Mitsotakis ny premiärminister i Grekland

Det blev som väntat ett maktskifte i Grekland. Valresultatet bjöd även på ett antal överraskningar.

Mitsotakis ny grekisk premiärminister
När rösterna räknats klart blev utfallet av valet det förväntade. Det blev ett maktskifte. Med nästan 40% av rösterna bakom sig står det klart att Ny Demokratis partiledare Kyriakos Mitsotakis får i uppdrag att bilda regering i Grekland. Utfallet blev så pass tydligt att Ny Demokrati får egen majoritet i parlamentet (i det grekiska valsystemet tilldelas det största partiet 50 extra mandat). Det är ett trendbrott. Det är första gången sedan 2009 som ett parti ensamt kan bilda regering i Grekland. Mitsotakis har utlovat en rivstart ifall han skulle få väljarnas förtroende att bilda regering. Det återstår att se hur han lyckas.

Har den populistiska vågen ebbat ut?
Att nyfascistiska Gyllene Gryning åker ur parlamentet är nog en av valets största överraskningar. Partiet samlade 2,93% av rösterna, det vill säga hamnar under treprocentspärren för att erhålla mandat i det grekiska parlamentet. Lägg dessutom till att högernationalistiska/populistiska Oberoende Greker åker ut samt att vänsterpopulistiskt anstrukna SYRIZA förlorade makten så finns det troligen fog för att hävda att den populistiska vågen har ebbat ut. Årminstone för tillfället. Att man inte kan definitivt kan dra denna slutsats beror troligen på två anledningar. Den första är att det nybildade högernationalistiska Grekisk Lösning kommit in parlamentet (med 3,7%); Grekisk Lösning har troligen tagit en hel del väljare från Gyllene Gryning. Den andra anledningen är att grogrunden för att populistisk retorik ska få fäste finns kvar; arbetslösheten är med dryga 18% mycket hög och landet har långt ifrån hämtat sig från den långvariga ekonomiska krisen.

SYRIZA går tillbaka men Tsipras är långtifrån uträknad
Förlusten av regeringsmakten är kännbar. Tsipras lär troligen bli kritiserad internt. Det finns dock ett antal faktorer som bidrar till att det är för tidigt att räkna ut Tsipras. Den första är att valförlusten inte är så kännbar som man kan tro. Partiet fick i valet 31,53% av rösterna. Detta bör jämföras med de 35,46% som partiet samlade i det föregående valet, det vill säga i september 2015. Det finns troligen fler faktorer som talar emot Tsipras, men man bör hålla i åtanke att valresultatet innebär och bekräftar att SYRIZA blir med god marginal det största oppositionspartiet i grekisk politik.

Fler överraskningar i valet
Allt som allt åker fyra partier ut ur det grekiska parlamentet. Utöver redan nämnda Gyllene Gryning och Oberoende greker får Floden (Potami) och Centerunionen lämna. De två sistnämnda är mittenpartier som, om man tolkar väljarnas dom, inte lyckats göra ett avtryck i grekisk politik. Två andra partier får träda in i deras ställe. Högernationalistiska Grekisk lösning har redan nämnts. Partiet samlade troligen mycket att sitt stöd genom sitt motstånd mot Prespesavtalet, den överenskommelse som Grekland och Nordmakedonien träffat för att lösa den politiskt infekterade namnfrågan. Mycket talar dock för att det politiska intresset kommer att riktas mot det andra partiet som lyckats ta sig över treprocentsspärren. Med 3,44% och 9 mandat blir Yannis Varoufakis parti MeRA25 det minsta partiet i det grekiska parlamentet. Det bör dock inte vara ett hinder för Varoufakis. Hans politiska retorik är, om uttrycket tillåts, lika färgstark som hans skjortor.

Små förändringar i opinionen.

Det är inte så märkbara. Förändringarna i opinionen (se nedan) efter det att parlamentet i röstade om att godkänna avtalet med Nordmakedonien är nämligen små. Mätningen genomfördes efter det att voteringen hölls. Den ger en indikator hur väljarkåren har ställt sig. 

Oberoende greker (ANEL) och Potami har dock tagit stryk. De är de två partier som berörts mest av omröstningen. För Oberoende greker (som samlar 1% av väljarstödet) var den nordmakedonska frågan anledningen till att partiets ordförande Panos Kammenos lämnade regeringsskoalitionen med Syriza. Namnfrågan var en så kallad röd linje. Potami  (som samlar 2%) har stött premiärminister Tsipras försök att få igenom avtalet. Det kan dock inte uteslutas att nedgången för de små partierna även har att göra med den inre turbulensen i partierna. Partiledamöter har ställt sig emot partilinjen och har även lämnat partierna. Tappet är mer kännbart för dessa två partier än för de övriga. De är förankrade under tre procentspärren som avgör om ett parti kan komma in parlamentet.

Mer intressant att notera är väljarströmmen mellan Syriza och Ny Demokrati sedan valet 2015 (de skuggade staplarna). Det är den som lär fälla avgörande i det kommande valet - när den väl hålls.

Mätningens resultat: 

ND: 37% (-1)

SYRIZA: 25% (-2) 

XA (Gyllene gryning): 9% (+2) 

KINAL (ex-PASOK): 7% 

KKE: 6% 

EK (Centerunionen): 3% (+1) 

EL-*: 3% (+1) 

Potami: 2% (-1)

Parantesen anger förändring jämfört med mätningen i november 2018

Spänningen stiger inom regeringskoalitionen

Inom kort kan en kedjereaktion sätta igång i Skopje som mynnar ut i att Grekland får gå till vallokalerna i förtid. 

Redan till maj, när valet till europaparlamentet är planerat att hållas, kan Grekland rösta om vem som ska styra landet. Detta scenario förutsätter dock följande händelseförlopp:

FYROMs premiärminister Zoran Zaev har, som Kathimerini meddelar, tagit steget och lagt fram till parlamentetet fyra konstitutionenella förändringar som ingår i det så kallade Prespesavtalet, det vill säga den överenskommelse som träffades mellan FYROM och Grekland för att bilägga den mångåriga tvisten kring namnet Makedonien. Debatten som leder fram till omröstningen väntas hållas kommande onsdag. Om Zaev får med sig parlamementet att godta de konstitutionella förändringarna hamnar bollen i Grekland.

Då återstår nämligen att Greklands parlament ratificerar Prespesavtalet för att det ska träda i kraft. Premiärminister Tsipras väntas lämna besked om när det grekiska parlamentet ska ratificera Prespesavtalet. Problemet för Tsipras är att Panos Kammenos, partiledare för Obereonde greker och Tsipras koalitionspartner, motsätter sig Prespesavtalet. Kammenos har hotat bryta upp koalitionen med Syriza om avtalet godtas, vilket i så fall innebär att utan Kammenos och de sex ledamöterna från Oberoende greker förlorar Syriza majoriteten i parlamentet.

Till saken hör att två ledamöter för Obereonde greker har deklarerat att de kan bryta med partilinjen och kan tänkas rösta för Prespesavtalet. Även mittenvänsterpartiet Potami har deklarerat att de kan tänkas ge sitt stöd till avtalet. Premiärminister Tsipras har således i praktiken de röster han behöver för att det grekiska parlamentet ska ratificera Prespesavtalet, ett projekt som premiärminister Tsipras investerat åtskillig politisk prestige i.

Problemet för premiärministern kan dock sammanfattats i att han kan vinna slaget och förlora kriget. Utan stödet från Obereonde greker blir det i praktiken ohållbart för Tsipras att försöka fortsätta att regera. Därför kan ett val i förtid bli följden. Utfallet av omröstningen i FYROM de närmaste dagarna kan således bli inledningen till att detta scenario förverkligas.

Reflektion: Diasporan och rösträtten

Återigen har utvidgningen av rösträtten till att omfatta den grekiska diasporan blivit föremål för debatt. Återigen är utgångstipset att status förblir quo.

Sedan Ny Demokrati lämnade beskedet om att åter igen lägga fram en motion att ge den grekiska diaporan rösträtt har debatten, åtminstone formellt, fått nytt liv. Utgångstipset är dock att inget kommer att hända med motionen. Oppositionen, som lagt fram motionen, saknar nämligen för närvarande en majoritet i det grekiska parlamentet för att förslaget ska röstas igenom.

Frågan om att utvidga rösträtten till att även omfatta greker bosatta utanför Greklands gränser dyker upp med jämna mellanrum. Lika ofta utmynnar debatten i ett status quo. Saker och ting är och förblir som de en gång har varit.

Intresse för att lösa rösträttsfrågan finns dock. Det finns grupper, som till exempel New Diaspora, som verkar för att utvidga rösträtten. Det kan ses som en indikation för ett engagemang för att bryta det rådande dödläget i rösträttsfrågan. (Disclosure: undertecknad har uttalat sitt stöd till att utvidga rösträtten).

Det är på sin plats att nämna att rösträttsfrågan är invecklad. Det finns ingen enhetlig lösning när det gäller om, hur och på vilket sätt ett land förhåller sig i frågan om rösträtt för de medborgare som befinner sig utanför landets gränser. Olika länder har valt olika lösningar. Dessa kan sträcka sig från att inte ge denna rätt till att ge full rösträtt till samtliga val. Ett mellanläge är att ha begränsningar i rösträtten. De kan gälla för vilka typer av val en medborgare kan rösta till, eller så finns det begränsningar i tid för hur länge en medborgare kan vara bosatt utanför ett lands gräns för att kunna rösta i utlandet. (Den som är intresserad kan ta del av denna förteckning  som visar finns de olika lösningar som länder har valt).*

Som vanligt läggs argument för och emot fram för att utvidga respektiva inskränka rösträtten. I Greklands fall förekommer tämligen ofta följande:

Ett argument som används emot att utvidga rösträtten är att de utrikes boende väljare dels kan utöva ett oproprionerligt stort inflytande på ett lands politik. I Grekland falls har detta argument bäring. Den grekiska diasporan uppskattas av General Secretariat for Greeks Abroad till 5 000 000 spridda över 140 länder. Den grekiska befolkningen som finns inom landets gränser räknas till 10 816 286 enligt en folkräkning som genomfördes 2011. Skulle rösträtten utvidgas skulle väljarkåren, med vissa brasklappar, öka med 50%. Den potentiella politiska effekten skulle i så fall blir påtaglig. Detta antagande är dock problematiskt. Det förutsätter att de utrikes boende väljare röstar som ett enhetligt och konformt block. Sannolikt kommer rösterna att fördelas utefter individuella partisympatier.

Ytterligare ett argument som används emot att utvidga rösträtten är att de utrikes väljare påverkar politiken utan att behöva ta ansvar för dess effekter; det blir så att säga de som bor inom ett land som får dras med konsekvenserna av ett valresultat, inte de som bor utanför det. Även detta påstående är problematiskt. Det bortser från rösträtten som en integrerad del av ett medborgarskap. Den gör med andra ord skillnad på medborgare och medborgare beroende på var denne bor. Någorlunda tillspetsat så delar den rådande lagstiftningen upp medborgarna i ett A-lag och i ett B-lag. 

Än mer problematisk blir situationen när en utrikes boende medborgare förväntas uppfylla skyldigheter men inte ges samma rättigheter som de som bor inom ett lands gränser. Utrikes boende medborgare har plikten att betala in skatt för till exempel innehav av fastigheter men kan inte påverka hur denna skatt används och till vad. 

Lägger man dessutom till att, som läget ser ut för närvarande, en utrikes boende grekisk medborgare kan rösta på grekiska partier i Europaparlamentsvalet men inte till nationella och lokala val blir det rådande ordningen svår att förstå. Och än svårare att försvara.

* För svenska medborgare som bor utanför Sverige gäller (som man läsa hos Valmyndigheten) att de kan rösta i parlamentsvalet och utanför Europeiska unionen vid Europaparlamentets val upp till tio år efter att ha lämnat Sverige. De kan inte rösta i län eller kommunalval. Röstning sker genom post eller i svenska ambassader.

Om den nya vallagen

En ny vallag har röstats igenom men det finns stora frågetecken kring om den kommer att vinna laga kraft. Den nya vallagen innebär att bonusmandaten försvinner och rösträttsåldern sänks till sjutton år. Vallagen kan tolkas som både en seger och en förlust för premiärminister Tsipras.

Den passerade till slut igenom parlamentet: vallagen som premiärminister Tsipras förfäktat. Sedan 179 av 300 ledamöter sent på torsdagsnatten röstat för den nya vallagen kommer valsystemet att ändras.

Utfallet av den ändrade vallagen kan till viss del ses som en seger för premiärministern. Det gäller nog främst bonusmandaten som nu kommer att försvinna. Avskaffandet av de 50 bonusmandaten som tillfaller det parti som får flest röster i ett val innebär att Grekland i praktiken, när väl den nya vallagen träder i kraft, kommer att gå från ett valsystem med majoritetsval till ett system med proportionella val.

Följden av detta lär troligen bli att koalitionsregeringar kommer att bli regel snarare än undantag, med tanke på hur det grekiska landskapet ser ut och hur tidigare regeringar historiskt sett varit beskaffade. Den ändrade vallagen kan således komma att i grunden ändra förutsättningarna i grekisk politik.

Kanske är detta faktum den stora segern för premiäminister Tsipras. Trots vikande opinionssiffror för hans parti SYRIZA kommer ändringen innebära att varje ny regering på ett eller annat vis kommer att behöva inkludera eller samarbeta med SYRIZA. Vallagen, så som den ser ut, kan tolkas som att den stärker SYRIZAs position. Borta är de dagar då Ny Demokrati eller PASOK ensamma kunde styra Grekland, är nog en tolkning av den ändrade vallagen.

Utfallet av torsdagens omröstning om den vallagen kan dock även ses som en förlust för premiärministern. Upplutningen bakom den nya lagen var dock klart mindre än den som premiärministern hade hoppats på. Att färre än 200 ledamöter gav sitt stöd till lagen innebär enligt gällande regler att ändringen av vallagen kommer dock att genomföras och bli permanent först efter nästa val om en majoritet till stöd för den kan samlas. Det innebär att det finns frågetecken till om och hur länge den nya vallagen kommer att bestå.

Sådana frågetecken finns redan. Att den framröstade vallagen inte kommer att vinna laga kraft var ett löfte från Kyriakos Mitsotakis, partiledare för det största oppositionspartiet Ny Demokrati, gjorde i samband med omröstningen. Ändringen ser dock därmed ut att inte bli av om Ny Demokrati vinner kommande val.

Därmed befinner sig vallagen i ett slags limbotillstånd. Den både har och har inte ändrats.


Ps. En sak med vallagen som inte har ändrats är möjligheten för grekiska väljare som bor utomlands att rösta. Även i fortsättningen kommer de grekiska medborgare som bor utomlands inte ges möjlighet till att använda sig av sin demokratiska röst. Det vore intressant att få ta del av en förklaring.

Nyvalsvaka

(Foto: Sveriges Radio)

Söndagens nyvalsvaka tillsammans med bland andra Alexandra Pascalidou och Harry Flam var, förmodligen, allt annat än tråkig.



Ps. Här kan man ta del av fler sändningar från valvakan.

Reflektion: efter valet

"Hur förvånad är du?" Så löd den inledande frågan som ställdes i P1 Morgon imorse. "Mycket förvånad". Det är det svar som borde ha lämnats av mig på frågan, vilken syftade på nattens valresultat. Opinionsmätningarna innan valdagen pekade nämligen på ett mycket jämnt val med en lövtunn marginal mellan huvudkonkurrenterna SYRIZA och Ny Demokrati. Valresultatet visade istället på ett gap på över sju procent mellan de två partierna. Det är något som förvånar, mycket till och med. Trots vallöften som inte infriats, trots partisplittring, trots avhopp, trots u-svängar, trots ett nytt sparpaket, trots sjunkande förtroendesiffror och trots en dystrare ekonomisk och social situation som förvärrats under SYRIZAs korta tid vid makten valde de grekiska väljarna, trots allt, att med en tydlig marginal ge SYRIZAs partiordförande Alexis Tsipras en andra chans. Det förvånar.

Det finns mycket som det går att förvånas över när det gäller valet. Förvåning kanske inte är det rätta ordet. Ett bättre ord är förmodligen reflektion. Här nedan finns ett antal sådana som troligen kommer att diskuteras framöver. Finns det fler, lämna gärna dessa i kommentarsfältet.

Tsipras stärker sitt grepp över sitt parti
I och med valresultatet har Tsipras blivit av med vänsterflygeln i sitt parti som revolterat mot honom. Tsipras behöver inte ens behöva möta dem i parlamentet. Vänsterflygeln, som till slut valde att bryta sig loss från SYRIZA och bilda partiet Folklig enhet, lyckades inte ta sig över treprocentsspärren. Troligen kommer Tsipras att visa på valresultatet för Folklig enhet (2,87%) och jämföra det med SYRIZAs resultat (35,47 %) för att driva hem politiska poänger internt. Tsipras har precis vunnit ett nyval och ersatt kritiska parlamentsledamöter med mer lojala. Hans ställning i SYRIZA är, för tillfället, stark.

Soffliggarna största parti
En smolk i Tsipras glädjebägare är sannolikt det låga valdeltagandet. 43,5% avstod från att rösta. Det är ett historiskt bottenrekord. Det betyder att för första gången någonsin i ett grekiskt val bildar dessa soffliggare det största partiet i grekisk politik. Detta kan tolkas som ett uttryck för politisk apati och desillusionering. Detta kan även tolkas som en demokratisk varningsklocka.

En svag regering med en stökig resa framför sig
Fem ledamöter. Det är allt som behövs. Om fem ledamöter lämnar den regeringskoalition som Alexis Tsipras väntas bilda tillsammans med Oberoende greker faller regeringen. Med tanke på de impopulära beslut som väntar att drivas igenom i parlamentet inom en snar framtid (och för en lång tid framöver), så har Tsipras regering en stökig resa framför sig. Ett antal parlamentsledamöter kan välja att avvika från färden. Ett nyval under 2016 kan inte uteslutas.

SYRIZA och Oberoende greker har förlorat sin konfliktlinje men vunnit en ironi.
De var kraftigt emot åtstramningarna/saneringen (välj ett alternativ) och reformerna i memorandumet (de grekiska stödslånsavtalen med EU) innan valet i januari i år. Efter januarivalet har SYRIZA och Oberoende greker förhandlat fram och accepterat ännu ett memorandum som innehåller ytterligare åtstramningar/sanering och reformer. Idag och under resten av mandatperioden ska således dessa två partier driva igenom en politik som de har varit emot. Detta är en ironisk poäng som troligen kommer att användas och upprepas. Rent sakpolitiskt har de två partierna genom acceptansen av ett nytt  memorandum förlorat den konfliktlinje i grekisk politik som appellerat till många väljare. Nu kan de istället mycket väl förlora väljare.

En tankeställare för oppositionen
Trots all politisk oro och alla ödesdagar som präglade SYRIZAs och Oberoende grekers korta tid vid makten beslöt sig fler väljare att lägga sin röst på dessa två partier igår istället för på oppositionen. Varför gjorde de så? Detta är en tankeställare som oppositionen kommer att ställas inför - i synnerhet Ny Demokrati, PASOK och Floden. En tid av rannsakan och reflektion väntar.

Om valet

Vallokalerna öppnade redan kl 7 i Grekland. Engagemanget för valet (som formellt är ett nyval) är dämpat. Det är den tredje gången i år som de grekiska väljarna får gå till vallokalen för att rösta. Trots detta är det ett viktigt val som väntar. 

I Expressens program Primetime som sändes idag fick jag möjlighet att berätta om förutsättningarna för dagens viktiga val. Förhoppningsvis kan även dessa fem svar räta ut ett antal frågetecken som kan finnas. Fler kommentarer om valet kommer under dagen och kvällen.

Inför nyvalet i Grekland

På söndag går Grekland till val. Återigen, kanske man ska tillägga. Det är det fjärde valet inom 3½ år och det andra under 2015. Utöver valet i januari har även en folkomröstning hållits i juli. Denna guide ger dig en överblick om hur valet kommer att gå till.

- 9,8 miljoner är berättigade till att rösta i valet till parlamentet. Möjlighet till att rösta anordnas enbart inom Grekland. Valdeltagandet i januari var 64%.

- 19 partier och 5 koalitioner ställer upp i valet.

- Vallokalerna öppnar kl 07.00 grekisk tid (kl 06.00 svensk tid) och stänger 19.00 (18.00).

- Man kan följa rösträkningen och valresultatet på inrikesdepartements hemsida. Den engelskspråkiga sidan hittar du här. Den grekiskspråkiga sidan hittar du här.

- För att ett parti ska ta sig in i parlamentet krävs 3% av rösterna. Det finns ett antal partier som befinner sig strax över eller strax under denna spärr. Detta kan påverka processen med att bilda regering.

- Det största partiet i valet får 50 mandat i bonus. Det är totalt 300 mandat som står på spel i valet till parlamentet. Det grekiska valsystemet kan ses som en blandning av proportionella val (som i Sverige) och majoritetsval (som t.ex. Storbritannien). 250 av mandaten fördelas således proportionellt. Resterande 50 mandat tillfaller det parti som samlar mest röster.

- Denna blogg kommer att bevaka valet och det som sker både före och efter det att valet har hållits. På valdagen kommer jag att medverka i SR Ekot kl.18.30-19.00 och kl. 21.00-22.00 och på måndag i P1 Morgon kl 07.15 för att kommentera valet och allt som hör till det.

 - För löpande kommentarer och frågor kan du med fördel vända dig till twitterkontot @haralamposk

Τα λέμε!

Andra mätningen: valspurten

I valrörelsens slutskede skiftar fokus allt mer mot huvudkandidaterna SYRIZA och Ny Demokrati. Under valspurten väcker SYRIZA känslor, såväl positiva som negativa, bland väljarna. Det visar den andra mätningen som bloggen Politik i Grekland och textanalysföretaget Gavagai har tagit iniativ till.

Valrörelsen fortsätter att kretsa kring Syriza och Ny Demokrati. De två partierna står allt mer ut jämfört de övriga partierna sett till antal omnämnanden i mätningen, vilken har följt utvecklingen från den 4/9 till 18/9 och som redovisas i bilden här nedan visar. En trolig anledning till att vi ser denna utveckling är regeringsbildningsfrågan. Den är fortfarande oklar. Opinionsmätningarna pekar nämligen på att inget av de två huvudkandidaterna kommer att på egen hand kunna bilda regering. I denna mätning kan man för övrigt notera att SYRIZA ser ut att ha brutit den nedåtgående trenden i antal omnämnanden som den föregående mätningen uppmärksammade.

Det känslomässiga engagemanget är förmodligen det mest intressanta resultatet i denna mätning. SYRIZA ser i valspurten ut att ha hamnat i fokus för detta engagemang, vilket är förståeligt. Det var partiets ordförande Alexis Tsipras som tog initiativ till att utlysa nyvalet. Valet kan därför ses som en utvärdering av dennes tid vid makten och är ett troligt föremål för diskussion bland väljarna. Det ökade engagemanget, som redovisas i bilderna här nedan, är dock inte odelat positivt. Att SYRIZA väcker känslor, såväl positiva som negativa, kan påverka hur den viktiga gruppen osäkra väljare beslutar sig för att rösta på söndag. Denna grupp, som uppskattas till 10-15%, kan bli tungan på vågen.

Not: Ovanstående mätning har genomförts av Gavagai. För tolkningen av mätresultaten är det Politik i Grekland som bär på ansvaret.

Uppdatering 30/9: En intressant kommentar angående skillnaden mellan opinionsundersökningarna inför valet och det faktiska valresultatet.

Valbevakning

Om mindre än 48 timmar öppnar vallokalerna åter igen i Grekland. På söndag kommer jag att medverka i SR Ekot kl.18.30-19.00 och kl. 21.00-22.00 och på måndag i P1 Morgon kl 07.15 för att kommentera valet och allt som hör till det. Mycket pekar på vi har ett val med många frågetecken framför oss.

Inför och under valdagen kommer jag kommentera via denna blogg, men framför allt genom mitt twitterkonto (HaralamposK), som du gärna får vända dig till om du har någon fråga du vill ha svar på.

Τα λέμε!

Fortfarande jämnt

Mätningarna pekar fortfarande på en jämnt val med en oviss vinnare. 

Det jämna läget består. I denna mätning, som genomförts av Makedoniens universitet och publicerades av SKAI igår, har Ny Demokrati en knapp ledning före SYRIZA. En halv procentenhet är en förhållandevis liten marginal. Den rimliga slutsats man kan dra utav denna mätning är att det är fortfarande oklart vilket parti som kommer att bli störst och därmed, genom att bli tilldelat 50 viktiga bonusmandat, kan avgöra vem och vilka som får styra landet. 

Fokus under den knappa tid som återstår fram till valet på söndag lär därför hamna på den grupp osäkra väljare som bestämmer sig sent. Intresset kommer även riktas mot mobilisering (att verka för att sympatisörer går till vallokalen och röstar) vilket kan påverka valresultatet, eftersom valdeltagandet ser ut att bli lågt (under 65%) och varje röst därmed kan få ett större utslag. SYRIZA kan drabbas särskilt av detta eftersom dess ungdomsförbund, som spelade en viktig roll i valkampanjen i januari, deklarerat att det inte kommer att hjälpa partiet i valrörelsen. Valresultatet är med andra ord långt ifrån givet.

Mest intressant med denna mätning är att den innehåller resultat från den direktsända tv-debatten mellan SYRIZAs och Ny Demokratis partiledare som hölls i måndags. Det blev i praktiken en oavgjord tillställning. 30,5% tycker att Alexis Tsipras (SYRIZA) vann debatten, medan 31% procent tycker att Evangelos Meimarakis (Ny Demokrati) gjorde bäst ifrån sig. Det är talande att 34,5% tycker att ingen vann debatten och att 74% av de tillfrågade uppger att de känner sig likgiltiga efter debatten.

Förmodligen säger detta en del om valrörelsen, som upplevs som dämpad och lågmäld. Kontrasten jämfört med stämningen i valet i januari, som var långt mer animerad än den idag, är tydlig.


Ps. Jag letar efter nya uppdrag och anställning inom kommunikation, politik, ekonomi och utvecklingsfrågor - för information om rekrytering och tips kan man läsa mer här.

Om partiledardebatten

Många var frågorna. Svaren var få. I gårdagens debatt mellan partiledarna Alexis Tsipras och Evangelos Meimarakis lämnades dock ett antal punkter och intryck som kan vara intressanta att uppmärksamma. 

- En bred koalition mellan SYRIZA och Ny Demokrati är i praktiken utesluten. Meimarakis upprepade ännu en gång att han är öppen för en blocköverskridande koalitionsregering i vilken SYRIZA kan ingå. Tsipras beskrev en sådan konstellation som onaturlig. Med mindre att Tsipras genomför en u-sväng efter valet är det svårt att se hur han kan tänka sig att ingå i en regering med Ny Demokrati. Det blir antingen en progressiv eller konservativ regering, svarade Tsipras i debatten. Detta besked kan komplicera regeringsbildningen efter valet.

- Tsipras öppnar däremot för en koalition med PASOK och Potami. Det kan förvisso ses som en u-sväng jämfört med vad Tsipras tidigare har sagt under valrörelsen, då han har efterfrågat en tydlig majoritet för SYRIZA från väljarna. Detta besked kan dock även tolkas som en anpassning till det rådande opinionsläget. 

- Ett stående intryck från debatten är att Meimarakis sökte skapa bilden av sig själv som en brobryggare och som en politiker som siktar på att skapa en konsensus för att driva igenom reformerna i det tredje stödpaketet som förhandlades fram i juli. Denna hållning är något som det finns ett ökande stöd för i opinionen: en samlingsregering är något som väljarna är öppna för. Meimarakis ambition underminerades dock när denne i samband med debatten gick i häftig polemik med Tsipras i områden som korruption och den aktuella flyktingfrågan.

- Tsipras, å sin sida, sökte skapa bilden av sig själv som reformator och som en kontrast till Meimarakis och Ny Demokrati, som Tsipras sökte förknippa med en politik som hör det förgångna till. Denna hållning i debatten är även i linje med SYRIZAs valslogan som lyder "Vi vinner morgondagen" (Kerdizoume to avrio). Samtidigt innebär denna hållning att den inbjuder till granskning: vad har Tsipras åstadkommit under sin tid vid makten? Detta är en fråga som väljarna ställer sig.

- Det är oklart om Meimarakis och Tsipras budskap får ett önskat gensvar hos väljarna. Frågan om avsändarens trovärdighet kan nämligen avgöra hur budskapet uppfattas och värderas. Båda parter har en del att bevisa om de bära upp anspråken att vara en brobyggare respektive reformator. Det är en fråga vars svar möjligen kommer att meddelas av väljarna först på valdagen.

Debattens huvudsakliga syfte för de båda partiledarna var rimligen att elda på de egna sympatisörerna och övertyga de osäkra väljarna. Om detta lyckas är en annan fråga. Hittills har valrörelsen varit allt annat än eldfängd och de osäkra väljarna långt ifrån övertygade.

Ps. Den som vill ta del av en genomgång av debatten kan läsa denna sammanställning av Kathimerini. En mer utförlig genomgång av debatten finns i denna artikel av To Vima.

Första mätningen: ett val mellan två huvudkandidater

Valrörelsen ser ut att stå mellan Syriza och Ny Demokrati. Den ser även ut att bli en fråga om SYRIZAs knappa försprång kommer att tappas när valrörelsen går in i sitt slutskede. Det visar den första mätningen som bloggen Politik i Grekland och textanalysföretaget Gavagai har tagit iniativ till. 

Valrörelsen kretsar kring Syriza och Ny Demokrati. De två partierna står ut jämfört med övriga partier i antal omnämnanden i mätningen, vilken har följt utvecklingen från den 4/9 till 13/9. Uppmärksamheten i valrörelsen kretsar mellan dem två, vilket bilden här nedan visar. Det är för övrigt i linje med vad opinionsmätningarna under valrörelsen har visat fram till dags dato; dessa tecknar bilden av ett jämnt lopp mellan de två partierna. Det är i praktiken givet att det är mellan dessa två partier som valet kommande söndag kommer att stå. I denna mätning har SYRIZA ett försprång, men partiet visar en svagt nedåtsluttande trend. Partiet är på väg att glida ner mot Ny Demokrati. Ny Demokrati visar en mer stabil trend, men verkar inte bli det parti som har initiativet i valrörelsen. 

Övriga partier har mer eller mindre hamnat i skymundan i valrörelsen, enligt mätningen. Undantaget utgörs dock av PASOK. Det har troligen att göra med dess roll i regeringsbildningen efter valet - opinionsmätningarna pekar på att en koalitionsregering är ett sannolikt scenario - samt dess historiska betydelse som en av de två partier som traditionellt befunnit sig i regeringsställning. Antalet omnämnanden för PASOK är något större jämfört med vad dess opinionssiffror motsvarar.

Mätningen visar för övrigt ett par andra mycket intressanta resultat. Det nybildade utbrytarpartiet Folklig enhet (Laiki) verkar ha svårt att få ett genomslag. Det kan tolkas som att intresset för partiet och dess politik - som i stora stycken påminner om SYRIZA innan valet i januari och innan överenskommelsen i juli - är litet. Dess utsikter på söndag förefaller vara begränsade. Begränsat är även intresset för Potami. Partiet verkar även det ha svårt att få ett genomslag i debatten, trots att partiet spås komma spela en nyckelroll i regeringsbildningen efter valet.

När det gäller hur partierna uppfattas och vilka känslor dessa genererar (bilderna ovan) pekar mätresultaten på att valrörelsen kretsar SYRIZA och Ny Demokrati. Inget av de övriga partierna verkar kunna väcka ett engagemang, såväl positivt som negativt, som kan konkurrera med de två huvudkandidaterna.

Intressant nog verkar SYRIZA och Ny Demokrati följas åt. En försiktig, och möjligen något kontroversiell tolkning av detta resultat är att det pekar mot en valrörelse som, hittills, inte väckt ett större ett engagemang bland väljarna. Med tanke på händelseutvecklingen i Grekland i år går det att förstå att det finns en viss matthet. I år har de grekiska i snitt fått gå till vallokalen var tredje månad. Detta kan vara ett tyst men tydligt utslag av så kallad voter fatigue. Det kan bli en faktor som påverkar utfallet på söndag. 

Andra faktorer som kan komma att påverkas av den rådande trenden är mobilisering och valdeltagande. Lägg därtill att det finns en grupp av osäkra väljare på mellan 10-20%, så betyder detta att utfallet av valet är långt ifrån givet. Mycket kan hända med en vecka kvar. 

Räkna därför med att SYRIZAs partiledare Alexis Tsipras och Ny Demokratis dito, Evangelos Meimarakis, troligen kommer att lägga mer engagemang på att göra bra ifrån sig när de ställs mot varandra i kvällens partiledardebatt (som startar kl 20.00 svensk tid). Då kan osäkra väljare både vinnas och förloras och valresultat beseglas. 

Not: Ytterligare en mätning kommer att publiceras innan valet på söndag. Ovanstående mätning har genomförts av Gavagai. För tolkningen av mätresultaten är det Politik i Grekland som bär på ansvaret.

PS. Jag letar efter nya uppdrag och anställning inom kommunikation, politik och utvecklingsfrågor - för information om rekrytering och tips kan man läsa mer här.

De osäkra väljarnas dilemma

Gruppen osäkra väljare kan avgöra valet om knappt två veckor. Mindre säkert är hur dessa väljare kommer att rösta. Kommer de att ge den för detta premiärministern, Alexis Tsipras, en ny chans ? Eller kommer de att ge oppositionen sin röst? För närvarande är frågan öppen. 

"Det finns 15-20 procent osäkra väljare just nu. Med en enkel matematik betyder detta att det parti som kommer först, om det inte säkrar en klar majoritet i parlamentet, kommer att vara väldigt nära det". Så kommenterade SYRIZAs ordförande Alexis Tsipras den nuvarande situationen i väljaropinionen, i en tv-intervju med SKAI. Situationen, så som den ser ut, är att SYRIZA och Ny Demokrati i princip befinner sig jämsides med varandra. Detta har upprepats i en rad mätningar under veckan som har gått (och även i mätningen i bilden här nedan). Mätningarna visar dessutom att inget av de två partierna ensamt kan bilda regering, vilket komplicerar frågan om regeringsbildningen efter valet. I den ovannämnda intervjun antyder Tsipras att de osäkra väljarna kan fälla avgörandet om knappt två veckor. Skulle de i grupp rösta på ett parti är saken klar.

Så enkelt är dock inte fallet. Något håller nämligen på att hända med SYRIZA. Enligt en mätning från Makedoniens universitet som publicerats av SKAI börjar partiet tappa röster. Bilden här ovan visar att SYRIZA tappar till partier både till vänster och höger om SYRIZA. Nästan en tiondel har gått över till  Folklig enhet, det parti som bildats av utbrytare från SYRIZA. Mer oroväckande för SYRIZA är förmodligen uppgiften att enbart 60% av de väljare som röstade på partiet i januari kan tänka sig att rösta på partiet i nyvalet i september. Motsvarande siffra från den främsta utmanaren, Ny Demokrati, är 80%. Problemet för SYRIZA i allmänhet och för Tsipras i synnerhet är att Ny Demokrati växer medan SYRIZA tappar mark. De osäkra väljarna spelar därför en viktig roll. Båda partier kommer att göra sitt för att få över denna grupp till sin sida.

När det gäller SYRIZA stannar dock inte utmaningen i att övertyga osäkra väljare. Det kanske mest anmärkningsvärda resultatet som noteras i mätningarna är att Tsipras popularitet sjunker kraftigt. SYRIZAs partiordförande noterade ett stöd på 52% i slutet juni. Stödet har sjunkit till 27,5% i början av september. Samtidigt har stödet för Ny Demokratis ordförande, Vangelis Meimarakis, stigit. I bilden här ovan befinner sig de båda partiledarna jämsides med varandra. Det bådar för en valrörelse där en del av väljarnas fokus kommer att hamna på partiledarna. De två tv-sända debatterna mellan partiledarna som kommer att hållas denna och nästa vecka kan förmodligen påverka vem eller vilka som får medvind eller motvind i valrörelsens slutskede.

Kanske kommer debatterna övertyga en och en annan osäker väljare. Frågan är om detta räcker för att övertyga den relativt stora gruppen av osäkra väljare. Mätningen från Makedoniens universitet visar att många väljare föredrar en samlingsregering (den ljusblå stapeln) framför en regering med ett parti i förarsätet. Resultatet är likartat oavsett vilken åldersgrupp som väljaren tillhör.

Detta resultat kan tolkas på olika sätt. En tolkning är att väljarna vill skicka budskapet till partierna att det är tid för samförstånd mellan partierna.

En annan tolkning är att inget parti än så länge inte riktigt har övertygat väljarna. Denna tolkning gäller nog i synnerhet för åtminstone 15-20% av väljarna; den grupp som är osäkra på vilket parti de vill lägga sin röst på. För dem framstår nog situationen som ett dilemma: vill de ge den nyligen avgångne premiärministern en ny chans, trots att denne misslyckats med att infria sina vallöften? Eller föredrar de att ge oppositionen sin röst, trots gamla erfarenheter? Frågan är för närvarande öppen och olöst.

PS. Vilket parti blir största parti? Du som läsare kan delta i denna enkät. Det vore intressant att jämföra hur läsarna resonerar och jämföra med utfallet av valet.

Folkomröstningens demografi

Ålder, politisk identitet och partitillhörighet är relevanta begrepp för att förstå folkomröstningens demografi.

En undersökning som Public Issue genomfört ger en intressant inblick om de grekiska väljarna. Den visar, till att börja med, att det finns en generationsklyfta. Att äldre i större utsträckning röstade ja jämfört med yngre som nästan samfällt röstade nej är något som nämndes i det föregående inlägget och även i SVT Aktuellt. Så här ser nej-fördelningen ut baserat enligt ålder:

18-24: 85% 

25-34: 72.3% 

35-44: 67.4% 

45-54: 69.2% 

55-64: 59.4% 

65+: 44.9%

Det finns en märkbar vänster-högerdimension i hur väljarna identifierar sig politiskt: 91% av dem som definierar sig vänster röstade nej. Nej-siffran sjunker till 31,9% för dem som definierar sig höger. Lägst är dock siffran för dem som definierar sig själva som center-höger: 17,2%

Intressant blir undersökningen om man tittar närmare på partitillhörighet. Det starkaste nej-stödet  finns hos SYRIZAs väljare (95,9%) och Oberoende greker (91,6%). Näst högst stöd finns hos väljarna till Gyllene Gryning (84,3)% och Kommunistpartiet (83,8%). Som jämförelse kan nämnas att nej-stödet var lägst bland PASOKs, Ny Demokratis, och Potamis väljare; de respektive siffrorna är 12,5%, 8,3% och 2,5%. Om man utgår från Open Democracys partikategorisering (som du kan läsa mer här), finns det en populistisk-liberal konfliktlinje. Kanske man borde tala om en u-formad dimension i röstbeteendet när man talar om vänster-höger?

Om man vågar sig på en tolkning av undersökningen, kan följande vara rimligt: troligen kan man se folkomröstningens resultat som att det är en proteströst, där många, främst yngre, som saknar arbete och eller framtidsutsikter röstade nej. Att 72,9% av de som är arbetslösa röstade nej jämfört med 49,9% av professionella (doktorer, läkare, osv)  kan ge ett visst stöd till den tolkningen. Oron för pensioner kan vara en orsak till att röstsiffran för ja hamnar på 52% för de som är pensionärer. 

Det finns mycket annat intressant att studera i undersökningen av Public Issue, som för övrigt hittas här  (engelska, grekiska). Den belyser hur det politiska landskapet i Grekland ser ut för närvarande.

Mot okända vatten - ett par reflektioner

Vad som väntar de kommande dagarna får sägas vara oklart. Vi befinner oss i okända vatten. Det finns dock ett antal reflektioner som kan vara värda att uppmärksamma. 

Resultatet för omröstningen får sägas vara en skräll. När slutresultatet offentliggjordes fick "nej" 61,31%, "ja" 38,69% (röstdeltagandet var 62,5%). Det är en avsevärd differens om man jämför med opinionsmätningarna innan omröstningen. Mätningarna tecknade bilden av ett Grekland kluvet i två jämnstora delar. Frågan många kommer att ställa sig är vad detta beror på. Räkna med att man kommer att söka reda ut denna fråga.

En annan fråga många kommer att fundera över är vad som väntar i oppositionen. Mindre uppmärksammat under gårdagens tumult är att Ny Demokratis ordförande Antonis Samaras meddelade sin avgång. Det betyder att inom loppet av tre veckor har en ny ordförande tagit över (PASOK) och en gammal lämnat (Ny Demokrati). Detta kan påtagligt ändra förutsättningarna för oppositionen och påverka opinionen.

En annan som har meddelat sin avgång är finansminister Yannis Varoufakis. På sin blogg meddelade denne sitt avgång på följande vis:

"Soon after the announcement of the referendum results, I was made aware of a certain preference by some Eurogroup participants, and assorted ‘partners’, for my… ‘absence’ from its meetings; an idea that the Prime Minister judged to be potentially helpful to him in reaching an agreement. For this reason I am leaving the Ministry of Finance today."

Att denne lämnar sin post kan öppna för en ny dynamik som kan lösa upp dödläget i förhandlingarna mellan Grekland och dess partners. Det kan nämligen öppna för försoning och förtroende, något det råder en brist av för närvarande.

Inför folkomröstningen

Det är ett kluvet och konfunderat Grekland som går till vallokalerna på söndag. Detta inlägg ger en överblick och bakgrund till vad de grekiska väljarna står inför:

- Söndagens folkomröstning är den första som anordnas i Grekland sedan 1974 (samma år som militärjuntan föll). Då fick väljarna ta ställning till om landet skulle bli en republik eller en monarki. 69% valde republik.

- Folkomröstningens fråga som väljarna ska ta ställning till avser formellt det avtalsförslag som gällde den 25/6 (se bild ovan). Översatt till svenska lyder frågan:

"Bör utkastet till det avtal som lades fram av EU-kommissionen, Europeiska centralbanken och Internationella valutafonden vid eurogruppens möte den 25 juni, bestående av två delar som tillsammans utgör deras förslag, accepteras?" Det första dokumentet har titeln "Reformer för slutförande av det pågående programmet och vidare" och det andra "Preliminär skuldhållbarhetsanalys". 

- Ca 10,5 miljoner är berättigade att delta i folkomröstningen, fördelade över 19 000 vallokaler.

- Poströstning och röstning i ambassader i utlandet anordnas ej. Väljare som bor utanför Grekland behöver därför resa hem för att rösta. Väljare i Grekland får rösta i sin hemregion, vilket i många fall kan vara skiljt ifrån där de bor och arbetar.

- För att omröstningen ska förklaras giltig krävs ett valdeltagande på minimum 40% (som jämförelse kan nämnas att i valet i januari deltog 64%).

- Vallokalerna öppnar kl 07.00 grekisk tid (kl 06.00 svensk tid) och stänger 19.00 (18.00).

- Exit polls kommer att publiceras strax efter det att vallokalerna har stängt. En mer robust uppskattning av folkomröstningsresultatet kommer senare under kvällen.

- Man kan följa rösträkningen och resultatet på inrikesdepartements hemsida: den engelskspråkiga sidan hittar du här. Den grekiskspråkiga sidan hittar du här.

- Konsekvenserna av folkomröstningen är omdiskuterade. I detta inlägg skissas eventuella scenarion efter folkomröstningen.

- Det som händer i samband med omröstningen kommer att kommenteras på denna blogg och senare under omröstningsdagen i SR och SVT. För löpande kommentarer och frågor kan du med fördel vända dig till twitterkontot @haralamposk - där du når mig, som kommer att försöka tolka en situation som förmodligen ständigt kommer att skifta. Det är inte enbart väljarna i Grekland som är konfunderade.

Ta leme!

Nya drag i det grekiska politiska landskapet

Det grekiska politiska landskapet förändras ständigt. Inte minst ritades det om i samband med valet den 25 januari. I detta inlägg ges en överblick över den nuvarande situationen.

Ett parti åkte ut. Ett annat kom in. I och med att Demokratisk vänster (DIMAR) lämnade det grekiska parlamentet och To Potami tog sig över treprocentsspärren har det politiska landskapet i Grekland förändrats. Återigen, kanske man ska tillägga. Landskapets karaktär förändrades även genom att SYRIZA gick fram markant i valet samtidigt som de två avgående regeringspartierna PASOK och Ny Demokrati backade; det förra partiet tappade markant och det senare marginellt. Detta har ritat om tidigare konfliktlinjer. Lägg därtill framväxten av partier såsom Gyllene gryning och högernationalistiska Oberoende greker (ANEL) och förekomsten av partier såsom kommunistiska KKE, så framträder bilden av ett polariserat och komplicerat landskap, vilket framgår av bilden här nedan.

Hur ser då landskapet ut? Ovanstående bild sammanfattar tämligen väl hur landskapet ser ut för närvarande. Den har hämtats från Open Democracy och sätter partierna dels i en traditionell höger-vänsterskala och dels i en värderingsskala.  Värderingsskalan är en slags rangordning av Open Democracy som delar upp de olika partierna baserat på hur de förhåller sig i skalan liberal-populistisk-auktoritär. Liberal i den här bemärkelsen avses om partierna accepterar den liberala modellen för en representativ demokrati (med andra ord samma parlamentariska modell som även används i Sverige): To Potami (River) PASOK och Ny Demokrati inryms därför i denna liberaldemokratiska axel, även om de skiljer sig åt ideologiskt. Auktoritär innebär att partierna är negativt inställda till den liberala demokratin och drar istället mot en auktoritär riktning; till denna kategori hör KKE och Gyllene gryning. I ett mellanläge befinner sig partierna som är populistiska, dvs SYRIZA och  Oberoende greker (ANEL).

Open Democracys gestaltning av det politiska landskapet får sägas vara rimlig. Dock borde PASOK och Potami byta plats med varandra. Potami är ett nischat och nybildat parti som uppvisar mitten-/centerdrag, medan PASOK är ett bredare center-vänsterparti som uppvisar likheter med socialdemokratiska partier. (Hur partiet har påverkats av den socialdemokratiska partisplittringen är en annan fråga). SYRIZA får sägas ha rört sig mer mot en liberaldemokratisk riktning, men hör tydligt hemma i det populistiska fältet.

Mest intressant med Open Democracys bild är att den även inrymmer röstsiffrorna för de olika kategorierna i värderingsskalan. Liberaldemokratiska partier samlar 38,5% av rösterna, medan populistiska och auktoritära partier samlar tillsammans nästan 53% av rösterna. Denna proportion säger oerhört mycket om hur det politiska landskapet har förändrats. Räkna med att uppmärksamheten kring denna förändring kommer att stiga i takt med att uppståndelsen från valet sjunker ned.

Valanalyser

Det börjar dyka upp ett antal valanalyser. Resultaten är i många fall de väntade, men i ett fall högst oväntat.

Bilden av ett missnöjesval växer fram när man tar del av Public Issues mätresultat som studerar varför väljarna röstade som de gjorde. Missnöje, protest och besvikelse är de anledningar som toppar listan när frågan ställs varför SYRIZA vann valet. De samlar 47%. Detta ger intrycket att väljarna röstade mot ett parti (dvs. Ny Demokrati) snarare än för ett parti (dvs. SYRIZA).

Bilden av ett protestval ges visst stöd när frågan ställs vem som förlorade valet. Då framstår partiledarna för de två regeringspartierna som de stora förlorarna. Detta gäller i synerhet ND:s partiledare Samaras, som samlar 44%.  Hans vågspel när han utlyste nyval i slutet av december har inte lyckats.

Något överraskande är dock att partiledaren för Demokratisk vänster (DIMAR) inte får avsevärt högre siffror än 4%. Det är ett något oväntat resultat. Fotis Kouvelis parti hamnade nämligen utanför parlamentet i valet den 25 januari. Detta faktum kommer förmodligen att leda till att frågor kommer att ställas till partiets och partiledningens agerande innan valet. Trots att Demokratisk vänsters siffror låg klart under treprocentsspärren för att stanna kvar i parlamentet, så valde partiet att rösta emot regeringens kandidat till presidentposten. Därmed fälldes regeringen och nyval blev följden. Detta val framstår som ytterst märkligt i efterhand.

Dock kommer Demokratisk vänsters bekymmer att hamna mer i skymundan jämfört med Ny Demokratis. Vid en första anblick verkar inte valresultatet vara en katastrof. Partiet fick 27,8%. I valet 2012 (juni) fick partiet 29,7%. En marginell minskning kan tyckas. Frågan är dock hur valresultatet kommer att påverka partiordförande Samaras ställning inom partiet. 71% av väljarna tycker nämligen att han hade ett stort ansvar för Ny Demokratis valförlust. Därmed blir frågan om Samaras framtid högst aktuell även om valförlusten förefaller vara marginell.