fredag 21 december 2012

God jul! Kala Christougenna!

Krisen och det politiska livet i Grekland tar inte en paus över jul och nyår. Det gör däremot denna blogg. 

2012 har varit ett oerhört omvälvande år i grekisk politik. Det krävdes två val och ett antal turer för att en regering till slut skulle komma på plats. En för grekisk del högst ovanlig (och omaka) koalition bildades (lika ofta förekommande i grekiska sammanhang som en total solförmörkelse). Dessutom krävdes både en andra bailout i februari (samt en mindre omtalad sådan i november) för att hålla den grekiska staten flytande och seglandes inom eurozonen. Därutöver har ett antal partier dykt upp, försvunnit och skakat om det grekiska politiska livet. 2012 är det år då det grekiska politiska landskapet förändrades i grunden. Det har varit ett år fyllt av dramatiska vändningar. 2013 har med andra ord mycket att bevisa ifall det ska överträffa 2012.

2012 har även varit omvälvande på ett annat sätt. I år - mer än föregående år - har den fem år långa ekonomiska och politiska krisen gått över till att bli en social kris. Många är anledningarna till krisen. Många är de som påverkas av den. Den här dokumentären (se klipp nedan) är en bra introduktion till att greppa vidden av krisen. Den fångar upp de utmaningar som väntar kommande och nästa år. 

Vi ses då!
Cheretismata!

tisdag 18 december 2012

Vad väntar under 2013?

Det är inte början till slutet. Och inte heller slutet på början. Läget kan möjligtvis bli mer stabilt när 2012 går mot sitt slut och 2013 tar sin början. 

Om 2012 handlade om att försöka undvika kaos, kommer 2013 kretsa kring att hantera krisen. Det räcker med att läsa den här rykande rapporten från den europeiska kommissionen för att inse hur allvarlig situationen har varit under 2012. I synnerhet lär händelserna i juni månad ses avgörande när man blickar tillbaka under det händelserika år som nu är på väg mot sitt slut:

"The readiness of Greece to continue with the adjustment programme was openly questioned in creditor countries, where public opinion support started fading, given signs of a lack of commitment by the Greek government, administration and population, while large amounts of financial assistance were being provided to the country. By mid-June, most observers wondered whether Greece would be able to avoid a default or an ejection from the euro area, or would even decide to quit it itself at obviously significant costs."

Hade landet lämnat eurozonen hade läget sannolikt varit mycket allvarligare än vad det är idag. Läget är dock fortfarande akut: Arbetslösheten fortsätter att stiga till nya rekordnivåer. Antalet jobb som finns kvar fortsätter att minska. BNP ser ut att sjunka för det sjätte året i följd. Utsikterna för 2013 ser utmanande ut.


Den grekiska koalitionsregeringen som bildades efter valet den 17 juni har med andra ord haft en tuff resa. Med yttersta nöd, och med hjälp av en tredje (tyst) bail out från IMF, ECB och den europeiska kommissionen - den andra bailouten bara i år - har regeringen undvikit att ett worst-case scenario infriats. (Det har mer snarare skjutits upp. Ännu en gång.). Skadan är dock redan skedd. Grekland är med råge det land som varit mest illa ut bland länderna som är indragna i den europeiska skuldkrisen.


Koalitionen har även en tuff resa framöver. Samarbetet mellan Ny Demokrati, Pasok och Demokratisk vänster - de olika medlemmarna i den styrande koalitionen - är långt ifrån gnisselfritt. Koalitionen kan mycket väl komma att spricka; detta både av såväl inre faktorer som yttre sådana.*

Koalitionen har dock påbörjat ett mödosamt arbete med att genomföra de åtaganden som den grekiska staten har. Detta noteras även av den ovannämnda rapporten:
"Nonetheless, there has been a significant catching-up over the past few months.  The government soon took a clear stance confirming the objectives of the programme and the key measures already adopted with a view to bringing the programme back on track. With its action it managed to perceptibly improve the overall compliance with the conditionality throughout the summer."    
Att den grekiska staten har börjat genomföra sina åtaganden har varit viktigt. Utan denna ökade reformtakt skulle den inte få fortsatt stött av de övriga medlemsländerna i EU. Detta har arbete bidragit till att den grekiska staten i måndags noterade en inbetalning 34,3 miljarder euro, vilket kan bidra till att hjulen börjar rulla igen (främst genom att landets banker kan återkapitaliseras och att landets näringsliv kan återhämta sig framöver). Den grekiske finansministern kommer Vassilis Stournaras kommer att spela en av de viktigaste rollerna i försöken att omvandla det akuta läget för landet till ett mer stabilt sådant.

Det betyder inte att arbetet har varit lätt. Den ekonomiska krisen har följts åt av en social sådan. Denna läsvärda artikel i Wall Street Journal visar hur landet har påverkats under de fem senaste åren. Läsvärd är även Alexandra Pascalidous artikel med samma tema.

2012 har varit ytterligare ett år i den fem år långa kris som tycks vara utan slut. Möjligtvis kan 2013 bli slutet på början.

* Se även tidigare inlägg.

tisdag 11 december 2012

Upp som en sol...

Den som vill se ett exempel på dynamiken inom grekisk politik bör gärna titta närmare på Oberoende greker (Anexartiti Ellines). Partiet knoppades av från Ny Demokrati så sent som i februari i år. Det marscherade raskt fram och lyckades kort därefter ta sig in det grekiska parlamentet som fjärde största parti i valen i maj och juli med ett stöd på 7,5% . Partiets ordförande, Panos Kammenos, profilerade sig som en utpräglad kritiker av memorandumet och EU och fick ett gensvar i opinionen. Nu verkar partiet stå inför en begynnande kris som rent av kan hota partiets fortsatta existens.

Panos Kammenos och Oberoende greker kan till vis del liknas vid en spegelbild till Alexis Tsipras och Syriza. Båda har med relativ framgång pejlat den grekiska opinionen och siktat in sig på missnöjet med memorandumet (överenskommelserna om besparingar och reformer som Grekland förbundit sig till). Båda har med framgång lyckas knyta till sig väljargrupper som tidgare stött Ny Demokrati respektive Pasok. I samband med valen i år talades till och med om att bygga en regeringskoalition där Syriza och Obereonde greker (i kombination med Demokratisk vänster) förenade i gemensam opposition mot memorandumet.

Att mandaten inte räckte till är en grundläggande orsak att det blev som det blev. En annan orsak är att det formellt finns stora sakpolitiska skillnader mellan partierna. Pasok och Ny Demokrati ligger, retoriken till trots, exempelvis närmare varandra politiskt än vad Syriza och Oberoende greker gör.

Ytterligare en orsak till att ingen regeringskoalition inte blev av är frågan om Tsipras och Kammenos skulle fungera ihop. Oberoende greker är till stor del Kammenos egen skapelse; det är Kammenos som styr och ställer.

Det är här som roten till krisen kan skönjas. I måndags träffades partiets övriga tjugo parlamentsledamöter för att ställa frågor om vilken politik partiet ska föra inom olika områden. Kammenos lämnade mötet. Dagen därpå uteslöts Yannis Manolis, en av de parlamentsledamöter som hade ställt frågor till Kammenos i samband med mötet. Lite senare samma dag avgick partiets talesperson Christos Zois, i protest mot Kammenos agerande. "Jag gav upp hoppet", sa Zois i ett uttalande.

Partiet kan snart börja vackla, detta trots att partiet för närvarande står relativt stilla i opinionen (6,5% i november enligt denna mätning från november). Frågorna växer om partiets framtid. I mångt och mycket är Obereonde greker ett enfrågeparti: det har drivit kritiken mot memorandumet, EU och dess olika företrädare till sin spets.

Det är mycket möjligt att fokuseringen på en fråga och Kammenos ageranden (inte minst när uppgifter som dessa dyker upp) som bidragit till att partiets ledamöter nu gör uppror, tvistar sinsemellan och hoppar av. Det kan gå fort i grekisk politik. Ibland riktigt fort.

söndag 9 december 2012

Ombytta roller

Rollerna är ombytta inom det grekiska vänsterblocket. Om Pasok är ett parti i spillror, så håller Syriza på att bygga ihop ett parti ur spillrorna. Den brokiga allians av sexton stycken småpartier som  täcker upp alla möjliga socialistiska ideologier är på god väg att bilda ett enhetligt parti. Dessutom skördar Syriza framgångar i opinonen. Partiet fångar för närvarande upp 31,5% av rösterna i en mätning och har lyckats knyta till sig många av de väljare som tidigare röstat på Pasok. Syriza är på god väg att skapa sig en dominerande roll inom grekisk politik; en roll som Pasok tidigare haft. 

Syrizas partiordförande Alexis Tsipras är i mångt och mycket ingenjören bakom denna förvandling. Tsipras har skapat enighet (men långt ifrån helt) inom den egna alliansen. Han har även varit skicklig på att förstå den grekiska opinionen, som är både upprörd och uppgiven: upprörd på grund av att de två tidigare dominerande partiernas, Pasok och NDs, svårigheter att hantera den ekonomiska kris som drabbat landet; uppgiven på grund av att fem års ansträngningar inte har lyckats vända på den nedåtgående utvecklingen. Detta har Syriza använt sig av.

Genom att kartlägga den grekiska opinionen, appellera till viktiga väljargrupper och även sikta in sig mot missnöjet mot memorandumet (uppgörelserna med IMF, ECB och EU om besparingar och reformer) fick partiet något av ett genombrott i valet i maj i år. Genom att valet i juni kom att utvecklas till en folkomröstning om memorandumet hamnade fokus på Tsipras och hans parti. Sedan valet i juni har partiet utvecklats till Greklands tydligaste oppositionsparti, som hämtar mycket av sitt stöd kring ett betydande missnöje med den politik som koalitionsregeringen för.

Man bör dessutom inte underskatta effekten av den kontrast som uppstår när Syriza ställs mot de övriga partierna. Tsipras och Syriza upplevs i dagsläget som unga och fräscha krafter, till skillnad mot de etablerade partierna ND och Pasok, som växelvis suttit vid makten de senaste fyra årtiondena. Partiet åtnjuter nyhetens behag.

Men gäller detta även framöver? Det finns utmaningar även för Syriza. En första sådan är en intern. Att samla så många olika röster till ett enda parti som samlas kring en gemensam politik låter sig inte göras över en natt: Syriza rymmer allt från kommunister, antikapitalister, ekologiska socialister till mer reforminriktade socialdemokrater. Ytterligare en utmaning är att föra fram en konkret sakpolitik; det är här som skon börjar klämma.

En bidragande anledning till att Syriza inte vann valet i juni handlar om dess politik: partiet ville riva upp  memorandumet, men kunde inte visa hur man istället skulle få Grekland på fötter igen. Partiet ville behålla den offentliga sektorn utan att visa hur det skulle finansieras. Partiet ville att landet skulle vara kvar i euron, men kunde inte övertyga väljarna om hur det skulle kunna överens med EU. Listan kan göras lång.

Syriza befinner sig med andra ord i samma sits som många (små) partier gör när de får ett parlamentariskt genombrott: man har fått uppmärksamhet och röster, men kommer man att få fortsatt förtroende i kommande val? Och hur behåller man stödet när man väl tvingas konkretisera vad exakt det är som man vill göra? Det är en huvudvärk får såväl Syriza som för Tsipras. Fast å andra sidan kan man förmoda att denna huvudvärk är att föredra framför den som Pasok dras med för närvarande; en huvudvärk som Venizelos förmodligen inte skulle ha något emot att ha.

onsdag 5 december 2012

Grekland sjunker i ranking

Grekland återfinns på en bottenplats bland EU:s 27 medlemsländer i kampen mot korruption. Transparency Internationals årliga rapport som publicerades idag visar nämligen att Grekland hamnar på plats 94, och sist bland EU:s medlemmar i institutets globala korruptionsidex . I botten bland Europas länder hamnar Grekland även i Världsbankens Doing Business Report. Det återstår mycket arbete för den grekiska politikerna och -staten för att återställa ett sargat förtroende och återskapa ett gynnsamt näringslivsklimat.

Rapporten från TI bekräftar att den grekiska staten har en grannlaga uppgift framför sig. Det betyder även att en av dess tjänstemän, Leandros Rakintzis, kommer att ha en nyckelroll även framöver.

Rakintzis har förmodligen det mest otacksamma (och sannolikt ett av de allra viktigaste) jobbet i Grekland. Om Rakintzis, med flera lyckas med sitt arbete, kan han hjälpa den grekiska staten att spara in drygt 600 miljoner euro. Per år. Här kan du läsa mer om Rakintzis utmaning.

Förekomsten av korruption är en av de faktorer som påverkar näringslivsklimatet i ett land. Därför är det förståeligt att Grekland återfinns på plats 78 - och därmed sist - av Europas länder i Världsbankens senaste Doing Business Report. Det bör nämnas att Grekland i år klättrar 22 placeringar. Grekland får rent av beröm som en av de tio ekonomier som förbättrats allra mest under året. Samtidigt återstår mycket arbete, vilket rapporten uppmärksammar på följande vis:
"Part of the solution to high debt is the recovery of economic growth, and there is broad recognition that creating a friendlier environment for entrepreneurs is central to this goal."
Kampen mot korruption och för ett bättre näringslivsklimat går hand i hand. Löser man det ena, hjälper man det andra.

Här är för övrigt de länder som återfinns i botten och i toppen av TI:s rankinglista:

Mest korrupt:

174 Somalia

174 Nordkorea

174 Afghanistan

173 Sudan

172 Myanmar (fd. Burma)

170 Uzbekistan

170 Turkmenistan

169 Iraq

165 Venezuela, Burundi, Chad och Haiti

Minst korrupt: 

9 Holland

9 Kanada 

7 Norge 

7 Australien

6 Schweitz

5 Singapore

4 Sverige 

1 Nya Zealand

1 Finland

1 Danmark 

tisdag 4 december 2012

Venizelos dilemma

Den snäva marginal som den grekiska koalitionsregeringen samlar ihop blev igår lite smalare. Beskedet att den förre hälsoministern Andreas Loverdos hoppar av Pasok för att istället starta ett eget parti leder fram till två slutsatser: läget för partiordförande Venizelos är numera än mer ansträngt; utsikterna för att koalitionsregeringen håller samman påverkas. Loverdos avhopp kan, tillsammans med andras, sätta igång en kedjereaktion som leder till regeringens nuvarande kris växer.

Att Loverdos lämnar Pasok leder till att partiet numera står med ett mandat mindre. Detta i sig skulle inte vara någon större nyhet om det inte vore för att Loverdos besked bildar det åttonde avhoppet från Pasok sedan valet i juni. Pasok har (i skrivande stund) 25 mandat. Det betyder att partiordförande Venizelos problem växer samtidigt som hans bas krymper. Pasok, det parti han leder, är nämligen idag ett parti i spillror. Snart kan även spillrorna försvinna.

Venizelos står därmed inför ett dilemma: hur ska han behålla initiativet internt, samtidigt som han kan hålla sams med koalitionsregeringens övriga medlemmar. Utan koalitionen riskerar Pasok - i nuvarande läge - att utplånas. Som medlem i koalitionen begränsas manöverutrymmet politiskt. Läget blir allt mer ansträngt för Venizelos.

Venizelos problem är även koalitionens. Den marginal på 29 mandat som regeringen har gentemot oppositionen har minskats med 8.*  Fortsätter avhoppen kan läget bli så pass ansträngt att hela koalitionen faller samman. På så vis kan Loverdos avhopp komma att sätta igång en kedjereaktion.

Läget ser inte heller att förbättras framöver. I denna nya novembermätning från VPRC är opinionsstödet för Pasok nere på 5% Därmed är Pasok i dagsläget det minsta partiet som återfinns i det grekiska parlamentet. Demokratisk Vänster samlar i sin tur ett stöd på 5,5%, vilket gör det till det näst minsta partiet som representeras i parlamentet. Detta kan leda till att de båda partierna, i synnerhet Pasok, förmodligen känner ett behov att profilera sig gentemot de övriga partierna i koalitionen, främst Ny Demokrati.

Samtidigt finns det anledning till att låta läget bero. Avhopp har även skett tidigare i den grekiska politiken  Demokratisk vänster bildades en gång tiden från en samling ledamöter som hade koppling till Pasok. Samma kan även sägas om Oberoende greker, som knoppades av från Ny Demokrati. Det är inte ovanligt att avhoppare återförenas till det parti som de lämnat. Dora Bakoyanni återvände till Ny Demokrati, och suspenderade även sitt eget parti som hon bildat, i samband med valet i juni.

Om detta, sistnämnda scenario blir verklighet är ännu oklart. Osvuret är nog, som det brukar heta, bäst.

*  Läget blir inte lättare av att koalitionens tredje partner, Demokratiskt Vänsterifrågasatt delar av uppgörelsen som koalitionen presenterat i samband med budgeten (exempelvis inom arbetsrätt) och även hotat att hoppa av. Venizelos huvudvärk är med andra ord även premiärminister Samaras (som även har sina egna bekymmer inom sitt parti)