Mellan förtvivlan och hopp

Liberalismen i Grekland för en marginaliserad tillvaro. För snart sju år sedan skrev jag följade rader i Liberal Debatt:

"Den som hyser liberala idéer i Grekland har något av en golgatavandring framför sig. Inte ens de senaste årens politiska turbulens och det sensationella utfallet av valet i maj 2012 tycks skaka om uppfattningen av liberalism i Grekland. Den borgerliga tidningen Kathimerini konstaterar: »Stora chocker ändrar på uppfattningar men det spektakulära sammanbrottet av Greklands tvåpartisystem har misslyckats med att skaka av åtminstone ett: allmänhetens misstro mot liberalism."

Dessa rader skulle kunna gälla även idag. Partier som har liberala inslag som To Potami (partiet sitter inte med i ALDE-gruppen) och Enosi kentron, som formellt har liberala anspråk, ser ut att hamna utanför såväl europarlamenet som det grekiska parlamentet. Förvisso kan Ny Demokratis partiordförande Kyriakos Mitsotakis betraktas som liberal, men partiet kan och bör snarare jämföras med moderaterna i Sverige. 

Samtidigt finns det ett intresse för liberalism i Grekland. I en undersökning som opinionsinstitutet Dianeosis genomförde 2017 svarade 17.9%, intressant nog, att de identiferade sig med liberalismen:

Dianeosis gjorde även följande iaktagelse utifrån de resultat som undersökningen kom fram till, som kan vara relevant att uppmärksamma:

"Only 33.3% of citizens consider "capitalism" to be "positive" (a percentage that has increased by about 10 points from April ’15, of course), but 62.1% think "socialism" is a good thing. This shows an interesting contradiction: Greeks have a clear opinion on the basic question that distinguishes socialism from liberalism: 64.8% believe that ‘freedom’ is more important than "equality" – a question that practically defines liberalism.”

Liberalismen må vara marginaliserad som politisk rörelse i Grekland, men långt ifrån som politisk idé. 

Liberalism i Grekland

Ett par läsare undrar över utsikterna för liberalismen i Grekland. Utsikterna får sägas vara oförändrade. Det sker dock rörelser på den politiska arenan som är intressanta att uppmärksamma.

I likhet med valet 2012 finns det potential för liberala partier inför valet den 25 januari. Det är dock (i likhet med 2012) mindre troligt att potentialen förverkligas och resulterar i att ett renodlat liberalt parti återfinns representerat i parlamentet. I opinionsmätningarna verkar inte något av de uttryckligt liberala partierna Drasi, Fileleutheri Symmachia och Dimiourgia Xana vara i närheten av att passera treprocentspärren för att kunna komma in i det grekiska parlamentet. (Det gäller även den grekiska motsvarigheten till Piratpartiet, för den som räknar in det partiet till den liberala fållan). Utsikterna är, precis som det har varit tidigare, oförändrade.

Mest talande för liberalismens utsikter är Drasis besked den 5 januari i år att det väljer att stödja To Potami. Det kan tolkas som att Drasi ser små utsikter att själva återfinnas i parlamentet efter den 25 januari. Det kan dock även tolkas som att To Potami anses ha störst möjlighet att lämna ett liberalt avtryck i det grekiska parlamentet. I beskedet motiveras stödet med att To Potami arbetar med samma ambitioner och målsättningar som liberaler. To Potami pendlar för övrigt kring 5-6% i opinionen för närvarande. Räknar man in To Potami som ett liberalt parti, så kan utsikterna ses som goda. Denna klassifikation låter sig dock inte enkelt göras.

To Potami utgör nämligen något av ett ideologiskt frågetecken. Är det ett liberalt, ett center-, eller ett progressivt parti? Partiets agerande har bidragit till att sådana frågetecken har uppstått. Det blev särskilt tydligt i efterspelet till Europarlamentsvalet förra året då To Potami först meddelade att det ansluter sig till den liberala gruppen, bara för att någon dag senare meddela att det istället väljer att förena sig med den socialdemokratiska och progressiva gruppen. Därmed är det svårt att sätta en etikett på partiet.

Intrycket att To Potami har liberala stråk har dock kunnat skönjas i vilka som ansluter sig till partiet. Anmärkningsvärd i detta sammanhang var Antigone Lyberakis övergång. Lyberaki var vice ordförande för det liberala partiet Drasi, innan hon valde att förena sig med To Potami.

I slutändan är det dock den politik som ett parti förespråkar och genomför som avgör ett partis ideologiska hemvist. Med tiden kommer det bli tydligt i vilket idelologiskt läger som To Potami hör. Det är inte omöjligt att det rör sig i en mer liberal riktning. Det återstår dock att se.


Lästips. För den som vill fördjupa sig i liberalismens förutsättningar i Grekland kan den här artikeln i Liberal Debatt var en användningsbar introduktion.

Mellan förtvivlan och hopp

Efter fem års ekonomisk kris, tre decennier med två partier i regeringsställning och ett omvälvande val i maj är det politiska landskapet i Grekland förändrat i grunden. Nya aktörer träder in på banan.

Liberala sympatisörer är några av dessa aktörer som dykt upp. I denna artikel på Liberal debatt berättar jag mer om läget för dem. Till skillnad från liberaler i andra länder är dock grekiska liberaler inte enbart kluvna. De är dessutom splittrade. Försök att samlas, som det inför valet i juni, görs men det är inte givet att det går att samsas och samarbeta.