Mellan förtvivlan och hopp

Liberalismen i Grekland för en marginaliserad tillvaro. För snart sju år sedan skrev jag följade rader i Liberal Debatt:

"Den som hyser liberala idéer i Grekland har något av en golgatavandring framför sig. Inte ens de senaste årens politiska turbulens och det sensationella utfallet av valet i maj 2012 tycks skaka om uppfattningen av liberalism i Grekland. Den borgerliga tidningen Kathimerini konstaterar: »Stora chocker ändrar på uppfattningar men det spektakulära sammanbrottet av Greklands tvåpartisystem har misslyckats med att skaka av åtminstone ett: allmänhetens misstro mot liberalism."

Dessa rader skulle kunna gälla även idag. Partier som har liberala inslag som To Potami (partiet sitter inte med i ALDE-gruppen) och Enosi kentron, som formellt har liberala anspråk, ser ut att hamna utanför såväl europarlamenet som det grekiska parlamentet. Förvisso kan Ny Demokratis partiordförande Kyriakos Mitsotakis betraktas som liberal, men partiet kan och bör snarare jämföras med moderaterna i Sverige. 

Samtidigt finns det ett intresse för liberalism i Grekland. I en undersökning som opinionsinstitutet Dianeosis genomförde 2017 svarade 17.9%, intressant nog, att de identiferade sig med liberalismen:

Dianeosis gjorde även följande iaktagelse utifrån de resultat som undersökningen kom fram till, som kan vara relevant att uppmärksamma:

"Only 33.3% of citizens consider "capitalism" to be "positive" (a percentage that has increased by about 10 points from April ’15, of course), but 62.1% think "socialism" is a good thing. This shows an interesting contradiction: Greeks have a clear opinion on the basic question that distinguishes socialism from liberalism: 64.8% believe that ‘freedom’ is more important than "equality" – a question that practically defines liberalism.”

Liberalismen må vara marginaliserad som politisk rörelse i Grekland, men långt ifrån som politisk idé.