torsdag 19 december 2013

Inför 2014

Vill man skåda vad som väntar Grekland inför 2014 räcker det i stort sett med att läsa OECDs rapport om Grekland. Rapporten, som publicerades i slutet av november, kan sägas ha satt dagordningen för det kommande året. 

OECDs rapporter möts oftast med intresse. De är väl genomarbetade och ger en god ögonblicksbild om läget i ett land. Bilden här nedan, som hämtats ur OECDs senaste rapport om Grekland, summerar de grundläggande utmaningar som Grekland tampas med. Den stigande arbetslösheten och den sjunkande ekonomin är de två tuffaste utmaningarna att hantera.

Det finns dock ett par ljuspunkter. Rapporten pekar på att den grekiska staten börjar få grepp på underskottet och obalanserna i finanspolitiken. Detta är en förutsättning för att kunna vända på utvecklingen i landet.

För att sätta igång en mer hållbar utveckling finns ett antal problemområden som, enligt OECD (och en rad andra aktörer, däribland den så kallade "trojkan"), behöver åtgärdas. Det är inga nyheter egentligen:  
"Major structural reforms have been introduced in several domains, but more needs to be done. [...] Although administrative burdens have been already somewhat reduced, remaining product market impediments continue to hinder further improvements in price competitiveness, and further reallocation of resources towards exports is needed. 
Reform of the public administration has been slow; however efforts to address the serious inefficiencies of the large public service have recently accelerated. Tax evasion remains a key concern. The judicial process is improving, but it is still slow and costly although important reforms in legislation and procedures have taken place. Continuous monitoring and evaluation of the reform process is of crucial importance."
Det ska bli intressant att följa hur de olika partierna avser att ta sig an de utmaningar och problemområden som rapporten listar. Rapporten kan mycket väl sätta sina spår i de val som kommer att hållas nästa år. Åtminstone kan den komma att påverka dagordningen i den politiska debatten.

tisdag 17 december 2013

Kort om opinionsläget

Nya opinionssiffror kan leda till att det politiska landskapet ritas om. Om opinionsläget kvarstår väntar kännbara resultat i Europaparlamentetsvalet och i lokalvalen i maj.

De opinionssiffror som publicerades den 16 december av MRB bekräftar trenden i stort. Ny Demokrati och Syriza följer varandra. Detta är dock inte vad gemene man fäster ögonen på när man läser opinionsmätningen.

Mest intressant är att Demokratisk vänster (DIMAR) fortsätter att tappa. Partiet balanserar farligt nära treprocentsspärren. Om trenden står sig åker partiet ut. Förmodligen är detta inte partiledare vad Fotis Kouvelis räknade med när han och partiet lämnade regeringskoalitionen i somras.

Våndas gör nog även Pasok. Med 4,7% har man tappat nästan nio av tio väljare jämfört med parlamentsvalet 2009. Om opinionsläget står sig är det oroväckande inför nästa år. Partiet har för närvarande sju stycken mandat Europaparlamentet. Den siffran kan komma att  kraftigt reduceras  i Europaparlamentsvalet 2014. Likaså kan förlusterna i lokalvalen i maj månad bli kännbara. Likt Kouvelis, befinner sig partiordförande Venizelos i en pressad sits.

Mot bakgrund av Pasoks kräftgång, Demokratisk vänsters nedgång och Syrizas medgång kan man man se det som att det sker en förflyttning inom vänstersidan. Tyngdpunkten flyttas mot Syriza. Men även Syriza har sina utmaningar.

En livlig debatt pågår för övrigt om partierna på vänster sida i grekisk politik ska bilda en center-vänsterallians. Efter italiensk förebild pågår för närvarande en livlig diskussion om att bilda en Olivträdskoalition för att skapa en kraftsamling inom vänstern. Vad som kommer ut dessa diskussioner ska bli intressant att följa.

Noteras bör att Gyllene gryning hamnar under tioprocentspärren. Det kan rentav hamna utanför parlamentet: initiativ har nämligen tagits i parlamentet om att förbjuda partiet. Dessutom är partiledningen är indragen i olika rättsprocesser och polisutredningar. Ytterligare motgångar och nedgång går inte att utesluta.

Opinonsläget 16 december (MRB)

Syriza 21,9%,
Ny demokrati 21%,
Gyllene gryning 8,9%,
KKE 5%,
Självständiga greker 4,8%,
Pasok 4,7%,
Demokratisk vänster 3,1%,
De gröna 1,5%

onsdag 11 december 2013

Utmaningar även för Syriza

Dagens arbetslöshetssiffror är, även om de rekordhöga, inte nödvändigtvis ett tecken på att oppositionen kommer att gå fram.

Det största oppositionspartiet inom grekisk politik, Syriza, har visserligen skuggat det största partiet i regeringskoalitionen (Ny Demokrati) under större delen av 2013. Det har dock inte lyckats gå förbi.

Det finns ett antal anledningar till detta. En tung sådan är dess politik. Två av de skarpast dragna konfliktlinjerna på den politiska arenan i Grekland är för närvarande memorandumet (som reglerar de reformåtagande Grekland ska genomföra som villkor för att få ekonomiskt stöd av EU och IMF) och frågan om euron.

Syriza har kunnat kanalisera det missnöje som finns mot memorandumet. På ett effektivt sätt har partiet sedan valen 2012 vuxit fram till att bli det största oppositionspartiet inom grekisk politik. Syriza har dock inte kunna formulera hur partiet ska kunna ordna med en alternativ finansiering.

Inte heller har det kunnat visa på hur en återgång till drachmen, som det förespråkar, skulle kunna genomföras. Till skillnad mot andra länder, så finns det ett förhållandevis starkt stöd för euron.

Syrizas partiledare, Alexis Tsipras, har sökt läsa av dessa signaler. Denne har på senare tid tonat ner motståndet mot euron. Tsipras har även skissat på hur partiet ska bli mer trovärdigt i ekonomiska frågor. Dessa försök möter dock motstånd inom det egna partiet. Det finns en vänsterfalang, anförda av Panayotis Lalanis, som vill driva på ett euroutträde och för en mer euroskeptisk politik. En konflikt kan vara under uppsegling.

Vilket givetvis kommer att få konsekvenser. Det kan bli svårt att (för)bli en drivande kraft inom oppositionen när det egna partiet är splittrat. En utbrytning kan rent av inte uteslutas. Så har skett tidigare.

Utsikterna inför 2014 - och de lokalval som kommer att hållas i maj - är med andra ord oklara.

Oklara utsikter

Arbetslösheten stiger till 27,4%. De siffror som offentliggjordes idag av den grekiska statistiskbyrån visar på att vändpunkten låter vänta på sig.

Det kan sätta käppar i hjulet. Den grekiska regeringen (och även andra instituet) har nämligen räknat med att 2014 ska bli slutpunkten för den långdragna krisen. Man har även prognosticerat ett blygsamt överskott (primary surplus) i budgeten för 2014. Från 2015 och framåt har regeringen räknat med att tillväxten skall stiga och de ekonomiska hjulen börja rulla.

Att regeringen natten till söndags, med tre rösters marginal, fick igenom budgeten i parlamentet är sålunda redan nu historia. Dagens arbetslöshetssiffra tyder på att 2014 kan bli en tuff utmaning för regeringskoalitionen. December kan bli en avgörande månad.

tisdag 3 december 2013

En månad av prövningar

Den förste januari blir Grekland nytt ordförandeland i EU. Om knappt trettio dagar får vi veta vem som svingar ordförandeklubban när det första mötet hålls. December månad är en period av prövningar.

Årets sista månad kan bli den mest intensiva månaden på mycket länge. Åtminstone för   koalitionsregeringen i Grekland. För regeringen väntar denna månad nämligen något som kan liknas vid en balansgång på en slak och vinglig lina.

Å ena sidan behöver regeringen inför den så kallade "trojkan" (be)visa att Grekland reformarbete pågår enligt plan, så att landet kan fortsätta få ekonomiskt stöd/lån.

Å andra sidan behöver regeringen få igenom ett antal nyckelpropositioner i parlamentet (av vilka 2014 års budget är den allra viktigaste). Det kan bli svårt att hitta balansen. Och att hålla den hela vägen ut.

Den förstnämnda prövningen ser ut att bli nyckfull. Relationen mellan trojkan och regeringen är för närvarande ansträngd. Samtalstonen är tidvis spänd. Samtalen kan mynna ut i ytterligare krav på besparingar av den grekiska regeringen. (Ett sådant krav har varit huruvida fastigheter på ett värde understigande 200 000 euro inte längre ska kunna undantas från utmätning; vilket kan få sociala följder).

Detta scenario är något som regeringen söker undvika. Ytterligare besparingskrav från trojkan kan nämligen leda till ytterligare besparingar i budgeten. Följden av ytterligare besparingar skulle mycket väl vara att regeringskoalitionen tappar ytterligare mandat i parlamentet. Detta kan resultera i att regeringen faller och att nyval hålls.

Även detta scenario är något som regeringskoalitionen söker undvika. Situationen som den befinner sig i är prekär. För närvarande samlar den 154 (av 300) mandat. Demokratisk vänster lämnade koalitionen i somras. Ytterligare mandat har tappats, nu senast när Theodora Zakri röstade med oppositionen i ett misstroendevotum för ett par veckor sedan och som följd av detta uteslöts. Det finns en tydlig risk för ytterligare avhopp.

Med andra ord, regeringens utsikter inför den senare prövningen är, om inte dystra, så åtminstone utmanande. Imorgon, den fjärde december, ska regeringen söka få igenom en höjd fastighetsskatt. Några dagar senare, den åttonde december, ska 2014 års budget antas.

Som om detta inte är utmaning nog söker oppositionen skapa opinion för nyval. Försök att locka över koalitionsledamöter till sin sida pågår.* Opinionen står och väger. (I en mätning av Kapa tyckte 56,6% att regeringen ska ges mer tid, medan 38,5% vill att nyval skall hållas).

Det kan således bli en svår balansgång för regeringen. Trojkan behöver övertygas. Likaså de egna i parlamentet. Om en månad får vi se i vilken utsträckning regeringen har lyckats, eller misslyckats.


* Mer om detta i ett kommande blogginlägg.

Lästips

Aftonbladet har uppmärksammat min blogg och tipsar om den. Jag känner mig naturligtvis hedrad och glad.

Självklart är du som läsare välkommen att fortsätta att läsa om vad som händer på den politiska arenan i Grekland (det händer mycket där), och även att lämna egna tips och önskemål.

Givetvis kommer det nya inlägg snart!

torsdag 21 november 2013

Stanna eller gå?


Partnern som lämnade koalitionen kan bli partiet som återvänder till regeringen. Demokratisk vänster (DIMAR) befinner sig i ett vägval.

Ska det stanna kvar i opposition? Eller ska det återvända till regeringen? Från Demokratisk vänster väntas ett ställningstagande. Ett definitivt besked kan dröja. Situationen är, som det brukar heta, invecklad.

För närvarande ser den ungefär ut på följande vis. Demokratisk vänster lämnade regeringskoalitionen i sviterna av stängningen av ERT (den grekiska stats- och radiotelevisionen) i somras. Sedan dess för dock partiet en tynande tillvaro. I en opinionsmätning av Alco som publicerades den 16 november noterar Demokratisk vänster knappa 3,8%. Med andra ord, det befinner sig farligt nära treprocentsspärren. Något behöver göras för att undvika att partiet hamnar utanför parlamentet.

Frågan är om detta något är att tacka ja till de inviter att återvända till regeringskoalitionen som kan höras för närvarande. Det var i förra veckan som Dora Bakoyanni (tillhörande Ny Demokrati) ställde frågan till premiärminister Samaras. Frågan var inte oväntad.

Med tanke på att regeringen med knapp marginal överlevde ett misstroendevotum nyligen, behöver regeringen stärka sin krympande majoritet. I dagsläget samlar Ny Demokrati och Pasok blott 154 av 300 mandat i parlamentet. Efter det att Theodora Zakri (PASOK) röstat med oppositionen (och följdaktligen uteslutits) är regeringen än mer åderlåten. Om Demokratisk vänster kunde fås att återvända till koalitionen, skulle premiärministerns decimerade skara fyllas på med välbehövliga mandat. Därmed är Bakoyannis fråga logisk.

Men är den rimlig? För partiordförande Fotis Kouvelis är det nämligen inte nödvändigtvis rimligt att återvända till koalitionen. Långt innan ERT kunde Kouvelis höras bekymra sig över den förda politiken och Demokratisk vänsters marginella inflytande över den. Varför, är den retoriska frågan, skulle Demokratisk vänster vilja återvända?

Det finns dock faktorer som talar för en återförening. Kouvelis har ett gynnsamt förhandlingsläge. I takt med att regeringens majoritet krymper, stärks Kouvelis kort. Demokratisk vänster skulle kunna använda det för att få större gehör för sin politik: Demokratisk vänster har velat mjuka upp villkoren i det memorandum som den grekiska staten följer i överenskommelsen med trojkan. Det har velat att regeringen tar ett mer socialt hänsynstagande.

Samtidigt finns det andra faktorer att hänsyn till i vägvalet. Vad händer i det fall om regeringen faller? Hur går det om nyval hålls? Det skulle i så fall mycket väl leda till att det största oppositionspartiet, Syriza, kan vinna det. Det är inte uteslutet att Demokratisk vänster skulle kunna bilda regeringsunderlag till en vänsterkoalition. En svår stötesten är i så fall nämnda memorandum, som bildar en tydlig konfliktlinje i grekisk politik: Syriza är emot det. Demokratisk vänster är för det.

Därför är det inte lätt för Kouvelis att ge besked, även om han i tisdags (19/11) kände sig nödgad att lämna ett svar: "Demokratisk vänster", svarade Kouvelis, "är oense med regeringens politik, men även med allt som Syriza säger. Detta betyder att det saknas en grund för ett politikdrivet samarbete med endera sida."

Frågan är om Kouvelis besked är ett sätt att köpa sig tid. Det knorras inom leden. Även väljarna överger partiet. Samtidigt har det politiska landskapet i Grekland förändrats. Det är koalitionernas tid. Partiordförande Fotis Kouvelis har en del att grunna på innan han lämnar ett definitivt svar.

Läget i opinionen den 16/11:

Syriza 25.3%,
ND 24.8%,
Gyllene gryning 9.9%,
Självständiga greker 6%,
Pasok 5.7%,
KKE 4.7%,
Demokratisk vänster 3.8%,
De gröna 1.9%



 

onsdag 13 november 2013

Recension: ”Kaos – Ett grekiskt krislexikon”

Med ”Kaos – Ett grekiskt krislexikon” tecknar Alexandra Pascalidou en personlig bild över den långvariga kris som Grekland hamnat i. De personliga erfarenheterna samlas i en samling berättelser och samsas med grekernas egna betraktelser. Boken är med andra ord lika mycket av en antologi som ett lexikon. Det är ett fyndigt pedagogiskt grepp som bidrar till att ge ett mångfacetterat porträtt av ett land som ännu söker såväl efter en förståelse av krisen som en väg ut ur den.

Krisen är det centrala temat kring vilket Pascalidous bok kretsar kring. Samtidigt är krisen något av en gåta. Trots att det snart har gått sju år sedan den globala skuldkrisens tidvattenvågor sköljde över landet, så saknas det fortfarande en gemensam förståelse till krisens uppkomst. När Pascalidou ställer frågan till det högerextrema Gyllene Gryning får hon svaret att allt är flyktingarnas fel. För vänsterpopulistiska Syriza är svaret Tyskland och IMF. För konservativa Ny Demokrati är det socialdemokratiska Pasok och för Pasok är det Ny Demokrati. Mönstret upprepas gång på gång. I ren frustration river Pascalidou sönder sitt anteckningsblock.

Denna passage i boken är något av en nyckel för att förstå de låsningar som finns inom landet och som medfört att varför krisen fortfarande består, trots två bail outs (2010 och 2012) och en skuldavskrivning (2012). Detta är även en delförklaring till att en tredje bail out hägrar någon stans under 2014: i ett tillstånd där felet ständigt återfinns hos den andre, när förtroende för andra saknas, blir det svårt att komma fram till en gemensam lösning. Eller att få till stånd en förändring. Krisen i Grekland är med andra ord inte enbart ekonomisk, utan även politisk och social. Den går på djupet och på tvären. Den berör alla.

I boken söker Pascalidou redogöra för krisens olika uttryck, men även för dess olika konsekvenser. Låsningarna i landet har medfört att korruption, klientelism, byråkrati och nepotism kunnat frodas och bestå. De har även skapat ett klimat där misogyni och xenofobi kunnat gro. Just därför blir formen av ett lexikon ett användbart grepp för att ge struktur åt krisens olika dimensioner. Det bidrar till att förstå, eller åtminstone till att veta mer om krisen och dess omfattning; man tycker sig få ett grepp om gåtan.

Detta är mycket av bokens behållning. Med van hand leder Pascalidou läsaren igenom den labyrint som krisens olika förvecklingar utgör. Med detta sagt är det en bild av Grekland och dess som tecknas. Den är som sagt Pascalidous egen.

Några porträtt som kommer att bli omdiskuterade är exempelvis relationen mellan Grekland och den så kallade ”trojkan” (det vill säga IMF, ECB och EU), premiärminister Georgios Papandreous avgång och den tillfällige premiärministern Lucas Papademous roll. Det går att presentera en annan bild på krisen.

För även om krisen kan tyckas vara en gåta, så är den inte ett mysterium. Man kan se tecken till att krisen kunnat uppkomma ur det vilt växande underskottet på åttiotalet, i de tafatta försöken till saneringar på nittiotalet och i de ignorerade varningar som landet givits under nolltalet. Det är kanske allt detta som gör att krisen i Grekland utvecklats till att likna en tragedi. Det har hela tiden funnits vetskap hos aktörerna; det är viljan att ändra på sakers tillstånd medan tid ännu fanns som saknats.

Pascalidous ”Kaos – Ett grekiskt krislexikon” kanske inte ger det definitiva svaret till den grekiska tragedin. Den sätter dock ord på den och ger en röst till dem som sällan kommer till tals. Av denna anledning är det värt tiden att lyssna på vad Pascalidou har att berätta; det är en angelägen historia om ett ämne som både förbryllar och förvånar.


 

tisdag 12 november 2013

Mindre marginal efter misstroendevotum

Det var nära. Med två rösters övervikt (totalt 153) undvek den grekiska koalitionsregeringen sent i söndags natt den prestigeförlust det hade varit att förlora det misstroendevotum som oppositionen tagit iniativet till. Trots detta har maktbalansen mellan regering och opposition skiftat en smula.

Trots att regeringen vann misstroendevotumet har den blivit en röst svagare. Theodora Zakri (Pasok) röstade med oppositionen och blev som en följd av detta utesluten.

Av denna och andra anledningar kommer utfallet av misstroendeomröstningen att tolkas olika. Regeringen kommer sannolikt att tolka det som att den har ett tydligt stöd för sin politik.
Oppositionen kommer, å sin sida, visa på att regeringen blivit försvagad (och av utfallet att döma, så har det viss fog för sin tolkning om man räknar med Zakris uteslutning). Mer troligt är att status quo kommer att bestå.

Med detta sagt kan man ändå se det som att det största oppositionspartiet, Syriza, börjar känna en allt mer tilltagande medvind i opinionen. Partiet har skuggat Ny Demokrati (men inte kunnat tydligt passera) i mätningarna det senaste halvåret. Det räknar nog med att kunna vinna ett nyval.

Hade oppositionen vunnit söndagens misstroendevotum, så hade detta scenario blivit verklighet. Regeringen hade rimligtvis avgått. I kalkylen låg förhoppningen att "vräkningen" av tidigare anställda i ERT skulle fungera som den bekanta droppen som får bägaren att rinna över. Detta var i alla det huvudsakliga skälet som angavs som för misstroendevotumet.

Dock är det ett politiskt risktagande att ta initiativ till ett mistroendevotum: ett misslyckande kan få motsatt effekt än den tänkta. Det kan även stärka en regering.

Nu är dock allt detta historia. Det ska bli intressant att följa hur opinionen kommer att utvecklas framöver. Såväl oppositionen som regeringen har anledning till att reflektera över utfallet av misstroendevotumet. Kan det rent av ha varit en pyrrhusseger?
 

tisdag 29 oktober 2013

Läsning: Chaos

Krisen i Grekland har varat i drygt sex år. Snart är landet inne på sitt sjunde år av en kris som allt mer bär prägel av en ekonomisk depression. Dessa sju år av umbäranden har förändrat landet i grunden. Ännu är det oklart hur landet kommer att se ut när krisen väl blåst över.

En av dem som följt utvecklingen under denna tid är Alexandra Pascalidou. För ett par veckor sedan presenterade hon sin nya bok "Chaos", som ger en bild av hur krisen format och omformar landet. Det är en angelägen bok om ett angeläget ämne. Jag kommer att recensera boken i ett kommande inlägg på denna blogg.  


  

onsdag 23 oktober 2013

En stormig höst väntar

Nyheten om att statsskulden stigit till 169,1% av BNP och att disponibla inkomsten sjunkit med 9,3% är tunga besked för regeringen i Grekland. Än värre är dock indikationen från "trojkan" att landet behöver spara ytterligare två miljarder euro nästa år. Detta sätter ytterligare press på regeringen. Den kan mycket väl falla inför utsikterna av ny bailout. Detta kan sätta igång en våg av oro runt om i Europa. Europavalet nästa år kan mycket väl bli stormigt.

 
(Foto: Haralampos Karatzas)

De nya sparkraven och svårigheterna att få de ekonomiska hjulen att snurra tyder på att Grekland kan komma behöva ytterligare en bailout, den tredje i ordningen om den blir av. Detta ökar trycket på den grekiska regeringen. Regeringen är bräcklig sedan ett av de tre koalitionspartierna lämnat regeringen i samband med hanteringen av den grekiska statstelevisionen i somras. Med fem mandats övervikt i parlamentet blir det svårt att rösta igenom ytterligare besparingar.

Det största oppositionspartiet Syriza får allt mer vind i seglen. Talet om nyval hörs allt oftare. I opinionsmätningarna ligger Syriza jämsides med Ny Demokrati, det större av de två regeringspartierna. Oppositionen kan få mer vatten på sin kvarn inför utsikterna på ytterligare besparingar.

Dagens besked är helt enkelt ett bakslag, i synnerhet för statsminister Samaras som satsat politisk prestige i att 2014 kommer att vara en vändpunkt efter sex år av ekonomisk kris och stagnation. Det har funnits rimligt fog för statsministerns optimism: den grekiska staten är på väg att uppvisa ett primärt överskott i budgeten. Arbetslösheten håller på att stabiliseras (om än på en rekordhög nivå på 28%). Bytesbalansen är på väg att utvecklas positivt (mycket beroende dock på minskad import). Räntorna för statsobligationerna är på väg ner (en tioårig obligation ger 9% ränta mot 18% för ett år sedan). Trots detta lyser en så kallad "greekovery" med sin frånvaro. Trots detta väntar ytterligare utmaningar för en redan pressad regering, som kan komma att invända sig emot trojkans åtgärder. En spännande höst väntar med andra ord.


Nb: av olika skäl har denna blogg inte uppdaterats ofta. Det kommer att bli ändring på detta. Stay tuned.

torsdag 5 september 2013

Nytt krislån till Grekland?

Blir det tredje lånet gillt? Efter ett första lån i 2010 på 110 miljarder euro, ett andra lån 2012 på 140 miljarder, en avskrivning på 107 miljarder euro i november 2012, talas det om ett tredje lån till Grekland för att ta sig ut ur dess långvariga kris. Denna gång är det mer modesta 10 miljarder euro som den grekiska staten efterfrågar. Även om summan är förhållandevis liten är den politiska kostnaden hög. En ny kris kan vara under uppsegling.

Det är finansminister Yannis Stournaras som har flaggat för att ett ytterligare tillskott behövs i statskassan för att överbrygga perioden mellan underskott och överskott. Timingen kunde vara bättre. Om ett par veckor är det val i Tyskland. Grekland har hamnat i fokus under valdebatten. Att på nytt gå ut med en begäran på ytterligare medel, eller krav på att förhandla om nödlånen som Stournaras lät meddela, låter sig inte helt enkelt genomföras. De europeiska krisländernas bekymmer börjar närmar sig en gräns.

Det finns nämligen en del faktorer som talar för att regeringen i Grekland kommer att mötas med motfrågor istället för förståelse. Mycket talar även för att man kommer att titta närmare på hur det går med reformerna och privatiseringar som regeringen åtagit sig. Där finns det mer att göra.

I synnerhet kommer privatiseringsförvaltningen (TAIPED) granskas. Dess chef, Stelios Stavridis, fick hastigt att avgå efter kritik mot det sätt som denne skött sitt uppdrag. Stavridis är den tredje chefen som har fått lämna myndigheten under de senaste tretton månaderna. Detta är talande för hur myndigheten har genomfört sitt uppdrag. Det går helt enkelt trögt. Svårigheterna att genomföra privatiseringarna är en delförklaring till varför finansminister Stournaras flaggar för nya lån.

Förvisso indikerar prognosen på att Grekland kommer att visa ett nollresultat 2014. Ett blygsamt och växande överskott väntas under åren framöver. Beskedet att den grekiska staten är behov att ytterligare medel ifrågasätter den trovärdighet som den grekiska koalitionsregeringen sökt bygga upp (och som fick sig en törn av ERT-affären i somras). I värsta fall kan den sätta igång en ny våg av spekulation och skriverier för landet. Frågan är om den grekiska koalitionsregeringen, som numera reducerats till två partier, kommer har råd att med en sådan kris.

 

torsdag 8 augusti 2013

Obama och Samaras möts

Det är en lite annorlunda dag idag. Åtminstone för premiärminister Samaras, som i dag möter president Obama. Mötet mellan de båda kan ses som en del i ett större sammanhang. Det är ett försök att stärka förbindelserna mellan Europa och USA och även aktierna för de två som möts.

Det finns en anledning till att Obama och Samaras möts idag. Grekland står på tur att bli ordförandeland i EU. Som sådant väntas Grekland axla ansvaret för att driva på förhandlingarna mellan USA och EU om ett nytt frihandelsavtal. Det behövs. Förhandlingarna har hittills inte riktigt tagit fart. Faller dessa väl ut förväntas ett nytt avtal generera nya jobb på båda sidor om Atlanten. Samaras lär välkomnas av Obama.*

Inte minst ger de arbetslöshetssiffor som publicerades idag ytterligare en anledning till Samaras att, i sin tur, söka stärka relationen mellan de båda parterna. Det är inte enbart som representant för EU som Samaras besöker USA utan även som regeringsöverhuvud för ett land som är inne på sitt sjätte år av en omfattande kris. Ekonomin krymper. Arbetslösheten växer. Samaras läge är ansträngt.

Det besked som Elstat lämnade idag gör inte situationen lättare: arbetslösheten har stigit till 27,6% (för unga noteras den till 65,9%), vilket försvagar Samaras ställning i allmänhetens ögon. Det gör även att Samaras tal om en Greekovery, det ord som denne sökte lansera i samband med dennes statsbesök i Kina i maj, blir till en tacksam angreppspunkt för oppositionen.

Utöver detta har Samaras en utmaning i sin egen regering. Efter (de i stor grad självförvållade) turerna kring ERT i juni är regeringskoalitionen numera reducerad till två partier. Regeringen har tappat mandat. Oppositionen har stärkts.

Ett lyckat besök i USA, som förutom en visit i Vita Huset även inbegriper möten med investererare och New Yorks borgmästare Bloomberg, kan möjligtvis stärka Samaras aktier framöver, om kontrakt sluts, avtal tecknas och investerare lockas till landet. Det finns med andra ord ett antal förväntningar på dagens möte. Det återstår att se hur dessa infrias.

* Det är förmodligen inte enbart för att ge Putin en näsknäpp som Obama meddelade igår att denna avser att besöka Sverige inom kort.

onsdag 10 juli 2013

Ett oppositionsparti söker sin röst

Av en samling småpartier ska ett gemensamt parti bildas. Idag håller Syriza kongress med syftet att skapa enhet ur den lösa koalition av 491 organisationer som partiet i praktiken består av. Det största oppositionspartiet i Grekland söker på så vis stärka sin ställning. Trots det väntar ett antal utmaningar för partiordförande Tsipras.

Det har varit ett bra år för Syrizas partiordförande Alexis Tsipras. Med sin tydliga profil mot memorandumet och genom Tsipras själv - som med sina relativa ungdom och karisma skapade en kontrast gentemot de två etablerade och dominerande partierna i Grekland (Pasok och Ny Demokrati) - fick Syriza något av ett genombrott. Partiet tog steget in rampljuset i de två valomgångar som hölls i förra året. I nuläget är det de facto det största oppositionspartiet. Det utmanar även Ny Demokrati. Det är dessutom på god väg att tränga ut Pasok som röst för vänsterrörelsen i Grekland.

Läget för att skapa ett gemensamt parti av Syrizas olika medlemsorganisationer är med andra ord gynnsamt. I en mätning som publicerades den 5 juli är partiet rentav, med knapp marginal, större än Ny Demokrati:

Syriza 28.5%,
Ny Demokrati 28 %,
Gyllene Gryning 14.5 %
ΚΚΕ 7.5 %
Pasok 7 %
Självst. greker 5.5 %
Demokratisk vänster (DimAr) 2.5 %
Övriga 6.5%

Samtidigt väntar ett antal utmaningar för Syriza. Partiet behöver konkretisera sin politik. I stort sett har Syriza som parti nästan konsekvent tagit ställning emot allt det som koalitionsregeringen har varit för. Det hör givetvis ett oppositionspartis privilegium att göra så. Denna taktik har även givit utdelning i opinionen.

Samtidigt är det även rimligt att väljarna att kräva att oppositionen visar upp sitt alternativ till politik. Kanske blir det enklare för Tsipras att formulera en politik när Syriza blir ett enda parti som talar med en röst. Kanske inte. De olika falangerna inom Syriza kan mycket väl streta emot. Partisprängningar är inte ovanliga i Grekland.

Utmaningarna för Syrisa är således dubbla: dels att skapa en känsla av gemenskap inom partiet som består även när opinionsvindarna blåser från fel håll; dels att formulera en politik som attraherar väljarna även om regeringskoalitionen lyckas hejda den ekonomiska krisen i landet. Tsipras har med andra ord en del att tänka på. 

tisdag 9 juli 2013

Lång väg kvar

Den grekiska regeringen och EU har kommit överens om ett nytt stödpaket. Till skillnad mot förra året går förhandlingarna smidigare. Dock lär det dröja tills dess att vändningen kommer och behovet av stödpaket upphör.

Greekovery har varit ett mantra som premiärminister Samaras har upprepat under våren och sommaren 2013. Det verkar som om premiärministern får vänta tills hans ord genljuder. Fortsatta utmaningar väntar snarare landet.

Upp till tio år av kris kan vänta innan en mer positiv utveckling kan skönjas, rapporterar SR idag. Inte blir det bättre av att en grekisk tankesmedja (IOBE) reviderar sina siffror nedåt för Greklands BNP för 2013. BNP väntas krympa med nästan 5 procent i år. Arbetslösheten fortsätter att stiga (för närvarande 26,9%). Håller prognosen i sig är det en utveckling som kan jämföras med depressionen på trettiotalet.

Samtidigt finns det tecken på att krisen håller på att stabiliseras. Idag kan man läsa om att det är fler som blir anställda än som blir avskedade i landet. Visserligen är det inom den säsongsbetonade turismsektorn som står för uppgången i anställda. Dock är det en viktig indikator på en underliggande utveckling. En annan signal är att finansminister Yannis Stournaras ser tecken på att landet kan klara sig resten av året utan fler tillskott än de man kommit överens om.

Allt detta är välkommet. Dock finns det mycket kvar tills dess att en vändning kan komma till stånd. Företagsklimatet är fortfarande negativt. Mycket talar för att en varaktig vändning håller på att byggas upp när landet blir attraktivt för utländska företag att etablera sig i och investera i. Den dag då FDI (ung. utländska direktinvesteringar) varaktigt stiger kan man rimligen tala om att en greekovery är på väg.

Om detta sker återstår att se. För den grekiska regeringen väntar fortsatta utmaningar. Den börda som regeringen blir förmodlingen inte lättare att bära när en av regeringskoalitionsregeringens tre partier har lämnat. Hösten 2013 i Grekland kan mycket väl bli lika turbulent som sommaren 2012.
 

fredag 28 juni 2013

Almedalen

Det finns i skrivande stund 2285 evenemang i årets upplaga av Almedalen. Ett par av dessa berör Grekland. Bloggen kommer att bevaka några av dem.

Vi kanske ses i vimlet!

Till alla andra läsare, vi hörs på twitter @haralamposk

Ta leme!

tisdag 25 juni 2013

Ny regering, gamla ansikten

Sent igår kväll meddelade den grekiske premiärministern Samaras att regeringen ombildas. En ny regering tar vid idag. Det är många bekanta ansikten som återvänder. Frågan är om det ger en nytändning eller bara är ett sätt för att skapa stabilitet i ett utsatt läge?

Regeringsombildningen är förståelig. Förutsättningarna har ändrats på bara ett par veckor. Demokratisk Vänster har lämnat regeringskoalitionen. Majoriteten i parlamentet har krympt. Det har funnits ett behov att skapa stadga.

Den största förändringen i den nya regeringen är att den får ett ökat inslag av Pasok. Elva av trettionio poster besätts av Pasok eller av personer som tillsatts av partiet.

Man kan tolka detta drag som att Pasok höjer sin insats. Som tidigare har nämnts befinner sig partiet i ett trängt läge opinionsmässigt. Att ta en större del av regeringsansvaret kan möjligtvis medföra att Pasok kan skörda en större del av de politiska framgångarna. Myntet har dock en baksida. Den blir tydlig om utvecklingen inte blir den som partiet har hoppats på. Det är något av ett vågspel.

Samtidigt är det förståeligt att Pasok tar/får en större plats. I och med att den parlamentariska majoriteten har krympt till några få rösters övervikt ökar behovet av, försiktigt uttryckt, samordning.

En konsekvens av regeringsombildningen är, förutom att inslaget av Pasok ökar, att kabinettet utökas med fjorton poster till trettionio. Detta sker för att ge plats åt Pasok: en hel del av dessa utökade poster utgörs i praktiken av biträdande ministerposter.

Mer intressant är att se är hur förändringarna ser ut på posterna. Samaras fortsätter som premiärminister. Pasoks ordförande, Evangelos Venizelos, blir ny utrikesminister. Yannis Stournaras får fortsatt förtroende i den tunga posten som finansminister. I övrigt kvarstår många gamla ministrar i den nya regeringen. (Hela listan på ministrar kan för övrigt hittas här).

Kommer regeringsombildningen att ge en nytändning? Många av de nya medlemmarna i regeringen tillhör gamla bekanta ansikten, såsom Kyriakos Mitsotakis och Evi Christofilopoulo (båda två kommer att arbeta med administrativa reformer). Beskedet om en regeringsombildning har inte direkt skapat en våg av entusiasm.

Samtidigt finns det ett antal intressanta tillskott i den nya regeringen: Georgios Mavraganis, som kommer att ansvara för att öka statens intäkter. Mavraganis har tidigare arbetat som skatteexpert på en global revisionsbyrå.

Ett annat intressant namn är Haralampos Athanassiou. Athanassiou blir den nye justitie-, mänskliga rättigheter och transparensministern. Athanassiou har tidigare varit domare i högsta domstolen. Både Mavraganis och Athanassiou kan komma att spela viktiga roller framöver.

Intressant att notera är även att andelen kvinnor höjs i regeringen. Fyra av de trettionio ministrarna är kvinnor. Det är en ökning med tre stycken kvinnor. Samtidigt visar det på att det finns ett tomrum i grekisk politik. Det kommer med andra finnas anledning till att återvända i denna fråga.

Ta leme! 

måndag 24 juni 2013

En vingligare färd väntar regeringen

Och så var de till slut två. Demokratisk vänster (DimAr) har valt att lämna koalitionsregeringen. Det är ingen överraskning. Snarare är frågan varför det dröjde så länge. DimArs besked kommer sannolikt medföra en osäkrare och mer instabil tillvaro för den grekiska regeringen.

Det brast till slut. Turerna kring ERT visar att banden mellan regeringens medlemmar tänjdes till sin bristningsgräns, och en bit därtill. Orsaken till Dimars besked att lämna regeringen står att finna hos premiärministerns utspel för snart två veckor sedan. Premiärminister Samaras överraskaskade alla, inklusivive sin egen regering, när han lät med meddela beslutet att reformera ERT och låta desss sändningar upphöra med ytterst kort varsel. Beslutet motsattes av regeringens två juniora koalitionspartier. Efter såväl interna som externa krafiga reaktioner och påtryckningar ändrade sig dock premiärministern delvis. Nu syns resultaten av utspelet.

För DimArs del är avhoppet logiskt. Det har under en tid upplevt att det inte har fått gehör för sina åsikter. Det handlar inte enbart om ERT. Även i frågan om en skärpt lagstiftning mot rasism har Dimar inte kunnat få regeringen med sig. Dimars partiordförande Fotis Kouvelis var redan i samband med att regeringskoalitionen bildades tveksam till sitt partis medverkan. Det fanns ett uppenabart dilemma: skulle partiet få något inflytande i koalitionen? Eller skulle det användas till att ge regeringen stadga? Nu lutar analysen åt det sistnämnda.

Med fjorton parlamentsledamöter färre medför Dimars avhopp att regeringens marginaler är smalast tänkbara. Det är bara tre rösters övervikt till regeringens fördel för närvarande. Det betyder i praktiken att det blir svårare för regeringen att genomföra sin politik. Samtidigt kan det öka frestelsen för enskilda parlamentsledamöter att ställa krav på regeringspartierna eller bli politiska vildar. Så har nämligen skett tidigare under denna mandatperiod. Och så kan det även ske framöver.

Dock betyder det inte nödvändigtvis att regeringen kommer att haverera. Regeringens mindre partner, PASOK, har mycket att förlora om regeringen upplöses. Dess opinionssiffror är så pass låga, och har så varit under en längre tid, att det mycket väl kan försvinna helt om nyval hålls i dagsläget. Dess chans är att hålla sig kvar i koalitionen. Enbart genom att visa att det kan genomföra den politik som regeringen kommit överens kan partiordförande Venizelos rimligtvis hoppas på att skapa förutsättningar för att Pasok ska fortleva.

Även premiärminister Samaras parti har ett incitament till att koalitionen består. Ny Demokrati ställs under tryck av väljarna att det kan visa att det genomföra sina åtaganden. Oppositionspartiet Syriza bidrar till att öka trycket på regeringen.

Mycket talar därför för att regeringen kommer att fortsätta att regera. Samtidigt väntar en tuff tid framöver: många av de politiskt mer känsliga delarna av reformpaketet ska genomföras enligt den plan som spikats. Marginalerna för att kunna genomföra dessa åtaganden har minskat väsentligt.  Läget har spetsats till. Man kan därför fråga sig hur premiärminister Samaras analys ser ut i efterdyningarna till ERT. Många är nog de som undrar.  

tisdag 18 juni 2013

Status inte längre quo

Det är en lite annorlunda dag idag. Idag för exakt ett år sedan hölls det val som förde med sig att den nuvarande koalitionsregeringen i Grekland såg dagens ljus. På denna årsdag kan beskedet mycket väl komma att koalitionen upplöses, att de olika regeringspartierna går skiljda vägar och att nyval hålls. Det tillstånd av relativt lugn som rådit under första halvan av 2013 är idag som bortblåst.

Få har trott att den nuvarande regeringen skulle hålla ihop och göra det så pass länge. Efter många om och ännu fler men har regeringen genom olika turer göra så att det turbulenta tillstånd som landet befann sig i 2012 blev mindre turbulent ju längre tiden gick:

De omaka koalitionsparterna har lyckats kommit överens om och även sökt hålla sig till (med vissa förbehåll) den överenskommelse som träffats mellan landet och trojkan som består av ECB, IMF och den europeiska kommissionen.

Detta har medfört att talet om en Grexit i stort sett har upphört. Premiärminister Samaras har även sökt föra fram att en Greekovery är på väg.

Det finns olika uppfattningar om så är fallet (särskilt med tanke på att arbetslösheten i Grekland är rekordhög), men det har funnits anledning till att tro att ett förtroende, om än bräckligt, var på väg att byggas upp. Att Greklands rating höjts ett par grader har setts som ett tecken på detta.

Så är dock inte längre fallet. Anledningen är allmänt bekant och stavas ERT. Beslutet i förra veckan att stänga ned ERT har spridit chockvågor. Reaktionerna har varit häftiga, såväl inom landet som i omvärlden.

Oppositionen har reagerat kraftigt och har begärt att regeringen avgår. Även inom koalitionen har de två juniora regeringspartierna motsatt sig beslutet att släcka ned ERT. Spänningen inom koalitionen har stigit. Det är rimligt att anta att premiärminister Samaras inte hade räknat med detta.

Det är även rimligt att anta premiärministern tvingats avgå om ERT fortsatt vara nedsläckt. Igår hölls krissamtal inom koalitionen med anledning av ERT. Det har spekulerats i att regeringen var på väg att utlysa nyval.

Nu är inte heller det fallet. Den högsta grekiska förvaltningsdomstolen har nämligen ogiltigförklarat beslutet om att upphöra med ERTs sändningar. ERT ska återvända till etern (dock oklart när). Samtidigt meddelar domstolen att premiärministern har mandat till att stänga ned ERT och att låta omorganisera det. Detta skapar ett oklart läge. Vem har egentligen rätt?

Medan spekulationerna pågår om hur domstolens beslut ska tolkas så har detta utfall skapat en väg ut för regeringen. Samaras kan hävda att domstolen givit honom rätt till att stänga ned ERT. För koalitionsmedlemmarna innebär domstolens utfall att de fått gehör för sina synpunkter att ERT ska åter öppnas. Beslutet har även givit oppositionen, kanske främst Syriza, vind i seglen i och med att domstolen ogiltigförklarat regeringens tilltag.

Det återstår att se om regeringen faller eller om den består. Den ska mötas igen idag för nya överläggningar. Situationen mellan koalitionens olika partners är fortsatt spänd. Det är oklart hur koalitionen ska hitta en väg ut ur det dödläge som råder.

Vad man med säkerhet kan säga att regeringen har (och går igenom) den svåraste prövningen hittills. Med säkerhet kan man säga att den kommer att förlora i trovärdighet i väljarnas ögon. Med säkerhet kan man även säga att status inte längre är quo.

Om ett tomrum

Det finns ett tomrum på den politiska arenan i Grekland. Efter Dora Bakoyannis återförening med Ny Demokrati 2012 och efter Aleka Paparigas avgång från ordförandeposten för KKE i april 2013 saknas det en kvinnlig partiledare bland de partier som återfinns i det grekiska parlamantet.

Än mer besynnerligt blir det när sammansättningen i regeringen granskas. Av de tjugofem ministrarna i regeringen är det bara en som är kvinna, nämligen Olga Kefalogianni, som ansvarar för turismfrågor.

Något bättre ställt är det när det gäller parlamentet. 56 av 300 medlemmar av parlamentet är kvinnor. Det motsvarar 19%. Fördelningen av kvinnor skiljer sig åt mellan partierna. Störst andel kvinnor återfinns, i tur och ordning, Syriza (33%), Dimar (31%) och Självständiga greker (27%). Lägst andel kvinnor hittas hos Ny Demokrati (11%) och PASOK (10%).

Den allra lägsta andelen kvinnliga parlamentariker återfinns hos Gyllene Gryning: av partiets tjugoen parlamentariker finns det bara en kvinna. Detta motsvarar knappt 5%.

För att förstå siffrorna behöver de sättas in i ett sammanhang. Om dessa 19% i parlamentet jämförs med omvärlden uppvisas ett gap jämfört med tio länder som uppvisar en mer jämlik representation mellan könen inom nationella parlament. Nedanstående siffror har hämtats från IPU och gäller för 2013.

RankCountryLower or Single HouseUpper House or Senate
1Rwanda56.3%38.5%
2Andorra50%-
3Cuba45.2%-
4Sweden44.7%-
5Seychelles43.8%-
6Finland42.5%-
7South Africa42.3%17%
8Netherlands40.7%27%
9Nicaragua40.3%-
10Iceland39.7%-

I sammanhanget kan det vara värt att nämna att utvecklingen har förändrats till det bättre jämfört med när rösträtten för kvinnor infördes i Grekland 1953 (i Sverige infördes den 1921; i Schweitz 1971). Under årens lopp har andelen kvinnor i parlamentet ökat.

Hur man än vrider och vänder på dessa siffror är de dock anmärkningsvärda. De vittnar om att det finns ett tomrum i grekisk politik.

tisdag 21 maj 2013

Greekovery?

Det är för tidigt att tala om en Greekovery. Mer rimligt är det att tala om slutet för talet om en Grexit. Kanske kan man sannolikt tala om slutet på början av den långvariga kris som lagit dragits med sedan 2008.

Det var i samband med ett statsbesök i Kina i förra veckan som premiärminister Samaras myntade ett nytt ord. Samaras passade nämligen då på att tala sig varm om en Greekovery är på väg i landet och att det bör ersätta förra årets tal om en Grexit. Det kan finnas en viss befogad grund för premiärministerns initiativ.

I förra veckan släppte den s.k. trojkan loss ytterligare 7,5 miljarder euro av de bail-outmedel som ingår i Grekland omvandlingsprogram. Dessutom meddelade ett ratinginstitut att det uppgraderar Greklands statsobligationer ett par nivåer. Samtidigt fortsätter den grekiska börsen att återhämta sig.
Detta är välkomna signaler.

Samma vecka kom dock signaler om att en grekisk återhämtning dröjer. Den grekiska statistiska myndigheten, Elstat, meddelade att BNP krympte med 5,3% första kvartalet 2013 jämfört med första kvartalet 2012. Det betydde att det var det nittonde kvartalet i rad som ekonomin i landet har krympt. Det är för övrigt den största minskningen inom EU. Som jämförelse kan nämnas att BNP krympte med 0,2% inom eurozonen och 0,1% inom hela EU. Summerat på ett år väntas BNP i Grekland sjunka med 4,5 % 2013. Sedan 2008 har BNP krympt med närmare 28%.

Det slutar dock inte där. Till detta ska läggas till en arbetslöshet på 27%, vilket motsvarar 1,3 miljoner människor som saknar arbete. Utöver detta dras privatiserings-, omdanings- och omstrukteringsprogrammet med besvär, även om det har tagits konkreta steg i linje med överenskommelsen med trojkan. Med besvär dras även återfinansieringen av de grekiska bankerna. Bankerna spelar en nyckelroll för att små- och medelstora företag ska förses med likvidet, så att deras verksamhet kan få fart och resultera i såväl höjda skatteintäkter som sänkt arbetslöshet.

Talet om en greekovery är med andra ord aningen förhastat.

Dock spelar de positiva signalerna en roll. Jämfört med läget för ett år sedan är läget markant förändrat. Den koalitionsregering som tog vid efter två turbulenta val i maj och juni förra året har påbörjat en mödosam resa mot att stabilisera läget i landet. Talet om en Grexit har i det närmaste upphört (det talas dock desto mer om en Brexit). Mycket återstår dock innan läget kan sägas vara gynnsamt.

På den politiska arenan har dock den senaste veckans händelser inte märkts av. I alla fall har de ännu inte fångats upp. Enligt en mätning som publicerades förra veckan (och som återfinns här nedan) fortsätter den opinionsmässiga stiltjen i landet att råda. Framöver kommer det dock bli intressant att följa om väljarna tycker att vinden har vänt eller ej. Fortsättning lär följa.
 
Syriza 28%,
ND 27.5%,
Gyllene gryning 11.5%,
KKE 6.5%,
Pasok 6.5%,
Självständiga greker 6%,
Demokratisk vänster (DIMAR) 5.5%

torsdag 2 maj 2013

Positionering

Der råder stiltje i den grekiska politiken. Det gör att även små förändringar får stor uppmärksamhet. I veckan kom två sådana: två nya partier gör entré i de politiska opinionsmätningarna.  Trots detta finns det anledning att ta det hela med ro. 

Det är "Pakt för ett nytt Grekland" och "Plan B":s entré på den politiska arenan som har väckt uppmärksamhet. På relativt kort tid har de två partierna lyckats få ett genombrott: "Pakt för ett nytt Grekland" samlar 2,0% i opinionen. "Plan B" samlar 1,4%. Skulle de två partierna slå sina påsar ihop, skulle de rentav kunna ta sig över treprocentspärren och in i parlamentet, om ett val skulle hållas i en nära framtid. Det har medfört att ett och annat ögonbryn har höjts.

Ändå är det inte särskilt uppseendeväckande. Det politiska landskapet i Grekland tenderar att förändras. På senare år har förändringarna tenderat att vara kraftiga. Ofta initieras en förändring genom att en eller ett par utbrytare från etablerade partier (ofta Pasok och Ny Demokrati) som prövar sina vingar. Så även denna gång.

Det är ett par bekanta ansikten som gör comeback på den politiska arenan. Bakom "Pakt för ett nytt Grekland" (som hädanefter förkortas till Pakt) återfinns Andreas Loverdos. Loverdos är ett namn som förknippas med PASOK: så sent som förra året var han statstråd i regeringen. Som arbetsmarknadsminister ansvarade han för den omdebatterade förändringen av det grekiska pensionssystemet 2010. Hans kontroversiella uttalanden som social- och hälsominister medförde att han till slut fick lämna regeringen. Det bör i sammanhanget tilläggas att Loverdos även kom i konflikt med Venizelos om ledarskapet för Pasok, vilket bidrog till att han även lämnade partiet.

Alekos Alavanos är nog den som är den mindre kände av de två. Alavanos har tillhört SYRIZA tidigare och har även haft ett antal tunga poster som bl.a. ordförande för det som tidigare var Synaspismos (numera en del av SYRIZA). Nu vill han, tillsammans med Plan B, ta det steg som Syriza inte vill men väl antytt, nämligen att Grekland tar steget och lämnar euron. Plan B kärna kan sammanfattas med ett ord: Grexit.

Hur det går för de två partierna återstår att se. Grekland har som sagt erfarenhet av partimedlemmar som hoppar av partier, bildar egna konstellationer, för att till sist återvända till fållan. Nuvarande premiärminister Samaras är en av dem som har gjort denna resa. Det är mycket möjligt att mönstret upprepas även denna gång.

I alla fall är detta rimligt antagande för Pakts del. Det går nämligen inte att utesluta att Loverdos bidar sin tid och avvaktar Venizelos öde: PASOK är i dagsläget en skugga av sitt forna jag. Det är inte omöjligt att Venizelos tvingas gå inom en snar framtid eller efter ett val. De senaste opinionsiffrorna, som presenteras här nedan, stärker inte Venizelos aktier. Samtidigt är det anmärkningsvärt att Loverdos söker göra politisk comeback.

Mer intressant att följa är Plan Bs färd. Upplägget för partiet är intressant. Det finns en opinion mot den politik av åtstramningar som förts i landet och som är för en alternativ politik: sex av tio väljare är missnöjda med den politik som förs. Plan B skulle kunna bli en utmanare till vänster om Syriza, som i sin tur sökt förflytta sig ig in i mittfältet av grekisk politik och positionerat sig som en arvtagare till Pasok. Det är därmed möjligt att Plan B söker fylla den lucka som Syriza lämnat. Av siffrorna nedan att döma, så går det inte att utesluta en sådan utveckling.

ND 20.5%
SYRIZA 19.9%
GG 9.3%
PASOK 5.5%
Självständiga greker 5%
KKE 4.9%
DIMAR 3.7%

onsdag 24 april 2013

Har Grekland sparat sig ur krisen?

Mot bakgrund av krisen fortfarande pågår och att framtiden för landet fortfarande är oklar, så är det kanske för tidigt att fråga om Grekland har sparat sig ur krisen. Det korta svaret på rubriken är således, nej. Däremot är det rätt läge att ställa frågan till länderna i Baltikum och omformulera den. Går det att spara sig ur krisen? 

Denna fråga bildade nämligen utgångspunkten för ett seminarium i måndags. Estland, Lettland och Litauen drabbades av finanskrisen tidigare är Grekland, Italien, Spanien, Irland och Portugal. De tre förstnämnda länderna verkar vara på väg tillbaka. En rimlig följdfråga är i så fall finns det något de fem sistnämnda länderna kan lära sig av de förstnämnda?

Det är ännu oklart. Krisen är i full blomning. Ännu ser det inte ut som en vändning syns på horisonten. Mycket pekar på att en sådan dröjer, åtminstone för Greklands del. BNP i Grekland väntas sjunka med 4,2% i år och skuldsättningen stiga till 179,5% av BNP i ny IMF-prognos. Först nästa år kan utvecklingen börja vända. Givet att reformerna genomförs enligt plan väntas ekonomin börja få fart: för 2018 väntas tillväxten bli 3,3%, enligt IMF.

Det återstår givetvis att se. I såväl Grekland som i Spanien, Portugal, Irland och Italien avgörs detta av hur pass väl de styrande regeringarna lyckas genomföra sina åtaganden. Det avgörs även av såväl interna faktorer som från utifrån kommande.

Givetvis skiljer sig de två grupperna åt, både vad gäller omfattning som insatser. Trots det är det intressant att återvända till ursprungsfrågan för seminariet och fråga sig om det finns erfarenheter som kan överföras från den förstnämnda gruppen till den andra. Finns det någon gemensam nämnare?

Spolar man fram till fyrtio minuter in i seminariet diskuterar panelen upp ett antal faktorer som spelat in. Många av dessa är intressanta att titta närmare på. Förtroende är kanske en av de viktigaste. Kanske rent av den viktigaste av alla.

Tillägg: I programmet Korrespondenterna ges en intressant inblick i hur krisen påverkar de unga i Europa. Se det gärna.

lördag 13 april 2013

I väntan på vändningen

"När kommer vändningen?" Om det är någon fråga som ställs mer ofta i Grekland än andra är det sannolikt just den.

Om man utgår ifrån den senaste arbetslöshetsstatistiken, så dröjer vändningen ett tag till. Den grekiska statistikmyndigheten Elstat redovisade i veckan att arbetslösheten i landet steg till 27.2% i januari månad, vilket drygar ut landets dystra rekord jämfört med övriga länder inom EU. Siffran innebär en ökning med 1,5 procentenheter jämfört med föregående månad och att ytterligare 11 653 anmäldes arbetslösa.

Möjligen kan dessa arbetslöshetssiffror bidragit till att SYRIZA gick ut i media och krävde att nyval hålls. Situationen är ohållbar, menar partiordförande Tsipras, som även yrkar på att regeringen avgår till för förmån för att ge andra alternativ utrymme att föra en annan politik; detta för att få till stånd en vändning.

Tsipras utspel får sägas vara ganska väntat: Syriza har gått starkt framåt under det senaste året. I de senaste månadernas mätningar ligger partiet jämsides med Ny Demokrati. Så även i den senaste mätningen, som återges här nedan:

Ny Demokrati 26.6%
SYRIZA 26.2%
Gyllene Gryning 11.3%
PASOK 7.7%
Självständiga greker 7.4%
Demokratisk Vänster 5.9%
KKE 5.8%

Opinionssiffrorna pekar på att Syriza har svårt att bilda regering, ifall nyval hålls. Partiet kan inte ensamt bilda regering även med de 50 bonusmandat som tillfaller det största partiet i ett val. Syriza har även svårt att attrahera andra partier: KKE (kommunistpartiet), en logisk partner, återupprepade i veckan som gick att det vägrar samarbete med andra partier. Även andra partier ställer sig kallsinniga till Syriza. Det finns med andra ord ett antal frågetecken kring utspelet.

Möjligtvis kan Tsipras utspel ses vara ett sätt för Syriza att sätta press på koalitionen och att bibehålla initiativet inom oppositionen. Samtidigt underminerar återkommande krav på nyval förtroendet för Syriza. Som detta inlägg visar lämnar Tsipras och Syriza fortfarande en del att önska i väljarnas ögon. Väljarna lär ställa krav på ökad konkretion för att ge Tsipras förtroendet att leda landet. Hur den alternativa politiken ska se ut är ännu oklar.

I vilket fall känner koalitionsregeringen press på sig. Pressen kommer i första hand från den så kallade trojkan, som kräver att regeringen fortsätter med sina åtaganden. När parterna möttes nu i veckan kretsade diskussionen om hur den offentliga sektorn ska trimmas, bankerna stöpas om och ekonomin reformeras, för att få fortsatt ekonomiskt stöd från EU, IMF och ECB.

Pressen kommer även internt inom koalitionsregeringen, främst från Pasok som känner att dess fortsatta existens som parti är hotat. Partiet är idag en skugga av sitt forna jag. Koalitionsregeringens framtid är under utmaning.

Mer specifikt handlar utmaningen för regeringen att få igång ekonomin i landet och att få ner arbetslösheten. Mätningar visar, föga förvånande, på att väljarna är besvikna på hur utvecklingen hittills har varit. Hur en vändning ska komma tillstånd är det många som undrar, i de mätningar som görs. Mycket av förhoppningarna knyts till finansminister Stournaras, som spelar en nyckelroll i den fortsatta utveckling.

En vändning verkar dock ha kommit till Grekland. Kulturen i landet frodas, även om många kulturövare lever under knappa förhållanden. Detta avsnitt i Kobra, som visades nu i veckan, söker utreda hur krisen i landet har verkat som en katalysator för kulturlivet. Det är något av en paradox.

Krisens skugga är lång. Den vilar tungt över landet. Hur man ska ta sig ur den är ännu oklart. Man fortsätter dock att vänta.

Ta leme!

Uppdatering 15/4: Enligt denna uppgift från BBC spås den grekiska ekonomin vissa tillväxt 2014. Det kommer att finnas anledning till att återkomma till denna prognos. 

Nb. Jag uppdaterar för närvarande denna blogg mindre ofta. Jag tvittrar dock regelbundet uppdateringar kring det som händer i Grekland. Mitt konto på twitter är @haralamposk

söndag 24 mars 2013

Om krisen på Cypern: same, same but different

Relationen mellan Grekland och Cypern är tät och ömsesidig. För närvarande går den mest åt ett håll: den dagsaktuella krisen på Cypern är till stor del importerad från Grekland. Cypriotiska banker har varit exponerade mot Grekland och har på vis dragit in Cypern i en alldeles egen kris. Samtidigt påverkar det som sker i Cypern även Grekland; inte minst när det gäller det ekonomiska utbytet mellan länderna. Även resten av euroområdet riskerar att påverkas av det som sker på ön i Medelhavets utkant.


"Just when you thought it was safe": The Economist vet hur man sätter en fyndig rubrik

Även om Cyperns ekonomi motsvarar en droppe av eurozonens totala BNP så riskerar denna droppe att utlösa en tsunami. Landet riskerar att gå i statsbankrutt om inte en uppgörelse nås mellan den cypriotiska regeringen och "trojkan" (dvs. IMF, ECB och EU). Redan imorgon (läs måndag 25/3) kan ECB stänga av den kran som försörjer den cypriotiska ekonomin med likviditet. Om så sker är krisen fullbordad.

Men även om landet är litet, så är dess påverkan på omvärlden stor. Den finns en befogad oro att det som sker på Cypern kan sätta igång en kedjeraktion bland sparare och finansiella aktörer inom övriga Europa. Till detta hör Cyperns geopolitiska läge, vilket ställer till med ytterligare bekymmer. Eurokrisen riskerar att återvända och gå in i en förvärrad fas. Det är med detta som bakgrund som den välkända tidskriften låter Cypern pryda omslaget på dess senaste nummer.

Hur kunde detta ske? Krisen på Cypern har likheter med den på Grekland, men skiljer sig dock från den grekiska på ett antal punkter. Vad länderna har gemensamt är en offentlig sektor som inte reformerats och som har inslag av klientelism och nepotism. Det som skiljer länderna åt är att krisen på ön dels påminner om den i Island (en snabbväxande finansiell sektor som rasar samman) och dels den i Spanien (en bostadsboom som brister). Taget tillsammans skapade dessa tre komponenter den kris som för närvarande skakar om ön, och i förlängningen Europa.


Lästips: Den här artikeln av Megan Greene på Bloomberg visar på de svåra val som Cypern står inför.
Ett cypriotiskt perspektiv lämnas i detta blogginlägg - den visar bakgrunden till dagens kris.

Det händer mycket i Cypern för närvarande. Jag kommenterar händelseförloppet på twitter, för den som vill veta mer.

onsdag 20 mars 2013

Vårstädning

Jag har vårstädat min blogg. Gamla inlägg har tagits bort för att lämna plats åt nya. Layouten har arbetats om (något).

I samband med städningen efterlyser jag ämnen att skriva om framöver. Är det något du vill veta mer av? Hör gärna av dig!

Jag nås snabbast och enklast via twitter - @haralamposk - men går givetvis att nås genom denna blogg för tips och synpunkter.

Ta leme!

fredag 15 mars 2013

Det bubblar

Det är lugnare. Det är rent av mycket, mycket lugnare. Jämfört med det turbulenta läget för ett år sedan så råder det närmast stiltje i den grekiska politiken. Titta man närmare på vad som händer så bubblar det under ytan.

Det säger mycket om sakernas tillstånd att gårdagens uppgift om att arbetslösheten i Grekland stigit till rekordhöga 26% togs emot med vad som närmast kan liknas vid en axelryckning. Uppgiften om att mer om var fjärde person på arbetsmarknaden saknar arbete idag skulle i många fall vara tillräcklig för att fälla en regering. En förtroendeomröstning skulle ligga i tangentens riktning. Att så inte är fallet kan sägas bero på att gemene man och kvinna har förlikat sig med läget. Det ovanliga har på något sätt blivit till ett normaltillstånd.

Det betyder dock inte att läget föredras: 74% tycker att landet utvecklas i fel riktning enligt en mätning som publicerades igår av Public Issue. Många greker funderar på att emigrera. Andra har redan gjort det. Läget är ansträngt. Det bubblar under ytan.

Samma mätning visar på att det politiska landskapet inte förändrats något nämnvärt de senaste tre månaderna. Noterbart är att oppositionspartiet Syriza är något större än regeringspartiet Ny Demokrati (ND). Oberoende Grekers ras har hejdats samtidigt som Gyllene Gryning backar något. Så här ser läget ut i siffror:

Syriza 29.5 %
ND 28.5%,
Gyllene Gryning 10%
Oberoende Greker 8%
Pasok  7.5%,
DimAr 6%,
KKE 5.5%

Mest intressant att följa för närvarande, ur ett politiskt perspekt, är hur Alexis Tsipras och Syriza söker positionera sig. Syriza arbetar målmedvetet med att knuffa bort Pasok ur leken och ta över dess position som regeringsparti.

Tsipras själv söker bygga bilden av sig själv som en person kapabel att leda landet: för en tid sedan medverkade han vid en ceremoni till minne av Ny Demokratis ledare Konstantinos Karamanlis och höll ett tal. Det ovanliga steget att en socialist som Tsipras betygar sin respekt för en högerikon som Karamanlis hade syftet att kasta Tsipras i ett annorlunda ljus. Tanken är att bygga upp ett förtroende för Tsipras inför en bredare allmänhet.

Samtidigt söker Tsipras och Syriza behålla sin väljarbas som befinner sig (långt) till vänster. Hans besök i Venezuela i samband med Hugo Chavez bortgång kan ses som ett sätt att intyga för sin väljarbas var han står politiskt. Det är en svår balansgång. Frågan är om Tsipras i jakten på nya väljare stöter bort de gamla.

Väljarna är i alla fall nyfikna på Tsipras. Enligt ovannämnda mätning stiger Tsipras popularitet: Samaras noterar 43% och Tsipras 44%. Tsipras har dock en bit kvar till att ses som en allvarlig utmanare till premiärministerposten. Väljarna tycker att Samaras (44%) är bäst på den posten. Tsipras noterar 27%.

Helt klart dock är att Tsipras håller på att på allvar etablera sig som en viktig aktör på den politiska arenan i Grekland. Om detta är tillräckligt för att rucka på det status quo som råder för närvarande återstår att se.


Nb. Jag har inte uppdaterat denna blogg på ett tag. Jag tvittrar dock regelbundet uppdateringar kring det som händer i Grekland. Mitt konto på twitter är @haralamposk

Ta leme!

måndag 4 mars 2013

En marginalanteckning

Det kan framstå som en bagatell. Uppgifterna från i söndags om att den grekiska centralbanken i hemlighet flög in euro från andra länder bör dock inte avfärdas som en petitetess. Det kan snarare ses som att det fanns en uppriktig (och långt driven) oro för en "bank run" skulle utlösas i takt med att folk drog ut sina pengar. Om en sådan hade inträffat, hade det troligtvis tippat Grekland ut ur eurozonen och in i förvärrad kris.

Det mest anmärkningsvärda med uppgifterna är varför inte den grekiska centralbanken berättade att den flög in i likividet när läget var som värst under 2012. Upplysningen hade dämpat (men troligtvis inte stoppat) det volatila läge som landet befann sig i.

Av denna anledning är det intressant att spekulera i hur dessa uppgifter hade påverkat utfallet i de två val som hölls under 2012. Hade det parlamentariska läget sett annorlunda ut i dag?

onsdag 27 februari 2013

Harlem shake

Det är inte arbetslösheten. Det är inte trojkans besök. Inte heller är det turerna och turbulensen inom regeringskoalitionen. Det som givit utslag de senaste dagarna i Grekland är ett spontant utbrott som uppstått i sviterna av en viralt fenomen.



Uppskattningsvis 5000 - mestadels ungdomar - samlades i Athen för att delta i en flash mob. Arrangörna hade hoppats på fler. Att det ändå dök upp så många har säkert flera orsaker. Många av dessa handlar förmodligen om att, för en stund åtminstone, få göra något annat än att ständigt leva i skugga som krisen kastar.

torsdag 21 februari 2013

Reformer istället för rigiditet

Generalstrejken i Grekland - den 30 i ordningen sedan krisens början - är den händelse som i dagarna väcker mest uppmärksamhet. Lite mindre uppmärksammat, för att inte säga knappt alls, är att just idag, den 21 februari, markerar uppgörelsen vilken innebar att Grekland löstes ut en andra gång och undvek att gå i total bankrutt. Uppgörelsen, som träffades under ett par hektiska dygn, innebar att ett antal andra krisdrabbade länder utöver Grekland räddades undas. Sannolikt innebar uppgörelsen även att den europeiska valutasamarbetet undgick att haverera. Med anledning av denna årsdag kan det vara intressant att reflektera över hur Europa inte ska hamna i samma sits som Grekland. Här nedan återfinns ett kort inlägg till denna debatt.

   Idag på dagen för ett år sedan pustade många ut i Europa. Det betyder dock inte att vi idag kan andas ut. Uppgörelsen den 21 februari 2012 på totalt 386 miljarder euro bidrog inte enbart till att Grekland, kring vilken dramat hade kretsat kring, löstes ut. Även Irland och Portugal räddades undan bankrutt. EU köpte sig samtidigt tid för att ta sig an Italien och Spanien, vars fall väckte oro. I förlängningen räddades troligtvis det europeiska valutasamarbetet undan från ett totalt haveri. Det var nog med en lättnad som den belgiska finansministern Steven Vanackere kunde tala om uppgörelsen som ”ett sanningens ögonblick”. Natten till den 21 februari utgjorde kulmen på ett par dramatiska dygn.
     Även om läget idag ett år senare är lugnare är det långt ifrån stabilt. Ett nytt ögonblick av sanning kan mycket väl närma sig. Det finns en växande insikt om att den europeiska skuldkrisen beror på en avsaknad av politik för reformer, tillväxt och utveckling. Under lång tid har en politik förts som, i olika utsträckning beroende på land, kännetecknas av protektionism, nepotism och klientelism. Motsatsen, det vill säga strukturomvandling, omdaning och anpassning till globala villkor och lokala behov, har lyst med sin frånvaro. Istället har man tagit den enkla vägen: lån på lån har lagts till för att finansiera skenande offentliga utgifter. Euro- och valutakrisen har sin rot i frånvaron av reformer. Vi skördar nu vad passiviteten har sått. Den 21 februari kastar fortfarande en skugga.
     Ett klargörande kan här vara på sin plats. Många har lagt skulden för den nuvarande krisen på euron. Eurons konstruktion har brister. Men den har dock en viktig förtjänst. Den är bättre alternativet: de länder som drabbas hårdast av krisen – Spanien, Portugal, Grekland, Irland och Italien – uppvisar ett mycket starkt stöd för euron. Den ses som ett bättre alternativ jämfört med hur det var tidigare. Då kunde länderna låta sedelpressarna gå varma samtidigt som medborgarnas besparingar gröptes ur. I Italien, ett land som haft 58 regeringar på 65 år, ses euron som dess starkaste band till Europa. Den betraktas nästan som en säkerhet mot politikers bistrande förmåga att ta nödvändiga beslut för att sanera en tärd ekonomi. Euron tvingar beslutsfattare att ta bli mer aktiva för att vända på utvecklingen. Mer har hänt i Grekland under det senaste halvåret än under de trettio föregående åren.
Mer behöver dock hända för att undvika att den 21 februari upprepas. Det har gått snart 15 år sedan den europeiska handelspolitiken senast förändrades, reformerades och liberaliserades.  
    Tjänstehandeln, som pekas ut som en framtidssektor, hämmas fortfarande av regleringar som är kvarlevor av ett planekonomiskt tänkande från förra seklet. Miljövaror och tjänster, som skulle kunna underlätta arbetet med att nå klimatpolitiska mål, dras med betungande tullar, skatter och diskriminerande regleringar. Det är lätt och lockande att avfärda läget som ett problem för byråkrater långt borta i Bryssel. Det döljer dock det ömsesidiga beroende som påverkar Europas ekonomier; ett tillstånd som gäller i synnerhet för en öppen och exportberoende ekonomi som Sveriges.
    Europa behöver förändring.
Det behövs helt enkelt mer reformer och mindre rigiditet, ökad öppenhet och minskad byråkrati. Det är först när Europas länder på allvar aspirerar på en hållbar ekonomisk politik som vi kan börja andas ut.

torsdag 31 januari 2013

Malmström, MR och migranters situation

I sviterna av den kris som Grekland går igenom börjar migranters situation att uppmärksammas.  För ett par veckor genomfördes en demonstration där 3000 tog ställning mot främlingsfientlighet och för tolerans. Det har bidragit till att synliggöra migranters situation i landet i den allmänna politiska debatten. EU-kommissionär Cecilia Malmström är en av dem som återfinns i centrum för debatten, och som driver den framåt.

EU-kommissionär Cecilia Malmström ansvarar för bl.a. migrationsfrågor. Hon har tidigare under hösten 2012 besökt Grekland. I denna intervju för tidningen NEO ger hon sitt svar på hur läget har utvecklats:
– Grekland är en katastrof. Landet har inget flyktingmottagande, och det som fanns havererade helt för några år sedan. Det är därför vi försöker hjälpa till från EU:s sida, bland annat genom ett tillskott på 300 miljoner euro under de närmsta fem åren
Den grekiska polisen har därutöver under hösten och vintern genomfört operation Xenios Zeus; en aktion som riktad mot migranter som har blivit kritiserad av olika MR-organisationer. Amnesty International är av dessa organisationer som har uttalat sig om detta.

Förutom Malmström har även Europaparlamentet engagerar sig i frågan om migranters situation. Den holländske ledamoten Jan Mulder ledde en fact-finding mission i oktober (det vill säga samtidigt med Malmströms besök) för att kasta ljus över läget:
The management of migration flows by the Greek authorities has considerably improved since 2010. However the situation in some detention centres like Vena and Ellinikon remains worrying (no day light in the rooms, for example) and our delegation is asking for their immediate closure
Det finns mycket att göra samtidigt som utvecklingen går närmast med myrsteg. Följande ord av Malmström får ses som en sammanfattning av läget:
 Vi har sett några ljusningar under det senaste halvåret. Man har börjat höja standarden i lägren, även om de fortfarande inte är värdiga, och man har slagit igen de värsta. Grekerna har en ny minister som faktiskt engagerar sig i detta – den förra gjorde inte det – och som är ute och besöker lägren.
Att migranters situation uppmärksammas bidrar förhoppningsvis till att deras läge förbättras. Demonstrationen häromveckan kan ses som ett uttryck för det engagemang som finns i frågan. Ett växande sådant, kanske man ska lägga till.

måndag 21 januari 2013

En markering

3000 personer demonstrerade i Aten i lördags mot Gyllene Gryning. Arrangemanget, som hölls till minne av Shehzad Luqman, förde samman migranter och greker. Demonstrationen kan ses som en viktig markering.

Shehzad Luqman, en 27-årig pakistanier som försörjde sig genom att plocka frukt, knivskars till döds av två män med med koppling till Gyllene Gryning. Gyllene Gryning är anklagat för att ligga bakom en våg av våld som är riktad mot främlingar och flyktingar. Luqman är därmed en i raden av de migranter som drabbats.

Den demonstration som anordnades, i ett samarbete mellan pakistanier och greker, är ett sätt att lyfta fram frågan politiskt. Det är en markering. Till viss del riktad mot den grekiska staten.

Den grekiska staten har blivit kritiserat för att den inte har lyckats stävja detta våld. Inte minst har EU-kommissionär Cecila Malmström pekat på vikten av att stärka MR-frågorna och flyktingpolitiken i Grekland. Särskilt besvärande är det faktum att en av de två gärningsmän som nu anhållits är verksam som brandman, en person som i egenskap av sin post ses som en företrädare för grekiska myndigheter och den grekiska staten.

Att två gärningsmän gripits kan även det, i sin tur, ses som en markering av den grekiska staten. Charalambos Athanasiou, som företräder regeringen, lämnade följande uttalande:

“The reprehensible murder of the 27-year-old Pakistani migrant in Athens is condemned unreservedly, along with racist violence, regardless of who is behind it.”

Athananasiou tillade även att regeringen står för nolltolerans när det gäller rasism och våld. Den grekiska staten har, mot bakgrund mot Luqmans öde, mycket att leva upp till.

Uppdatering 22/1: Den grekiska polisen meddelar idag att en direktlinje introduceras för att sätta för rasistiska attacker.

fredag 11 januari 2013

Ännu ett tufft år väntar.

Centerpartiets kris i Sverige är en västanfläkt jämfört med det oväder som väntar den grekiska koalitionsregeringen. Siffror från Elstat - den grekiska motsvarigheten till SCB - och från IOBE - en tankesmedja/institutionen lär ha dämpat de förhoppningar om att en ljusning är inom sikte. Hela havet stormar för närvarande.

Arbetslösheten har nämligen stigit till 26,7% i Grekland. För ungdomar är siffran 56,6 %. 1 345 715 var öppet arbetslösa enligt de siffror som Elstat publicerat för oktober månad. Det är nya och ovälkomna rekord som noterats.

Det blir dock värre. 2013 väntas arbetslösheten i Grekland stiga till 27,3% enligt en färsk prognos från IOBE.

Det finns dock glädjeämnen. Budgetunderskottet har krympt till 15,9 miljarder euro (!), vilket är bättre en prognosen på 16,3 miljarder. Det beror mycket på att den grekiska staten bromsat i utgifterna. Underskottet verkar vara på väg att hanteras, eller åtminstone bromsas.

Samtidigt ökar inte intäkterna i den utsträckning man har hoppats på. Den grekiska staten redovisade nettointäkter på 51,6 miljarder euro för 2012, vilket är mindre än prognos med 687 miljoner euro. Det är oroväckande inför framtiden.

Till saken hör att IOBE räknar med nämligen att BNP krymper återigen 2013, denna gång med 4,6% 2013. Hittills har BNP minskat med drygt 20% sedan krisens början. Vändningen, om den kommer, väntas först 2014.

Ett antal slutsatser går att göra. Den grekiska staten behöver ordna så att skutan kan börja gå för egen maskin. De reformer som man åtagit sig att genomföra behöver fortsätta att sjösättas. Om detta lyckas återstår att se. Det finns, som denna blogg har påpekat i tidigare inlägg, ett antal mer akuta kriser. 2013 blir i varje fall inget lungt år för den grekiska koalitionsregeringen.
Kusten är långt ifrån klar.

onsdag 9 januari 2013

2 borta. 14 kvar

Läget spetsas till lite till. Uteslutningen av två parlamentsledamöter från Demokratisk vänster (DIMAR) innebär att den styrande regeringskoalitionen bara har 14 mandats marginal. Passeras denna gräns tappar nämligen regeringen sin majoritet i parlamentet. Koalitionens framtid avgörs av det som sker hos dess minsta partner.

Att Odysseas Voudouris och Paris Moutsinas uteslöts är förvisso förståeligt, sett ur DIMARs synvinkel. De två parlamentsledamöterna har tidigare avvikit från partilinjen vid ett antal tillfällen. I längden undergrävs ett partis ställning om dess företrädare avviker från den politik som partiet vill föra. Uteslutningen beseglades i praktiken i och med att två ledamöterna ställer sig bakom oppositionspartiet Syrizas krav på att uttreda hur Lagardelistan har hanterats (vilket man kan läsa mer om här). Således exit Voudouris och Moutsinas.

Att utesluta är enkelt. Att regera är desto svårare. Uteslutningen för nämligen med sig en handfast utmaning för hela koalitionen: majoriteten har reducerats med två snäpp till. Från att ha haft 179 mandat i början av mandatperioden (juni 2012) samlar koalitionen (vid skrivande stund) 164 mandat (av parlamentets 300). Det blir allt svårare att regera när majoriteten krymper. Om den här takten skulle hålla i sig är det inte helt osannolikt att nyval utlyses inom ett halvår.

Även om detta scenario inte är sannolikt i dagsläget är det de facto ett problem. Såväl Ny Demokrati och PASOK är beroende av DIMAR. Beroende på tidigare avhopp så kan de två partierna tillsammans inte nå upp till en parlamentarisk majoritet. Koalitionen både står och faller med DIMAR.

fredag 4 januari 2013

Nytt år, nya utmaningar

2013 ser ut att bli minst lika stökigt som 2012. Den numera ytterst välbekanta "Lagardelistan" fortsätter att röra om i den grekiska politiken. Listan har kommit att bli till en het politiska fråga som drar förhållandet inom regerinskoalitionen till sin spets.  

Vi börjar dock att spola bandet tillbaka. Lagardelistan är egentligen Falcianis lista. Herve Falciani, som är hans fullständiga namn, arbetade en gång tiden för den schweitziska banken HSBC som IT-tekniker. Mellan 2006 och 2007 spårade han (olovligen) vad bankens kunder gjorde. Det är hans sammanställning på 100 000 personer som satt in sina pengar hos HSBC som satt igång hela förloppet som nu fått återverkningar ända in i Grekland. Falcianis tilltag satte nämligen en snöboll i rullning som, fem år efter senare, har vuxit till en lavin:
"local authorities found details of about 100,000 accounts on his computer. Rather than hand them over to Swiss officials, the French decided to use the information to track tax evaders. They shared the relevant information with other European Union countries, which used it to varying effect. France reportedly collected 1.2 billion euros in unpaid taxes from some 4,000 depositors, Italy gathered just 570 million euros, Spain is said to have raked in 6 billion and the UK has sought private settlements with about 6,000 people."
Frankrike delade även med sig av listan med Grekland. Listan överlämnades av Frankrikes finansminister till motparten i Grekland. Detta inträffade 2010. Den franska finansministern vi det tillfället hette Christine Lagarde. Den dåvarande grekiske finansministern hette Giorgios Papaconstantinou.

Sedan dess har Lagarde blivit IMF-bas och har haft med Grekland att göra vid ett flertal tillfällen, utöver att lämna ut den lista som (missvisande) bär hennes namn. Sedan dess har Papaconstantinou hamnat i hetluften; dels på grund av han inte har gjort; dels på grund av han påstås ha gjort med nämnda lista.

Listan innehåller ett antal namn med grekiska medborgare som satt in pengar i HSBC. Den har blivit föremål för en het inrikespolitisk debatt. Papaconstantinou (och senare även andra personer på posten som finansminister) har fått frän kritik för att ingenting har gjorts med listan. Namnen har inte blivit granskade. Inga åtgärder har tagits. I praktiken har listan samlat damm sedan 2010.

I ett läge där Grekland genomgår ett ytterst ansträngande besparings- och reformprogram har det väckt irritation att en del misstänks för att ha försökt undfly att dra sin del av lasset. En grekisk journalist beslöt att publicera listan 2012. För detta blev han anhållen av den grekiska polisen. Listan är med andra ord kontroversiell.

Att Papaconstantinou fått kritik för vad han inte gjort med listan är med andra ord förståeligt. Papaconstantinou har även fått kritik för vad han påstås ha gjort. Detta tarvar en förklaring: Papaconstantinou anklagas för att ha manipulerat listan och tagit bort tre namn. Namnen hör till Papaconstantinous närmaste krets. Dessa uppgifter, som ännu inte är bekräftade, har framkommit nu i dagarna har stökat till det för koalitionsregeringen. Blotta misstanken att Papaconstantinou har gjort så spär på misstron mot politiker. Det gör även regeringens uppdrag svårare.

(Det är här som vi för övrigt kan spola fram bandet, trycka på play, och låta bandet löpa på).

Den grekiska oppositionen kräver i dagarna att man går till djupet med dessa uppgifter kring Lagardelistan och att Papaconstantinou hantering av frågan granskas. Ärendet är känsligt för koalitionen: Papacontinou hör till Pasoks innersta krets. Det var Papaconstantinou, tillsammans med bland Venizelos, Pasoks nuvarande partiordförande och även efteträdare till Papaconstantinou, som förhandlat fram Greklands bailoutpaket, bland mycket annat. Venizelos har tagit avstånd från Papaconstantinou som en följd av dessa uppgifter.

Som en följd av detta undermineras Venizelos dock ställning i partiet. Det är en man mindre i båten nu. Kristämningen i Pasok tilltar. Det är mycket möjligt att Pasok raderas som parti.

Detta får konsekvenser även för regeringskoalitionen. Utan Pasoks mandat tappar koalitionsregeringen majoriteten i riksdagen. Därför är detta ärende känsligt.

Premiärminister Giorgios Samaras har med andra ord en ordentlig huvudvärk att åtgärda på grund av Lagardes och Falcianis lista. Och 2013 har knappt börjat.