Reflektion: en kris olik andra

Krisen i Grekland är unik. Få länder har i modern tid genomlevt en så omvälvande tidsperiod som den i Grekland. Krisen är även komplex. Det är flera olika faktorer som är i spel och samverkar med varandra. Denna reflektion är en introduktion till den grekiska krisen och de olika dimensionerna i den.

En sak är nästintill säker. När tiden väl är mogen kommer definitionen av vad en ekonomisk depression innebär att behöva uppdateras. Den kris som har utspelats i Grekland de senaste åren har nämligen bidragit till att begreppet depression börjar tänjas ut allt mer. Tidigare måttstockar lär som en följd av utvecklingen i Grekland inte räcka till och behöver troligen även kalibreras om. Det gäller förmodligen särskilt den måttstock som tämligen ofta brukar användas, den från 1930-talets USA. På grund av sin omfattning och kraft beskrivs den långa perioden av ekonomisk nedgång i USA som ”The Great Depression”. Men den depression som USA genomlevde under 1930-talet överskuggas idag av den ekonomiska kris som Grekland befinner sig i. Depressionen i Grekland är olik andra.

I tid och utsträckning är nämligen den ekonomiska depression som Grekland upplevt mer omfattande än den som USA genomlevde under 1930-talet. Den amerikanska ekonomin föll från en topp 1929 och nådde en botten fyra år senare, 1933. Därefter återhämtade sig ekonomin. Utvecklingen i Grekland liknar den i USA på 1930-talet. Från den topp som den grekiska ekonomin befann sig 2007 har närmare en fjärdedel av landets ekonomi fallit bort. Det finns dock en väsentlig skillnad jämfört The Great Depression. Den grekiska ekonomin fortsätter att falla åtta år efter det att krisen inleddes: en uppdaterad prognos för 2015 pekar på att ekonomin krymper och att utsikterna framöver ser dystra ut. När och om nationalekonomer och andra uppdaterar definitionen av en ekonomisk depression är det mycket som talar för att Grekland kommer att bli den, förmodligen senaste, måttstock mot vilka andra depressioner mäts.

Men den kris som Grekland genomgår låter sig inte enbart fångas in i begreppet ekonomisk depression. Krisen är mer omfattande än så. I sviterna av krisen i Grekland har fattigdomen ökat, de disponibla inkomsterna sjunkit, pensionerna sänkts och de sociala konsekvenserna blivit allt mer omfattande: Som en yttersta följd av krisen har självmordstalen ökat. Parallellt har födslotalen sjunkit. Nästan ingen som bor i Grekland har kunnat undgå krisens effekter; såväl gammal som ung har påverkats. Bland pensionärer lever 45% under den så kallade fattigdomsgränsen. Kanske än mer kännbara är konsekvenserna för de unga: mer än hälften står utan jobb i Grekland. Många unga lämnar landet eftersom de inte ser någon framtid i det. Det råder en social kris i Grekland.

Samtidigt som många unga lämnar landet kommer dagligen till Grekland människor som flyr för sina liv från de blodiga konflikterna i Syrien, Afrika och Mellanöstern. Krisen i Grekland sammanfaller med en av de svåraste humanitära kriserna sedan andra världskriget: ofta färdas de flyende över havet i knappt sjövärdiga båtar eller så vandrar de in till fots efter långa strapatser. Enbart i år har 350 000 anlänt sjövägen till Grekland, enligt UNHCR. Grekland är i ett större sammanhang ett transitland, men för många ett kapitel i en odyssé. Allt detta bidrar till att teckna en komplex bild av den grekiska krisen.

Men det slutar inte där. Parallellt med den ekonomiska, sociala och humanitära krisen pågår dessutom en politisk. Det politiska landskapet i Grekland har i samband med krisen förändrats påtagligt. Det är idag knappt igenkännbart. Små, nischade partier som tidigare befunnit sig långt ut i marginalerna av det politiska spektrumet har i samband med krisen vuxit i popularitet och vunnit inflytande. Ett av dem, SYRIZA, har två gånger om bildat regering tillsammans med ett annat uppstickarparti från den rakt motsatta änden av det politiska spektrumet, Oberoende greker (ANEL). Många nya partier har skapats, blommat upp och fallit undan under denna tid. Samtidigt har gamla, etablerade partier sett avhoppare lämna och väljare överge dem. Perioden kännetecknas av ett flertal regeringar har kommit och fallit under ett relativt kort tidsintervall. Under en period av sex år har fem val till parlamentet hållits - det senaste i söndags. Detta indikerar omfattningen av den politiska turbulensen i landet. Allt detta bidrar med ytterligare dimensioner till den kris som Grekland går igenom, en kris som i mångt och mycket är olik andra.

Ps. Jag letar efter nya uppdrag och anställning inom kommunikation, politik, opinion, ekonomi och utvecklingsfrågor - för information om rekrytering och tips kan man läsa mer här.

Om möjligheterna att nå ett avtal och om vikten av ett avslut

Det senaste halvåret har det grekiska samhället i princip stått still. Det finns en påtaglig oro för vad som ska ske, vilket har skapat osäkerhet och förlamning. Detta har att göra med de segslitna förhandlingarna mellan den grekiska regeringen och dess partners.

För att bryta upp detta dödläge är det viktigt att komma till ett avslut. Om detta och om situationen i Grekland har jag idag pratat om i Gomorron Sverige. Genom denna länk (eller genom klicka här nedan) kan man ta del av inslaget där jag kommenterar möjligheterna till att nå ett avtal och om vikten av att komma fram till ett slut på ödesdagarna.

Venizelos dilemma

Den snäva marginal som den grekiska koalitionsregeringen samlar ihop blev igår lite smalare. Beskedet att den förre hälsoministern Andreas Loverdos hoppar av Pasok för att istället starta ett eget parti leder fram till två slutsatser: läget för partiordförande Venizelos är numera än mer ansträngt; utsikterna för att koalitionsregeringen håller samman påverkas. Loverdos avhopp kan, tillsammans med andras, sätta igång en kedjereaktion som leder till regeringens nuvarande kris växer.

Att Loverdos lämnar Pasok leder till att partiet numera står med ett mandat mindre. Detta i sig skulle inte vara någon större nyhet om det inte vore för att Loverdos besked bildar det åttonde avhoppet från Pasok sedan valet i juni. Pasok har (i skrivande stund) 25 mandat. Det betyder att partiordförande Venizelos problem växer samtidigt som hans bas krymper. Pasok, det parti han leder, är nämligen idag ett parti i spillror. Snart kan även spillrorna försvinna.

Venizelos står därmed inför ett dilemma: hur ska han behålla initiativet internt, samtidigt som han kan hålla sams med koalitionsregeringens övriga medlemmar. Utan koalitionen riskerar Pasok - i nuvarande läge - att utplånas. Som medlem i koalitionen begränsas manöverutrymmet politiskt. Läget blir allt mer ansträngt för Venizelos.

Venizelos problem är även koalitionens. Den marginal på 29 mandat som regeringen har gentemot oppositionen har minskats med 8.*  Fortsätter avhoppen kan läget bli så pass ansträngt att hela koalitionen faller samman. På så vis kan Loverdos avhopp komma att sätta igång en kedjereaktion.

Läget ser inte heller att förbättras framöver. I denna nya novembermätning från VPRC är opinionsstödet för Pasok nere på 5% Därmed är Pasok i dagsläget det minsta partiet som återfinns i det grekiska parlamentet. Demokratisk Vänster samlar i sin tur ett stöd på 5,5%, vilket gör det till det näst minsta partiet som representeras i parlamentet. Detta kan leda till att de båda partierna, i synnerhet Pasok, förmodligen känner ett behov att profilera sig gentemot de övriga partierna i koalitionen, främst Ny Demokrati.

Samtidigt finns det anledning till att låta läget bero. Avhopp har även skett tidigare i den grekiska politiken  Demokratisk vänster bildades en gång tiden från en samling ledamöter som hade koppling till Pasok. Samma kan även sägas om Oberoende greker, som knoppades av från Ny Demokrati. Det är inte ovanligt att avhoppare återförenas till det parti som de lämnat. Dora Bakoyanni återvände till Ny Demokrati, och suspenderade även sitt eget parti som hon bildat, i samband med valet i juni.

Om detta, sistnämnda scenario blir verklighet är ännu oklart. Osvuret är nog, som det brukar heta, bäst.

*  Läget blir inte lättare av att koalitionens tredje partner, Demokratiskt Vänster, ifrågasatt delar av uppgörelsen som koalitionen presenterat i samband med budgeten (exempelvis inom arbetsrätt) och även hotat att hoppa av. Venizelos huvudvärk är med andra ord även premiärminister Samaras (som även har sina egna bekymmer inom sitt parti)

Ur askan i elden

Kris känns som ett utslitet ord när det gäller att beskriva tillståndet i Grekland. Knappt någon vecka har gått de senaste åren utan ordet använts i något sammanhang, litet som stort. Detta gäller kanske främst för den brokiga koalitionsregeringen, som av väljarna har fått uppgiften att lotsa landet genom den nuvarande krisen. Frågan är dock om inte den styrande koalitionen står inför sin tuffaste tid framöver. 

Det är mycket möjligt att regeringen hade väntat sig en tid med lugn och med ro framöver. Efter att med en bräcklig övervikt för ett par veckor sedan lyckats lotsa igenom budgeten för det kommande året och dessutom även lyckats acceptera de åtaganden som trojkan (EU; ECB och IMF) ställt för att betala ut de pengar som landet behöver för att hålla sig flytande ekonomiskt en tid till hade nämligen varit rimligt att regeringen förväntat sig en period för återhämtning. Det vill sig annorlunda dock. Knappt  har regeringen löst den mest akuta krisen innan den ställs inför en ny. De opinionssiffror som publiceras visar att läget är kritiskt. Ett av koalitionspartierna är rent av snubblande nära att åka ur.

Denna läsning av den grekiska opinionen är knappast munter. Åtminstone inte för koalitionsregeringens respektive medlemmar. Hade val hållits idag hade den sittande sannolikt regeringen röstats bort. De största opinionspartiet Syriza stöds av drygt var fjärde väljare (26%) medan det största partiet i den styrande koalitionen, Ny Demokrati, stöds av 21,5 (%). Värt att notera är att de båda partierna går bakåt jämfört med valet i juni, då Syriza fick stöd av 26,9% och ND av 29,6%.

Den nedåtgående trenden verkar bestå, medan Gyllene Gryning (13,%%) verkar stabiliserat sig på en tvåsiffrig nivå. Detta får nog sägas bekräftas av en annan mätning (Pulse) som visar på följande siffror:

Syriza 23.5%,
ND 19%,
Gyllene Gryning 12%,

Oberoende greker 6.5%, 

Pasok 6%,

KKE 5%,

Demokratisk vänster (DIMAR) 3.5%

Enligt den senare mätningen samlar den styrande trepartikoalitionen inte ens 30% av väljarnas röster. Demokratisk vänster är snubblande nära att halka ner under treprocentsspärren. Pasok är idag ett parti i spillror. Ny Demokrati sätts under allt mer press såväl internt kommande som externt. 

Kris upplevs av denna anledning - och flera andra - som ett utslitet ord. Det räcker inte till för att beskriva det som är närmast ett dagligt tillstånd. Och ett i allra högsta grad påtagligt sådant, vilket nedanstående video visar.

Om en ovanlig bankir

"Everyone knows Bill. Everyone trusts Bill.” Rupert Murdochs berömmande ord om Bill Rhodes kanske inte faller i god jord hos alla. Skandalen kring News of the World kastar en lång skugga över Rupert Murdoch. Murdochs ord bör dock, i sin tur, inte kasta en skugga över Rhodes. Uppgiften att EU vänder sig till Bill Rhodes om råd för att ta sig an den skuldkris som drabbat EU i allmänhet och Grekland i synnerhet är något som är värt att uppmärksamma. Rhodes är något så ovanligt som en bankir med ett något annorlunda CV.

Rhodes var nämligen med om, och led omstruktureringen av, den skuldkris som många länder i Latinamerika drabbades av under åttiotalet. Situationen då påminner om den som länder som, förutom Grekland, Italien, Portugal, Irland och Spanien hämmas av idag. Rhodes lösningar på åttiotalet la grunden för ländernas återhämtning. För Brasiliens del var den vital för den för den väg mot ökad tillväxt landet har vandrat på sedan slutet av 90-talet och rätt in i våra dagar. (Att Argentina senare återföll 2002 är en annan historia).

Rhodes har en lång karriär inom finansvärlden bakom sig. Bland annat har arbetat över ett halvt sekel - 53 år - för Citibank. Parallellt har haft olika uppdrag som rådgivare och förhandlare, bland annat nämnda hantering av Latinamerikas skuldkris. Det som gör Rhodes intressant att lyssna till, även i våra dagar, är att han är frikostig både med att dela med sig av sin erfarenheter. Han är dessutom rätt frispråkig. Det gör honom till att han sticker ut som bankir, en yrkesgrupp som jag (som tidigare varit verksam inom samma bransch) har som vana att vara försiktiga i sina uttalanden. För att uttrycka det milt.

Följande omdömen som Rhodes fällt om EU och Grekland kan ha bidragit till att det har tagit sin tid till att man väntat med att vända sig till Rhodes: 

"You’ve got to have a plan, first of all, that you can sell to your own population because if you don’t have the population of your country behind you, it’s not going to work".

"Austerity is just one part of reform. If you don’t have a pro-growth program, it’s not going to work. In Greece, they haven’t been able to reform the tax system (to increase revenues), they haven’t started the privatizing; etc. All they have been doing is ‘cutting’".

"In Europe, they have wasted 18 months because it was very obvious, when Mr. Papandreou came into office, that Greece had a major problem with the books. Paul Volcker taught me early on that time is of the essence in a debt crisis because the clock is always working against you". 

"Time works agaist you in crisis. There has been too much bickering between Central Bank heads, the ECB, the bureaucracy in Brussels, various Finance Ministers publicly over what to do and what not to do. And finally they are bringing the private sector into it, a year late".

"I tell you what Greece needs. Greece needs time and it also can’t afford those interest rates".

Det är ord och inga visor.

I den här BBC-intervjun på Hardtalk lägger Rhodes ut texten om den nuvarande krisen i Grekland.
Likaså är den här intervjun av The Economist på samma tema väl värd att ses:



Oavsett vad man tycker om Rhodes är sannolikheten  stor att med Rhodes kommer debatten - inom Grekland, och i alla andra länder som omfattas av krisen - bli mer yvig. Och desto mer intressant att följa.