måndag 22 oktober 2018

Oförändrat läge i opinionen

Oppositionspartiet Ny Demokrati i fortsatt ledning enligt mätning


Vore det val idag är det mycket som talar för att Kyriakos Mitsotakis skulle kunna utropa sig till ny premiärminister. Med knappt ett år till valet i 2019 befinner sig nämligen oppositionspartiet Ny Demokrati, som Mitsotakis är partiledare för, i fortsatt och tydlig ledning, enligt en mätning som genomförts av RASS/Action 24. Försprånget på cirka procentenheter ner till regeringspartiet SYRIZA håller och ser ut att bestå. Skulle det ändå inte räcka till för att kunna regering på egen hand (Grekland tillämpar ett valsystem som ger femtio bonusmandat till det största partiet) kan det räcka för Ny Demokrati att gå i koalition, troligen med KINAL (före detta Pasok), som med sina 9.8% kan trygga majoriteten i parlamentet.

Det är inte mycket som just nu talar för en vändning för premiärminister Tsipras och hans parti SYRIZA. För närvarande spekuleras det till och med om att regeringskoalitonen kan kollapsa. Utrikesminister Nikos Kotzias hastiga avgång i förra veckan efter en konflikt med Panos Kammenos, partiledare för den juniora koalitionspartnern Oberoende greker, underströk att relationen mellan de två partierna i regeringen befinner sig nära, eller till och med på, bristningsgränsen. Frågan är om regeringen består när väl det grekiska parlamentet ska ratificera överenskommelsen med (Nord)makedonien. De två partierna befinner sig, som bekant, på motsatta sidor i frågan.

Vändningen, om den nu kommer, för Tsipras lär i så fall grundas på den kommande budgeten (där regeringen försöker undvika att ytterligare sänka pensioner) samt att Tsipras i sin nya kombinerade roll som premiärminister och utrikesminister lyckas lotsa överenskommelse med Nordmakedonien i hamn. Om detta lyckas återstår, som vanligt, att se.  

onsdag 17 oktober 2018

Kommer koalitionen att kollapsa?

Den styrande regeringskoalitionen kan komma att kollapsa över oenighet avseende Nordmakedonien.

En allt mer tilltagande oenighet kring Prespesavtalet kan komma att fälla den grekiska regeringen. Ordföranden för Oberoende greker (ANEL) Panos Kammenos motsätter sig Prespesavtalet, det vill säga den föreslagna överenskommelse som tagits fram av Grekland och FYROM för att lösa den mångåriga konflikten avseende namnet för den före detta jugoslaviska delrepubliken. Kammenos (som är ledare för den juniora partnern i den grekiska regeringen) hotar att lämna regeringen om avtalet ratificeras i det grekiska parlamentet. Det kan skapa en allvarlig politisk kris för premiärminister Alexis Tsipras. Utan de sju ledamöterna från Oberoende greker försvinner regeringens majoritet, som för närvarande räknas till tre rösters övervikt.

Man kan spekulera i varför krisen uppkommer nu. En uppenbar anledning är det utsatta läget i opionen. Det är i dagsläget ytterst tvivelaktigt om Oberoende greker återfinns i det grekiska parlamentet när val hålls nästa år. Kammenos agerande kan ses som ett sätt att göra sitt parti fortsatt relevant i väljarnas ögon. Som ledare för ett nationalistiskt parti är den så kallade namnfrågan, det vill säga konflikten angående med grannlandet i norr över namnet, en känslig fråga; (en fråga som för övrigt även behandlats här). Det är svårt för Kammenos att backa i en fråga som är central för hans väljare.

Samtidigt är det även anmärkningsvärt att Kammenos är villig att offra koalitionen för att kunna profilera sitt parti. Om regeringskoalitionen kollapsar, så faller troligen även regeringen. Resultatet lär i så fall bli att ett nyval blir utlyst. Det pågår således ett högt spel inom regeringen.

Uppdatering: Utrikesminister Nikos Kotzias har idag avgått med anledning av oenigheten kring den nordmakedonska frågan. Enligt uppgifter till Kathimerini avgår Kotzias på grund av otillräckligt stöd från premiärminister Tsipras.


På bilden: Avgående utrikesminister Nikos Kotzias




onsdag 26 september 2018

Europapodden

Ögonbrynen höjdes när Grekland i somras utvisade fyra ryska diplomater: om denna händelse samt om Namnfrågan (med stort N?) fick jag möjlighet att kommentera i Europapopodden. 


Det är en extraordinär händelse. Med tanke på att Grekland och Ryssland delar historiska och religiösa band (hur pass täta dessa är utgör en annan fråga) var den grekiska regeringens beslut att utvisa två ryska diplomater och neka inträde till två andra en händelse utöver det vanliga. Om detta grekiskt-ryska drama kan man ta del av i det senaste avsnittet i Europapodden som man kan lyssna till här. Jag medverkar i programmets andra del.

En kommentar kan vara på plats. Något överraskad i programmets slutpunkt på vad som man inte kunde släppa nämndes, mycket hastigt, Gianni Antetokounmpos namn. Giannis framfart och bakgrundshistoria är något som är svåra att släppa: från en flykting som växte upp under knappa omständigheter i Grekland till  en flyfotad spelare i NBA utgör Antetokounmpos liv en historia med många vändningar. Det är kort sagt en berättelse som man inte kan släppa. Klippet här nedan kan fungera som en introduktion. 







torsdag 30 augusti 2018

Regeringen ombildas åter igen

Premiärminister Tsipras ombildar sin regering åter igen. Ett tänkbart syfte är att konsolidera regeringskoalitionens bräckliga majoritet i parlamentet. Ett annat är att förbereda SYRIZA inför ett kommande nyval.



I veckor hade rykten varit i omlopp att en ombildning av regeringen var i antågande. Tisdagen den 28:e augusti kom så beskedet. Den grekiska koalitionsregeringen ombildas; det är den andra regeringsombildningen enbart under 2018.

Precis som den föregående ombildningen är det tänkta syftet med den senaste att konsolidera regeringens ställning. Två oberoende parlamentsledamöter - konservativa Katarina Papacosta och Mariliza Xenogiannakopoulo, tidigare socialist - knyts till regeringen och upphöjs till statsråd. Papacosta får den portfölj som tillhör den biträdande civilskyddsministern och Xenogiannakopoulo får i uppdrag att leda Ministeriet för administrativ återuppbyggnad. På så vis stärker regeringens sin bräckliga majoritet i parlamentet; partiet har efter ett par tidiga avhopp efter höstvalet 2015 blott haft ett par rösters marginal i parlamentet.

Noterbart är, bland alla förändringar i ombildningen, att Fotis Kouvelis, flyttas upp i hierarkin och får i uppdrag leda Sjöfartsdepartementet. Kouvelis, som har varit ledare för utbrytarpartiet Demokratisk Vänster, är en politiker som (åtministone tidigare) utövat ett visst inflytande inom vänsterkretsar. På så vis knyts även han närmare regeringen.

Noterbart är även att den stridbare Panos Skourletis, som under sin tid som statsråd bland annat hamnat i konflikt med bland annat Eldorado Mining över gruvkoncessionen vid Skouries, lämnar posten som inrikesminister. Han får i uppdrag att bli partisekreterare för SYRIZA, ett drag som får sägas varit gjort med ett öga riktat mot ett kommande nyval.

Därmed hamnar vi vid den andra intrycket av regeringsombildningen. Även om den omedelbara följden av regeringsombildningen är att premiärminister Tsipras stagar upp en skör parlamentsmajoritet ingår sannolikt i kalkylen att förbereda sig inför ett nyval. Då kan stridbara strateger som Skourletis spela en viktig roll. Då är det även av betydelse att ha knutit till sig politiker som kan tänkas ge sitt stöd till Syriza.

Ett nyval kan nämligen komma tidigare än väntat. När det grekiska parlamentet senare i höst ska rösta för att ratificera den så kallade Prespesöverenskommelsen (dvs. namnöverenskommelsen med grannlandet i norr) har Syrizas koalitionsparter Panos Kammenos, ledare för Oberoende greker, aviserat han tänker rösta emot. Då spricker regeringen, och då är ett nyval sannolikt ett faktum. 

tisdag 21 augusti 2018

En reflektion: bailoutprogrammet är över, men krisen kvarstår

Idag lämnar Grekland officiellt det tredje bailoutprogrammet. Det är en dag för reflektion.

Efter nästan tio år av kris lämnar Grekland ännu ett bailoutprogram. Det tredje i ordningen, för att vara korrekt. Det är tveksamt om det är något att fira. Det är förmodligen mer lämpligt att ägna tillfället åt att reflektera. Det finns en hel del att reflektera över: bailoutprogrammet må vara över, men krisen består.

Krisen är på många sätt unik. Den är komplex och den har olika dimensioner. Det kan vara på sin plats att gå igenom dess olika aspekter: den ekonomiska, den sociala, den politiska, och, som en kombination av de tre föregående, den humanitära krisen.


Den ekonomiska krisen är kanske den som har varit mest enkel att visualisera. Kanske på grund av att den går att mäta och på så vis göras mer begriplig. I tid och utsträckning är den ekonomiska depression som Grekland upplevt mer omfattande än den som USA genomlevde under 1930-talet, den som i historieböckerna betecknas som "The Great Depression". Den amerikanska ekonomin föll från en topp 1929 och nådde en botten fyra år senare, 1933. Därefter återhämtade sig ekonomin. Utvecklingen i Grekland liknar den i USA på 1930-talet. Från den topp som den grekiska ekonomin befann sig 2007 har närmare en fjärdedel av landets ekonomi fallit bort. Det finns dock en väsentlig skillnad jämfört The Great Depression. Den grekiska ekonomin fortsatte att falla åtta år efter det att krisen inleddes. Även om prognosen för 2018 pekar på en blygsam tillväxt på cirka 1.1 procent är det långt tillbaka till hur det var innan mätt i BNP. När och om nationalekonomer och andra uppdaterar definitionen av en ekonomisk depression är det mycket som talar för att Grekland kommer att bli en måttstock mot vilka andra depressioner mäts.

Men den kris som Grekland genomgår låter sig inte enbart fångas in i begreppet ekonomisk depression. Krisen är mer omfattande än så. I sviterna av krisen i Grekland har fattigdomen ökat, de disponibla inkomsterna sjunkit, pensionerna sänkts och de sociala konsekvenserna blivit allt mer omfattande: Som en yttersta följd av krisen har självmordstalen ökat. Parallellt har födslotalen sjunkit. Nästan ingen som bor i Grekland har kunnat undgå krisens effekter; såväl gammal som ung har påverkats. Bland pensionärer lever 45% under den så kallade fattigdomsgränsen. Kanske än mer kännbara är konsekvenserna för de unga: mer än hälften står utan jobb i Grekland. Många unga lämnar landet eftersom de inte ser någon framtid i det. Det råder, tio år senare, en social kris i Grekland.


Samtidigt som många unga lämnar landet kommer dagligen till Grekland människor som flyr för sina liv från de blodiga konflikterna i Syrien, Afrika och Mellanöstern. Visserligen är flödena avsevärt mindre än vad de var vid krisens höjdpunkt 2015 (då mer än 350 000 anlände sjövägen till Grekland). Men flödena finns kvar. De droppar in pö om pö, i knappt sjövärdiga båtar, vid Chios, vid Rhodos och vid andra öar som löper längs med den turkiska kusten. Som en följd av att vägen in till Europa stängts väntar många migranter under svåra förhållanden på möjligheten att ta sig vidare, eller åtminstone att få ett besked. Den humanitära krisen är långt ifrån över.

Men det slutar inte där. Parallellt med den ekonomiska, sociala och humanitära krisen pågår dessutom en politisk. Det politiska landskapet i Grekland har i samband med krisen förändrats påtagligt. Det är idag knappt igenkännbart. Små, nischade partier som tidigare befunnit sig långt ut i marginalerna av det politiska spektrumet har i samband med krisen vuxit i popularitet och vunnit inflytande. Ett av dem, SYRIZA, har två gånger om bildat regering tillsammans med ett annat nationalistiskt uppstickarparti från den rakt motsatta änden av det politiska spektrumet, Oberoende greker (ANEL). Många nya partier har skapats, blommat upp och fallit undan under denna tid. Samtidigt har gamla, etablerade partier sett avhoppare lämna och väljare överge dem. Perioden kännetecknas av ett flertal regeringar har kommit och fallit under ett relativt kort tidsintervall. Under en period av sex år har fem val till parlamentet hållits. Detta indikerar omfattningen av den politiska krisen i landet.

Allt detta bidrar med ytterligare dimensioner till den kris som Grekland går igenom, en kris som i mångt och mycket är olik andra. Samtidigt är det oklart vad som kommer bidra till att krisen avslutas.

Att få igång den ekonomiska utvecklingen är en viktigt verktyg för att ta sig ur krisen. Utländska direktinvesteringar pekas ut som en nyckel. Det finns dock utmaningar för att få igång en sådan utveckling, vilket projekt som Ellenikon och Eldorado Mining pekar på. Det säger en del att Grekland rankas på plats 59 av 190 länder av Transparency International när det gäller förekomsten av korruption och på plats 67 av 190 i Världsbankens ranking när det gäller lättheten att bedriva affärer i landet. Byråkratin i landet beskrivs som byzantisk och administrationen som antik. Det finns mycket att göra för att modernisera och uppdatera statsapparaten.

Det finns dock ljuspunkter. Det kan vara värt att lyfta fram dessa som en kontrast mot den mörka bild som tecknas av landet. Den för landet viktiga turistsektor upplever för närvarande ett uppsving. Landet uppvisar ett (primärt) överskott i dess finanser. Det finns spjutspetsforskning som intresserar och attraherar, särskilt inom solceller, vilket Porfyrosprojektet är ett tecken på. (Som kuriosa kan nämnas att den uppmärksammade elbilsproducenten Tesla undersöker möjligheten att etablera ett forskningscenter i Grekland).

Om detta räcker att avsluta den långvariga krisen återstår dock att se. Något säger mig att Greklands senaste odysse är långt ifrån över. I fjärran hägrar ännu Ithaca.

måndag 9 juli 2018

Mittenvänsterkoalitionen spricker

Socialdemokratiska/socialliberala To Potami lämnar mittenvänsteralliansen Kinima Allagis bara ett par månader efter att den har bildats.

Chanserna att en ny utmanare på allvar etablerar sig i grekisk politik får sägas minska. Detta är den mest troliga utvecklingen sedan Potamis ombud röstade för att lämna Kinima Allagis (Rörelsen för förändring), den partikonstellation som bildats av att PASOK, Demokratisk Vänster och ett antal mindre partier tog beslut om att slå sig samman. 

I teorin skulle det nybildade partiet få ett påtagligt inflytande i grekisk politik i kraft av det rådande parlamentariska läget och opinionsstödet. Detta indikerade mätningar så sent som i mars, som visade på att Potami skulle kunna bli en attraktiv koalitionspartner för såväl SYRIZA som Ny Demokrati.

Nu blir det inte så. Samtidigt är beskedet ingen överraskning. Kinima Allagis är en konstruktion med en konflikt inbakad: med sin historia, sitt stöd och sin storlek är PASOK att likna vid en jätte som kastar en skugga över de andra partierna i alliansen. Det är talande att när den blivande alliansen skulle välja sin första partiledare i november 2017 samlade kandidater för PASOK mer än två tredjedelar av rösterna (Fofi Gennimata och Nikos Androulakis). Potamis partiledare, Stavros Theodorakis, samlade knappt var tionde (9,8%) röst. Detta ger en fingervisning om styrkeförhållandena partierna emellan. 

Alltsedan partiledarvalet har det förekommit tecken på att samarbetet mellan PASOK och Potami gnisslat (alliansen slutfördes aldrig helt och hållet; opinionsmätningar har förekommit där partierna särnoterats). Många har undrat om tillståndet i relationen. Är det på? Av? Eller är det rent av vilande? Helt klart är att det har varit komplicerat.

Det återstår det att se hur Potami ska kunna klara sig på egen hand. Prognosen är för närvarande mindre hoppfull. Vore det val idag hamnar Potami sannolikt utanför treprocentsspärren och ramlar därmed ut ur parlamentet. Denna mätning från 28:e juni indikerar just detta. Potami har troligen en turbulent tid framför sig.



torsdag 31 maj 2018

Grekerna och Europa: ett komplicerat förhållande

Ett tydligt stöd för att stanna kvar i EU och behålla euron trots missnöje med den ekonomiska utvecklingen, visar en nyligen publicerad undersökning.

Dianeosis studie som kartlägger grekernas åsikter om EU överraskar. Två av tre greker har en övervägande positiv bild av Greklands medlemskap i EU. Det är en tydlig uppgång jämfört med föregående år, (vilket visas i det nedre diagrammet).  "Resultaten av årets undersökning visar att de antieuropeiska stämningarna försvagas" [min översättning], sammanfattar Dianeosis sin studie. Ett rimligt antagande om studiens resultat hade troligen varit att uppfattningen om medlemskapet i EU hade utvecklats i en än mer negativ riktning. Detta med tanke på de senaste årens segslitna dragkamp mellan Grekland och EU. Studien motsäger detta antagande. Den uppvisar även en mer nyanserad bild om hur grekerna uppfattar Europa.
Även svaren på vad medlemskap medfört överraskar. 30,4% av grekerna tycker att EU bidragit till ett bättre skydd av miljön. Det är det klart tydligaste fördelen med medlemskapet. Mindre överraskande, och  sannolikt färgat av den långvariga krisen i Grekland, är svaret på den mest negativa konsekvensen av landets medlemskap: 21,1% anger ekonomisk tillväxt och välstånd.
En grexit verkar inte vara ett attraktivt alternativ enligt samma studie. Två av tre greker vill behålla euron. Det ska dock tilläggas att en dryg majoritet, 56,8%, tycker att det var övervägande fel av Grekland att ansluta sig till euron. Förhållandet till euron är med andra ord komplicerat.
Inte heller verkar att träda ur EU vara ett aktuellt alternativ. 84,2% antar att Grekland kommer att fortsätta vara medlem i EU om tio år. Med en förändring på nästan 25 procentenheter jämfört med den andel som angav detta svar 2016 (59,6%) är detta en markant förändring.
Dianeosis studie är omfattande. Dess resultat visar på en intressant utveckling om hur grekernas uppfattning om EU har utvecklats; i många avseenden har denna gått i en överraskande riktning. Greklands förhållande med EU tycks vara komplicerat, med många nyanser i denna relation.

fredag 18 maj 2018

Det rör sig i opinionen

Turbulensen under 2015 har lämnat ett tydligt spår i opinionen. Syriza har tappat väljare till oppositionspartierna och går igenom en kris, enligt en färsk studie.

Det styrande regeringspartiet Syriza befinner sig sedan lång tid tillbaka i motvind. Det illustreras tydligt i följande studie av Public Issue, vilken kartlägger väljarrörelserna över tid mellan 2015 och 2018. Betydande andelar av väljarkåren har alltsedan det tumultartade året 2015 lämnat Syriza och gått över till oppositionen; främst till det konservativa mittenhögerpartiet Ny Demokrati, men även till den socialdemokratiska mittenvänsterkoalitionen Rörelsen för Förändring. Ett växande gap mellan regering och koalition har uppkommit.


Syriza befinner sig även i kris. Nämnda opinionsinstitut studerar även hur väljarna uppfattar Syriza. Några av dessa punkter presenteras här nedan: När det gäller frågan om partiet har en duglig partiledare har stödet sjunkit med fyrtio procentenheter. Partiet har även tappat betydande stöd i frågan om det befinner sig nära ett antal viktiga väljargrupper (här uttryckt som medelklassen och svaga grupperingar) där partiet har tappat 42 och 39 procentenheter.  Samtidigt har uppfattningen om att partiet befinner sig i kris ökat med 28 procentenheter mellan 2015 och 2018. Taget tillsammans pekar detta på att Syriza befinner sig i en prekär situation


Studien väcker med andra ord följande fråga: är Syriza på väg att bli nästa offer för den underminerande pasokifieringen? 

onsdag 16 maj 2018

Växande opinion för nyval

En majoritet av väljarna stöder nyval och tror även på maktskifte, visar ny mätning, som även erbjuder ytterligare inblickar i väljaropinionen.


En färsk mätning visar att stödet för att utlysa nyval vuxit till 56 procentenheter. Det är en ökning med 10 procentenheter inom loppet av tre månader, enligt Public Issue, som genomfört mätningen. Samma mätning visar även att närmare tre av fyra väljare tror att oppositionspartiet Ny Demokrati skulle vinna ett eventuellt nyval. Detta pekar på ett maktskifte.


Resultatet från mätningen är troligen ingen nyhet. Syrizaregeringen har haft en motvind emot sedan en överskådlig tid tillbaka. Det intressanta med denna mätning är dock att förtroendet för ledaren för det största oppositionspartiet växer: Kyriakos Mitsotakis åtnjuter för närvarande störst förtroende bland partiledarna. Väljarna tycker även att han är bättre lämpad att styra landet än den sittande premiärministern Alexis Tsipras.


Det bör dock poängteras att det finns en betydande grupp av väljare som riktar misstro både mot Mitsotakis och premiärminister Alexis Tsipras samt de partier de företräder. 45 procent av väljarna anser att vare sig Syriza eller Ny Demokrati är bäst lämpade att styra Grekland. Det finns, i brist på ett bättre ord, ett betydande förtroendegap. Kanske är denna insikt den mest väsentliga nyheten som mätningen erbjuder.

torsdag 12 april 2018

Reflektioner

Detta inlägg uppmärksammar ett par intressanta utvecklingar inom grekisk politik, både i ordets strikta bemärkelse men även i ett mer utökat avseende. 

Reflektion #1. Resonemangsäktenskapet mellan SYRIZA och Oberoende greker har visat sig hålla längre än vad som var rimligt att anta när det väl offentliggjordes för tre år sedan. Det betyder dock inte att det saknas utmaningar. En sådan har att göra med den så kallade "Namnfrågan", det vill säga förhandlingarna grannrepubliken i norr, FYROM, för att lösa den snart kvartsekellånga konflikten i vilket namnet är en av knäckfrågorna. Förhandlingarna mellan länderna pågår, men Oberoende grekers partiledare Panos Kammenos har synpunkter på utformningen av namnet. Han har även öppnat för en folkomröstning och (troligen undersförstått) fört fram ett ultimatum. Kommer detta att knäcka koalitionen?


#2. Förhållandet mellan Grekland och dess östliga granne har på senare tid blivit allt mer spänd. Den grekiska regeringen har, hittills, genomfört en delikat balansgång mellan att upprätthålla grannsämjan och att hävda sin nationella suveränitet. Idag inträffande dock följande incident, som Kathimerini rapporterar om. Vad kommer att följa nu? Kommer balansen att rubbas?

#3 Oppositionspartiet Ny Demokrati åtnjuter för närvarande en betryggande ledning i opinionsmätningarna. Samtidigt visar mätningar som denna att det råder misstänksamhet gentemot partiet. Handlar misstänksamheten om förtroende, och om partiets historik och politik? Kan partiets ledare ändra på denna uppfattning?

#4. Koalitionsregeringar kan vara här för att stanna i Grekland. Det nybildade mittenvänsterpartiet Kinima allagis (ungefär Rörelsen för förändring) kan spela en nyckelroll efter ett val när en regering ska bildas. Detta färska uttalande från Ny Demokrati kan ses som en indikation kan ses som att detta scenario ser ut att bli aktuellt. En fråga (eller två) att ställa sig är: innebär detta att SYRIZA, som tagit över det gamla socialdemokratiska partiet Pasoks väljare (och även dess retorik), står inför en pasokifiering? Eller håller verkligen tre block att växa fram inom grekisk politik?

#5 Från en flykting till en framstående basketstjärna i NBA - Giannis Antekounmpos liv innehåller nog allt. Videoklippet här nedan vittnar om vidden om Antetokounmpos imponerande resa; hittills kanske man ska tillägga. Antetokounmpo vittnar även om en ytterligare aspekt, nämligen att medborgarskapsbegreppet håller på att vidgas i Grekland. Det är välkommet.





fredag 16 mars 2018

Har en vågmästare dykt upp?

Den nyligen bildade mittenvänsterkoalitionen Kinima Allagis kan komma att bli vågmästare, antyder en ny mätning.


Med 10,2% procent av rösterna kan mittenvänsterkoalitionen Kinima Allagis bli vägmästare. Det visar en mätning som publicerades i Kathimerini den 10 mars. Kinima Allagis, som kan översättas till "Rörelsen för förändring", är namnet på föreningen av gamla socialdemokratiska PASOK och det relativt unga Potami (som kan översättas till "Floden"). Om detta läge består kan dynamiken i den grekiska valrörelsen komma att ändras.

Visserligen är det för tidigt att sia om utfallet i ett eventuellt val, ett val som kommer att hållas först om ett år. Dock kan denna rådande situation bilda inledningen till att SYRIZA (och även Ny Demokrati, om trenden består) söker uppvakta Kinima Allagis i syfte att bilda regering. 

För detta scenario talar nämligen att samma mätning pekar på att SYRIZAs nuvarande koalitionspartner Oberoende Greker (med 2,5% av rösterna) ser ut att hamna utanför parlamentet. Av denna anledning kan det bli nödvändigt för SYRIZA att leta efter en ny regeringspartner.

Mot detta scenario talar att Kinima Allagis och SYRIZA i stor utsträckning konkurrerar om samma väljare. Frågan är då hur piggt Kinima Allagis är att slå sina påsar ihop med SYRIZA? Ytterligare en tungt vägande anledning till att detta scenario inte kommer på tal är det rådande missnöjet som väljarna har gentemot SYRIZA. 

Detta understryks även i Kathimerinis mätning. Den frågar även vad väljarna anser om det olika partiledarna (se nedan). Mätningen tycks indikera att SYRIZA och premiärminister Tsipras har en lång uppförsbacke att vandra när det gäller att vända på väljarnas omdöme.  
  1. Κυριάκος Μητσοτάκης (41,4% θετικές γνώμες και 47,2% αρνητικές), 
  2. Φώφη Γεννηματά (36,7% θετικές γνώμες και 44,7% αρνητικές).
  3. Σταύρος Θεοδωράκης (29,4% θετικές γνώμες και 52,2% αρνητικές), 
  4. Δημήτρης Κουτσούμπας (28,5% θετικές γνώμες και 52,7% αρνητικές), 
  5. Βασίλης Λεβέντης (28,2% θετικές γνώμες και 55,7% αρνητικές), 
  6. Αλέξης Τσίπρας (24,7% θετικές γνώμες και 67,3% αρνητικές), 
  7. Πάνος Καμμένος (16,2% θετικές γνώμες και 73,6% αρνητικές) και τελευταίος ο 
  8. Νίκος Μιχαλολιάκος (9,5% θετικές γνώμες και 82,5% αρνητικές).

torsdag 1 mars 2018

Regeringen ombildas

En mindre regeringsombildning offentliggjordes igår kväll som en följd av två ministeravgångar ett dygn tidigare. Ombildningen, som till stora delar är odramatisk, innehåller dock en överraskning.


Lite mer än ett dygn efter det att ekonomiminister Dimitris Papadimitriou och biträdande arbetsmarknadsministern Rania Antonopoulou efter stor uppståndelse och med kort varsel i tätt följd lämnat regeringen meddelade regeringens talesperson att regeringen har ombildats. Ombildningen är väntad.

Totalt sett är det fyra statsråd som lämnar regeringen. Utöver redan nämnda Antonopoulou och Papadimitriou försvinner även den biträdande utbildningsministern Costas Zouraris och migrationsminister Yannis Mouzalas; den förstnämnde på grund av att ha fällt olämpliga kommentarer, den sistnämnde på grund av sviktande hälsa.

Avgångarna har medfört att regeringen ändras på ett antal punkter. Tre nya namn tillkommer och ett antal portföljer fördelas om bland statsråden. Mer specifikt ser ombildningen ut enligt följande:
  • Minister för ekonomi, utveckling och turism: Yannis Dragasakis. (Dragasakis, som står Tsipras nära,  kvarstår som vice premiärminister och ersätter Papadimitriou).
  • Biträdande minister för utbildning, forskning och religiösa frågor: Meropi Tzoufi. (Tzoufi ersätter Zouraris).
  • Biträdande minister för kultur och sport: Konstantinos Stratis.
  • Biträdande minister för arbete, socialförsäkring och social solidaritet: Athanasios Iliopoulos. (Iliopoulos ersätter Antonopoulou).
  • Migrationsminister: Dimitris Vitsas (Vitsas var biträdande försvarsminister innan ombildningen och ersätter Mouzalas).
  • Biträdande försvarsminister: Fotis Kouvelis
Beskedet att Fotis Kouvelis blir nytt statsråd är tveklöst den stora överraskningen i ombildningen.  Kouvelis bröt sig nämligen ur SYRIZA 2010 och bildade tillsammans med andra partimedlemmar Demokratisk Vänster, som Kouvelis även blev partiledare för. Så sent som i januari 2015 ingick Demokratisk Vänster i en regeringskoalition med konservativa Ny Demokrati och socialdemokratiska PASOK. Kouvelis lämnade dock Demokratisk Vänster strax efter valförlusten  2015. Han gör således en politisk comeback och återvänder till SYRIZA. Detta har fått en hel del ögonbryn att höjas mot bakgrund av det som har tagits upp, men även av andra skäl.

På det stora hela är ombildningen odramatisk, även om den lär betraktas som ett bakslag för regeringen. Innan ombildningen höll regeringspartiet SYRIZA på att bygga upp ett momentum med anledning av de etiska frågor som Novartisutredningen har rest. Antonopoulou och Papadimitrious avgångar får sägas ha raserat den planen.

tisdag 27 februari 2018

Regeringsombildning rycker närmare

En regeringsombildning genomförs sannolikt inom kort som en följd av två ministeravgångar.


Premiärminister Tsipras står inför en mindre regeringskris sedan han accepterat ekonomiminister Dimitris Papadimitrious besked om att han lämnar sin post. Papadimitrious avgång följer tätt i spåren av den biträdande arbetsmarknadsministerns Rania Antonopoulous avgång. Eftersom Antonopoulou och Papadimitriou är gifta med varandra var Papadimitrious avgång mer eller mindre en fråga om tid. 

Antonopoulous och Papadimitrious avgång kan summeras som följden av en konflikt mellan det lagliga och det lämpliga. Antonopoulou lämnar sin post efter det att framkommit att hon ansökt till och blivit beviljad ett månatligt bidrag på 1000 euro för sin lägenhet, enligt uppgifter i News. Hon har totalt sett erhållit bidrag på 23 000 euro (motsvarande cirka 230 000 kronor). Sedan uppgifterna kom fram i fredags om att Antonopoulou ansökt om bidraget har en livlig diskussion uppkommit i det lämpliga i att två av de mest förmögna medlemmarna i regeringen (enligt uppgifter i bland annat News) använder sig av ett bidrag som egentligen är tänkt för en annan målgrupp. Mot bakgrund av den profil som det styrande regeringspartiet har blev denna konflikt till slut ohållbar. Båda statsråden har till slut fått lämna regeringen.

Även om Antonoupoulou har meddelat att hon kommer att betala tillbaka beloppet är krisen nu ett faktum för premiärminister Tsipras. Han står utan tre statsråd; biträdande utbildningsminister Costas Zouraris avgick i januari. En regeringsombildning är den troliga följden av denna händelseutveckling. (Enligt Kathemerini kan även migrationsminister Yannis Mouzalas ingå i en ombildning, då han kan lämna på grund av hälsoskäl). 

Det återstår dock att se vad premiärminister Tsipras väljer att göra. En ombildning kan bidra till att lindra den mer praktiska delen av krisen. Den moraliska dimensionen av krisen, som kanske är den huvudsakliga, är i dagsläget i behov av svar. 

måndag 26 februari 2018

Ett politiskt landskap i förändring

En färsk opinionsundersökning antyder att det grekiska politiska landskapet håller på att förändras. Vare sig SYRIZA eller Ny Demokrati kan räkna med att de står på stadig mark menar Metron Analysis, det opinionsundersökningsföretag som genomfört studien. 


En kvicksand håller på att bre ut sig tvärs över det grekiska politiska landskapet. Detta är den beskrivning som används för att illustrera den rådande politiska trenden i den undersökning som genomförts av Metron Analysis och som publicerats i Kathimerini. Varken regeringspartiet SYRIZA eller oppositionspartiet Ny Demokrati kan räkna med att de står på stadig grund. Granskar man resultaten i studien närmare blir det tydligare varför denna beskrivning används.

Låt oss dock börja med att studera situationen för SYRIZA. Initialt är det lockande att tro att situationen för SYRIZA har förbättrats. Studien visar nämligen att regeringspartiet ser ut att bryta en negativ trend; för första gången på länge är avståndet upp till oppositionspartiet Ny Demokrati nere på ensiffriga tal. Partiet har även stigit i opinionen (se bild nedan). Tillsammans med faktumet att arbetslösheten visat tecken på att sjunka något samtidigt som den grekiska ekonomin ser ut att sakta återhämta sig borde detta antagligen leda till att man drar slutsatsen att utsikterna för att partiet gör ett bra val 2019 har förbättrats. Läget ser sålunda bra ut för det tidigare uträknade regeringspartiet. Åtminstone om man jämför med hur det har sett ut innan.


Detta är dock en svajande ställning. Den inledande bilden som hämtats från Metron Analysis studie visar att den grekiska ekonomin (39%) tillsammans med arbetslösheten (19%) utgör de viktigaste politiska frågorna för väljarna. Lägg dessutom till att nästan en klar majoritet (48%) tycker att de ekonomiska förutsättningarna kommer att förvärras, så finns det anledning till att dämpa optimismen. Inte heller kan den anmärkningsvärda siffran 72% (det vill säga de som tycker att utvecklingen går åt fel håll) tolkas som ett positivt tecken. Det är nog detta som bidrar till att teckna bilden av ett parti som befinner sig i politisk kvicksand snarare än på stadig mark.

Denna volatila situation gäller även för oppositionspartiet Ny Demokrati. Även om gapet till SYRIZA krymper, så samlar Ny Demokrati med 34,9% mest stöd bland väljarna. Dessutom är partiledaren Kyriakos Mitsotakis mer populär än premiärminister Alexis Tsipras. Lägger man dessutom till hur väljarna ställer sig tvivlande till regeringspartiets förmåga att förbättra de ekonomiska förutsättningarna, så torde man kunna dra slutsatsen att Ny Demokrati har goda chanser att vinna nästa års val.

Men även denna slutsats är byggd på lösan sand. Den ovannämnda studien visar att 68% har en negativ uppfattning om Ny Demokrati. Dessutom tycker nästan en klar majoritet, 45%, att ingen partiledare är bäst lämpad till att vara premiärminister för landet. Det är troligen dessa två uppgifter som tillsammans kan tolkas som att Ny Demokratis skenbart solida ställning troligen är underminerad.

Studien visar även på fler anmärkningsvärda resultat som antyder hur den politiska terrängen håller på att omvandlas. Till exempel visar den att turerna kring Novartis anses ha spätt på de politiska motsättningarna (53%). Det politiska samtalet har polariserats och retoriken har blivit mer hätsk. Väljarna har reagerat på detta.

Men än mer oroväckande är hur den visar på hur svagt förtroendet är för de politiska partierna: på en tiogradig skala återfinns de på en bottenplats med knappt 2,6%. Att nynazistiska Gyllene Gryning återigen börjar stiga i opinionen och med 9,4% befäster en tredjeplats vittnar om hur det grekiska politiska landskapet håller på att danas om; hur dess fundament tycks skifta i konsistens.

Det är med andra ord en studie som, försiktigt uttryckt, stämmer till eftertanke.
Och som väcker oro.

torsdag 22 februari 2018

Novartis: Parlamentarisk kommitte tillsatt för att utreda mutpåståenden

En parlamentarisk kommittee har idag tillsatts för att utreda påståendet om läkemedelsbolaget Novartis har mutat grekiska politiker. Utredningen kan komma att få politiska konsekvenser. 


Tio prominenta politiker som tjänstgjort i parlamentet mellan 2006-2015 kommer att bli föremål för en utredning som tillsatts av det grekiska parlamentet för att gå till botten med påståendet om de har tagit emot mutor av läkemedelsbolaget Novartis, enligt Reuters. Beslutet röstades fram i det grekiska parlamentet idag, torsdag.

Utredningen har kommit till stånd av den sittande koalitionsregeringen. "Vi kommer inte hjälpa till att täcka upp eller begrava en av de största skandalerna i den moderna grekiska historien", kommenterar premiärminister Tsipras tillsättningen av utredningen.

Enligt BBC grundas anklagelserna som riktats mot de tio utpekade i att de påstås ha låtit Novartis muta läkare så att de skulle ordinera deras läkemedel till uppblåsta priser. Åklagare anser att den påstådda uppgörelsen om uppblåsta priser skulle kunna ha kostat staten 3 miljarder euro under en period som till stor del sammanföll med den finansiella krisen.

En av de utpekade, den före detta premiärministern Adonis Samaras, tillbakavisar i kraftiga ordalag anklagelserna: "Han [Tsipras] är ansvarig för den hemska konspirationen som satts samman. Den har varit så dåligt utformat att den faller ihop av sig själv", kommenterar Samaras till Kathimerini. Samaras har även lagt in en stämningsansökan riktad mot premiärminister Tsipras.

Det är i skrivande stund för tidigt att dra slutsatser om utredningen och vad den kan komma fram till. Ett  försiktigt antagande är dock att den kan komma att få omfattande politiska konsekvenser ifall påståendena visar sig vara korrekta. Ett annat antagande om utredningen är att, på grund av dess möjliga utfall, den snabbt kan komma att bli politiserad. Att så kan bli fallet ger detta initierade inlägg av Dateline Atlantis en indikation om.

Samtidigt är det mycket möjligt att andra frågor, såsom Namnfrågan med grannen i norr, den alltmer spända relationen med grannen i öster bidrar till att utredningen hamnar i skymundan.   

torsdag 1 februari 2018

Veni, Vidi, Varoufakis

Varoufakis gör politisk comeback och startar ett nytt parti med sikte på valet 2019. 


Varoufakis må under uppmärksammade former ha lämnat regeringen för drygt två år sedan, men politiken lämnade sannerligen inte Varoufakis. Sedan han under tumultartade former lämnade in sin avskedsansökan efter den kontroversiella folkomröstningen i juni 2015 har den tidigare finansministern kommenterat (och mer än ofta kritiserat) den grekiska regeringens politik. ("Trojka esoterikis" - den inhemska trojkan - är ett ofta återkommande uttryck som han har använt för att beskriva regeringen och dess politik). Varoufakis har sedan sin avgång även hunnit med att skriva en uppmärksammad bok "Adults in the Room: My Battle with the European and American Deep Establishment" som riktar en både en och annan känga mot EU (och mot Tsipras, det bör läggas till).

Nu gör den i många avseende färgstarka och frispråkiga* finansministern politisk comeback. Den 26 mars kommer ett nytt parti se dagens ljus, enligt det besked som Varoufakis lämnat:


Det valda datumet är ingen tillfällighet. Det infaller dagen efter den grekiska nationaldagen som markerar Greklands uppror mot den ottomanska ockupationen och dess självständighetsförklaring. Lägger man dessutom till Varoufakis engagemang i DiEM 25 (The Democracy in Europe Movement 2025) alltsedan 2016 kan man få en hint om det blivande partiets troliga politiska inriktning. 

Det ska dock sägas att det ännu är oklart om vad det nya partiet kommmer att stå politiskt. Enligt Protothema kommer tippas det nya partiet bli en grekisk variant av det kroatiska DiEM. Ett tämligen säkert antagande är att det nya partiet kommer att stå till vänster rent politiskt. (Om detta är till vänster om SYRIZA, om PASOK/Kinima eller till och med vänster om KKE återstår att se).

Mer svårt att sia om är partiets utsikter. Det sakans nämligen inte konkurrens om de väljare om Varoufakis kan tänkas vilja locka till sig. Målgruppen är redan inringad av andra partier. Förutom redan etablerade SYRIZA finns även KKE. Dessutom återfinns både "Laiki enotita" (Folklig enhet) och "Plefsi eleftherias" (Frihetsfärden). De två sistnämnda partierna har det gemensamma att de brutit sig ur SYRIZA och att de leds av frispråkiga och färgstarka ex-SYRIZA profiler (Lafazanis, Kontantopoulou och Makri). Dessutom så ligger de båda sistnämnda partierna klart under treprocentspärren för att komma in till parlamentet.* Nu kommer även Varoufakis försöka att ansluta sig till denna skara. 

Det är ännu oklart om Varoufakis kommer att lyckas med sitt uppsåt. Möjligen lutar han sig tillbaka till hans tidigare politiska framgångar. I valet i januari 2015 blev han, som hans Wikipediasida påpekar, med drygt 142 000 röster den mest populära politikern som (då) var knuten till Syriza.

Det var dock då. Mycket har förändrats sedan dess. Troligen kommer många väljare att påminnas Varoufakis korta tid på finansministerposten (han stannade på posten knappt ett halvår innan han lämnade regeringen) och den turbulens som var knuten till honom (särskilt de tumultartade förhandlingarna med EU, där Tsipras till slut såg sig nödgad att att bänka och byta ut honom). 

Det är vanskligt att försöka sammanfatta och summera Varoufakis prospekter och de för hans tilltänkta parti. Det finns hos honom ett drag av Carlson i Strindsbergs Hemsöborna, han som kom ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem runt halsen. Det skulle inte förvåna om Varoufakis under lika spektakulära former likt en gång Carlson gör entré på den politiska arenan,  bara för att, under former som är lika spektakulära som hans ingång, återigen lämnar sina politiska uppdrag, hoppar upp på sin omskrivna motorcykel och drar vidare, mot nya, oanade äventyr. Det gäller kanske särskilt när uppståndelsen över hans comeback faller och det nya partiet börjar pressas att presentera konkreta sakpolitiska svar till svåra politiska frågor.


* Enligt denna opinionsmätning som publicerades av Action 24 den 30:e januari:

Ny Demokrati 29%
Syriza 19% 
Kinima/Pasok 8% 
Gyllene Gryning 7,5%
KKE 5% 
ANEL (Oberoende greker) 1,5% 
Centerunionen 1,5%

tisdag 23 januari 2018

99 problem

Blir 2018 en vändpunkt? Det finns ett antal utmaningar innan en sådan kan nås.



Rimligen skulle det finnas anledning för den grekiska regeringen att pusta ut. I måndags gav den så kallade Eurogruppen ett provisoriskt klartecken till att betala ut 6,7 miljarder euro ur det åtgärdsprogram som syftar till att hjälpa Grekland ur krisen, rapporterar Bloomberg. Detta stärker den grekiska referingens ställning.

Viktigare än detta klartecken är beskedet om att Grekland nu kan komma att föra samtal om skuldlättnader, vilket Europaportalen uppmärksammar. Det skulle ge anledning till att det ser bättre ut för den grekiska regeringen än på länge.

Beskeden om klartecken till utbetalningar och samtal om skuldlättnader stärker premiärminister Tsipras löfte om att Grekland ska kunna göra en så kallad "clean exit", det vill säga ett utträde ur åtgärdsprogrammen utan behov att eventuella framtida stödlån. Det ökar även den vänsterledda Syrizaregeringens möjligheter att bli omvalda när Grekland går till val 2019.

Den grekiska regeringens respit kan dock bli kort. CEP, en tysk tankesmedja, uppmärksammar i en studie att en fjärde bailout inte kan uteslutas, rapporterar Die Welt. "The three bailouts since 2010 have changed nothing. Greece will not be able to get along without a fourth rescue package", skriver den tyska tankesmedjan.

Det finns dock ytterligare utmaningar på vägen mot en hållbar vändpunkt för Grekland. Svenska Dagbladet uppmärksammar fem stycken: 1) stresstest av de grekiska bankerna, 2) utgivningen av statspapper, 3) beslut om ytterligare reformer, 4) beslut om kreditlinje, samt 5) genomförandet av privatiseringsprogramet. Samtliga fem kan stjälpa regeringens, redan nu begränsade, möjligheter att bli återvald.

Till dessa fem utmaningar kan ytterligare ett antal läggas till. För enkelhetens skull kan dessa sammanfattas i inrikespolitiska och utrikespolitiska.

De inrikespolitiska utmaningarna består för regeringen att fortsätta implementera de delar i bailoutprogrammen som landet kommit överens om med de internationella långivarna. Opinionen är fortfarande negativ (om än i mindre utsträckning jämfört med tidigare): strejker och protester, likt denna som Kathimerini rapporterar, föregick voteringen som banade vägen för Eurogruppens klartecken i måndags. Det mullras internt i SYRIZA. Det finns en uppenbar risk att partiet splittras ännu en gång.

De utrikespolitiska utmaningarna är för närvarande två stycken: det handlar om hanteringen av namnfrågan/FYROM och det handlar om relationerna med Turkiet. Den första utmaningen är delikat. I söndags anordnades en manifestation i Thessaloniki som samlade mellan femtiotusen och nittiotusen. Namnfrågan har potential i att spräcka regeringen, som Macropolis noterar. Väl värt att uppmärksamma är att Panos Kammenos, partiledare för den juniora regeringspartnern Oberonde greker, trycker på för en folkomröstning i namnfrågan. (Frågan är även delikat för oppositionspartiet Ny Demokrati; den har även potential i att bana vägen för en partiutbrytning högerut).

Även den andra utrikespolitiska frågan är delikat. I centrum för den återfinns åtta turkiska officerare som sökt asyl i Grekland. Utfallet av asylprocessen är en fråga som engagerar både den turkiska och den grekiska regeringen.

Det saknas m.a.o. inte utmaningar för den grekiska regeringen. (Som grädde på moset avgick i förra veckan den biträdande utbildningsministern Costas Zouraris för ett uttalande som ansetts olämpligt). Samtidigt är det just dessa utmaningar som gör grekisk politik så intressant att följa. 2018 ser ut att bli ett ovanligt intressant år.