Återhämtningen dröjer

Medan andra länder har återhämtat sig efter krisen dröjer återhämtningen i Grekland.

Grekland, tillsammans med Portugal och Italien, hör till en särskild grupp. Det tillhör de länder som ännu inte återhämtat sig efter den omfattande krisen som drog fram över Europa för snart tio år sedan. Financial Times, från vilken bilden ovan är hämtad, har gått igenom tillståndet före och efter krisen. Det är en dyster läsning.

Medan andra länder har återhämtat efter krisen visar FT:s sammanställning att vändningen ännu inte har kommit för Portugal, Italien och Grekland. För Greklands del har landet tappat närmare en fjärdedel av bruttonationalprodukten (BNP). Krisen har lämnat påtagliga spår.

Om FT:s artikel genomgång av den gånga tioårsperiod framstår som dyster, så framstår SvD:s artikel 10/8 om förutsättningarna för Greklands framtid som nykter. I artikeln noteras förvisso att den grekiska centralbanken reviderat upp tillväxttaken samt att BNP väntas stiga till 1.7%. Den tillväxten kommer att bidra till att tappet på 25 procent kommer att minska.

Men artikeln lyfter fram ett antal frågor som reser ett antal frågetecken inför framtiden. En fråga som artikeln ställer är hur Grekland kommer att kunna klara sig utan de stödprogram som löper ut om ett år? Frågetecken finns även, som IMF har påpekat, hur landet kommer att hantera en skuld på 150% av BNP. Det största frågetecknet är dock vad den grekiska regeringen kommer att göra för att ta sig an de hinder, i form av korruption och bristande transparens, som finns för en återhämtning:

"Den största tillväxtbromsen är alltjämt byråkratin, den ineffektiva statsapparaten, skattefusket och nepotismen i den offentliga sektorn."

Den sistnämnda punkten framstår förmodligen som en nyckelfråga för en återhämtning. Journalisten Daphne Papadopoulos iaktaggelse, som hon presenterade den 9 augusti, kan som kan ses som en indikation på hur stor omfattningen är av den rådande utmaningen:

Stelios Pappas, father of Digital Policy Min Nikos Pappas, chosen as president of OASTh, Thessaloniki's recently nationalized urban bus Co.

— Daphne Papadopoulou (@daphnenews) August 9, 2017

Ett annorlunda triangeldrama

Ett viktig möte väntar på torsdag den 15e juni . Då träffas den grekiska regeringen, EU och IMF för att åter försöka avsluta en utvärdering av Greklands reformarbete och på så vis ge klartecken till en ny utbetalning till Grekland. Förutsättningarna för en kompromiss ser vid en första anblick ut att vara goda. Frågan om skuldlättnader för Grekland kan dock komma att skapa problem för parterna. Detta kan bidra till att en konflikt uppkommer. Torsdagens möte har förutsätningar att utvecklas till ett triangeldrama.

"Vi kommer att lösa det på torsdag." Det är det besked som den tyske finansminister Schäuble lämnar angående torsdagens möte. Även IMF ser positivt på förutsättningarna att nå en kompromiss, enligt denna artikel i Bloomberg. Den grekiska regeringen har, å sin sida, gjort sin del inför mötet; det har, efter ett antal månaders fördröjning, tagit beslut om att genomföra de åtaganden det har förbundit sig till. Därmed ser utsikterna goda ut att Grekland kan kvittera ut ett nytt belopp från bailoutpaketet. På så vis kan en hotande likviditetskris i juli månad undvikas. Det finns dock ett problem. 

Sceptical that a deal can be reached at Eurogroup meeting June 15th that will satisfy all participants. Read why: https://t.co/6J5hk079y8

— Joan Hoey (@JoanHoeyEIU) June 12, 2017

Frågan om skuldlättnader för Grekland kan påverka utfallet av torsdagens möte. IMF är inte överens med EU när det gäller synen på Greklands skuldbörda. Det anser att betydande skuldlättnader behövs för att Greklands ekonomiska situation ska komma ner på en mer hållbar nivå. IMF har därför vägrat medverka i det bailoutprogram som träffades 2015.

För den grekiska regeringen är frågan om skuldlättnader central. Utan skuldlättnader är det möjligt att Tsipras regeringen faller och/eller inte genomför sina åtaganden. Premiärminister Tsipras möter en kraftigt motvind i den grekiska opinionen allt sedan bailoutavtet som träffades i juli 2015. Allt fler av de grekiska väljarna ser dystert på förutsättningarna för Grekland och dess ekonomi. Detta understryks i en färsk mätning av Pew som visar att 98% av grekerna anser att det ekonomiska läget är dåligt. Missnöjet med det rådande läget riktas mot den grekiska regeringen. Premiärminister Tsipras skulle sannolikt välkomna en uppgörelse kring skuldlättnader. Det skulle underlätta möjligheten att den grekiska ekonomin återhämtar sig och skulle även stärka Tsipras utsikter inför parlamentsvalet 2019.

Samtidigt är utrymmet för en uppgörelse kring skuldlättnader mycket begränsat. Tyskland går snart till förbundsval. En uppgörelse om skuldlättnader skulle potentiellt skapa en politiskt känslig sitation. (Det är dock inte enbart Tyskland som har invändningar mot skuldlättnader). Situation är dock delikat i och med att EU behöver IMFs medverkan: IMF anses vara en garant för att Grekland fullföljer sina åtaganden i bailoutavtalet. 

Därmed är det möjligt att en konflikt uppstår, om inte kompromiss kan nås som tillmötesgår de olika parternas krav och behov. Torsdagens möte kan med andra ord utvecklas till en raffinerat triangeldrama. 

Status quo

Läget är, i princip, oförändrat trots överenskommelsen som offentliggjordes i måndags mellan Grekland och dess (europeiska) långivare. Dödläget påverkas även att långivarna oeniga sinsemellan: EU och IMF har inte kommit överens om vägen framåt för Grekland. Detta kan få konsekvenser för den grekiska regeringen och dess möjligheter att undvika nyval.

Beskedet i måndags mötes nog i initialt med jubel och glädje på många håll. Därefter följdes det av förvirring. Grekland och dess långivare tycktes ha nått en överenskommelse vilket skulle öppna för att landet får klartecken att kvittera ut nya pengar. Dessutom fanns tecken på att Grekland skulle komma ifråga för skuldlättnader, ja till och med föremål för en nedskrivning av dess skulder. Beslutet från Eurogruppens sammanträde i måndags, då beslutet togs, medförde att den grekiska regeringen skickade iväg pressmeddelandet i bilden ovan. Beslutet tolkades av den grekiska regeringen som en framgång. Men efter att beskedet granskats närmare började frågetecken dyka upp. Vad hade man egentligen kommit överens om?

Förvirringen, upplevd eller verklig, kan ha varit anledningen till att ESM kände ett behov av att idag offentligöra denna guide till måndagens besked. Där står det  i klartext att "the Eurogroup has excluded any nominal haircuts", det vill säga att det utesluter skuldnedskrivning i ordets formella betydelse. Vad man har kommit överens är åtgärder som gör Grekland skuldbörda något lättare att bära:

"The smoothing of the repayment profile refers to Greece’s second programme, with the EFSF. The weighted average maturity of the loans in this programme was initially agreed to be 32.5 years. Due to a number of factors, this has since dropped to approximately 28 years. The maturity will now be brought back up to 32.5 years, so that a number of repayment humps in the 2030s and 2040s can be spread out over several years."

Det är sannolikt ett välkommet besked för den grekiska regeringen. Titta man närmare på ESMs förtydligande kan det tolkas som en indirekt skuldnedskrivning, även om dessa ord inte alltid används. Det är en med andra ord smärre lättnad - eftersom återbetalningarna minskas portioneras ut över en längre tid (och inflationen kan göra sitt till för att lätta  på skuldbördan - men dock lång ifrån en direkt skulnedskrivning. Huruvida det är tillräckligt är en annan fråga.

IMF har dock uttryckt att måndagens beslut inte är tillräckligt. Den internationella valutafonden vägrar dessutom att delta i ytterligare ett lånprogram så länge en relevant skuldnedskrivning inte ingår. Eurogruppen ser ut att inte vilja gå med på skuldnedskrivningar, vilket understryks av ESMs guide. Ett dödläge har uppkommit således. Det ställer till det för den grekiska regeringen.

Grekland kläms mellan långivarna, så har i alla fall denna artikel tolkat beslutet. Det kan vara en rimlig tolkning. En politisk tolkning är att måndagens besked får konsekvenser för den grekiska regeringen. Att få till stånd en skuldnedskrivning var ett viktigt vallöfte för premiärminister Tsipras. Frånvaron av en sådan i måndagens beslut ställer troligen till det för regeringskoalitionens möjligheter att undvika nyval. Ju längre tid låsningen mellan Eurogruppen och IMF varar, desto större är sannolikheten att det åter blir turbulent i Grekland. Det är möjligt att rådande status quo troligen blir en parentes, en parantes som snart kan komma att slutas.

Ett år efter folkomröstningen

Läget är stabilt men fortfarande kritiskt ett år efter folkomröstningen i juli 2015.

Utfallet var åtminstone tydligt. Med röstsiffrorna 61% för ett "nej" och 39% för ett "ja" blev det aldrig någon diskussion om att den föreslagna överenskommelsen med EU/IMF som folkomröstningen tog ställning till skulle godtas eller ej. Resultatet den 5 juli 2015 var entydigt. I stort sett hela landet hade sagt nej (se denna grafik), även om marginalen var en stor överraskning jämfört med vad prognoserna hade pekat på. Det grekiska folket hade sagt tagit ställning i den (mycket omdebatterade och med frågetecken behäftade folkomröstningen) som premiärminister Tsipras med kort varsel hade utlyst för drygt år sedan.

Blott några dagar efter folkomröstningen blev dock nejet till ett ja. Tsipras gick, efter en spektakulär helomvändning, med på ett mycket tuffare överenskommelse. Överenskommelsen satte dock stopp på en situation som hotade att spåra ur. Kapital flydde ur landet och kontroller infördes. Människor köade utanför bankerna. Det låg en spänning i luften.

Ett år efter folkmröstningen har situationen stabiliserats. Läget är dock fortfarande kritiskt. Oron för vad den grekiska staten står inför består. Så här beskiver kreditratingföretaget Moody's i en rapport från den 11 juli läget i Grekland:

"Conditions in Greece have stabilized under the third bailout programme and support the stable outlook on Greece's Caa3 rating. However the implementation risks linked to the bailout conditions are still high, underscoring the country's economic and fiscal challenges."

Det råder även en pessimism bland den grekiska befolkningen inför framtiden. 86% av de tillfrågade tycker att utvecklingen går åt fel i opinionsföretagets Public Issues undersökning från juni. Detta i sig är en indikator på läget i Grekland. Bara 10% tycker att uvecklingen går åt rätt håll.

En del greker ser att framtiden ser bättre ut utanför landets gränser. Sedan 2008 har 427 000 greker beslutat sig för att emigrera, enligt en rapport av Bank of Greece som citeras av Kathimerini. Siffrorna har växt under 2014 och 2015 visar rapporten, som även uppmärksammar att det är unga utbildade som lämnar landet. Grekland står ut jämfört med omgivningen enligt Bank of Greece:

"Greece ranks fourth among the 28 European Union member-states in terms of mass emigration in proportion to its work force, after Cyprus, Ireland and Lithuania. It ranks third, after Cyprus and Spain, in terms of the proportion of young people leaving the country."

Framtiden ser med andra ord besvärlig ut. IMF förutspår att landets ekonomi krymper med 0,6% medan EU-kommissionen prognostiserar en kontraktion med 0,3%, enligt färska uppgifter. Folkomröstningen har kostat på, enligt en rapport från den grekiska handelskammaren (ESEE). 

Samtidigt finns det även tecken på ljusning, även om de är få för närvarande. Bank of Greece ser en vändning 2017 för den grekiska ekonomin. Detta förutsätter dock att Grekland tar tag i sitt reformarbete, enligt bankens ordförande Yannis Stournaras:

“Any delay in adopting reforms and privatizations which are outlined in the program could stunt an expansion in output, resulting in fresh uncertainty, a climate of trust undermined and weaker prospects of finally exiting this crisis"

Ett år efter folkomröstningen

Läget är stabilt men fortfarande kritiskt ett år efter folkomröstningen i juli 2015.

Utfallet var åtminstone tydligt. Med röstsiffrorna 61% för ett "nej" och 39% för ett "ja" blev det aldrig någon diskussion om att den föreslagna överenskommelsen med EU/IMF som folkomröstningen tog ställning till skulle godtas eller ej. Resultatet den 5 juli 2015 var entydigt. I stort sett hela landet hade sagt nej (se denna grafik), även om marginalen var en stor överraskning jämfört med vad prognoserna hade pekat på. Det grekiska folket hade sagt nej i den (mycket omdebatterade folkomröstningen) som premiärminister Tsipras med kort varsel hade utlyst för drygt år sedan.

Blott några dagar efter folkomröstningen blev dock nejet till ett ja. Tsipras gick, efter en spektakulär helomvändning, med på ett mycket tuffare överenskommelse. Överenskommelsen satte dock stopp på en situation som hotade att spåra ur. Kapital flydde ur landet och kontroller infördes. Människor köade utanför bankerna. Det låg en spänning i luften.

Ett år efter folkmröstningen har situationen stabiliserats. Läget är dock fortfarande kritiskt. Oron för vad den grekiska staten står inför består. Så här beskiver kreditratingföretaget Moody's i en rapport från den 11 juli läget i Grekland:

"Conditions in Greece have stabilized under the third bailout programme and support the stable outlook on Greece's Caa3 rating. However the implementation risks linked to the bailout conditions are still high, underscoring the country's economic and fiscal challenges."

Det råder även en pessimism bland den grekiska befolkningen inför framtiden. 86% av de tillfrågade tycker att utvecklingen går åt fel i opinionsföretagets Public Issues undersökning från juni. Detta i sig är en indikator på läget i Grekland. Bara 10% tycker att uvecklingen går åt rätt håll.

En del greker ser att framtiden ser bättre ut utanför landets gränser. Sedan 2008 har 427 000 greker beslutat sig för att emigrera, enligt en rapport av Bank of Greece som citeras av Kathimerini. Siffrorna har växt under 2014 och 2015 visar rapporten, som även uppmärksammar att det är unga utbildade som lämnar landet. Grekland står ut jämfört med omgivningen enligt Bank of Greece:

"Greece ranks fourth among the 28 European Union member-states in terms of mass emigration in proportion to its work force, after Cyprus, Ireland and Lithuania. It ranks third, after Cyprus and Spain, in terms of the proportion of young people leaving the country."

Framtiden ser med andra ord besvärlig ut. IMF förutspår att landets ekonomi krymper med 0,6% medan EU-kommissionen prognostiserar en kontraktion med 0,3%, enligt färska uppgifter. Folkomröstningen har kostat på, enligt en rapport från den grekiska handelskammaren (ESEE). 

Samtidigt finns det även tecken på ljusning, även om de är få för närvarande. Bank of Greece ser en vändning 2017 för den grekiska ekonomin. Detta förutsätter dock att Grekland tar tag i sitt reformarbete, enligt bankens ordförande Yannis Stournaras:

“Any delay in adopting reforms and privatizations which are outlined in the program could stunt an expansion in output, resulting in fresh uncertainty, a climate of trust undermined and weaker prospects of finally exiting this crisis"

Fortsatt oklarhet trots avtal

Rapporter om en överenskommelse mellan IMF och främst Tyskland cirkulerade under onsdagsmorgonen. Denna uppgörelse, om den bekräftas, förefaller bana vägen för att en hotande situation liknande den ifjol undviks. Dock kvarstår frågor om hållbarheten för det åtgärdsprogram som den grekiska regeringen ska följa. Nattens uppgörelse löser troligen inte de långsiktiga utmaningarna.

På kort sikt är det positivt. Uppgörelsen, som träffades efter en maratonlång session och som offentliggjordes tidigt på onsdag morgon, bidrar till att den hotande likvidetskrisen för den grekiska staten undviks. Låsningen mellan IMF och främst Tyskland tycks ha lösts upp, åtminstone för tillfället. Det är dock på lite längre sikt som frågetecken kvarstår. Ett mönster kunde nämligen skönjas bland kommentarerna till nattens överenskommelse:

#Greece's debt: Has the can been kicked down the road? https://t.co/pCX2ZCsZzz via @bsurveillance @tomkeene pic.twitter.com/AZsZ5IByZY

— Zoe Schneeweiss (@ZSchneeweiss) May 25, 2016

"Can, kicked down the road again" https://t.co/RaWHcBbuLa

— Ilias Siakantaris (@iliassiak) May 25, 2016

#Eurogroup deal: Everyone buys some time, during which #Greece has some more tasks & #IMF can ponder future role https://t.co/py8CrrwdeN

— Nick Malkoutzis (@NickMalkoutzis) May 25, 2016

Således ska inte allt för stora växlar dras av den framförhandlade överenskommelsen, (som man kan läsa mer om i WSJ, Kathimerini, SVT, Politico, med mera). Den skuldlättnad som det rapporterades om i nattens överenskommelse kommer att hållas först 2018, om det blir aktuellt ens då.

Dock har man köpt sig värdefull tid. För stunden räcker det förmodligen för samtliga parter: den grekiska regeringen kan troligen andas ut. Premiärminister Tsipras lyckades lotsa igenom omfattande besparings- och reformpaket i två kritiska omröstningar och kan, om allt löper enligt plan, kvittera ut en välbehövlig delbetalning ur det bailoutavtal som träffades i juli 2015. EU, å sin sida, slipper en hotande kris, och kan rensa bordet inför den kommande Brexit/Bremainomröstningen i juni. En sak är dock klar. Den grekiska krisen är troligen långt ifrån över.

Grexit spökar igen

Spekulationerna om en Grexit tilltar troligen om dödläget i förhandlingarna mellan Grekland och EU och IMF består.

Röster om en Grexit kan återigen höras. De strandade förhandlingarna mellan den grekiska regeringen och EU och IMF har återigen fått fart på spekulationerna om en Grexit. Tecken på detta kan skönjas, åtminstone enligt Financial Times: "Many signs of a repeat of last year’s Grexit drama are present: irreconcilable differences between Athens and its bailout creditors; a looming July debt payment owed to the European Central Bank; angry denunciations by embattled Greek prime minister Alexis Tsipras".

Även den ansedda tidningen The Economist kan räknas till den grupp som kalkylerat med sannolikheten för en Grexit: "The Economist Intelligence Unit has maintained the view that there is a 60% risk of Greece leaving before the end of our five-year forecast period. We do not think that the policies contained in the third bail-out programme will generate sufficient economic growth to mitigate Greece’s debt burden or reduce popular disaffection".

Intressant nog börjar även opinionen i Grekland skifta. Stödet för euron, tidigare mycket starkt, har börjat sjunka om man tolkar en mätning som genomförts av Public Issue nyligen: andelen som har åsikten att landets utveckling skulle förvärras om landet lämnar euron och återvänder till drachmen sjönk från 64% i november 2015 till 49% i april 2016.



Detta reser frågor kring vad som kan hända i det fall ingen förhandlingslösning inte nås vid det Eurogruppsmöte den 9:e maj som Eurogruppens ordförande Jeroen Dijsselbloem har utlyst, (som bland annat To Vima rapporterar om). Hur kommer, till exempel, det sjunkande stödet för euron att användas? Mot bakgrund av händelseutvecklingen under det förra året är det mycket som talar för att risken för en grexit inte ska underskattas.

Samtidigt finns det argument som talar för att EU:s ledare kommer att söka undvika ett scenario där Grekland lämnar euron, eftersom det i sin tur skulle väcka frågan vilket land som står näst på tur. Det ligger mycket i det som The Economist skriver:

"If Greece were forced out, investors would immediately question whether the euro zone was still a permanent monetary union or a looser form of currency regime. They would look for the next most Greece-like country in the bloc and start to probe its vulnerabilities"

Klockan klämtar

En snabb förhandlingslösning framstår som önskvärd för att undvika en upprepning av 2015 och nya spekulationer om en Grexit.

Den grekiska regeringen har återupptagit förhandlingarna med dess långivare, rapporterar Kathimerini. Förhoppningen för regeringen är att nå ett avslut på utvärderingsprocessen och få på så vis kunna tillgång till nya pengar innan den ortodoxa påsken, som äger rum denna vecka, tar vid. Det kan bli en kamp mot klockan.

Misslyckas förhandlingarna kan priset bli högt. Den grekiska statens likvidet håller nämligen på att tyna bort, enligt uppgifter till Kathimerini, vilket ökar risken för att den ställer in betalningarna. Situationen uppges för närvarande inte vara lika ansträngd som i fjol. Den tynande likviditeten sätter tryck på regeringen och dess förhandlare.

Samtidigt har det uppstått en komplikation i förhandlingarna. De olika långivarna har olika uppfattning om förutsättningarna för den grekiska ekonomin och vilka åtgärder som den grekiska staten genomföra. Detta konstateras på följande vis i Bloomberg:

The prime minister’s current dilemma stems from a disagreement between the euro area and the IMF. While the European creditors say the government in Athens has committed to enough austerity to reach the targeted budget surplus before interest payments of 3.5 percent of gross domestic product in 2018, the IMF projects current Greek measures will produce an excess of just 1.5 percent.

Följden av denna komplikation kan innebära att den grekiska regeringen kan tvingas till ytterligare ågärder och/eller besparingar. Dessa kan bli svåra för premiärminister Tsipras att bemöta. Tre scenarier kan därmed uppstå, enligt Bloomberg:

1) att den grekiska regeringen går med på de tuffare kraven
2) nyval
3) folkomröstning

I syfte att låsa upp likviditet kan premiärminister Tsipras tänkas acceptera det nya kraven. Det politiska priset kan dock bli högt. Ytterligare avhopp kan bli följden, vilket riskerar den bräckliga majoritet som för stunden summeras till tre röster. Troligen är detta scenario mindre önskvärt för premiärministern.

För att få ett mandat att gå med de tuffare kraven kan ett nyval utlysas av premiärministern. Premiärminister Tsipras valde detta alternativ i höstas, som en konsekvens av baioutöverenskommelsen i juli, och lyckades vinna valet. Det är dock mindre sannolikt att Tsipras väljar detta alternativ igen. Hans popularitet har sjunkit och hans parti, SYRIZA, ligger efter i opinionen. Även detta scenario är sannolikt inte önskvärt för regeringen.

En folkomröstning kan vara ett alternativ som övervägs, för att få ett mandat till att gå på nya krav. Tsipras utlyste, som bekant, en folkomröstning i somras i ett kritiskt läge i bailoutförhandlingarna. Dock är även detta alternativ mindre sannolikt. Premiärministern gick tvärtemot utfallet av folkomröstnibgen och gick med på en ny bailout. Denna "kolotoumba" - helomvändning - av premiärministern har bidragit till att SYRIZA tappat i popularitet. Således finns det argument som talar mot en folkomröstning

Mot bakgrund av att samtliga tre ovannämnda alternativ framstår som mindre attraktiva för den grekiska regeringen kan förhandlingsprocessen bli komplicerad. Resultatet kan, som kommande inlägg kommer att behandla, bli att grexitspöket åter gör sig påmint.

Ekon från 2015

En kris kan vara under uppsegling om en förhandlingslösning inte nås i tid mellan Grekland och dess långivare. 

Det finns fortfarande tid kvar, men tids nog finns det mycket som i dagsläget talar för att bilden ovan kan komma att uppmärksammas allt oftare: kommer den grekiska staten kunna klara av de återbetalningar som ska ske i juni och juli?

Redan nu ställs frågan om den grekiska regeringen och EU och IMF kommer att hinna komma överens, som bland annat Bloomberg rapporterar om. Den grekiska staten är beroende av att få loss pengar från EU och IMF. Detta sker genom att den grekiska staten visat att den klarat av att nå ett antal uppsatta mål under en given tidsperiod, så att Grekland kan inkassera ett överenskommet belopp.

Problemet är att Grekland inte har klarat av sitt beting än. Bland annat har reformeringen av pensionssystemet ännu inte röstats igenom i parlamentet. Detta var något som den grekiska regeringen kom överens om när räddningspaketet på 86 miljarder euro förhandlades fram i juli förra året. Detta sätter saker på sin spets när den grekiska regeringen  för närvarande förhandlar med sina långivare: Greklands prestationer ska utvärderas och ett belopp kvitteras ut av den grekiska staten.

Det är oklart om en utbetalning till Grekland kommer att ske. Tidningen Forbes ställer sig till exempel tveksamt inför utfallet av de pågående förhandlingarna. En anledning till att förhandlingarna går segt är att långivarna sinsemellan inte är överens. IMF ställer sig tveksamt till att Grekland klarar av kommande beting och har krävt dels ett hårdare reformpaket (bland annat ska den grekiska staten minska pensionsersättningarna minskas än mer) och dels att en del av Greklands skulder skrivs av. Det sistnämnda är anatema för EU, särskilt Tyskland, eftersom en skuldavskrivning för Grekland skulle kunna leda till att andra EU-länder i kris skulle tänkas följa efter Grekland. Allt detta bidrar till att förhandlingarna kan dra ut på tiden. Samtidigt räknas tiden till Greklands återbetalningar i juni och juli ned.

Läget kompliceras ytterligare av att utrymmet för premiärminister Tsipras att gå med på mer omfattande besparingar är mycket begränsat: Hans koalition är bräcklig. Hans parti har tappat i popularitet och ligger numera efter i opinionsmätningar. Oppositionen börjar allt mer tala om nyval. Detta kan i sin tur bädda för att ett eko från 2015 börjar genljuda.

Än så länge är det dock fortfarande tyst, men det kan snabbt eskalera. Det ligger mycket i den bedömning som RBS gör:

"RBS analysts say last year’s events show the risk of contagion from Greece has eased but the Brexit vote, weaker regional growth and political fragility in a number of periphery countries means Greek developments could quickly become more relevant".

Vänligen notera: Det som presenteras i detta inlägg utgör mina egna åsikter (och således inte min arbetsgivares).

Den gordiska knuten

Pensionsfrågan ser ut att bli en gordisk knut för den grekiska regeringen. Det är svårt att förutse det alexanderhugg som kan bli lösningen på premiärminister Tsipras utmaning. Detta inlägg går igenom två alternativ som regeringen troligen överväger: en samlingsregering eller en uppgörelse med oppositionen.

Kraften i de protester som väckts när regeringen lade fram planerna på att reformera pensionssystemet har varit svår att förutse. En generalstrejk har genomförts och demonstrationer har hållits, bland mycket annat. En upptrappning är trolig: på måndag den 15/2 planerar grekiska lantbrukare att överväga hur de avser att fortsätta med sina protestaktioner, enligt To Vima. Lantbrukarna vill att regeringen drar tillbaka planerna på att reformera pensionerna samt rullar tillbaka de förändrade skattereglerna som kommer att påverka lantbrukarna negativt. Vägspärrar har satts upp vid Tempi och i Rodopi har tullstationen vid Nymphea stängts, enligt To Vima. Allt detta ökar det politiska trycket på premiärminister Tsipras.

Tsipras manöverutrymme är i detta läge begränsat. Sedan tidigare har Kathimerini rapporterat om att IMF (bland andra) inte är övertygad om regeringens planer på att reformera det grekiska pensionssystemet. Enligt tidningen håller en konfrontation att bubbla upp i denna fråga. Att reformera pensionssystemet är en förutsättning för att regeringen ska kunna säkerställa den grekiska statens fortsatta finansiering. Väl värt att märka är att pensionsfrågan enbart är en stötesten bland andra i den pågående utvärderingen av den grekiska regeringen som genomförs av långivarna, till villka IMF hör. (Några av de rådande områden som är under granskning presenteras i denna artikel). Därmed befinner sig premiärminister Tsipras i en situation där han av den ena sidan pressas att försvaga pensionsreformen och av den andra pressas att förstärka den. Det framstår som en gordisk knut, om något.

En lösning för premiärminister Tsipras för att ta sig ur den rådande situationen vore att närma sig oppositionen. Med stöd av Ny Demokrati, PASOK, Floden (Potami) och/eller Centerunionen (Enosi kentron) skulle regeringen kunna lotsa reformförslagen igenom parlamentet. Det finns tecken på att detta är något som regeringen har övervägt: nyligen deklarerade regeringens talesperson, Olga Gerovasili, att en samlingsregering inte är aktuell. Kort därefter avfärdade Ny Demokratis partiledare, Kyriakos Mitsotakis, samma tanke. Att såväl regering som opposition går ut och avfärdar spekulationer på en samlingsregering är i sig ett tecken på att sådant scenario är aktuellt. En förnekelse är på sätt och vis en bekräftelse.

En samlingsregering skulle, om den kom till stånd, ge den tydliga majoritet som premiärminister Tsipras i dagsläget inte kan räkna med (även om denne för närvarande formellt kan redovisa tre rösters övervikt i parlamentet). Det är dock ett scenario som båda sidor drar sig för att förverkliga.

För premiärminister Tsipras skulle det troligen vara en tung prestigeförlust att, sannolikt, behöva stiga åt sidan för att släppa fram en samlingsregering, lite mer än ett år efter maktskiftet. Även oppositionen drar sig troligen för detta scenario, av lätt insedda skäl.

Dock är inte detta scenario osannolikt. Det har nämligen inträffat tidigare. Så sent som 2011 bildades en samlingsregering, under Loukas Papademos ledning, för att lotsa igenom politiskt impopulära beslut. Samlingsregeringens tid vid styret var dock kort. Mindre än ett halvår senare hölls nyval. Skulle en samlingsregering komma till stånd så är den troligen att betrakta som en nödlösning.

Alternativet till en samlingsregering, om detta scenario undviks, är att regeringen söker ge oppositionen något i utbyte. En kohandel med andra ord. Vad detta utbyte skulle bestå är ännu oklart. Några intressanta ledtrådar finns dock i denna ordväxling när partiledarna debatterade pensionsfrågan i parlamentet i slutet av januari, som Kathimerini presenterat.

Allt detta leder fram till att det år långt ifrån givet hur premiärminister Tsipras alexanderhugg som löser honom ur den rådande situationen kommer att se ut.


Vänligen notera: Det som presenteras i detta inlägg är mina egna åsikter och ej min arbetsgivares.

Ännu en oviss vecka väntar: olika scenarion efter folkomröstningen

Ännu än oviss vecka väntar. Idag hålls bankerna stängda och kommer (i skrivande stund) att förbli stängda fram till den 6 juli. Imorgon löper deadline för IMF-betalningen på 1,5 miljarder euro ut. I övermorgon gäller formellt inte längre det bailout/stödprogram (som förlängdes i februari). På söndag väntar dessutom en folkomröstning vars utfall i förlängningen påverkar om Grekland behåller euron eller ej. 

Ingen kan med säkerhet säga hur denna vecka kommer att sluta och hur situationen då kommer att se ut. En sak är dock säker: bland de många frågor som kommer att dominera veckan, så kommer frågan om vad som kommer efter folkomröstningen bli en av de mest omdiskuterade. Detta inlägg tar upp detta perspektiv.

Sannolikheten för en så kallad Grexit, det vill säga ett grekiskt utträde ur eurozonen, får sägas ha ökat. Den folkomröstning som ska hållas söndag den 5 juli kan komma att tolkas som att det handlar om detta: att stanna kvar inom eurozonen eller ej.* Till denna tolkning kommer troligen EU-kommissionens ordförande Jean Claude Junckers uttalande i samband med dennes presskonferens tidigare idag att läggas till. Juncker pläderar för att de grekiska väljarna ska säga ja i folkomröstningen och på så vis säkra Greklands medlemskap i euron. Junckers uttalande kontrasterar dock mot premiärminister Tsipras position: denne förespråkar ett nej. Hur allt detta kommer att påverka utfallet är oklart, men det kommer givetvis att sätta sina spår i debatten. Det kan påverka till endera sidans favör.

En första indikation på utfallet kan läsas i tidningen Kathimerini, som refererar till två opinionsundersökningar. Dessa ger ett stöd åt den sida som vill stanna kvar i eurozonen: (57% vs 29% och 44% vs 33). Om dessa siffror även skulle bli utfallet av folkomröstningen, så leder det troligen till att det blir svårt för premiärminister Tsipras att stanna kvar: det är svårt att se hur denne kan sitta kvar och förvalta ett avtal som denne motsätter sig.

Men även om Tsipras avgår så leder Syriza tydligt i mätningarna. Dessutom är oppositionen splittrad. Ett nyval kort efter folkomröstningen skulle förmodligen leda till ungefär samma mandatfördelning som för närvarande. Situationen är med andra ord komplicerad.

En möjlighet är att en samlingsregering bildas, med syftet att förhandla fram och genomföra ett avtal med EU/IMF/ECB. En sådan regering skulle dock bli temporär. Ett nyval kommer att bli troligt förr eller senare. Ett ja skulle dock troligen leda till att Grekland ökar förutsättningarna för att stanna kvar i euron. Om så blir fallet påverkas givetvis även av vad som sker med dess partners; Junckers uttalande tidigare idag kan tolkas som att dörren ännu inte är stängd.

Vad händer ifall det blir ett nej? Det är oklart, men troligen kommer bankerna förbli stängda och kapitalrestriktioner behållas den närmaste tiden efter folkomröstningen. Vad som händer efter det är ännu oklart. Sannolikt är dock att den påtagliga oron kommer att stiga ännu mer. En oviss vecka kommer att följas av fler.

Lästips: Om vad som gäller för de införda kapitalrestriktionerna kan läsa mer om här (engelsk översättning av Bloomberg).

* Mer om själva folkomröstningen kan man läsa här.

Insatserna har höjts

Det blev inget avtal framförhandlat igår kväll, trots att det sett lovande ut tidigare i veckan. Parterna står fortfarande en bit från varandra: det saknas samsyn om vilka åtgärder som ska prioriteras. Samtidigt närmar sig deadline för den grekiska staten. Detta bidrar till att öka oron. 

Nu riktas uppmärksamheten mot det EU-toppmöte som äger rum idag och imorgon. Förhoppningen är att de tvistefrågor som kvarstår ska rätas ut då. Det är dock inte säkert att så sker. Blockeringarna i områden som pensioner, moms, skatter och reformer kvarstår (även om man nu har börjat förhandlat om dessa områden, till skillnad mot hur det har sett ut tidigare). Insatserna har med andra ord höjts.

Om detta och annat som rör de segdragna förhandlingarna kan man ta del av när jag och Annika Alexius, professor i nationalekonomi, kommenterade i Gomorron Sverige tidigare idag:

Lång natts färd mot dag (medverkar i Gomorron Sverige 25/6)

Det har varit en intensiv dag av förhandlingar. Det bud som den grekiska regeringen har lämnat är inte längre relevant. Enligt Reuters står parterna - nu när det inlämnade budet har granskats -  fortfarande en bra bit ifrån varandra när det gäller frågor som skatter, pensioner, momssatser, med mera. Med andra ord finns det fortfarande olika syn på de knäckfrågor som medfört till att förhandlingarna inte nått en slutpunkt. Under dagen har nya bud och motbud kommit, granskats och avvisats.

Nu ser det ut som att en lång nattmangling väntar. På grund av tidsschemat och den deadline som är dragen verkar det som att man kommer forcera fram något slags lösning. I skrivande stund är det oklart hur det kan sluta. Om utfallet av de nattliga förhandlingarna kommer jag imorgon, torsdag, ca kl 07.45 medverka i Gomorron Sverige på SVT för att kommentera och analysera.

Vi ses då!

Medverkar i Gomorron Sverige 23/6

Imorgon, tisdag, ca kl 07.13 medverkar jag i Gomorron Sverige på SVT för att kommentera situationen i Grekland. Idag hålls ett extrainsatt toppmöte. Syftet är att komma fram till en förhandlingslösning, eller åtminstone nå fram till någon slags kompromiss som medför att en hotande statsbankrutt undviks. Ett misslyckande kan bli kostsamt för båda sidor. Om detta kritiska toppmöte kommer jag att berätta mer om imorgon.

Vi ses då!

Mot ett genombrott eller sammanbrott? En avgörande dag

Idag kan vara något av en avgörande dag i förhandlingarna mellan Grekland och EU/IMF/ECB. Utfallet av dagen kommer troligen bero på om parterna kan desarmera en eskalerande situation. 

    Alla parter är troligen medvetna om situationen: tiden är kort och insatserna höga. I eftermiddag idag, måndag, hålls ett extrainsatt toppmöte. Då kan mycket komma att avgöras. För premiärminister Tsipras skulle ett misslyckande få påtagliga politiska konsekvenser: en grexit, dvs. ett utträde ur eurosamarbetet, skulle innebära att denne bryter mot ett av SYRIZAs tyngsta vallöften om att hålla landet kvar i euron. Frågan är om Tsipras och SYRIZA skulle kunna återhämta sig från detta misslyckande.
    Ett misslyckande skulle även få konsekvenser för EU: ett grekiskt utträde skapar tvivel kring hela europrojektet och skapa förutsättningar för en våg av spekulationer. Dessutom får ett grekiskt utträde geopolitiska konsekvenser. Båda sidor är med andra ord insatta i vad som gäller.

  Samtidigt finns det faktorer som talar för en lösning är möjlig - eller mer troligt en provisorisk kompromiss - som undviker att det värsta scenariot blir till verklighet. Båda sidor har närmat sig varandra. Det gäller områden som överskottsmål och privatiseringar. Ett avtal skulle kunna gå att slutas.
   Denna bedömning gör även Bank of Greece, den grekiska centralbanken. Bankens pressmeddelande fick ett stort genomslag när det släpptes förra veckan. I det varnade banken för konsekvenserna av ett misslyckande i förhandlingarna och om konsekvenserna av en grexit. Men banken skrev även följande rad:

"From all the evidence available so far, it seems that a compromise has been reached on the main conditions attached to this agreement and that little ground remains to be covered."

Det återstår att se hur det hela slutar. Det kan behövas politisk ingenjörskonst från båda sidor för att desarmera de knäckfrågor som förhindrar att man når fram till lösning. Detta kan avgöra om man når ett genombrott i förhandlingarna, eller om det hela slutar med ett sammanbrott.

Ett diagram över förhandlingarna

Förhandlingarna mellan Grekland å ena sidan och de så kallade institutionerna å den andra är mer komplicerade än vad man tycks tro. Det finns olika ambitioner och målsättningar för de olika parterna. Alla drar inte åt samma håll.

Ovanstående Venndiagram som ekonomen Megan Greene dragit sammanfattar de olika konfliktlinjerna mellan de olika aktörerna på ett enkelt och elegant sätt. Den ger också en indikation på varför förhandlingarna drar ut på tiden: den grekiska regeringen, IMF, ECB ställer sig positiva till skuldlättnader medan den europeiska kommissionen håller emot. Kommissionen, IMF och ECB betonar reformer (för närvarande pensioner, moms- och skatter, och arbetsmarknad) mer, vilket den grekiska regeringen betraktar som röda linjer vilka inte får överskridas.

Än så länge befinner sig parterna långt ifrån varandra. När alla fyra cirklar sammanstrålar, så kommer förmodligen en lösning att nås. I dagsläget är det dock svårt att se hur detta ska ske. Men med tanke på att tiden är på väg att rinna ut, så kanske cirklarna rubbas.

Ur askan i elden?

För en stund sedan kom uppgifter från BBC att det tyska parlamentet godkänt den grekiska regeringens reformlista. Det är ett viktigt besked. Dock ser det ut som att fler konfrontationer mellan Grekland och EU:s medlemsländer väntar framöver.

Det tyska parlamentets godkännande är en viktig signal. Den indikerar nämligen att övriga europeiska parlament väntas följa efter med att ge klartecken till att Grekland får tillgång till finansiering, vilken är en förutsättning för att den grekiska staten ska kunna genomföra sina åtaganden. Därmed undviker den grekiska regeringen en akut kris. Hade landet inte fått klartecken, så är det möjligt att statsbankrutt blivit följden och en Grexit blivit ett sannolikt scenario. Regeringen kan andas ut.

Andan kan dock snart fastna i halsen. Det är nämligen oklart hur den uppgörelse som träffades mellan Grekland och EU kommer att tas emot i det grekiska parlamentet. Kritik har förts fram av oppositionen med anledning av det sätt som de grekiska förhandlingarna har genomförts. Kritik förekommer även internt inom SYRIZA: i onsdags debatterade SYRIZAs parlamentsgrupp överenskommelsen i närmare 11 timmar, enligt uppgifter från Kathimerini. Det ser för närvarande ut att regeringen med nöd och näppe undvikit en kris bara för att ställas inför en annan.

En positiv utveckling av förra veckans överenskommelse är dock att den ekonomiska oron har minskat: enligt Wall Street Journal har närmare 800 miljoner euro återvänt till Grekland under veckan som har gått. Detta har betydelse i och med att det minskar sannolikheten för en Grexit, dvs. ett grekiskt utträde från eurosamarbetet. Detta kan dock ändras.

Landets och regeringens framtid beror mycket på hur de kommande förhandlingarna med EU och i synnerhet med IMF avlöper. Grekland deltar alltjämt i bailoutprogrammet; fortsatta reformer är en del i detta avtal. Mycket snart kan en debatt uppstå mellan parterna (framför allt inom arbetsmarknadslagstiftning och det grekiska pensionssystemet). En ny kris uppkomma, sannolikt mot slutet av juni, som är en kommande deadline. Den nytillträdda grekiska regeringen kan snart komma att upptäcka att det har lämnat askan bara för att ha hamnat i elden.

Har Grekland sparat sig ur krisen?

Mot bakgrund av krisen fortfarande pågår och att framtiden för landet fortfarande är oklar, så är det kanske för tidigt att fråga om Grekland har sparat sig ur krisen. Det korta svaret på rubriken är således, nej. Däremot är det rätt läge att ställa frågan till länderna i Baltikum och omformulera den. Går det att spara sig ur krisen? 

Denna fråga bildade nämligen utgångspunkten för ett seminarium i måndags. Estland, Lettland och Litauen drabbades av finanskrisen tidigare är Grekland, Italien, Spanien, Irland och Portugal. De tre förstnämnda länderna verkar vara på väg tillbaka. En rimlig följdfråga är i så fall finns det något de fem sistnämnda länderna kan lära sig av de förstnämnda?

Det är ännu oklart. Krisen är i full blomning. Ännu ser det inte ut som en vändning syns på horisonten. Mycket pekar på att en sådan dröjer, åtminstone för Greklands del. BNP i Grekland väntas sjunka med 4,2% i år och skuldsättningen stiga till 179,5% av BNP i ny IMF-prognos. Först nästa år kan utvecklingen börja vända. Givet att reformerna genomförs enligt plan väntas ekonomin börja få fart: för 2018 väntas tillväxten bli 3,3%, enligt IMF.

Det återstår givetvis att se. I såväl Grekland som i Spanien, Portugal, Irland och Italien avgörs detta av hur pass väl de styrande regeringarna lyckas genomföra sina åtaganden. Det avgörs även av såväl interna faktorer som från utifrån kommande.

Givetvis skiljer sig de två grupperna åt, både vad gäller omfattning som insatser. Trots det är det intressant att återvända till ursprungsfrågan för seminariet och fråga sig om det finns erfarenheter som kan överföras från den förstnämnda gruppen till den andra. Finns det någon gemensam nämnare?

Spolar man fram till fyrtio minuter in i seminariet diskuterar panelen upp ett antal faktorer som spelat in. Många av dessa är intressanta att titta närmare på. Förtroende är kanske en av de viktigaste. Kanske rent av den viktigaste av alla.

Tillägg: I programmet Korrespondenterna ges en intressant inblick i hur krisen påverkar de unga i Europa. Se det gärna.

Om krisen på Cypern: same, same but different

Relationen mellan Grekland och Cypern är tät och ömsesidig. För närvarande går den mest åt ett håll: den dagsaktuella krisen på Cypern är till stor del importerad från Grekland. Cypriotiska banker har varit exponerade mot Grekland och har på vis dragit in Cypern i en alldeles egen kris. Samtidigt påverkar det som sker i Cypern även Grekland; inte minst när det gäller det ekonomiska utbytet mellan länderna. Även resten av euroområdet riskerar att påverkas av det som sker på ön i Medelhavets utkant.

"Just when you thought it was safe": The Economist vet hur man sätter en fyndig rubrik

Även om Cyperns ekonomi motsvarar en droppe av eurozonens totala BNP så riskerar denna droppe att utlösa en tsunami. Landet riskerar att gå i statsbankrutt om inte en uppgörelse nås mellan den cypriotiska regeringen och "trojkan" (dvs. IMF, ECB och EU). Redan imorgon (läs måndag 25/3) kan ECB stänga av den kran som försörjer den cypriotiska ekonomin med likviditet. Om så sker är krisen fullbordad.

Men även om landet är litet, så är dess påverkan på omvärlden stor. Den finns en befogad oro att det som sker på Cypern kan sätta igång en kedjeraktion bland sparare och finansiella aktörer inom övriga Europa. Till detta hör Cyperns geopolitiska läge, vilket ställer till med ytterligare bekymmer. Eurokrisen riskerar att återvända och gå in i en förvärrad fas. Det är med detta som bakgrund som den välkända tidskriften låter Cypern pryda omslaget på dess senaste nummer.

Hur kunde detta ske? Krisen på Cypern har likheter med den på Grekland, men skiljer sig dock från den grekiska på ett antal punkter. Vad länderna har gemensamt är en offentlig sektor som inte reformerats och som har inslag av klientelism och nepotism. Det som skiljer länderna åt är att krisen på ön dels påminner om den i Island (en snabbväxande finansiell sektor som rasar samman) och dels den i Spanien (en bostadsboom som brister). Taget tillsammans skapade dessa tre komponenter den kris som för närvarande skakar om ön, och i förlängningen Europa.


Lästips: Den här artikeln av Megan Greene på Bloomberg visar på de svåra val som Cypern står inför.
Ett cypriotiskt perspektiv lämnas i detta blogginlägg - den visar bakgrunden till dagens kris.

Det händer mycket i Cypern för närvarande. Jag kommenterar händelseförloppet på twitter, för den som vill veta mer.

Vad väntar under 2013?

Det är inte början till slutet. Och inte heller slutet på början. Läget kan möjligtvis bli mer stabilt när 2012 går mot sitt slut och 2013 tar sin början. 

Om 2012 handlade om att försöka undvika kaos, kommer 2013 kretsa kring att hantera krisen. Det räcker med att läsa den här rykande rapporten från den europeiska kommissionen för att inse hur allvarlig situationen har varit under 2012. I synnerhet lär händelserna i juni månad ses avgörande när man blickar tillbaka under det händelserika år som nu är på väg mot sitt slut:

"The readiness of Greece to continue with the adjustment programme was openly questioned in creditor countries, where public opinion support started fading, given signs of a lack of commitment by the Greek government, administration and population, while large amounts of financial assistance were being provided to the country. By mid-June, most observers wondered whether Greece would be able to avoid a default or an ejection from the euro area, or would even decide to quit it itself at obviously significant costs."

Hade landet lämnat eurozonen hade läget sannolikt varit mycket allvarligare än vad det är idag. Läget är dock fortfarande akut: Arbetslösheten fortsätter att stiga till nya rekordnivåer. Antalet jobb som finns kvar fortsätter att minska. BNP ser ut att sjunka för det sjätte året i följd. Utsikterna för 2013 ser utmanande ut.

Den grekiska koalitionsregeringen som bildades efter valet den 17 juni har med andra ord haft en tuff resa. Med yttersta nöd, och med hjälp av en tredje (tyst) bail out från IMF, ECB och den europeiska kommissionen - den andra bailouten bara i år - har regeringen undvikit att ett worst-case scenario infriats. (Det har mer snarare skjutits upp. Ännu en gång.). Skadan är dock redan skedd. Grekland är med råge det land som varit mest illa ut bland länderna som är indragna i den europeiska skuldkrisen.

Koalitionen har även en tuff resa framöver. Samarbetet mellan Ny Demokrati, Pasok och Demokratisk vänster - de olika medlemmarna i den styrande koalitionen - är långt ifrån gnisselfritt. Koalitionen kan mycket väl komma att spricka; detta både av såväl inre faktorer som yttre sådana.*

Koalitionen har dock påbörjat ett mödosamt arbete med att genomföra de åtaganden som den grekiska staten har. Detta noteras även av den ovannämnda rapporten:

"Nonetheless, there has been a significant catching-up over the past few months.  The government soon took a clear stance confirming the objectives of the programme and the key measures already adopted with a view to bringing the programme back on track. With its action it managed to perceptibly improve the overall compliance with the conditionality throughout the summer."    

Att den grekiska staten har börjat genomföra sina åtaganden har varit viktigt. Utan denna ökade reformtakt skulle den inte få fortsatt stött av de övriga medlemsländerna i EU. Detta har arbete bidragit till att den grekiska staten i måndags noterade en inbetalning 34,3 miljarder euro, vilket kan bidra till att hjulen börjar rulla igen (främst genom att landets banker kan återkapitaliseras och att landets näringsliv kan återhämta sig framöver). Den grekiske finansministern kommer Vassilis Stournaras kommer att spela en av de viktigaste rollerna i försöken att omvandla det akuta läget för landet till ett mer stabilt sådant.

Det betyder inte att arbetet har varit lätt. Den ekonomiska krisen har följts åt av en social sådan. Denna läsvärda artikel i Wall Street Journal visar hur landet har påverkats under de fem senaste åren. Läsvärd är även Alexandra Pascalidous artikel med samma tema.

2012 har varit ytterligare ett år i den fem år långa kris som tycks vara utan slut. Möjligtvis kan 2013 bli slutet på början.

* Se även tidigare inlägg.