Sent igår kväll hölls en extrainsatt debatt i det grekiska parlamentet med anledning av de pågående förhandlingarna med EU. Något paradoxalt lämnade debatten få besked om vilka reformer som regeringen förhandlar om för att få loss en utbetalning på drygt 7 miljarder euro. Dock riktade debatten ljuset mot tre fronter som premiärminister Tsipras har att tampas med för närvarande: EU, oppositionen och, framför allt, sitt eget parti.
Det var en pressad premiärminister som igår talade till parlamentet. Premiärminister Tsipras berättade i allmänna termer om de pågående förhandlingarna men lämnade få konkreta ledtrådar: "Det är sant att vi strävar efter en hederlig kompromiss, men förvänta er inte en ovillkorlig kapitulation". Detta uttalande säger en hel del. Det visar på att relationen med EU är fortsatt spänd: EU ses som en front snarare än som en samarbetspartner. Med tanke på att den grekiska staten står inför en hotande likviditetskris och betalningsinställelse i april månad är detta ett oroande tecken.
Talet var även anmärkningsvärt i och med att det inte lämnade några utförliga besked om vilka reformer regeringen avser att erbjuda sig genomföra i utbyte mot fortsatt ekonomiskt stöd från EU: åtgärder för att stävja bränsle- och tobakssmuggling, bättre tillsyn av banköverföringar till utlandet samt förhindrande av momsbedrägeri nämndes. Mot bakgrund av att EU kritiserat de hittills presenterade reformerna såsom luddiga och otillräckliga så är även detta ett oroande tecken.
Det kan förvisso finnas ett mått av förhandlingstaktik i att premiärministern inte är mer utförlig. Regeringen vill förmodligen inte avslöja alla sina kort. Dock kan det även ses som att Tsipras parti är splittrat i frågan. Inom SYRIZA finns det fraktioner som ställer sig kritiska till de reformer som regeringen förhandlar om. Ett aktuellt exempel är försäljningen av den återstående andelen av hamnen i Piraeus (där regeringen gjort en helomvändning). Kritiken kommer främst från fraktionen Vänstra plattformen; utan dem kommer SYRIZA att förlora sin majoritet i parlamentet. En regeringskris skulle i så fall vara ett faktum. Premiärminister Tsipras har således en front till att hantera. Detta avspeglades i talet.
Ytterligare en front är oppositionen. För att förankra de reformer som förhandlas fram (och på så vis skapa förtroende hos omvärlden) spelar den parlamentariska oppositionen en viktig roll. Tsipras riktade sig därför till Ny Demokrati och PASOK i sitt tal för att få deras hjälp. Det är dock oklart hur de två partierna kommer att ställa sig. Tsipras riktade samtidigt även skarp kritik för det sätt som de två partierna styrt landet under krisen, vilket kan dämpa samarbetsviljan.
Intressant nog indikerade såväl Samaras (ordförande för Ny Demokrati) som Venizelos (PASOK) i sina tal att de kan erbjuda sitt stöd till regeringen: förutsättningen är dock att premiärministern kommer till rätta med sitt eget parti, att de reformer som regeringen avser att förhandla om är bättre genomtänkta samt att regeringen tar sitt ansvar för att ordna så att den grekiska ekonomin inte tar vidare stryk. Med andra ord, mer eller mindre de tre fronter som premiärminister Tsipras har att hantera.
Det var en pressad premiärminister som igår talade till parlamentet. Premiärminister Tsipras berättade i allmänna termer om de pågående förhandlingarna men lämnade få konkreta ledtrådar: "Det är sant att vi strävar efter en hederlig kompromiss, men förvänta er inte en ovillkorlig kapitulation". Detta uttalande säger en hel del. Det visar på att relationen med EU är fortsatt spänd: EU ses som en front snarare än som en samarbetspartner. Med tanke på att den grekiska staten står inför en hotande likviditetskris och betalningsinställelse i april månad är detta ett oroande tecken.
Talet var även anmärkningsvärt i och med att det inte lämnade några utförliga besked om vilka reformer regeringen avser att erbjuda sig genomföra i utbyte mot fortsatt ekonomiskt stöd från EU: åtgärder för att stävja bränsle- och tobakssmuggling, bättre tillsyn av banköverföringar till utlandet samt förhindrande av momsbedrägeri nämndes. Mot bakgrund av att EU kritiserat de hittills presenterade reformerna såsom luddiga och otillräckliga så är även detta ett oroande tecken.
Det kan förvisso finnas ett mått av förhandlingstaktik i att premiärministern inte är mer utförlig. Regeringen vill förmodligen inte avslöja alla sina kort. Dock kan det även ses som att Tsipras parti är splittrat i frågan. Inom SYRIZA finns det fraktioner som ställer sig kritiska till de reformer som regeringen förhandlar om. Ett aktuellt exempel är försäljningen av den återstående andelen av hamnen i Piraeus (där regeringen gjort en helomvändning). Kritiken kommer främst från fraktionen Vänstra plattformen; utan dem kommer SYRIZA att förlora sin majoritet i parlamentet. En regeringskris skulle i så fall vara ett faktum. Premiärminister Tsipras har således en front till att hantera. Detta avspeglades i talet.
Ytterligare en front är oppositionen. För att förankra de reformer som förhandlas fram (och på så vis skapa förtroende hos omvärlden) spelar den parlamentariska oppositionen en viktig roll. Tsipras riktade sig därför till Ny Demokrati och PASOK i sitt tal för att få deras hjälp. Det är dock oklart hur de två partierna kommer att ställa sig. Tsipras riktade samtidigt även skarp kritik för det sätt som de två partierna styrt landet under krisen, vilket kan dämpa samarbetsviljan.
Intressant nog indikerade såväl Samaras (ordförande för Ny Demokrati) som Venizelos (PASOK) i sina tal att de kan erbjuda sitt stöd till regeringen: förutsättningen är dock att premiärministern kommer till rätta med sitt eget parti, att de reformer som regeringen avser att förhandla om är bättre genomtänkta samt att regeringen tar sitt ansvar för att ordna så att den grekiska ekonomin inte tar vidare stryk. Med andra ord, mer eller mindre de tre fronter som premiärminister Tsipras har att hantera.
I en sådan här allvarlig situation är det väl bäst med så brett samförstånd som möjligt i parlamentet. Tsipras har nu utnyttjat sin makt till fullo som folket gav honom - en folkomröstning "som vi inte alls behövde" enl "greek analyst" som alltså har saboterat mycket av vad som höll på att uppnås. I måndagskvällens parlament kan man bara lägga märke till hur blek Tsipras är och manövrerar i ett mycket litet utrymme, och hur Samaras var den som " med hjärtat på den rätta sidan " och ganska upprörd kommenderade regeringen vad dom skulle göra och inte göra, för att - enl min synpunkt - a v m i s s t a g kasta Grekland ur det europeiska samarbetet.
SvaraRaderaSamförstånd skulle mycket riktigt i detta läge underlätta beslutstagandet av tuffa reformer och även hjälpa reparera förtroendet hos omvärlden. Jag har dock svårt att se hur detta ska gå till för närvarande eftersom parlamentet och politiken är polariserad. Det kan dock ändra sig. Hos Bloomberg läste jag idag att Samaras erbjuder sig att sitta med i en koalitionsregering. Det återstår att se vad som händer här näst.
SvaraRadera