnittet i Europapodden som man kan lyssna till här. Jag medverkar i programmets andra del.

En kommentar kan vara på plats. Något överraskad i programmets slutpunkt på vad som man inte kunde släppa nämndes, mycket hastigt, Gianni Antetokounmpos namn. Giannis framfart och bakgrundshistoria är något som är svåra att släppa: från en flykting som växte upp under knappa omständigheter i Grekland till  en flyfotad spelare i NBA utgör Antetokounmpos liv en historia med många vändningar. Det är kort sagt en berättelse som man inte kan släppa. Klippet här nedan kan fungera som en introduktion. 

Grekerna och Europa: ett komplicerat förhållande

Ett tydligt stöd för att stanna kvar i EU och behålla euron trots missnöje med den ekonomiska utvecklingen, visar en nyligen publicerad undersökning.

Dianeosis studie som kartlägger grekernas åsikter om EU överraskar. Två av tre greker har en övervägande positiv bild av Greklands medlemskap i EU. Det är en tydlig uppgång jämfört med föregående år, (vilket visas i det nedre diagrammet).  "Resultaten av årets undersökning visar att de antieuropeiska stämningarna försvagas" [min översättning], sammanfattar Dianeosis sin studie. Ett rimligt antagande om studiens resultat hade troligen varit att uppfattningen om medlemskapet i EU hade utvecklats i en än mer negativ riktning. Detta med tanke på de senaste årens segslitna dragkamp mellan Grekland och EU. Studien motsäger detta antagande. Den uppvisar även en mer nyanserad bild om hur grekerna uppfattar Europa.

Även svaren på vad medlemskap medfört överraskar. 30,4% av grekerna tycker att EU bidragit till ett bättre skydd av miljön. Det är det klart tydligaste fördelen med medlemskapet. Mindre överraskande, och  sannolikt färgat av den långvariga krisen i Grekland, är svaret på den mest negativa konsekvensen av landets medlemskap: 21,1% anger ekonomisk tillväxt och välstånd.

En grexit verkar inte vara ett attraktivt alternativ enligt samma studie. Två av tre greker vill behålla euron. Det ska dock tilläggas att en dryg majoritet, 56,8%, tycker att det var övervägande fel av Grekland att ansluta sig till euron. Förhållandet till euron är med andra ord komplicerat.

Inte heller verkar att träda ur EU vara ett aktuellt alternativ. 84,2% antar att Grekland kommer att fortsätta vara medlem i EU om tio år. Med en förändring på nästan 25 procentenheter jämfört med den andel som angav detta svar 2016 (59,6%) är detta en markant förändring.

Dianeosis studie är omfattande. Dess resultat visar på en intressant utveckling om hur grekernas uppfattning om EU har utvecklats; i många avseenden har denna gått i en överraskande riktning. Greklands förhållande med EU tycks vara komplicerat, med många nyanser i denna relation.

Växande opinion för nyval

En majoritet av väljarna stöder nyval och tror även på maktskifte, visar ny mätning, som även erbjuder ytterligare inblickar i väljaropinionen.

En färsk mätning visar att stödet för att utlysa nyval vuxit till 56 procentenheter. Det är en ökning med 10 procentenheter inom loppet av tre månader, enligt Public Issue, som genomfört mätningen. Samma mätning visar även att närmare tre av fyra väljare tror att oppositionspartiet Ny Demokrati skulle vinna ett eventuellt nyval. Detta pekar på ett maktskifte.

Resultatet från mätningen är troligen ingen nyhet. Syrizaregeringen har haft en motvind emot sedan en överskådlig tid tillbaka. Det intressanta med denna mätning är dock att förtroendet för ledaren för det största oppositionspartiet växer: Kyriakos Mitsotakis åtnjuter för närvarande störst förtroende bland partiledarna. Väljarna tycker även att han är bättre lämpad att styra landet än den sittande premiärministern Alexis Tsipras.

Det bör dock poängteras att det finns en betydande grupp av väljare som riktar misstro både mot Mitsotakis och premiärminister Alexis Tsipras samt de partier de företräder. 45 procent av väljarna anser att vare sig Syriza eller Ny Demokrati är bäst lämpade att styra Grekland. Det finns, i brist på ett bättre ord, ett betydande förtroendegap. Kanske är denna insikt den mest väsentliga nyheten som mätningen erbjuder.

Reflektioner

Detta inlägg uppmärksammar ett par intressanta utvecklingar inom grekisk politik, både i ordets strikta bemärkelse men även i ett mer utökat avseende. 

Reflektion #1. Resonemangsäktenskapet mellan SYRIZA och Oberoende greker har visat sig hålla längre än vad som var rimligt att anta när det väl offentliggjordes för tre år sedan. Det betyder dock inte att det saknas utmaningar. En sådan har att göra med den så kallade "Namnfrågan", det vill säga förhandlingarna grannrepubliken i norr, FYROM, för att lösa den snart kvartsekellånga konflikten i vilket namnet är en av knäckfrågorna. Förhandlingarna mellan länderna pågår, men Oberoende grekers partiledare Panos Kammenos har synpunkter på utformningen av namnet. Han har även öppnat för en folkomröstning och (troligen undersförstått) fört fram ett ultimatum. Kommer detta att knäcka koalitionen?

#2. Förhållandet mellan Grekland och dess östliga granne har på senare tid blivit allt mer spänd. Den grekiska regeringen har, hittills, genomfört en delikat balansgång mellan att upprätthålla grannsämjan och att hävda sin nationella suveränitet. Idag inträffande dock följande incident, som Kathimerini rapporterar om. Vad kommer att följa nu? Kommer balansen att rubbas?

#3 Oppositionspartiet Ny Demokrati åtnjuter för närvarande en betryggande ledning i opinionsmätningarna. Samtidigt visar mätningar som denna att det råder misstänksamhet gentemot partiet. Handlar misstänksamheten om förtroende, och om partiets historik och politik? Kan partiets ledare ändra på denna uppfattning?

#4. Koalitionsregeringar kan vara här för att stanna i Grekland. Det nybildade mittenvänsterpartiet Kinima allagis (ungefär Rörelsen för förändring) kan spela en nyckelroll efter ett val när en regering ska bildas. Detta färska uttalande från Ny Demokrati kan ses som en indikation kan ses som att detta scenario ser ut att bli aktuellt. En fråga (eller två) att ställa sig är: innebär detta att SYRIZA, som tagit över det gamla socialdemokratiska partiet Pasoks väljare (och även dess retorik), står inför en pasokifiering? Eller håller verkligen tre block att växa fram inom grekisk politik?

#5 Från en flykting till en framstående basketstjärna i NBA - Giannis Antekounmpos liv innehåller nog allt. Videoklippet här nedan vittnar om vidden om Antetokounmpos imponerande resa; hittills kanske man ska tillägga. Antetokounmpo vittnar även om en ytterligare aspekt, nämligen att medborgarskapsbegreppet håller på att vidgas i Grekland. Det är välkommet.

Novartis: Parlamentarisk kommitte tillsatt för att utreda mutpåståenden

En parlamentarisk kommittee har idag tillsatts för att utreda påståendet om läkemedelsbolaget Novartis har mutat grekiska politiker. Utredningen kan komma att få politiska konsekvenser. 

Tio prominenta politiker som tjänstgjort i parlamentet mellan 2006-2015 kommer att bli föremål för en utredning som tillsatts av det grekiska parlamentet för att gå till botten med påståendet om de har tagit emot mutor av läkemedelsbolaget Novartis, enligt Reuters. Beslutet röstades fram i det grekiska parlamentet idag, torsdag.

Utredningen har kommit till stånd av den sittande koalitionsregeringen. "Vi kommer inte hjälpa till att täcka upp eller begrava en av de största skandalerna i den moderna grekiska historien", kommenterar premiärminister Tsipras tillsättningen av utredningen.

Enligt BBC grundas anklagelserna som riktats mot de tio utpekade i att de påstås ha låtit Novartis muta läkare så att de skulle ordinera deras läkemedel till uppblåsta priser. Åklagare anser att den påstådda uppgörelsen om uppblåsta priser skulle kunna ha kostat staten 3 miljarder euro under en period som till stor del sammanföll med den finansiella krisen.

En av de utpekade, den före detta premiärministern Adonis Samaras, tillbakavisar i kraftiga ordalag anklagelserna: "Han [Tsipras] är ansvarig för den hemska konspirationen som satts samman. Den har varit så dåligt utformat att den faller ihop av sig själv", kommenterar Samaras till Kathimerini. Samaras har även lagt in en stämningsansökan riktad mot premiärminister Tsipras.

Det är i skrivande stund för tidigt att dra slutsatser om utredningen och vad den kan komma fram till. Ett  försiktigt antagande är dock att den kan komma att få omfattande politiska konsekvenser ifall påståendena visar sig vara korrekta. Ett annat antagande om utredningen är att, på grund av dess möjliga utfall, den snabbt kan komma att bli politiserad. Att så kan bli fallet ger detta initierade inlägg av Dateline Atlantis en indikation om.

Samtidigt är det mycket möjligt att andra frågor, såsom Namnfrågan med grannen i norr, den alltmer spända relationen med grannen i öster bidrar till att utredningen hamnar i skymundan.   

99 problem

Blir 2018 en vändpunkt? Det finns ett antal utmaningar innan en sådan kan nås.

Rimligen skulle det finnas anledning för den grekiska regeringen att pusta ut. I måndags gav den så kallade Eurogruppen ett provisoriskt klartecken till att betala ut 6,7 miljarder euro ur det åtgärdsprogram som syftar till att hjälpa Grekland ur krisen, rapporterar Bloomberg. Detta stärker den grekiska referingens ställning.

Viktigare än detta klartecken är beskedet om att Grekland nu kan komma att föra samtal om skuldlättnader, vilket Europaportalen uppmärksammar. Det skulle ge anledning till att det ser bättre ut för den grekiska regeringen än på länge.

Beskeden om klartecken till utbetalningar och samtal om skuldlättnader stärker premiärminister Tsipras löfte om att Grekland ska kunna göra en så kallad "clean exit", det vill säga ett utträde ur åtgärdsprogrammen utan behov att eventuella framtida stödlån. Det ökar även den vänsterledda Syrizaregeringens möjligheter att bli omvalda när Grekland går till val 2019.

Den grekiska regeringens respit kan dock bli kort. CEP, en tysk tankesmedja, uppmärksammar i en studie att en fjärde bailout inte kan uteslutas, rapporterar Die Welt. "The three bailouts since 2010 have changed nothing. Greece will not be able to get along without a fourth rescue package", skriver den tyska tankesmedjan.

Det finns dock ytterligare utmaningar på vägen mot en hållbar vändpunkt för Grekland. Svenska Dagbladet uppmärksammar fem stycken: 1) stresstest av de grekiska bankerna, 2) utgivningen av statspapper, 3) beslut om ytterligare reformer, 4) beslut om kreditlinje, samt 5) genomförandet av privatiseringsprogramet. Samtliga fem kan stjälpa regeringens, redan nu begränsade, möjligheter att bli återvald.

Till dessa fem utmaningar kan ytterligare ett antal läggas till. För enkelhetens skull kan dessa sammanfattas i inrikespolitiska och utrikespolitiska.

De inrikespolitiska utmaningarna består för regeringen att fortsätta implementera de delar i bailoutprogrammen som landet kommit överens om med de internationella långivarna. Opinionen är fortfarande negativ (om än i mindre utsträckning jämfört med tidigare): strejker och protester, likt denna som Kathimerini rapporterar, föregick voteringen som banade vägen för Eurogruppens klartecken i måndags. Det mullras internt i SYRIZA. Det finns en uppenbar risk att partiet splittras ännu en gång.

De utrikespolitiska utmaningarna är för närvarande två stycken: det handlar om hanteringen av namnfrågan/FYROM och det handlar om relationerna med Turkiet. Den första utmaningen är delikat. I söndags anordnades en manifestation i Thessaloniki som samlade mellan femtiotusen och nittiotusen. Namnfrågan har potential i att spräcka regeringen, som Macropolis noterar. Väl värt att uppmärksamma är att Panos Kammenos, partiledare för den juniora regeringspartnern Oberonde greker, trycker på för en folkomröstning i namnfrågan. (Frågan är även delikat för oppositionspartiet Ny Demokrati; den har även potential i att bana vägen för en partiutbrytning högerut).

Även den andra utrikespolitiska frågan är delikat. I centrum för den återfinns åtta turkiska officerare som sökt asyl i Grekland. Utfallet av asylprocessen är en fråga som engagerar både den turkiska och den grekiska regeringen.

Det saknas m.a.o. inte utmaningar för den grekiska regeringen. (Som grädde på moset avgick i förra veckan den biträdande utbildningsministern Costas Zouraris för ett uttalande som ansetts olämpligt). Samtidigt är det just dessa utmaningar som gör grekisk politik så intressant att följa. 2018 ser ut att bli ett ovanligt intressant år.

Opinionsmätning: tre intressanta trender

Regeringskoalitionen befinner sig i fortsatt opinionsmässigt underläge, Ny Demokrati stärker sitt grepp, och ett debuterande parti tilldrar väljarnas intresse. Detta noterar en färsk opinionsmätning.

Ny Demokrati skulle sannolikt kunna bilda en regering på egen hand om det vore val idag. Det visar en ny färsk mätning från Makedoniens Universitet som noterar att Ny Demokrati samlar 36,3%. Denna siffra, tillsammans med de bonusmandat som tilldelas det största partiet, är tillräckligt för att kunna bilda regering på egen hand. (Detta åskådliggörs i bilden hör ovan). 

Mätningen visar även, något överraskande, att Syriza stärker sin ställning jämfört med tidigare. Partiet samlar 22,0%. Sedan lång tid tillbaka har partiet befunnit sig under tjugo procent. Den nedåtgående trenden verkar därmed ha brutits. Åtminstone för tillfället. Om detta är början på en politisk comeback för premiärminister Tsipras återstår att se. 

Den nybildade mittenvänsterkoalitionen Demokratiska Alliansen* (DA) gör sin debut i denna mätning av opinionsinstitutet. Partiet samlar 10,1%. Det får ses som en lovande siffra . Den ligger nämligen en bit över den nivå som DAs grundarparti PASOK noterats för tidigare i år. Det bör dock påpekas att mätningen genomfördes mitt under DAs partiledarval, vilket leder till att den bör förses med en tydlig brasklapp.

* Uppdatering 29/11: Demokratiska Alliansen kommer att byta namn till Rörelsen för förändring, enligt ett förslag som meddelades igår. Namnet kommer att 

Gennimata vald till partiledare för nybildade mittenvänsterkoalition

Fofi Gennimata vann som väntat den andra och avgörande omgången som partiordförande för den  mittenvänsterkoalitionen. Nu återstår frågor om det nya partiets framtid.

Med 56,6% av de 156 000 rösterna vann Fofi Gennimata, nuvarande ledare för det gamla socialdemokratiska partiet PASOK, en tydlig seger i den andra och avgörande omgången som partiledare för den nybildade mittenvänsterkoalitionen Demokratiska Alliansen som hölls igår, rapporterar Kathimerini. Nikos Androulakis, utmanaren till Gennimata, samlade 43.4%.

En konstituerande kongress för partiet kommer att hållas i januari, meddelade Gennimata  i samband med att valresultatet blev känt. Det är möjligen det enklaste beslutet för Gennimata. Redan nu finns  frågor om vad det, till slut, är för parti som hon kommer att leda. Den nybildade koalitionen saknar nämligen ett partiprogram. Det kan mycket väl även sakna medlemmar om till exempel To Potami drar sig ur koalitionen. Det hela kan, i värsta fall, resultera i ett parti utan program och en rörelse utan medlemmar, bortsett från PASOK.  Det nygamla mittenvänsterpartiet har med andra ord mycket kvar att bevisa.

Much ado about nothing.

Current leader of Pasok elected to lead a new centre-left party that hasn't been formed that will, at the end of the day, be Pasok. https://t.co/r9Ww3z6XeI

— Damian Mac Con Uladh (@damomac) November 19, 2017

#Greece - leader of decimated centre-left party has been elected as leader of new centre-left party to be founded.

— Bruno Tersago (@BrunoTersago) November 19, 2017

Gennimata favorit inför avgörande omgången

Fofi Gennimata är att betrakta som favorit inför den andra och avgörande omgången i den nybildade mittenvänsterkoalitionens partiledarval.

Med 42,5% av rösterna samlade Fofi Gennimata flest röster när den nybildade vänsterkoalitionen Demokratiska Alliansen höll den första omgången i sitt partiledarval. Valdeltagandet uppges enligt partiets valberedning vara relativt stort. Cirka 210 000 deltog.

Näst flest röster, 25,2%, samlade  Nikos Androulakis, till vardags europarlamentariker för PASOK. Därmed faller två av favorittippade kandidaterna, Stavros Theodorakis (9,8%) och Giorgos Kamminis (13,8%), bort när DA håller den andra och avgörande omgången i partiledarvalet hålls kommande söndag. Då ställs den kandidat som fått flest röster mot den som samlat näst flest.

Androulakis andraplats bör betraktas som något av en överraskning. Han har inte förekommit i förhandsspekulationerna. Noterbart är att såväl Androulakis som Gennimata hör till det socialdemokratiska partiet PASOK. Detta öppnar för en tolkning att det nybildade partiet kommer att få en slagsida åt PASOK, om både ordförande som vice ordförande tillfaller det partiet. Den nybildade mittenvänsterkoalitionen som går under namnet Demokratiska Alliansen kan, med andra ord, komma att framställas som det gamla PASOK men i en ny klädedräkt.

Skeptiska vindar i grekisk politik

En färsk mätning visar på intressanta skiften i synen på de olika partiledarna och på partierna i Grekland. Den ger även en tankeväckande inblick i tillståndet för grekisk politik. 

Skiftena i grekisk politik är oftast hastiga och kraftiga. För två år sedan åtnjöt premiärminister Tsipras höga popularitssiffror och betraktades som en stigande stjärna på den politiska himlasfären. (Det understryks här ovan i den nedre vänstra bilden: 87% av väljarna hade en positiv uppfattning av Syrizas partiledare 2015). Idag ser situationen annorlunda ut. I en färsk mätning som presenteras av opinionsundersökningsföretaget Public Issue befinner sig den sittande premiärministern närmast i botten. Det är enbart ledaren för nationalistiska Oberoende greker, Panos Kammenos, och ledaren för nynazistiska Gyllene Gryning som har lägre siffror. Avståndet upp till oppositionspartiet Ny Demokratis partiledare, Kyriakos Mitsotakis, som med 42% toppar mätningen, är  avsevärt. Kontrasten jämfört med 2015 är tydlig.

Mätningen visar dock på en komplex bild av det politiska läget i Grekland. Noterbart att för samtliga partiledare är det fler väljare som har en negativ uppfattning om personen i fråga än en positiv. Denna trend, som kan beskrivas som skeptisk, går igen i andra områden som mätningen studerar.

Som bilden här ovan visar är det inte faktumet att det är fler väljare som har uppfattningen att oppositionsledaren Mitsotakis vore en bättre premiärminister för Grekland än den nuvarande, dvs. Tsipras, som är det mest intressanta. Det är kanske snarare att det finns ett betydande block på 35% som tycker att varken Tsipras eller Mitsotakis vore mest lämpad för posten som premiärminister som gör mätresultatet intressant.

Detta intryck förstärks när frågan ställs vilket parti som är bäst lämpat att styra landet ställs. I bilden här ovan är det fler väljare, drygt en tredjedel, som föredrar en regering som leds av oppositionspartiet Ny Demokrati. Detta ska ställas mot de 47% som inte föredrar varken Syriza eller Ny Demokrati. Det är nästan hälften av väljarkåren. Detta illustrerar magnituden av den skeptiska trend som råder i Grekland.

Detta kan tolkas som att det finns en stark vind av missnöje som riktas mot de etablerade partierna. En indikation för denna hållning återfinns i bilden här ovan. 91% av de tillfrågade är missnöjda med hur regeringen har fungerat. 83% av väljarna är missnöjda med hur oppositionen har fungerat. Detta är en mycket intressant och tydlig indikator. (Visserligen bör man lägga till förtydligandet att regeringen består av Syriza och Oberoende greker samt att oppositionen består av resterande partier i parlamentet).

Sett i sin helhet ger dock mätningen en intressant och tankeväckande inblick om tillståndet för grekisk politik. Den kan tolkas som att det finns en tudelad väljarkår i Grekland; en del som aktivt tar ställning till partierna och den politik som förs och en skeptisk del som tar avstånd från de förda politiken. I vilket fall så väcker mätningen fler frågor än vad den besvarar. 

Reflektion: Diasporan och rösträtten

Återigen har utvidgningen av rösträtten till att omfatta den grekiska diasporan blivit föremål för debatt. Återigen är utgångstipset att status förblir quo.

Sedan Ny Demokrati lämnade beskedet om att åter igen lägga fram en motion att ge den grekiska diaporan rösträtt har debatten, åtminstone formellt, fått nytt liv. Utgångstipset är dock att inget kommer att hända med motionen. Oppositionen, som lagt fram motionen, saknar nämligen för närvarande en majoritet i det grekiska parlamentet för att förslaget ska röstas igenom.

Frågan om att utvidga rösträtten till att även omfatta greker bosatta utanför Greklands gränser dyker upp med jämna mellanrum. Lika ofta utmynnar debatten i ett status quo. Saker och ting är och förblir som de en gång har varit.

Intresse för att lösa rösträttsfrågan finns dock. Det finns grupper, som till exempel New Diaspora, som verkar för att utvidga rösträtten. Det kan ses som en indikation för ett engagemang för att bryta det rådande dödläget i rösträttsfrågan. (Disclosure: undertecknad har uttalat sitt stöd till att utvidga rösträtten).

Det är på sin plats att nämna att rösträttsfrågan är invecklad. Det finns ingen enhetlig lösning när det gäller om, hur och på vilket sätt ett land förhåller sig i frågan om rösträtt för de medborgare som befinner sig utanför landets gränser. Olika länder har valt olika lösningar. Dessa kan sträcka sig från att inte ge denna rätt till att ge full rösträtt till samtliga val. Ett mellanläge är att ha begränsningar i rösträtten. De kan gälla för vilka typer av val en medborgare kan rösta till, eller så finns det begränsningar i tid för hur länge en medborgare kan vara bosatt utanför ett lands gräns för att kunna rösta i utlandet. (Den som är intresserad kan ta del av denna förteckning  som visar finns de olika lösningar som länder har valt).*

Som vanligt läggs argument för och emot fram för att utvidga respektiva inskränka rösträtten. I Greklands fall förekommer tämligen ofta följande:

Ett argument som används emot att utvidga rösträtten är att de utrikes boende väljare dels kan utöva ett oproprionerligt stort inflytande på ett lands politik. I Grekland falls har detta argument bäring. Den grekiska diasporan uppskattas av General Secretariat for Greeks Abroad till 5 000 000 spridda över 140 länder. Den grekiska befolkningen som finns inom landets gränser räknas till 10 816 286 enligt en folkräkning som genomfördes 2011. Skulle rösträtten utvidgas skulle väljarkåren, med vissa brasklappar, öka med 50%. Den potentiella politiska effekten skulle i så fall blir påtaglig. Detta antagande är dock problematiskt. Det förutsätter att de utrikes boende väljare röstar som ett enhetligt och konformt block. Sannolikt kommer rösterna att fördelas utefter individuella partisympatier.

Ytterligare ett argument som används emot att utvidga rösträtten är att de utrikes väljare påverkar politiken utan att behöva ta ansvar för dess effekter; det blir så att säga de som bor inom ett land som får dras med konsekvenserna av ett valresultat, inte de som bor utanför det. Även detta påstående är problematiskt. Det bortser från rösträtten som en integrerad del av ett medborgarskap. Den gör med andra ord skillnad på medborgare och medborgare beroende på var denne bor. Någorlunda tillspetsat så delar den rådande lagstiftningen upp medborgarna i ett A-lag och i ett B-lag. 

Än mer problematisk blir situationen när en utrikes boende medborgare förväntas uppfylla skyldigheter men inte ges samma rättigheter som de som bor inom ett lands gränser. Utrikes boende medborgare har plikten att betala in skatt för till exempel innehav av fastigheter men kan inte påverka hur denna skatt används och till vad. 

Lägger man dessutom till att, som läget ser ut för närvarande, en utrikes boende grekisk medborgare kan rösta på grekiska partier i Europaparlamentsvalet men inte till nationella och lokala val blir det rådande ordningen svår att förstå. Och än svårare att försvara.

* För svenska medborgare som bor utanför Sverige gäller (som man läsa hos Valmyndigheten) att de kan rösta i parlamentsvalet och utanför Europeiska unionen vid Europaparlamentets val upp till tio år efter att ha lämnat Sverige. De kan inte rösta i län eller kommunalval. Röstning sker genom post eller i svenska ambassader.

Opinionsmätning: Gapet består

Oppositionspartiet Ny Demokrati i fortsatt stabil ledning visar ny opinionsmätning.

Trenden består. Oppositionspartiet Ny Demokrati har ett stabilt, tvåsiffrigt övertag jämfört med det styrande regeringspartiet Syriza, enligt en färsk opinionsundersökning som genomförts av Makedoniens Universitet som genomförts på uppdrag av SKAI. Vore val idag skulle Ny Demokrati få 30,5% av väljarnas rösterna och Syriza 17,5%, ett gap på 13 procentenheter. 

Intressant nog krymper avståndet mellan de två partierna jämfört med den föregående mätningen. Då uppgav 33% att de skulle rösta på Ny Demokrati jämfört med 15% för Syriza. Dock visar den nya mätningen att den rådande trenden för de två största partierna består. Gapet kvarstår.

Det mest intressanta med mätningen är att den även översätter opinionssiffrorna till mandat. Eftersom Grekland tillämpar ett system med förstärkt proportionalitet tillfaller 50 mandat det största partiet. Med dagens siffror skulle detta innebära, som bilden här ovan visar, att Ny Demokrati ensamt kan bilda en majoritetsregering. 

Att så är fallet är även en konsekvens att färre partier klarar sig över treprocentsspärren. Enbart tre partier till tar sig över tröskeln i denna mätning: den nya PASOK/mittenvänster-konstellationen (7,5%), nynazistiska Gyllene Gryning (7%) och kommunistiska KKE (6.5%). Även denna utveckling är anmärkningsvärd.

Olika perspektiv på arbetslösheten

Den grekiska arbetslösheten tecknar en tudelad bild.

Utvecklingen av arbetslösheten i Grekland kan tolkas på två sätt. Det ena är att utvecklingen går åt rätt håll. Från en topp på 27,3% har arbetslösheten (den gula linjen i bilden här ovan) sjunkit till 21,1%. Den ser ut att sjunka ytterligare. Dessutom har även ungdomsarbetslösheten (den lila-rosa linjen) sjunkit påtagligt. Ur ett politiskt perspektivt skulle, möjligen, denna nedåtgående trend kunna tas som en intäkt för den sittande regeringen och även tolkas som en framgång för dess förda politik. Det är åtminstone så som den skulle kunna framställas.

Det andra sättet att tolka arbetslösheten är den pessimistiska. Arbetslösheten i Grekland är avsevärd högre än övriga länder i Europa, och även jämfört med andra länder som drabbades av skuldkrisen.  (Som jämförelse kan nämnas att motsvarande siffror för Sverige är för närvarande (augusti månad) 6,0% och 13,1%). Mer oroväckande är den streckade vita linjen. Den visar att 74%, nästan tre av fyra, av alla arbetslösa är långtidsarbetslösa. Erfarenheter pekar på att det blir svårare att återvända till sysselsättning ju längre tid man befinner sig i arbetslöshet. Dessutom har många greker lämnat landet - enligt en rapport från förra året har 427 000 greker emigrerat i samband med krisen; vilket bör beaktas när arbetslösheten diskuteras. Om denna, andra tolkning lyfts fram kan det användas som ett argument emot den sittande regeringen.

Vid en samlad bedömning är det troligen den andra tolkningen av arbetslösheten som de grekiska väljarna kommer att väga in. Det grundas på opinionsmätningar som denna från 2016 som vittnar om ett utbrett missnöje med den förda politiken och en djupt rotad pessimism angående de framtida utsikterna i landet. Vore det val idag skulle den sittande regeringen sannolikt förlora makten.

Samtidigt är det även viktigt att påpeka att framtiden ännu inte skriven. Faktorer som arbetslöshet och opinion går att förändra. Om detta kommer nästa blogginlägg att handla om. 

Återhämtningen dröjer

Medan andra länder har återhämtat sig efter krisen dröjer återhämtningen i Grekland.

Grekland, tillsammans med Portugal och Italien, hör till en särskild grupp. Det tillhör de länder som ännu inte återhämtat sig efter den omfattande krisen som drog fram över Europa för snart tio år sedan. Financial Times, från vilken bilden ovan är hämtad, har gått igenom tillståndet före och efter krisen. Det är en dyster läsning.

Medan andra länder har återhämtat efter krisen visar FT:s sammanställning att vändningen ännu inte har kommit för Portugal, Italien och Grekland. För Greklands del har landet tappat närmare en fjärdedel av bruttonationalprodukten (BNP). Krisen har lämnat påtagliga spår.

Om FT:s artikel genomgång av den gånga tioårsperiod framstår som dyster, så framstår SvD:s artikel 10/8 om förutsättningarna för Greklands framtid som nykter. I artikeln noteras förvisso att den grekiska centralbanken reviderat upp tillväxttaken samt att BNP väntas stiga till 1.7%. Den tillväxten kommer att bidra till att tappet på 25 procent kommer att minska.

Men artikeln lyfter fram ett antal frågor som reser ett antal frågetecken inför framtiden. En fråga som artikeln ställer är hur Grekland kommer att kunna klara sig utan de stödprogram som löper ut om ett år? Frågetecken finns även, som IMF har påpekat, hur landet kommer att hantera en skuld på 150% av BNP. Det största frågetecknet är dock vad den grekiska regeringen kommer att göra för att ta sig an de hinder, i form av korruption och bristande transparens, som finns för en återhämtning:

"Den största tillväxtbromsen är alltjämt byråkratin, den ineffektiva statsapparaten, skattefusket och nepotismen i den offentliga sektorn."

Den sistnämnda punkten framstår förmodligen som en nyckelfråga för en återhämtning. Journalisten Daphne Papadopoulos iaktaggelse, som hon presenterade den 9 augusti, kan som kan ses som en indikation på hur stor omfattningen är av den rådande utmaningen:

Stelios Pappas, father of Digital Policy Min Nikos Pappas, chosen as president of OASTh, Thessaloniki's recently nationalized urban bus Co.

— Daphne Papadopoulou (@daphnenews) August 9, 2017