onsdag 4 oktober 2017

Opinionsmätning: Gapet består

Oppositionspartiet Ny Demokrati i fortsatt stabil ledning visar ny opinionsmätning.


Trenden består. Oppositionspartiet Ny Demokrati har ett stabilt, tvåsiffrigt övertag jämfört med det styrande regeringspartiet Syriza, enligt en färsk opinionsundersökning som genomförts av Makedoniens Universitet som genomförts på uppdrag av SKAI. Vore val idag skulle Ny Demokrati få 30,5% av väljarnas rösterna och Syriza 17,5%, ett gap på 13 procentenheter. 

Intressant nog krymper avståndet mellan de två partierna jämfört med den föregående mätningen. Då uppgav 33% att de skulle rösta på Ny Demokrati jämfört med 15% för Syriza. Dock visar den nya mätningen att den rådande trenden för de två största partierna består. Gapet kvarstår.

Det mest intressanta med mätningen är att den även översätter opinionssiffrorna till mandat. Eftersom Grekland tillämpar ett system med förstärkt proportionalitet tillfaller 50 mandat det största partiet. Med dagens siffror skulle detta innebära, som bilden här ovan visar, att Ny Demokrati ensamt kan bilda en majoritetsregering. 

Att så är fallet är även en konsekvens att färre partier klarar sig över treprocentsspärren. Enbart tre partier till tar sig över tröskeln i denna mätning: den nya PASOK/mittenvänster-konstellationen (7,5%), nynazistiska Gyllene Gryning (7%) och kommunistiska KKE (6.5%). Även denna utveckling är anmärkningsvärd.

torsdag 28 september 2017

I väntan på konkurrenskraften

Många utmaningar kvarstår för att förbättra de ekonomiska förutsättningarna i Grekland


Läget är i princip oförändrat. I Global Competitiveness Report som presenterades i tisdags rankas Grekland på plats 87 av 137 länder. Förra året rankades Grekland på plats 86. (Som jämförelse rankas Sverige på plats 7). Rapporten är en indikator på hur läget ser ut för näringslivet i ett land. En lägre rankning indikerar att det finns många utmaningar att hantera.

Utmaningarna för Grekland är många. De sammanfattas i rapporten på följande vis: a) Höga skattesatser, b) ineffektiv statlig byråkrati, c) krångliga skattebestämmelser, och d) politisk- och offentliga instabilitet utgör hinder för den ekonomiska utvecklingen i Grekland. Att ta sig an dessa hinder är dock lättare sagt än gjort. Om detta kommer nästa blogginlägg att handla om.

onsdag 27 september 2017

Olika perspektiv på arbetslösheten

Den grekiska arbetslösheten tecknar en tudelad bild.


Utvecklingen av arbetslösheten i Grekland kan tolkas på två sätt. Det ena är att utvecklingen går åt rätt håll. Från en topp på 27,3% har arbetslösheten (den gula linjen i bilden här ovan) sjunkit till 21,1%. Den ser ut att sjunka ytterligare. Dessutom har även ungdomsarbetslösheten (den lila-rosa linjen) sjunkit påtagligt. Ur ett politiskt perspektivt skulle, möjligen, denna nedåtgående trend kunna tas som en intäkt för den sittande regeringen och även tolkas som en framgång för dess förda politik. Det är åtminstone så som den skulle kunna framställas.

Det andra sättet att tolka arbetslösheten är den pessimistiska. Arbetslösheten i Grekland är avsevärd högre än övriga länder i Europa, och även jämfört med andra länder som drabbades av skuldkrisen.  (Som jämförelse kan nämnas att motsvarande siffror för Sverige är för närvarande (augusti månad) 6,0% och 13,1%). Mer oroväckande är den streckade vita linjen. Den visar att 74%, nästan tre av fyra, av alla arbetslösa är långtidsarbetslösa. Erfarenheter pekar på att det blir svårare att återvända till sysselsättning ju längre tid man befinner sig i arbetslöshet. Dessutom har många greker lämnat landet - enligt en rapport från förra året har 427 000 greker emigrerat i samband med krisen; vilket bör beaktas när arbetslösheten diskuteras. Om denna, andra tolkning lyfts fram kan det användas som ett argument emot den sittande regeringen.

Vid en samlad bedömning är det troligen den andra tolkningen av arbetslösheten som de grekiska väljarna kommer att väga in. Det grundas på opinionsmätningar som denna från 2016 som vittnar om ett utbrett missnöje med den förda politiken och en djupt rotad pessimism angående de framtida utsikterna i landet. Vore det val idag skulle den sittande regeringen sannolikt förlora makten.

Samtidigt är det även viktigt att påpeka att framtiden ännu inte skriven. Faktorer som arbetslöshet och opinion går att förändra. Om detta kommer nästa blogginlägg att handla om. 

måndag 28 augusti 2017

Spännande rörelser i mitten

Ett projekt har satts igång för att samla partierna som befinner sig mellan Syriza och Ny Demokrati. En ny utmanare till regeringsmakten kan bli resultatet

Hösten kan bli en spännande tid i grekisk politik. Då, mer specifikt i oktober månad, väntas partiledarstriden i Demokratiska Alliansen avgöras. Demokratiska Alliansen är, för den som inte bekant med detta parti, den nya konstellation som är på väg att växa fram ur spillrorna av det gamla PASOK och resterna av Demokratisk Vänster. Ett antal namnkunniga politiker har redan deklarerat sitt intresse för att ställa upp i valet. Till dessa hör PASOKs ledare Fofi Gennimata och Atens borgmästare Giorgos Kaminis. Dessutom väntas även Stavros Theodorakis, partiledare för Potami, tillkännage sin kandidatur. Om Theodorakis ställer upp i partiledarvalet för den Demokratiska Alliansen kan detta bädda för en intressant utveckling. Det kan i så fall bli startpunkten för ett nytt block i grekisk politik.

Att beskriva denna utveckling - föreningen av PASOK, Demokratisk vänster och, eventuellt, Potami - som ett politiskt triumvirat är för närvarande troligen förhastat. I dagsläget samlar de tre partierna knappt åtta procent i opinionen. Ett av dem, Demokratisk Vänster, befinner sig idag utanför parlamentet. Det andra, Potami, skulle idag hamna utanför parlamentet ifall det hölls ett val. Det tredje, PASOK, är idag (om ett parti vore en person) en spillra av sitt forna jag. Det är med andra ord tre partier som idag är uträknade i opinionen som försöker slå sina påsar ihop. Troligen inte det bästa av utgångspunkter för ett tilltänkt triumvirat.

Det finns dock en anledning till varför detta projekt, ifall det blir av, har en potential. Det handlar nämligen om väljarnas preferenser. Mätningar som denna här nedan av Dianeosis visar att det finns en nisch: 19,7% av väljarna anger socialdemokrati som den ideologi som de föredrar. 17,9% föredrar liberalism. Detta betyder att en konfiguration som drar från socialdemokratiska och liberala ståndpunkter - det vill säga just precis de ideologiska komponenter som Demokratiska Alliansen väntas bygga på - borde ha förutsättningar till att etablera sig som en ny kraft i grekisk politik. Det skulle rent av kunna bli en allvarlig utmanare till regeringsmakten.


Så ser det i alla fall ut på papperet. Dock är steget från projekt till att bli en reell kraft i grekisk politik långt. Det gäller kanske i synnerhet för Demokratiska Alliansen. Samtliga tre partier som det nya partier bygger på tyngs av sin historik. Den huvudsakliga utmaningen för denna konstellation kommer förmodligen att handla om att försöka förklara för de grekiska väljarna varför de hellre ska blicka mot den nya partikonstellationens framtid än att skärskåda de olika grundarpartiernas historia.

söndag 20 augusti 2017

Rykten om regeringsombildning

Det ryktas allt oftare att premiärminister Tsipras kommer att ombilda sin regering, men kan ett nykomponerat kabinett bli en katalysator?


Det finns fog för att Kathimerinis uppgifter på allvar. Tidningen uppger att premiärminister Tsipras kan presentera en regeringsombildning inom en snar framtid - rentav i samband med Thessalonikis årliga utställning. Det kan bli en vändpunkt.

En (delvis) ny regering med ett antal nya ansikten kan bidra med ny energi och i förlängningen hejda och vända den nedåtgående trenden i opinionen. Så är nog tanken. I ett länge där stödet för premiärminister Tsipras samt för regeringen sedan en lång tid tillbaka befinner sig på låga nivåer framstår en regeringsombildning som ett rimligt alternativ.

Men frågan är om detta alternativ är förenat med en risk? Det finns nämligen ett varnande exempel. Premiärminister Tsipras ombildade regeringen 2015, som ett försök att återta kontrollen i sin riksdagsgrupp; ett trettiotal ledamöter (inklusive nyckelpersoner som Lafazanis och Konstantopoulou) hade slutat följa partilinjen. Ombildningen lyckades inte överbrygga den interna splittringen. Kort därefter tvingades Tsipras utlysa nyval.

Samma varningstecken kan vara aktuella inför den ryktade regeringsombildningen. Befinner sig premiärminister Tsipras i ett läge där han saknar stöd inom den egna partigruppen? Om så är fallet är steget till ett nyval inte långt.

Dessutom kvarstår frågan om vad en regeringsombildning kan bidra till om den inte följs upp med konkret politik. Ombildningen kan komma att ses av väljarna som ett sätt att polera ytan utan att göra någon förändring i djupet. Därmed kan ombildningen komma att slå tillbaka. 

torsdag 10 augusti 2017

Återhämtningen dröjer

Medan andra länder har återhämtat sig efter krisen dröjer återhämtningen i Grekland.


Grekland, tillsammans med Portugal och Italien, hör till en särskild grupp. Det tillhör de länder som ännu inte återhämtat sig efter den omfattande krisen som drog fram över Europa för snart tio år sedan. Financial Times, från vilken bilden ovan är hämtad, har gått igenom tillståndet före och efter krisen. Det är en dyster läsning.

Medan andra länder har återhämtat efter krisen visar FT:s sammanställning att vändningen ännu inte har kommit för Portugal, Italien och Grekland. För Greklands del har landet tappat närmare en fjärdedel av bruttonationalprodukten (BNP). Krisen har lämnat påtagliga spår.

Om FT:s artikel genomgång av den gånga tioårsperiod framstår som dyster, så framstår SvD:s artikel 10/8 om förutsättningarna för Greklands framtid som nykter. I artikeln noteras förvisso att den grekiska centralbanken reviderat upp tillväxttaken samt att BNP väntas stiga till 1.7%. Den tillväxten kommer att bidra till att tappet på 25 procent kommer att minska.

Men artikeln lyfter fram ett antal frågor som reser ett antal frågetecken inför framtiden. En fråga som artikeln ställer är hur Grekland kommer att kunna klara sig utan de stödprogram som löper ut om ett år? Frågetecken finns även, som IMF har påpekat, hur landet kommer att hantera en skuld på 150% av BNP. Det största frågetecknet är dock vad den grekiska regeringen kommer att göra för att ta sig an de hinder, i form av korruption och bristande transparens, som finns för en återhämtning:
"Den största tillväxtbromsen är alltjämt byråkratin, den ineffektiva statsapparaten, skattefusket och nepotismen i den offentliga sektorn."
Den sistnämnda punkten framstår förmodligen som en nyckelfråga för en återhämtning. Journalisten Daphne Papadopoulos iaktaggelse, som hon presenterade den 9 augusti, kan som kan ses som en indikation på hur stor omfattningen är av den rådande utmaningen:



torsdag 3 augusti 2017

Kontraster

Kontrasten är slående jämfört med utgångsläget 2015: 9 av 10 väljare är missnöjda med regeringspartiet SYRIZA. Få saker ser ut att peka på att premiärminister Tsipras kan vända den rådande trenden till valet 2019.


Den senaste mätningen från Public Issue tecknar en tydlig bild. En stor majoritet - mer precist 90 procent - är missnöjda med den SYRIZA-ledda koalitionsregeringen. Lägger man dessutom till att förtroendet för oppositionsledaren Mitsotakis är dubbelt så högt jämfört med premiärminister Tsipras (se bild nedan) bildar detta en slående kontrast jämfört med läget för två år sedan. 



Det finns således inte mycket talar för att premiärminister Tsipras sitter kvar när Grekland går till val om två år. Frågan kan dock ställas: går det att vända på trenden? Mycket kan hinna hända till nästa val. Premiärminister Tsipras är mån om att narrativet som den sittande regeringen omgärdas av ska hinna brytas och bytas ut tills dess. "Det värsta är helt klart bakom oss", har premiärminstern sagt i en intervju som nyligen gavs till The Guardian, med hänvisning till det tredje räddningspaketet som förhandlades fram under närmast dramatiska former sommaren 2015. 

Det finns visst fog för Tsipras tes. Arbetslösheten har sjunkit från 27,9% (när den låg som högst) till dagens 21,7. Den för Grekland viktiga turismnäringen ser ut att gå mot ett rekordår i år. Nyligen lyckades även regeringen att, efter segdragna förhandlingar, kvittera ut ytterligare en delbetalning ur räddningspaketet, vilket bidrog till att en ny likviditetskris liknande den 2015 med snäv marginal kunde undvikas. Dessutom återvände Grekland i förra veckan till obligationsmarknaden - för första gången på flera år - vilket har gett upphov resonemang om att Grekland är på väg att återhämta sig. Allt detta kan bidra till att bilden av regeringen och Tsipras förbättras.

En vändning i opinionen framstår dock i nuläget som en from förhoppning. Det ekonomiska läget i Grekland är och förblir mycket ansträngt (en läsvärd inblick i många företagares vardag ges i de serie av artiklar som Dagens Nyheter publicerade nyligen). Många är de greker som funderar på att flytta: 41% av de unga i landet funderar på att lämna Grekland, enligt Dianeosis. Många har redan gjort det. Den kovändning som premiärminister Tsipras gjorde i juli 2015 - då han först stödde nej-alternativet i en hastigt genomförd folkomröstning för att göra tvärtom - har allvarligt och påtagligt underminerat förtroendet för honom och den SYRIZA-ledda regeringen. Att Tsipras och hans regering har ett sisyfosarbete framför sig inför valet 2019 är förmodligen något av ett understatement.

måndag 3 juli 2017

Nyckfulla väljare?

Det finns en skillnad i hur den grekiska väljarna identifierar sig själva ideologiskt och vilka partier de ger sitt stöd till. Kartan och verkligheten stämmer inte överens, så att säga.


Det är något av en gåta. Om man först tittar Dianeosis undersökning* här ovan där de grekiska väljarna placerar sig själva i ett ideologiskt fack och sedan tittar nedan på Makedoniens universitets färska opinionsundersökning här nedan dyker ett antal frågor upp, som till exempel:

  • Var finns de gröna/miljöpartisterna? 
  • Varför är inte liberalerna större? 
  • Varför finns inte ett nyliberalt parti i Grekland?
  • Vad har hänt med socialdemokratin? 
  • Vad skulle hända om socialdemokratin lierar sig med socialismen?

Det går dock att utveckla ett antal svar. Låt oss börja med det enklaste: förtroendet för de olika partierna skiftar. Partierna kan agera på ett sätt som gör att väljarna föredrar att lägga sin röst på ett annat parti än det som skulle vara troligt om man ser till väljarens ideologiska position. Man kan uttrycka det på följande vis: vad partierna gör spelar roll. Väljarna väger in partiernas retorik (vad de säger) och ställer det mot partiernas agerande (vad de gör).

Partierna kan med andra ord inte känna sig säkra på att väljarbasen (åtminstone den ideologiska) ger partiet sitt stöd när ett val närmar sig. Samtidigt gör just detta faktum att möjligheter öppnas upp för andra partier som vill attrahera nya väljare.

Detta i sin tur bidrar till att det politiska landskapet inte är enkelt att läsa av om man utgår ifrån väljaropinioner och ideologiska positioner. Det är inte alltid så att kartan och verkligheten stämmer överens.

Ny Demokrati 33%
SYRIZA 15%
KKE 7,5%
Gyllene Gryning 7%
Demokratiska Alliansen (f.d. PASOK) 6%
----------------------------------------------
Centerunionen 2,5%
Potami 2% 
Oberoende greker 2% 
Folklig enhet 1,5% 
ANTARSYA 1,5%

Källa: Makedoniens universitet/Skai TV den 26/6

* Nyckel till Dianeosis undersökning:

Nationalism 8,3%
Konservatism 5,5%
Nyliberalism 9,6%
Liberalism  17,9%
Socialdemokrati 19,7
Ekologi 8,1%
Socialism 12,7%
Kommunism 5,6%
Inget av alternativen 9,7%
DX/DA 2,9%

tisdag 13 juni 2017

Ett annorlunda triangeldrama

Ett viktig möte väntar på torsdag den 15e juni . Då träffas den grekiska regeringen, EU och IMF för att åter försöka avsluta en utvärdering av Greklands reformarbete och på så vis ge klartecken till en ny utbetalning till Grekland. Förutsättningarna för en kompromiss ser vid en första anblick ut att vara goda. Frågan om skuldlättnader för Grekland kan dock komma att skapa problem för parterna. Detta kan bidra till att en konflikt uppkommer. Torsdagens möte har förutsätningar att utvecklas till ett triangeldrama.

"Vi kommer att lösa det på torsdag." Det är det besked som den tyske finansminister Schäuble lämnar angående torsdagens möte. Även IMF ser positivt på förutsättningarna att nå en kompromiss, enligt denna artikel i Bloomberg. Den grekiska regeringen har, å sin sida, gjort sin del inför mötet; det har, efter ett antal månaders fördröjning, tagit beslut om att genomföra de åtaganden det har förbundit sig till. Därmed ser utsikterna goda ut att Grekland kan kvittera ut ett nytt belopp från bailoutpaketet. På så vis kan en hotande likviditetskris i juli månad undvikas. Det finns dock ett problem. 


Frågan om skuldlättnader för Grekland kan påverka utfallet av torsdagens möte. IMF är inte överens med EU när det gäller synen på Greklands skuldbörda. Det anser att betydande skuldlättnader behövs för att Greklands ekonomiska situation ska komma ner på en mer hållbar nivå. IMF har därför vägrat medverka i det bailoutprogram som träffades 2015.

För den grekiska regeringen är frågan om skuldlättnader central. Utan skuldlättnader är det möjligt att Tsipras regeringen faller och/eller inte genomför sina åtaganden. Premiärminister Tsipras möter en kraftigt motvind i den grekiska opinionen allt sedan bailoutavtet som träffades i juli 2015. Allt fler av de grekiska väljarna ser dystert på förutsättningarna för Grekland och dess ekonomi. Detta understryks i en färsk mätning av Pew som visar att 98% av grekerna anser att det ekonomiska läget är dåligt. Missnöjet med det rådande läget riktas mot den grekiska regeringen. Premiärminister Tsipras skulle sannolikt välkomna en uppgörelse kring skuldlättnader. Det skulle underlätta möjligheten att den grekiska ekonomin återhämtar sig och skulle även stärka Tsipras utsikter inför parlamentsvalet 2019.

Samtidigt är utrymmet för en uppgörelse kring skuldlättnader mycket begränsat. Tyskland går snart till förbundsval. En uppgörelse om skuldlättnader skulle potentiellt skapa en politiskt känslig sitation. (Det är dock inte enbart Tyskland som har invändningar mot skuldlättnader). Situation är dock delikat i och med att EU behöver IMFs medverkan: IMF anses vara en garant för att Grekland fullföljer sina åtaganden i bailoutavtalet. 

Därmed är det möjligt att en konflikt uppstår, om inte kompromiss kan nås som tillmötesgår de olika parternas krav och behov. Torsdagens möte kan med andra ord utvecklas till en raffinerat triangeldrama. 

måndag 29 maj 2017

En omtumlande vecka

Veckan som gick och veckan som väntar i Grekland kommer sannolikt att kretsa två före detta grekiska premiärministrar. Attentatet riktat mot Loukas Papademos och Kontantinos Mitsotakis död kommer troligen att rikta blicken mot Greklands politiska erfarenheter, men även fästa den mot de utmaningar som fortfarande är olösta.

Det var i torsdags som tillvaron troligen skakades om för många i Grekland. En brevbomb exploderade när den förre premiärministern Loukas Papademos färdades i sin bil. (Papademos är den tidigare ekonomen som under dramatiska former fick hoppa in som premärminister i ett kritisk läge i november 2011 när Georgios Papandreou fick lämna posten som premiärminister. Papademos tid på posten som premiärminister var kort (han avgick i maj 2012) men i mångt och mycket signifikativ i och med att han lyckades stabilisera Greklands ekonomiska läge).

   
Lyckligtvis rapporterar Kathimerini att Papademos och passagerarna undkom med livet i behåll. Samtliga är på väg att återhämta sig. Polisen har i skrivande stund inte identifierat gärningsmännen (sannolikt har spaningsläget förändrats och all tillgänglig information inte kommunicerad). Dådet uppges dock ha liknande mönster som tidigare dåd som genomförts under våren. Det kastar även en skugga mot Greklands erfarenheter av politisk höger- och vänsterextremism och -terrorism. Med all säkerhet rör det om känslorna hos många. 

Idag, måndag, rubbades förmodligen cirklarna ytterligare. Den förre premiärministern Konstantinos Mitsotakis har avlidit. Om Papademos avtryck i grekisk politik kan sägas vara kort är Mitsotakis desto mer omfattande. I en politisk karriär som omfattar mer än fyra decennier har han, tillsammans med Andreas Papandreou, format Grekland som få andra politiker. Trots att de delade samma ursprung i Georgios Papandreous Centerunion kom Mitsotakis leda den politiska högern i Grekland och Papandreou den politiska vänstern i Grekland. De blev varandras antagonister, men även varandras spegelbild i vissa avseenden. 


Mitsotakis - och det gäller även Papandreou - präglar grekiska politik än idag. Mitsotakis son, Kyriakos Mitsotakis, leder idag Ny Demokrati; hans dotter Dora Bakogianni har haft tunga roller i Ny Demokrati och är en tongivande aktör i partiet; Andreas Papandreous son, Georgios Papandreou, har tidigare varit premiärminister, och försöker göra en politisk comeback i ett av krisen omskakat PASOK. Samtliga tre är i allra högsta grad inblandade i att påverka Greklands framtid.

Idag, och troligen för en tid framöver, kommer dock uppmärksamheten att riktas mot Konstantinos Mitsotakis. Ett kapitel i Greklands historia tar slut med honom.

fredag 19 maj 2017

Åtgärdspaketet passerade parlamentet

Premiärminister Tsipras lyckades samla ihop samtliga röster i sin koalition när det grekiska parlamentet i torsdags kväll röstade igenom ett kritiskt åtgärdspaket. Därmed undveks troligen en kommande likviditetskris i juli. Trots det återstår en rad frågetecken.

153 röster var tillräckligt för att en hotande likviditetskris  kunde avstyras. Det omdebatterade åtgärdspaketet som innehåller besparingar för de grekiska pensionärna och ytterligare besparingar godkändes av det grekiska parlamentet (en mer utförlig lista kan hittas här). 

Omröstningen banar, enligt Wall Street Journal, vägen för att Grekland när den så kallade eurogruppen sammanträder den 22 maj får klartecken till att kvittera ut ett nytt belopp ur den bailout som träffades 2015. På så vis kan Grekland betala tillbaka på lån som förfaller i juli. Krisen är på så vis troligen avvärjd. (Detta förutsätter givetvis att eurogruppen kommer överens).

Dock kvarstår en rad frågetecken. I samband med debatten inför omröstningen uppmärksammade premiärminister Tsipras att Grekland kan ta tillbaka en del av de åtgärder som landet har godkänt, om inte Grekland får ta del av skuldlättnader av de internationella långivarna. Det är på sin plats att EU och IMF är oense om och på vilket sätt Grekland bör ta del av skuldlättnader. Detta kan skapa komplikationer.

Fler frågetecken återstår. Regeringen Tsipras har förbundit sig att privatisera och reformera en rad företag och instutitioner som ägs eller drivs av den grekiska staten. Ett sådant objekt som väckt uppmärksamhet är projektet med att omvandlingen den gamla flygplatsen Hellenikon till ett bostadsområde med plats för näringsliv. Projektet skulle även bidra till att 70 000 jobb skapas enligt Kathimerini. För ett par veckor sedan stannade Hellenikonprojektet upp när kulturminister Lydia Koniourdo ville byggnandsminnesförklara ett antal byggnader i den gamla flygplatser. För ett par dagar sedan anmälde Piraeus skogsdepartement att en del av området som omfattas av Hellenikon är att betrakta som skog. Tillsammans har de båda händelserna rest frågetecken kring den grekiska regeringens vilja att genomföra sina åtaganden.

Det största frågetecknet är dock om regeringen Tsipras klarar av att fullfölja sina åtagande och härdar ut till valet 2019. Inför omröstningen igår drabbades Grekland av en generalstrejk. Demonstrationer utlystes runt om i Grekland. Åtgärdspaketet är impopulärt, särskilt eftersom det innefattar ytterligare besparingar för pensionärer, en särskilt utsatt grupp. SYRIZA befinner sig opionsmässigt i motvind. Det finns en risk att motvinden stärks ytterligare. 

Sannolikt kalkyrerar premiärminister Tsipras med åtgärdspaketet, tillsammans med tecken på ekonomi som kanske återhämtar sig, kan vända på utvecklingen. Om regeringen lyckas få de ekonomiska hjulen i rullning kan detta bidra till att dra loss SYRIZA ur det opinionsmässiga diket. Det finns dock en rad frågetecken om att så sker.

söndag 7 maj 2017

Mot nya mål

Ett preliminärt avtal har till slut träffats mellan Grekland och de internationella långivarna. Därmed ser det att en liknande situation som 2015 undviks, där Grekland var snubblande nära statskonkurs. Faran är dock inte över än.

Det är långt ifrån över även om en överenskommelse slöts i veckan. Den grekiska regeringen ska först se till att rösta igenom överenskommelsen i parlamentet, vilket enligt uppgift planeras till den 16 maj. Därefter ska den så kallade eurogruppen den 22 maj ta ställning till att betala ut ett överenskommet belopp till Grekland, med vilket den grekiska staten kan betala tillbaka långivarna och undvika en sits liknande 2015. Då först kan faran blåsas över.

Det återstår dock ett antal hinder på vägen tid. Ett sådant är om premiärminister Tsipras kan säkra tillräckligt många röster i parlamentet för att godkänna överenskommelsen. Det är oklart om så sker. 

Överenskommelsen innehåller moment som till exempel att sänka pensionerna 2019, att sänka den skattebefriade inkomsttröskeln 2020, ytterligare besparingar motsvarande 2% av BNP samt försäljning av andelar av ett statligt energibolag. Det kan bli svårt att samla det stöd som behövs.

Klart är oppositionen inte kommer att ge sitt bifall;  Ny Demokratis partiledare Mitsotakis betecknar överenskommelsen enligt Kathimerini som "Ett fjärde memorandum" och han yrkar även på nyval. 

En försiktig analys är, trots en vinglig och knapp majoritet, att premiärminister Tsipras troligen kommer att samla de röster som behövs för att vinna den kommande omröstningen den 16e maj.

Mer oklart är om eurogruppen kan komma överens mot bakgrund av att IMF har haft som krav att Greklands skuld måste reduceras för att IMF ska medverka. Förhållandet mellan IMF och EU har blivit allt mer komplicerat på senare tid och de två aktörerna står bitvis ifrån varandra i synen på Greklands behov av skuldlättnader. 

Detta pekar på att det grekiska så kallade dramat långt ifrån över, även om en överenskommelse har träffats.

lördag 25 februari 2017

En tudelad bild

Det är något av en paradoxal bild: stödet för behålla euron i Grekland är fortfarande starkt samtidigt är stödet för EU är relativt svagt. 



Det är en något tillspetsad bild men säger förmodligen en hel del. Den pekar på att det finns en klar majoritet i Grekland som vill behålla euron, enligt Public Issue som tagit fram mätningen. (Ett liknande resultat har Kapa Research kommit fram till i en mätning som publicerats nästan samtidigt: 64,5% vill behålla euron). Den kan tolkas som att det finns ett stöd för att fortsätta med att sanera den grekiska ekonomi trots alla umbäranden. Att lämna euron, det vill säga att göra en så kallad "Grexit", är fortfarande inget alternativ som lockar.

På senare tid har nämligen Grexit varit ett alternativ som framstått som alltmer lockande: låsningen i förhandlingarna mellan Grekland och IMF och EU har bidragit till att göra ett utträde från Grexit ett ämne som blivit diskuterats allt oftare. Företrädare inom SYRIZA har på sistone allt oftare talat i termer om att inte utesluta en debatt om en återgång till drachman. Då skulle man, enligt denna logik, slippa de umbäranden och krav som ställs för att den grekiska regeringen ska kunna kvittera ut nya nödlån.

Det är dock samtidigt svårt att avfärda talet om en Grexit som grundlöst. Samma mätning visar på att stödet för euron har sjunkit över tid. Drachmans förespåkare kan sägas få allt mer vatten på sin kvarn. Denna trend sammanfaller dessutom med en trend där stödet för EU blir allt svagare. En mätning som Eurobarometern visar nämligen att knappt 17% har en positiv uppfattning om EU.


De två bilderna bidrar viktiga nycklar för att förstå det närmast ambivalena stämningsläget i Grekland gentemot Europa.

söndag 12 februari 2017

Greklandskrisen spökar igen

Greklandskrisen spöker åter igen. Vad har hänt?

Under de två senaste veckorna har den grekiska krisen åter igen blossat upp. Anledningen är, som i tidigare situationer, att den grekiska regeringen och de internationella långivarna inte har kommit överens. Det pågår en tvist om (lite förenklat) villkoren om vad Grekland ska göra för att få ut pengar så Grekland bl.a. kan använda till att betala på sina lån.

Att krisen åter är aktuell är att, likt våren 2015, en återbetalning väntar i juli månad. Det är oklart om Grekland kommer att ha pengar till att kunna genomföra återbetalningen. En överenskommelse behöver träffas mellan den grekiska regeringen och de internationella långivarna för att den väntande krisen i juli ska kunna undvikas.

Denna gång är det, som bl.a. The Guardian rapporterar, lite mer komplicerat. De internationella långivarna, främst IMF och EU, kommer inte överens. De två parterna har olika uppfattningar om vad Grekland behöver göra för att uppfylla villkoren. IMF framför behoven av ytterligare besparingar samt en skuldnedskrivning för att inte den grekiska skuldbördan, enligt IMF, blir ohållbar inom ett par år. EU har en annan uppfattning. Detta har skapat en låsning som har bidragit till att skapa den nuvarande situationen.

Samtidigt pressas den grekiska regeringen sedan lång tid tillbaka av vikande opinionssiffror. Bilden här nedan (hämtad från Kathimerini) visar en sammanställning (poll of polls) som publicerats den senaste tiden. Detta påverkar krisen. Den grekiska regeringen har ett begränsat politiskt utrymme för att gå med på ytterligare krav. Till detta hör även att den grekiska regeringen halkat efter när det gäller att uppfylla sina åtaganden. Detta har också bidragit till att skapa den nuvarande situationen.



Finns det någon väg ut ur denna kris? Det gör det. Dock är denna väg sannolik inte enkel. Wall Street Journal har i den läsvärda artikeln "Greece's Never-Ending Fiscal Drama" sammanställt tre olika alternativ (som även har diskuterats på andra håll) för hur detta ska kunna gå:

1) "One option is that Greece capitulates to what many in Europe consider to be the IMF’s unreasonable austerity demands. But could any Greek government of any stripe deliver austerity measures worth an additional 2% of GDP?"

2) "Another option is that Germany capitulates on the deficit targets. But could Berlin execute such a humiliating U-turn, committing to writing off more than €100 million ($107 million) of Greek debt just months before an election?"

3) "Another option would be for the IMF to walk away from Greece altogether, leaving the eurozone to sort out its own mess. But how could it do this without pulling the rug from under German and Dutch participation too, making Greece’s plight far worse?"

De tre alternativen visar på hur komplicerad den nuvarande situationen är. Så länge den består kommer den grekiska krisen troligen att eskalera och talet om Grexit att tillta.

söndag 22 januari 2017

Opinionsmätning

Det rådande opinionsläget består: oppositionen befinner sig i ledning och regeringen i lä.

Ny Demokrati 26,8%
SYRIZA 17,8%
Gyllene Gryning 8,4 %
KKE 7,1 
Demokratiska Alliansen 6.2%
-----------------------------------
Centerunionen 2,7%
Oberoende Greker (ANEL 2,5) %
Frihetsfärden (Plefsi) 2,4%
Folklig enhet (LAE) 1,5% 
Potami 1,4%

En färsk mätning (av ALCO/Parapolitika) bekräftar trenden: Ny Demokrati har skapat och upprätthåller ett gap gentemot det styrande regeringspartiet SYRIZA. Stärkt av den rådande medvinden upprepar partiets ordförande, Kyriakos Mitsotakis, ständigt kraven på nyval. Skulle val hållas idag är det mycket möjigt för att inte säga sannolikt att Mitsotakis blir ny premiärminister.

Samtidigt söker den sittande premiärminister Tsipras vända på den nedåtgående utvecklingen. En, av troligen flera, komponenter för att parera fallet i mätningarna är utfallet av förhandlingarna med landets internationella långivare. På torsdag kommande vecka ska ett möte hållas för att återuppta dem.

Det är oklart om hur utfallet av mötet och förhandlingarna kommer att bli. Kathimerini rapporterar om att IMF kommer att begära besparingar inom pensionsutbetalningar, bland annat. Det är oklart om Tsipras kan gå med på kraven: risken för ett internt uppror kan inte bortses. Den inom SYRIZA tongivande fraktionen Grupp 53 (till vilken finansminister Tsakalotos hör) har uttryckt missnöje med planerna. Premiärminister Tsipras har med andra ord en delikat uppgift framför sig.

Uppgiften som premiärminister Tsipras är ställd inför (om man benar ut den) består i att komma fram till en lösning som långivarna är nöjda med, som hans partikonstelation kan leva med, och som väljarna kan fördra.
Det slutar dock inte där.

Till detta hör (om man gör ett urval):

- en delikat situation med grannlandet Turkiet som behöver hanteras.
- en flyktingsituation inom Grekland som är internationellt uppmärksammad.
- en allt mer komplicerad cypriotisk försonings- och återföreningsprocess (med den grekiska regeringen som en av parterna).

2017 ser med andra ord att bli ett mycket spännande år.

fredag 13 januari 2017

Cirkeln sluts

Förre premiärministern Georgios Papandreou återvänder till det parti han lämnat.



Många ögonbryn höjs troligen idag. Georgios Papandreou (partiordförande för Socialdemokratiska Rörelsen) och Fofi Gennimata (partiordförande för Demokratiska Alliansen) meddelar idag att de två partierna slåss samman. I praktiken innebär beskedet att Georgios Papandreou återvänder till PASOK, det parti som han en gång var ordförande för.

Det är dock en märklig återförening. Papandreou lämnade PASOK strax innan valet i januari 2015. Avhoppet var dramatiskt. Partiet balanserade i det läget farligt nära treprocentsspärren. Avhoppet innebar även att den socialdemokratiska rörelsen splittrades. Nu verkar den bitterhet som rådit mellan de två partierna ha lösts.

Dock finns det anledning till att tro att de ögonbryn som rests kommer att förbli resta ett tag till. Frågan är nämligen vad det parti som en gång samlade de socialdemokratiska rösterna har att vinna. Med Papandreou som ordförande inleddes ett i många bemärkelser dramatiskt tapp av väljare. Papandreou är i många väljares ögon intimt förknippad med den första bailouten och den första fasen av krisen i Grekland.

Samtidigt finns det en viss logik. Det var Papandreous far, Andreas Papandreou, som en gång i tiden grundade PASOK och som förde det till makten. För vissa väljare, som något nostalgiskt blickar tillbaka, kan Papandreous återvändande vara både symboliskt laddad och välkommen. Frågan är dock hur många dessa väljare är idag. De samlar för närvarande lite mer än 5 procent av väljarna i opinionsmätningar. Räcker dessa för att vända på utvecklingen?