tisdag 31 mars 2015

Tre fronter för Tsipras

Sent igår kväll hölls en extrainsatt debatt i det grekiska parlamentet med anledning av de pågående förhandlingarna med EU. Något paradoxalt lämnade debatten få besked om vilka reformer som regeringen förhandlar om för att få loss en utbetalning på drygt 7 miljarder euro. Dock riktade debatten ljuset mot tre fronter som premiärminister Tsipras har att tampas med för närvarande: EU, oppositionen och, framför allt, sitt eget parti.

Det var en pressad premiärminister som igår talade till parlamentet. Premiärminister Tsipras berättade i allmänna termer om de pågående förhandlingarna men lämnade få konkreta ledtrådar: "Det är sant att vi strävar efter en hederlig kompromiss, men förvänta er inte en ovillkorlig kapitulation". Detta uttalande säger en hel del. Det visar på att relationen med EU är fortsatt spänd: EU ses som en front snarare än som en samarbetspartner. Med tanke på att den grekiska staten står inför en hotande likviditetskris och betalningsinställelse i april månad är detta ett oroande tecken.

Talet var även anmärkningsvärt i och med att det inte lämnade några utförliga besked om vilka reformer regeringen avser att erbjuda sig genomföra i utbyte mot fortsatt ekonomiskt stöd från EU: åtgärder för att stävja bränsle- och tobakssmuggling, bättre tillsyn av banköverföringar till utlandet samt förhindrande av momsbedrägeri nämndes. Mot bakgrund av att EU kritiserat de hittills presenterade reformerna såsom luddiga och otillräckliga så är även detta ett oroande tecken.

Det kan förvisso finnas ett mått av förhandlingstaktik i att premiärministern inte är mer utförlig. Regeringen vill förmodligen inte avslöja alla sina kort. Dock kan det även ses som att Tsipras parti är splittrat i frågan. Inom SYRIZA finns det fraktioner som ställer sig kritiska till de reformer som regeringen förhandlar om. Ett aktuellt exempel är försäljningen av den återstående andelen av hamnen i Piraeus (där regeringen gjort en helomvändning). Kritiken kommer främst från fraktionen Vänstra plattformen; utan dem kommer SYRIZA att förlora sin majoritet i parlamentet. En regeringskris skulle i så fall vara ett faktum. Premiärminister Tsipras har således en front till att hantera. Detta avspeglades i talet.

Ytterligare en front är oppositionen. För att förankra de reformer som förhandlas fram (och på så vis skapa förtroende hos omvärlden) spelar den parlamentariska oppositionen en viktig roll. Tsipras riktade sig därför till Ny Demokrati och PASOK i sitt tal för att få deras hjälp. Det är dock oklart hur de två partierna kommer att ställa sig. Tsipras riktade samtidigt även skarp kritik för det sätt som de två partierna styrt landet under krisen, vilket kan dämpa samarbetsviljan.

Intressant nog indikerade såväl Samaras (ordförande för Ny Demokrati) som Venizelos (PASOK) i sina tal att de kan erbjuda sitt stöd till regeringen: förutsättningen är dock att premiärministern kommer till rätta med sitt eget parti, att de reformer som regeringen avser att förhandla om är bättre genomtänkta samt att regeringen tar sitt ansvar för att ordna så att den grekiska ekonomin inte tar vidare stryk. Med andra ord, mer eller mindre de tre fronter som premiärminister Tsipras har att hantera.

söndag 29 mars 2015

Viktig vecka väntar

På måndag ska den reformlista som den grekiska regeringen lämnat till eurogruppen utvärderas. Om listan godtas, så kan den grekiska regeringen  kvittera ut nödvändiga stödpengar och en hotande statsbankrutt kan undvikas. Om den avvisas, så förvärras krisen för den grekiska regeringen: då ökar risken för ett grekiskt utträde från euron och risken för att regeringen faller ihop stiger. Det är, återigen, en viktig vecka som väntar.

Läget inom regeringskoalitionen är under förändring. Det förekommer allt fler spekulationer om att regeringen kommer att besluta sig för att lämna eurosamarbetet. Inom SYRIZA finns det röster och partifraktioner som driver på för att lämna euron. Tanken är att ett utträde skulle öppna upp för att föra en annan politik än den som förs för närvarande: hittills har SYRIZA inte levt upp till sitt vallöfte om att riva upp åtstramningspolitiken och att avskaffa memorandumet. Kritiken kommer främst från SYRIZA-fraktionen Vänstra Plattformen. Missnöjet jäser i delar av SYRIZA. Det är en utmaning för premiärminister Tsipras att hålla ihop sitt parti och samtidigt hålla väljarna nöjda.

Problemet för Tsipras är dock att han även har ställt ut ett vallöfte att Grekland ska stanna kvar inom eurosamarbetet. För att så ska ske krävs det att landet fortsätter med reformarbetet och följer memorandumet. (Det krävs även att Grekland kommer bättre överens med EU: den grekiska staten är beroende av omvärldens stöd för att undvika en hotande statsbankrutt). Att lämna euron skulle framförallt vara ett svek mot väljarna och underminera förtroendet för regeringen. Stödet för att hålla fast i euron är nämligen starkt. Problemet för Tsipras är att det ställer honom och partiets ledning i ett dilemma: det är svårt att göra både och.

Kanske är det en fingervisning som vi nu kommer att få se om vilken väg som SYRIZA beslutar sig för att följa: i skrivande stund cirkulerar nämligen uppgifter om att SYRIZAs ledning kommer att hålla ett möte under söndag eftermiddag. Därefter kommer regeringen att sammanträda och möjligen för att bestämma sig för en linje.

Det är svårt att sia om vad som kommer att ske den närmaste veckan och månaderna. En prognos som den ansedda ekonomitidskriften The Economist gör är att Grekland kommer att stanna kvar inom euron, men att lösningarna kommer vara kortsiktiga och komma i sista minuten. Även ordföranden för Greklands riksbank, Yannis Stournaras, talar för att Grekland stannar kvar i euron: "Grexit would deliver no benefit but a lot of pain”. Stournaras slutsatser understryks även av denna graf här nedan som Oxford Economics tagit fram. Den visar på konsekvenserna mellan att stanna kvar eller lämna euron: ett utträde skulle kosta.



Kanske är det denna insikt som fäller avgörande för vilken linje som regeringen väljer att följa? Den närmaste veckan kommer förmodligen säga mycket om regeringens intentioner. Det är, som sagt, en viktig vecka som väntar.

fredag 27 mars 2015

Skatter - en brännande politisk fråga

Obetalda skatter i Grekland motsvarade 35 miljarder euro 2010. Idag har det beloppet stigit till 76 miljarder euro. Den grekiska regeringen har medgivit att bara en bråkdel kan drivas in. Skatter och det sätt som skatter drivs in är en brännande politisk fråga.

Det kan vara på sin plats att sätta skattefrågan i ett belysande perspektiv: de två bailoutavtalen som Grekland accepterat omfattar 240 miljarder euro. Den utbetalning som den grekiska regeringen för närvarande försöker få loss omfattar 7,2 miljarder euro. En förbättrad skatteuppbörd skulle med andra ord underlätta situationen för den grekiska staten väsentligt. Det skulle även ha minskat omfattningen av de nödlån som betalats ut.

Av denna anledning har en förbättrad skatteuppbörd varit en prioriterad fråga i förhandlingarna mellan Grekland och EU. EU-länder, däribland Sverige, har erbjudit hjälp. Medarbetare från Skatteverket och Kronofogden har varit på plats för att bistå med kunnande. Utmaningarna har dock varit omfattande, mycket på grund av hur skattekontoren har varit organiserade till hur skatteindrivningen har genomförts.

En särskild utmaning har varit att kartlägga hur stort skattebortfallet är. Exakta siffror är, med tanke på frågan, svåra att få tag på. I ekonomibloggen Ekonomistas har nationalekonomen Jonas Vlachos uppmärksammat en studie som undersöker hur stort problemet är. Studien angriper problemet genom att ta reda på förhållandet mellan hushållens lånekostnader och deras rapporterade inkomster. Studien visade att i vissa yrkesgrupper överstiger lånekostnaderna 100 procent av inkomsterna. Det är i praktiken en ohållbar siffra: den visar på att det finns ett glapp mellan de inkomster som deklareras och de reella inkomsterna.



Dock är det på sin plats att poängtera att det i Grekland är det arbetsgivaren som betalar in skatten direkt till staten för den som är anställd. Studien omfattar egenföretagare, vilket i Grekland uppnår andelen 36%. Som Vlachos påpekar är detta ett tecken på att företagsbeskattningen behöver ses över och reformeras.

Andra utmaningar som ställer till med hinder är att skatteindrivningen undermineras på grund organisatoriska brister och användningen av ineffektiv teknologi: fram till och med 2013 kunde man deklarera via post eller personligen. En digitalisering av skattedeklarationen har dock bidragit till att ändra på detta, vilket man kan läsa om i denna artikel i The Guardian. En moderniserad och automatiserad skatteuppbörd bidrar till att öka transparensen och minska korruptionen.

Ett intressant initiativ som går i den riktningen har för övrigt startats av vanliga medborgare. På siten Έδωσα Φακελάκι ("Jag gav ett kuvert") kan vem som helst berätta om erfarenheter där denne behövt betala en muta (fakelaki). Hittills har 2000 fall rapporterats, vilket enligt de uppgifter man kan ta del av har omfattat belopp motsvarande 5,5 miljoner euro. Detta i sig är ett tecken på det finns mycket att göra inom detta område. Skatter, korruption och tillit utgör brännande politiska frågor. 

tisdag 24 mars 2015

Bortom Berlin

Mötet mellan förbundskansler Merkel och premiärkansler Tsipras i Berlin blev något av ett antiklimax: det blev en lågmäld tillställning där båda parter talade om vikten av samarbete. Kanske därför kan man skönja en väg ut ur den konfrontation och det uppskruvade tonläge som rådit den senaste tiden.

Att tonen har varit hård kan ingen ha undvikit att notera. Finansministrarna Schäubble och Varoufakis har mer eller mindre legat i ordkrig med varandra. Premiärminister Tsipras har själv bidragit till att skärpa tonläget med sitt tal om ockupationen av landet under andra världskriget. Förutsättningarna inför mötet i Berlin kunde ha varit bättre, särskilt mot bakgrund av att den grekiska staten befinner sig i ett pressat ekonomiskt läge.

Allt för stora växlar av mötet ska nog inte dras. I alla fall inte än: förbundskansler Merkel begär alltjämt att den grekiska regeringen lägger fram en (mer konkret och utförlig) lista på reformer som ska genomföras. Premiärminister Tsipras vidhåller fortfarande vid sitt tal om kompensation för händelserna under andra världskriget. Ändå finns det intressanta detaljer att lyfta fram.

Tsipras tar nämligen avstånd från karikatyrer och fördomar som riktats mot Tyskland. Merkel kvarstår vid sitt tal om stöd i utbyte mot reformer. Det kanske inte låter mycket, men det är ändå ett par myrsteg för att återställa ett förtroende, vilket behövs för att stävja en annalkande kris.

måndag 23 mars 2015

Ett förtroendemöte

Allt mer ställd inför det växande hotet att den grekiska statens tvingas ställa in betalningarna framstår dagens möte med förbundskansler Merkel som avgörande för premiärminister Tsipras: kan spänningarna mellan Grekland och EU lösas eller kommer de skärpas?

Vinden har vänt. Från att ha avvisat stöd från EU när SYRIZA kom till makten i valet i januari har premiärminister Tsipras de senaste veckorna försökt hitta vägar så att landets likvidetsförsörjning kan tryggas. Utan tillgång till likviditet kan den grekiska staten inte betala ut löner och pensioner. Den grekiska statens utgifter motsvaras nämligen inte av dess intäkter. Därför behöver den grekiska staten fortsatt ekonomiskt stöd från EU, ECB och IMF.

I tidigare inlägg på denna blogg har man kunnat följa förhandlingarna mellan den grekiska regeringen och EU om hur hjälpen ska se ut: i grund och i botten kretsar förhandlingarna om att den grekiska regeringen ska fortsätta reformarbetet i utbyte mot ekonomiskt stöd. Den 20:e februari kom parterna överens om just detta. Sedan dess har dock spänningarna stigit. Det talas allt mer om Grekland ska lämna eurosamarbetet, trots att ingen part önskar det. Man kan därför undra hur denna scenförändring kunnat gå till?

En bidragande orsak har varit att det allt mer saknas förtroende mellan parterna: den nya grekiska regeringen har av EU och dess medlemsländer uppfattats vara senfärdig i att formulera konkreta reformförslag och därmed att hålla sin del av överenskommelsen. Att IMF i förra veckan beskrev Grekland som den besvärligaste klienten i dess sjuttioåriga historia gör även det sitt till. Den grekiska regeringen har, från sin sida, beskrivit EU och IMF som teknokrater som vill diktera landets politik. Att regeringen häromveckan valde att lyfta fram frågan om kompensationskrav gällande ockupationen av Grekland under andra världskriget har bidragit till att höja spänningarna mellan Grekland och Tyskland. Allt detta leder till att läget är som det är: förtroendet ligger på bottennivå samtidigt som det kritiska läget för den grekiska staten blir allt mer påtaglig.  

För att lösa upp detta låsta läge kommer förbundskansler Merkel möta premiärminister Tsipras ikväll. För Tsipras är mötet, om inte avgörande, ett tillfälle att ta initiativet till att återställa ett sargat förtroende. Den nuvarande krisen har i mångt och mycket utlösts av den nytillträdda grekiska regeringen. Därför vilar ansvaret så mycket mer hos premiärminister Tsipras.

torsdag 19 mars 2015

Motvind för regeringen

Den nya regeringen befinner sig i motvind knappt två månader efter valet. Det pekar färska siffror som hämtats från ett antal undersökningar. Tagna tillsammans visar siffrorna på ett allt mer ansträngt läge för regeringen.

Den undersökning som MARC gjort för Alpha TV visar på att andelen som ställer sig positiva till regeringen sjunker samt att andelen som ställer sig negativa stiger kraftigt. På en månad har andelen som ställer sig negativa nästan trefaldigats: 

Positiva 59,8% (ner från 83,1% jämfört med mätningen presenterad 13 februari) 
Negativa 37,7% (upp från 13,6% jämfört med den 13 februari) 

En anledning till denna turbulens är hur den SYRIZA-ledda grekiska regeringen skött förhandlingarna med EU. Den har höjt konfliktnivån mellan Grekland och EU samt skapat oro. En undersökning som Interview gjort visar att 50,5% inte är nöjda med hur regeringens skött förhandlingarna. Ur samma undersökning kan man även läsa att 73% inte tycker att regeringen har sett till att trojkan (dvs. EU, ECB och IMF) upplösts, vilket har varit ett av SYRIZA:s vallöften.

En annan konsekvens av förhandlingarna är att de har påverkat de ekonomiska utsikterna för landet: väljarna ser med oro på den framtida utvecklingen i ekonomin, enligt en undersökning som Makedoniens universitet gjort för SKAI. Andelen som ser dystert på den ekonomiska utvecklingen har stigit till 39%. Det är en ökning med 23 procentenheter på två veckor.


Allt detta är tunga besked för den nytillträdda regeringen. Pressen på den ökar. Tålamodet börjar tryta. Smekmånaden ser ut att vara över.

tisdag 17 mars 2015

Lästips: Tre intressanta artiklar om EU, Grekland och SYRIZA

Följande tre artiklar kan vara intressanta läsa.

Varför är läget som det är? I Der Spiegel finns en mycket välskriven artikel som går igenom det rådande läget i förhandlingarna mellan Grekland och EU. Situationen är mer komplicerad än vad som förefaller, samtidigt som tiden är på väg att rinna ut. Artikeln rekommenderas för den som vill förstå de förutsättningar som nu gäller i ett mycket kritiskt skede:
"In recent weeks, the European Central Bank once again tightened the thumbscrews on Athens and is only approving small amounts of money at a time. At ECB headquarters in Frankfurt, officials have begun speaking more or less openly about the looming Grexit. Now, Juncker has become Tsipras' last hope."
En bidragande orsak till att situationen för den grekiska regeringen är så pass kritisk är att statens förväntade intäkter inte motsvaras av de reella intäkterna. Detta visar bilden här nedan. I januari var statens primära överskott 443 miljoner euro; det förväntande överskottet var 1.4 miljarder. Bilden och uppgifterna har hämtats från Bruegel, som även kommenterar situationen. Den är minst sagt ansträngd.


Den nytillträdda regeringens överenskommelse med EU för snart en månad sedan var mer eller mindre en kapitulation: på punkt efter punkt fick den SYRIZA-ledda regeringen ge upp sina vallöften. Av skuldavskrivningen blev det inget av. Bailoutavtalet har inte avslutats utan har snarare fortsatt. Den närmaste tiden ser ut att bli tuff för regeringen. Fler vallöften ser ut att överges. Detta har påverkat stämningen internt inom SYRIZA. Det börjar dyka upp många intressanta artiklar som granskar denna situation. Manos Matsaganis har skrivit en läsvärd sådan i "The trouble with SYRIZA". Matsaganis beskriver sig själv som en vänsterman. Vad som gör Matsaganis artikel läsvärd är att den söker ge en nykter och självrannsakande analys av den rådande situationen: 
"It must be clear by now that, while SYRIZA and its anti-austerity allies administered instant absolution (‘it’s not your fault’), the best we moderate progressives could offer was blood, sweat and tears. There was hardly a contest." 

torsdag 12 mars 2015

Från delikat till kritisk: ett definierande ögonblick för regeringen

Att återställa förtroendet ser ut att bli en viktig prioritet för den grekiska regeringen de närmaste dagarna. Annars kan den rådande situation gå från att vara delikat till att bli kritisk.


Timingen är iögonfallande. Närmast parallellt med att förhandlingarna mellan den grekiska regeringen och EU (som för närvarande gnisslar betänkligt) så höll premiärminister Alexis Tsipras ett tal om ockupationen av Grekland under andra världskriget. Talet (som kan läsas i sin helhet på engelska här) har rört om känslorna. Detta med anledning av vad det tar upp. Det ska även tilläggas att i samma veva har talmannen för parlamentet, Zoe Konstantopolou, lagt fram ett förslag om att återinföra en parlamentarisk kommitté som ska utreda ett  skadestånd för ockupationen av landet. Timingen för talet är således ingen tillfällighet. Det fyller ett syfte för premiärminister Tsipras. 

Mer oklart är dock vad talet kommer att leda till när det gäller de pågående förhandlingarna mellan regeringen och EU: en konsekvens av premiärministerns tal och talmannens initiativ är att det snarare höjer konfliktnivån mellan regeringen och EU än att det mildrar de rådande spänningarna. Detta bidrar i sin tur till att göra det svårare att nå en förhandlingslösning som tar sikte bortom den nuvarande uppgörelsen som löper ut om fyra månader.

Talet riskerar således att förvandla ett delikat läge till ett kritiskt sådant: det är i skrivande stund oklart hur den grekiska regeringen ska klara av den snara finansieringen av den grekiska statens utgifter. En statsbankrutt kan inte uteslutas. 

Den närmaste framtiden ser därför ut att definiera den grekiska regeringen: kommer premiärminister Tsipras att återgå till en pragmatisk linje och söka återställa ett sargat förtroende mellan Grekland och EU eller kommer premiärministern att följa sitt tal med handlingar som går i linje med talet? Vad valet än blir så kommer det att sätta bilden av premiärministern och dennes regering.

Uppdatering 18/3: Uppgifterna från IMF att förhandlingarna mellan IMF och Grekland är det besvärligaste i IMF:s historia är en indikation på hur läget ser ut för närvarande 

tisdag 10 mars 2015

Ett delikat läge

Reformlistan som presenterades av den grekiska regeringen har stött på motstånd inom Eurogruppen. Det ställer till med problem.

"Den är långt ifrån komplett". Så kommenterar eurogruppens ordförande Jeroen Dijsselbloem till Reuters den lista som Grekland lämnade in för två veckor sedan. Den behöver utvecklas för att Grekland ska ta tillåtas ta emot nödlån på 7,2 miljarder euro. Pengarna behövs. En likviditetskris hotar mot slutet av månaden. Frågan är dock hur pass mycket den grekiska regeringen kan gå med på?

Det finns nämligen tecken på osäkerhet inom regeringen. Det är oklart hur den ska agera: i helgen rapporterades det att regeringen överväger att utlysa en folkomröstning angående reformlistan. "Vi kan återvända till valbåsen", ska finansminister Varoufakis ha sagt. En folkomröstning, om den går den väg som regeringen har tänkt sig, skulle kunna ge regeringen ett tydligare mandat. Det skulle även göra det lättare att acceptera de krav som ställs av eurogruppen.

En folkomröstning kan dock föra med sig problem. Hösten 2011 umgicks den förre premiärministern Georgios Papandreou med liknande tankar. Då som nu handlade om de reformer som Grekland skulle genomföra i utbyte mot nödlån. Då, 2011, resulterade planerna på en folkomröstning i att Papandreou fick lämna makten ett knappt halvår senare; mycket på grund av att det förstärkte bilden av premiärministern som passiv. Folkomröstningsplanerna blev droppen som fick bägaren att rinna över. Nu kan planerna på en folkomröstning leda till ett liknande utfall, inte minst på grund av den SYRIZA-ledda regeringen har backat från en rad av sina vallöften. De grekiska väljarna är ombytliga. Den grekiska regeringen befinner sig i ett delikat läge.

söndag 8 mars 2015

Om ett tomrum som består

Ett litet steg framåt. Ett litet steg bakåt. Utsikterna har förändrats marginellt när det gäller kvinnors deltagande i grekisk politik.



Valet för drygt en månad sedan var ett litet steg framåt. Andelen kvinnor i det grekiska parlamentet steg från 21% till 23%. Det betyder att 69 av totalt 300 parlamentsledamöter är kvinnor. Det betyder även att Grekland närmar sig snittet för EU som är på 27%. (Att snittet är lågt är annan fråga).

Ett annat steg framåt är att valet även förde med sig att det grekiska parlamentet numera har en kvinnlig talman - den andra i ordningen. Med 235 röster (av totalt 300) blev Zoe Konstantopoulou för övrigt den kandidat som har fått flest röster i valet till talman sedan 1974, det år då demokratin åter infördes i landet.

Valet var dock även ett litet steg bakåt. Bara 6 av 39 statsråd i den nya regeringen är kvinnor. Ingen av dessa är seniora ministrar. För SYRIZA, som haft som ett av sina vallöften att åtgärda jämställdhetsgapet, får det sägas vara det besvärande. Det har taggit udden av retoriken av partiet som förnyare av grekisk politik.

Valet visade även att det saknas kvinnor som ordförande för ett grekiskt parti. Aleka Papariga och Dora Bakoyanni är de två senaste kvinnorna som haft det högsta ansvaret för ett politiskt parti. Papariga har lämnat ordörandeposten för KKE och Bakogianni har återvänt till Ny Demokrati. 

Allt detta pekar på att det, återigen, fortfarande finns ett tomrum i grekisk politik.

torsdag 5 mars 2015

Läget i landet

Regeringspartierna stiger. Oppositionspartierna sjunker. Så kan man sammanfatta väljarrörelserna en månad efter valet.


Hade valet hållits en månad senare, så hade SYRIZA sannolikt fått egen majoritet i det grekiska parlamentet. Det pekar de siffror som opinionsundersökningsbolaget MRB tagit fram och som presenterades i TV-kanalen Star för ett par dagar sedan. MRBs siffror pekar även på att Ny Demokrati tappar markant jämfört med valresultatet. Det kan tolkas som ett skifte i opinionen; ett förståeligt sådant, men kanske även ett som är tillfälligt.

Man kan se det som att SYRIZA åtnjuter en medgång direkt efter valet. Framgång sägs föda framgång. Man kan även se det som att oppositionen ännu inte har hunnit formera sig och hitta sin röst i sviterna efter valet: PASOK letar för närvarande efter en ny ordförande för att leda partiet framåt och bortom nuläget. Med dagens siffror skulle partiet hamna utanför parlamentet. Det är en dramatisk förändring för det parti  som turats om att styra Grekland.

Även Ny Demokrati har tappat. Partiordförande Antonis Samaras är för närvarande ifrågasatt. En ny ansats eftersöks internt i partiet. Det återstår att se om han får fortsatt förtroende att leda Ny Demokrati.

Intressant att notera är att Georgios Papandreous nystartade socialdemokratiska utbrytarparti försvunnit ur bilden samt att det högernationalistiska regeringspartiet Oberoende greker (ANEL) dyker upp igen, enligt MRBs undersökning. (ANEL låg under treprocentströskeln i många av de mätningar som gjordes innan valet).


Den undersökning som gjorts har även andra intressanta uppgifter som kan vara värda att lyfta fram: väljarna tycks återigen se osäkerhet framför sig. Enligt grafen här ovan verkar väljarna direkt efter valet blivit mer väsentligt mer positiva om läget i landet. Dock har de blivit mer osäkra igen. Detta beror förmodligen på utfallet av de förhandlingar som förts mellan den SYRIZA-ledda regeringens representanter och EU:s företrädare. Det har varit svårt att enas om att förlänga finansieringen till landet, så att Grekland undviker att hamna i en akut kris. Slutresultatet av förhandlingarna har av en kommentator beskrivits som "nytt omslag, men samma gamla vin". Det ligger nog mycket i den beskrivningen.

Förhandlingsresultatet kan dock få konsekvenser. Om väljarna tycker sig se att situationen förvärras, så kommer äver SYRIZAs siffror påverkas och börja falla. Gång på gång visar det sig att det nog bara finns en konstant när det gäller att beskriva grekisk politik; den är föränderlig.     

tisdag 3 mars 2015

Bailoutspöket dyker upp igen

Diskussionen om en tredje bailout för Grekland har tagit ny fart och kan ses som en förtroendefråga: kan Grekland klara sig på egen hand, eller behöver landet ytterligare nödlån?

Enligt Spaniens finansminister, Luis de Guindos, diskuterade företrädare för eurozonens medlemsländer om Grekland kan behöva en tredje bailout, enligt uppgifter från nyhetsbyrån Reuters. Denna gång skulle det röra sig om belopp på 30 till 60 miljarder euro. (Det skulle i så fall innebära att notan för de nödlån som betalats ut stiger till mellan 270 och 330 miljarder euro). Därmed gör sig bailoutspöket, som många tyckte var bortdrivet, återigen en comeback.

Uppgifterna är dock motstridiga. Från Jeroen Dijsselbloems håll, som är ordförande för eurogruppen, förnekas det med bestämdhet att en diskussion om en bailout förts med anledning av Greklands situation. Den grekiska regeringen, från sitt håll, vägrar att acceptera en tredje bailout. Hur man än vrider på det är dock diskussionen om en bailout  - oavsett om den nu har förts eller inte -  ett tecken på att läget för landet är fortsatt allvarligt. Prognosen för 2015 ser bekymmersam ut.


Ytterst är diskussionen en förtroendefråga för den nytillträdda grekiska regeringen. Det var, som bekant, med nöd och näppe som landets företrädare lyckades komma överens om en förlängning av finansiering till landet. Förlängningen varar dock bara i fyra månader. När den löper ut är det oklart om den grekiska staten kan fullfölja sina ekonomiska åtaganden och - framför allt - betala tillbaka de nödlån som det har fått. Att det nu resoneras om en tredje bailout är ett tecken på att förtroendet för regeringen är, försiktigt uttryckt, ansträngt.

En anledning (bland flera) till att den nytillträdda regeringen befinner sig i denna sits är att det är oklart om hur den kommer att regera: kommer den SYRIZA-ledda regeringen genomdriva sina vallöften eller inte? Ett bekymmer (bland andra) är om regeringen kommer att besluta om att efterskänka och/eller sänka skatter eller ej. Det har medfört att skatt inte har betalats in, vilket gör att statens intäkter minskar.

Samtidigt ser statens utgifter ut att komma öka. Den grekiska regeringen avser att rösta igenom förslag som är riktade mot den humanitära krisen i landet. Inom kort väntas parlamentet ta beslut om matstöd, gratis el till behövande och subventionerade hyror för 30 000 familjer. Detta sätter ytterligare press på statens finanser - om inte intäkterna hinner stiga i motsvarande grad. Denna ekvation ställer till med problem.

Problemen stannar dock inte där. I ett föregående inlägg nämndes det att överenskommelsen med EU om en förlängning kritiserades internt inom den SYRIZA-ledda regeringen. Nu verkar en klyfta skönjas. Costas Lapavitsas, som är en av partiets ekonomiska arkitekter och tongivande inom SYRIZA, verkar ha tagit det första steget i en konflikt som snabbt kan eskalera. I en debattartikel i The Guardian med titeln "To beat austerity Greece must leave the euro" går han i direkt opposition mot sitt eget parti:
"The most vital step is to realise that the strategy of hoping to achieve radical change within the institutional framework of the common currency has come to an end. The strategy has given us electoral success by promising to release the Greek people from austerity without having to endure a major falling-out with the eurozone. Unfortunately, events have shown beyond doubt that this is impossible, and it is time that we acknowledged reality. For Syriza to avoid collapse or total surrender, we must be truly radical [...] Fiscal targets and monitoring by the “institutions” should take a back seat in our calculations, if we are to maintain our popular support."
Lapavitsas inlägg, vilket skapar tryck inifrån, tillsammans med diskussionerna om en tredje bailout, vilket skapar tryck utifrån, bidrar till att situationen för den grekiska regeringen hastigt kan växla från allvarligt till akut. Mars ser ut att bli en månad fylld av prövningar för premiärminister Alexis Tsipras.

måndag 2 mars 2015

Lästips: World Economic Forum analyserar situationen i Grekland




På World Economic Forum som hölls i mitten av februari presenterades en intressant ekonomisk genomgång av Greklands situation. (Grafen här ovan är hämtad därifrån). Vad som är intressant med presentationen är att den även jämför utvecklingen i andra europeiska länder under samma tidsperiod. Detta kan vara till hjälp för att förstå vidden av krisen och även hur den påverkar den politiska förutsättningarna i Grekland.

Länken till presentationen hittar du här.