Om ett tomrum som består

Ett litet steg framåt. Ett litet steg bakåt. Utsikterna har förändrats marginellt när det gäller kvinnors deltagande i grekisk politik.

Valet för drygt en månad sedan var ett litet steg framåt. Andelen kvinnor i det grekiska parlamentet steg från 21% till 23%. Det betyder att 69 av totalt 300 parlamentsledamöter är kvinnor. Det betyder även att Grekland närmar sig snittet för EU som är på 27%. (Att snittet är lågt är annan fråga).

Ett annat steg framåt är att valet även förde med sig att det grekiska parlamentet numera har en kvinnlig talman - den andra i ordningen. Med 235 röster (av totalt 300) blev Zoe Konstantopoulou för övrigt den kandidat som har fått flest röster i valet till talman sedan 1974, det år då demokratin åter infördes i landet.

Valet var dock även ett litet steg bakåt. Bara 6 av 39 statsråd i den nya regeringen är kvinnor. Ingen av dessa är seniora ministrar. För SYRIZA, som haft som ett av sina vallöften att åtgärda jämställdhetsgapet, får det sägas vara det besvärande. Det har taggit udden av retoriken av partiet som förnyare av grekisk politik.

Valet visade även att det saknas kvinnor som ordförande för ett grekiskt parti. Aleka Papariga och Dora Bakoyanni är de två senaste kvinnorna som haft det högsta ansvaret för ett politiskt parti. Papariga har lämnat ordörandeposten för KKE och Bakogianni har återvänt till Ny Demokrati. 

Allt detta pekar på att det, återigen, fortfarande finns ett tomrum i grekisk politik.

Försvarsminister Avramopoulos nominerad kommissionär

Den grekiska regeringen har valt att nominera försvarsminister Dimitris Avramopoulos som kandidat till posten som kommissionär. Det är inget oväntat val.

Avramopoulos får sägas passa in i profilen för en kommissionär. Han har tidigare varit verksam som diplomat och utrikesminister och har erfarenhet av internationell politik. Han uppfattas som att ha förmåga till samarbete samt - vilket är viktigast i detta läge - är en kandidat som de båda koalitionspartierna Ny Demokrati och Pasok kan enas kring. Ett tryggt men kanske tråkigt val med andra ord.

Det har spekulerats i om Dora Bakoyanni skulle ha blivit regeringens val. Hon har förekommit i spekulationerna kring nomineringen till posten som kommissionär. För henne talade att hon har arbetat som diplomat och har lång politisk erfarenhet. Emot henne talade att hon upplevs som kontroversiell inom hennes eget parti; faktumet att hon lämnade Ny Demokrati och startade ett eget parti kan ha spelat in.

Ytterligare en anledning till att blev Avramopoulos istället för Bakoyanni är att Avramopoulos varit en konkurrent till posten som ordförande för Ny Demokrati. Genom utnämningen till kommissionär försvinner en konkurrent till premiärminister Samaras, vilket möjligtvis kan ha haft inverkan till nomineringen.

Att det inte blev Bakoyanni, samt att den nuvarande inte grekiske kommissionären Maria Damanaki inte fick fortsätta innebär att det blir en kvinna färre i kommissionen. Det går stick i stäv med den nye kommissionsordförandens Jean-Claude Junckers ambitioner att fler kvinnor ska återfinnas i den blivande kommissionen. Av femton nominerade till EU-kommissionen hittills är två kvinnor: Vera Jourouva, Tjeckien och Cecilia Malmström, Sverige.

Stanna eller gå?

Partnern som lämnade koalitionen kan bli partiet som återvänder till regeringen. Demokratisk vänster (DIMAR) befinner sig i ett vägval.

Ska det stanna kvar i opposition? Eller ska det återvända till regeringen? Från Demokratisk vänster väntas ett ställningstagande. Ett definitivt besked kan dröja. Situationen är, som det brukar heta, invecklad.

För närvarande ser den ungefär ut på följande vis. Demokratisk vänster lämnade regeringskoalitionen i sviterna av stängningen av ERT (den grekiska stats- och radiotelevisionen) i somras. Sedan dess för dock partiet en tynande tillvaro. I en opinionsmätning av Alco som publicerades den 16 november noterar Demokratisk vänster knappa 3,8%. Med andra ord, det befinner sig farligt nära treprocentsspärren. Något behöver göras för att undvika att partiet hamnar utanför parlamentet.

Frågan är om detta något är att tacka ja till de inviter att återvända till regeringskoalitionen som kan höras för närvarande. Det var i förra veckan som Dora Bakoyanni (tillhörande Ny Demokrati) ställde frågan till premiärminister Samaras. Frågan var inte oväntad.

Med tanke på att regeringen med knapp marginal överlevde ett misstroendevotum nyligen, behöver regeringen stärka sin krympande majoritet. I dagsläget samlar Ny Demokrati och Pasok blott 154 av 300 mandat i parlamentet. Efter det att Theodora Zakri (PASOK) röstat med oppositionen (och följdaktligen uteslutits) är regeringen än mer åderlåten. Om Demokratisk vänster kunde fås att återvända till koalitionen, skulle premiärministerns decimerade skara fyllas på med välbehövliga mandat. Därmed är Bakoyannis fråga logisk.

Men är den rimlig? För partiordförande Fotis Kouvelis är det nämligen inte nödvändigtvis rimligt att återvända till koalitionen. Långt innan ERT kunde Kouvelis höras bekymra sig över den förda politiken och Demokratisk vänsters marginella inflytande över den. Varför, är den retoriska frågan, skulle Demokratisk vänster vilja återvända?

Det finns dock faktorer som talar för en återförening. Kouvelis har ett gynnsamt förhandlingsläge. I takt med att regeringens majoritet krymper, stärks Kouvelis kort. Demokratisk vänster skulle kunna använda det för att få större gehör för sin politik: Demokratisk vänster har velat mjuka upp villkoren i det memorandum som den grekiska staten följer i överenskommelsen med trojkan. Det har velat att regeringen tar ett mer socialt hänsynstagande.

Samtidigt finns det andra faktorer att hänsyn till i vägvalet. Vad händer i det fall om regeringen faller? Hur går det om nyval hålls? Det skulle i så fall mycket väl leda till att det största oppositionspartiet, Syriza, kan vinna det. Det är inte uteslutet att Demokratisk vänster skulle kunna bilda regeringsunderlag till en vänsterkoalition. En svår stötesten är i så fall nämnda memorandum, som bildar en tydlig konfliktlinje i grekisk politik: Syriza är emot det. Demokratisk vänster är för det.

Därför är det inte lätt för Kouvelis att ge besked, även om han i tisdags (19/11) kände sig nödgad att lämna ett svar: "Demokratisk vänster", svarade Kouvelis, "är oense med regeringens politik, men även med allt som Syriza säger. Detta betyder att det saknas en grund för ett politikdrivet samarbete med endera sida."

Frågan är om Kouvelis besked är ett sätt att köpa sig tid. Det knorras inom leden. Även väljarna överger partiet. Samtidigt har det politiska landskapet i Grekland förändrats. Det är koalitionernas tid. Partiordförande Fotis Kouvelis har en del att grunna på innan han lämnar ett definitivt svar.

Läget i opinionen den 16/11:

Syriza 25.3%,
ND 24.8%,
Gyllene gryning 9.9%,
Självständiga greker 6%,
Pasok 5.7%,
KKE 4.7%,
Demokratisk vänster 3.8%,
De gröna 1.9%