Ingen uppgörelse nåddes igår kväll när eurogruppen sammanträdde. Ingen bör vara förvånad.
Att inte Varoufakis, Schäuble och de övriga finansministrarna i eurogruppen inte steg ut ur förhandlingsrummet med en påskriven överenskommelse att presentera för en samlad presskår vara bara väntat. Ingen bör vara överraskad av gårdagens utfall.
Positionerna är nämligen låsta sedan en tid tillbaka. Det vore märkligt om någon av parterna överger sin ståndpunkt. Ändå finns det ett intresse att lösgöra sig från tidigare ståndpunkter för att kunna nå en överenskommelse. För Greklands del handlar det om att kunna fortsätta få tillgång till likvida medel så att den grekiska staten ska kunna genomföra sina åtaganden. Tiden håller på att rinna ut för landet: den 28 februari är en deadline som sätter en snäv tidsram för förhandlingen. Då upphör fristen för bailoutprogrammet, vilket har försett Grekland med likviditet. Om inte en överenskommelse nås innan dess kommer landet att behöva klara sig för egen maskin. I skrivande stund är detta inte ett realistiskt alternativ.
För EU:s del handlar det om att undvika sätta igång en process som leder till att Grekland, men även andra länder, lämnar euron och sätter hela eurosamarbetet i gungning. Det skulle nämligen drabba hela EU. Det finns så att säga en gemensam nämnare. Detta faktum bör underlätta för att kunna bli överens.
En låsning i de pågående förhandlingarna har handlat om storleken på de räntebetalningar som Grekland åtagit sig. Som denna läsvärda artikel i The Economist påpekar, så är de inte lika stora som de nominellt anges. Det kunde vara värre.
Dock är frågan hur skuldåterbetalningen ska fördelas. Den tillträdande regeringen vill genomföra ett antal sociala satsningar. De europeiska länderna har haft synpunkter på regeringens ambitioner och vill se till att de skattemedel som använts för att hjälpa Grekland i form av lån återbetalas. Utmaningen handlar om att hitta en lösning till denna låsning.
Därför är det mycket möjligt att man i slutändan kommer överens om att förlänga löptider och/eller komma fram till olika konstruktioner som leder till en mildare återbetalningshorisont. Det är även mycket möjligt, för att inte säga sannolikt, att Grekland förbinder sig att återgå till att genomföra de ekonomiska reformerna som träffats inom ramen för (det omdebatterade) memorandumet, men att man byter ut namn på avtalet och gör ett par mindre modifikationer.
Innan man når så långt kommer det dock att behövas ett par omgångar till i förhandingsrummet. Vi har att se fram emot ett antal nattmanglingar till.
Att inte Varoufakis, Schäuble och de övriga finansministrarna i eurogruppen inte steg ut ur förhandlingsrummet med en påskriven överenskommelse att presentera för en samlad presskår vara bara väntat. Ingen bör vara överraskad av gårdagens utfall.
Positionerna är nämligen låsta sedan en tid tillbaka. Det vore märkligt om någon av parterna överger sin ståndpunkt. Ändå finns det ett intresse att lösgöra sig från tidigare ståndpunkter för att kunna nå en överenskommelse. För Greklands del handlar det om att kunna fortsätta få tillgång till likvida medel så att den grekiska staten ska kunna genomföra sina åtaganden. Tiden håller på att rinna ut för landet: den 28 februari är en deadline som sätter en snäv tidsram för förhandlingen. Då upphör fristen för bailoutprogrammet, vilket har försett Grekland med likviditet. Om inte en överenskommelse nås innan dess kommer landet att behöva klara sig för egen maskin. I skrivande stund är detta inte ett realistiskt alternativ.
För EU:s del handlar det om att undvika sätta igång en process som leder till att Grekland, men även andra länder, lämnar euron och sätter hela eurosamarbetet i gungning. Det skulle nämligen drabba hela EU. Det finns så att säga en gemensam nämnare. Detta faktum bör underlätta för att kunna bli överens.
Dock är frågan hur skuldåterbetalningen ska fördelas. Den tillträdande regeringen vill genomföra ett antal sociala satsningar. De europeiska länderna har haft synpunkter på regeringens ambitioner och vill se till att de skattemedel som använts för att hjälpa Grekland i form av lån återbetalas. Utmaningen handlar om att hitta en lösning till denna låsning.
Därför är det mycket möjligt att man i slutändan kommer överens om att förlänga löptider och/eller komma fram till olika konstruktioner som leder till en mildare återbetalningshorisont. Det är även mycket möjligt, för att inte säga sannolikt, att Grekland förbinder sig att återgå till att genomföra de ekonomiska reformerna som träffats inom ramen för (det omdebatterade) memorandumet, men att man byter ut namn på avtalet och gör ett par mindre modifikationer.
Innan man når så långt kommer det dock att behövas ett par omgångar till i förhandingsrummet. Vi har att se fram emot ett antal nattmanglingar till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar