Valanalyser

Det börjar dyka upp ett antal valanalyser. Resultaten är i många fall de väntade, men i ett fall högst oväntat.

Bilden av ett missnöjesval växer fram när man tar del av Public Issues mätresultat som studerar varför väljarna röstade som de gjorde. Missnöje, protest och besvikelse är de anledningar som toppar listan när frågan ställs varför SYRIZA vann valet. De samlar 47%. Detta ger intrycket att väljarna röstade mot ett parti (dvs. Ny Demokrati) snarare än för ett parti (dvs. SYRIZA).

Bilden av ett protestval ges visst stöd när frågan ställs vem som förlorade valet. Då framstår partiledarna för de två regeringspartierna som de stora förlorarna. Detta gäller i synerhet ND:s partiledare Samaras, som samlar 44%.  Hans vågspel när han utlyste nyval i slutet av december har inte lyckats.

Något överraskande är dock att partiledaren för Demokratisk vänster (DIMAR) inte får avsevärt högre siffror än 4%. Det är ett något oväntat resultat. Fotis Kouvelis parti hamnade nämligen utanför parlamentet i valet den 25 januari. Detta faktum kommer förmodligen att leda till att frågor kommer att ställas till partiets och partiledningens agerande innan valet. Trots att Demokratisk vänsters siffror låg klart under treprocentsspärren för att stanna kvar i parlamentet, så valde partiet att rösta emot regeringens kandidat till presidentposten. Därmed fälldes regeringen och nyval blev följden. Detta val framstår som ytterst märkligt i efterhand.

Dock kommer Demokratisk vänsters bekymmer att hamna mer i skymundan jämfört med Ny Demokratis. Vid en första anblick verkar inte valresultatet vara en katastrof. Partiet fick 27,8%. I valet 2012 (juni) fick partiet 29,7%. En marginell minskning kan tyckas. Frågan är dock hur valresultatet kommer att påverka partiordförande Samaras ställning inom partiet. 71% av väljarna tycker nämligen att han hade ett stort ansvar för Ny Demokratis valförlust. Därmed blir frågan om Samaras framtid högst aktuell även om valförlusten förefaller vara marginell.