Gennimata favorit inför avgörande omgången

Fofi Gennimata är att betrakta som favorit inför den andra och avgörande omgången i den nybildade mittenvänsterkoalitionens partiledarval.

Med 42,5% av rösterna samlade Fofi Gennimata flest röster när den nybildade vänsterkoalitionen Demokratiska Alliansen höll den första omgången i sitt partiledarval. Valdeltagandet uppges enligt partiets valberedning vara relativt stort. Cirka 210 000 deltog.

Näst flest röster, 25,2%, samlade  Nikos Androulakis, till vardags europarlamentariker för PASOK. Därmed faller två av favorittippade kandidaterna, Stavros Theodorakis (9,8%) och Giorgos Kamminis (13,8%), bort när DA håller den andra och avgörande omgången i partiledarvalet hålls kommande söndag. Då ställs den kandidat som fått flest röster mot den som samlat näst flest.

Androulakis andraplats bör betraktas som något av en överraskning. Han har inte förekommit i förhandsspekulationerna. Noterbart är att såväl Androulakis som Gennimata hör till det socialdemokratiska partiet PASOK. Detta öppnar för en tolkning att det nybildade partiet kommer att få en slagsida åt PASOK, om både ordförande som vice ordförande tillfaller det partiet. Den nybildade mittenvänsterkoalitionen som går under namnet Demokratiska Alliansen kan, med andra ord, komma att framställas som det gamla PASOK men i en ny klädedräkt.

Nybildade mittenvänsterkoalitionen väljer partiledare

Demokratiska Alliansen har beskrivits som en potentiell utmanare till SYRIZA. Hittills har partiet, som ännu inte är helt färdigbildat, mest beskrivits som ett sagoprojekt för ett antal tynande småpartier som klämts mellan, metaforiskt uttryckt, Syrizas Skylla och Ny Demokratis Charibdis. Nu verkar dock partikonstellationen passera ytterligare en milstolpe i sin odyssé: partiet kommer att välja sin ledare i november. 

Nio är kallade. Bara en kan bli partiledare för Demokratiska Alliansen (DA). DA har framställts som ett gränsöverskridande prestigeprojekt för den politiska mitten-vänstern. Det har lyckats samla forna storpartier som Pasok, som tynande uppstickare som Potami. Möjligen är det trycket från Ny Demokrati och Syriza som har fungerat som katalysator för denna process.

Till slut har nio namn ställts samman till en lista som väljarna ska ta ställning till. Kandidaterna är, i tur och ordning, Nikos Androulakis, Constantinos Gatsios, Fofi Gennimata, Giorgos Kaminis, Yiannis Maniatis, Apostolos Pontas, Yiannis Ragousis, Stavros Theodorakis och Dimitris Tziotis.

Fofi Gennimata och Stavros Theodorakis hör till de mer kända namnen och bör även gälla som favoriter. Fofi Gennimata är partiledare för socialdemokratiska PASOK, det parti som satt i regeringsställning så sent som i januari 2015, men som idag är en skugga av sitt forna jag. Stavros Theodorakis är en tidigare journalist som bildade Potami som ett svar på den kritik som uppkom i samband med krisen och som riktades mot de etablerade partierna Pasok och Ny Demokrati. Idag befinner sig Potami under treprocentsspärren. Även Giorgos Kaminis, borgmästare för Aten, tillskrivs vissa chanser, men kanske bör betraktas som en dark horse i detta race. 

Dock är partiledarvalet långt ifrån avgjort. Vägledande och utslagsgivande kan den tv-sända debatt som hålls ikväll vara inför valet. Därefter hålls en första valomgång den 12:e november. Om ingen av kandidaterna samlar åtminstone 51% kommer en andra valomgång, som hålls den 19:e november, att hållas. Då ställs de två främsta kandidaterna från den första omgången mot varandra. Rimligen får vi först den 19:e november veta vem som kommer föra Demokratiska Alliansen vidare till nästa etapp i det nybildade partiets odyssé. 

Skeptiska vindar i grekisk politik

En färsk mätning visar på intressanta skiften i synen på de olika partiledarna och på partierna i Grekland. Den ger även en tankeväckande inblick i tillståndet för grekisk politik. 

Skiftena i grekisk politik är oftast hastiga och kraftiga. För två år sedan åtnjöt premiärminister Tsipras höga popularitssiffror och betraktades som en stigande stjärna på den politiska himlasfären. (Det understryks här ovan i den nedre vänstra bilden: 87% av väljarna hade en positiv uppfattning av Syrizas partiledare 2015). Idag ser situationen annorlunda ut. I en färsk mätning som presenteras av opinionsundersökningsföretaget Public Issue befinner sig den sittande premiärministern närmast i botten. Det är enbart ledaren för nationalistiska Oberoende greker, Panos Kammenos, och ledaren för nynazistiska Gyllene Gryning som har lägre siffror. Avståndet upp till oppositionspartiet Ny Demokratis partiledare, Kyriakos Mitsotakis, som med 42% toppar mätningen, är  avsevärt. Kontrasten jämfört med 2015 är tydlig.

Mätningen visar dock på en komplex bild av det politiska läget i Grekland. Noterbart att för samtliga partiledare är det fler väljare som har en negativ uppfattning om personen i fråga än en positiv. Denna trend, som kan beskrivas som skeptisk, går igen i andra områden som mätningen studerar.

Som bilden här ovan visar är det inte faktumet att det är fler väljare som har uppfattningen att oppositionsledaren Mitsotakis vore en bättre premiärminister för Grekland än den nuvarande, dvs. Tsipras, som är det mest intressanta. Det är kanske snarare att det finns ett betydande block på 35% som tycker att varken Tsipras eller Mitsotakis vore mest lämpad för posten som premiärminister som gör mätresultatet intressant.

Detta intryck förstärks när frågan ställs vilket parti som är bäst lämpat att styra landet ställs. I bilden här ovan är det fler väljare, drygt en tredjedel, som föredrar en regering som leds av oppositionspartiet Ny Demokrati. Detta ska ställas mot de 47% som inte föredrar varken Syriza eller Ny Demokrati. Det är nästan hälften av väljarkåren. Detta illustrerar magnituden av den skeptiska trend som råder i Grekland.

Detta kan tolkas som att det finns en stark vind av missnöje som riktas mot de etablerade partierna. En indikation för denna hållning återfinns i bilden här ovan. 91% av de tillfrågade är missnöjda med hur regeringen har fungerat. 83% av väljarna är missnöjda med hur oppositionen har fungerat. Detta är en mycket intressant och tydlig indikator. (Visserligen bör man lägga till förtydligandet att regeringen består av Syriza och Oberoende greker samt att oppositionen består av resterande partier i parlamentet).

Sett i sin helhet ger dock mätningen en intressant och tankeväckande inblick om tillståndet för grekisk politik. Den kan tolkas som att det finns en tudelad väljarkår i Grekland; en del som aktivt tar ställning till partierna och den politik som förs och en skeptisk del som tar avstånd från de förda politiken. I vilket fall så väcker mätningen fler frågor än vad den besvarar. 

Reflektion: Diasporan och rösträtten

Återigen har utvidgningen av rösträtten till att omfatta den grekiska diasporan blivit föremål för debatt. Återigen är utgångstipset att status förblir quo.

Sedan Ny Demokrati lämnade beskedet om att åter igen lägga fram en motion att ge den grekiska diaporan rösträtt har debatten, åtminstone formellt, fått nytt liv. Utgångstipset är dock att inget kommer att hända med motionen. Oppositionen, som lagt fram motionen, saknar nämligen för närvarande en majoritet i det grekiska parlamentet för att förslaget ska röstas igenom.

Frågan om att utvidga rösträtten till att även omfatta greker bosatta utanför Greklands gränser dyker upp med jämna mellanrum. Lika ofta utmynnar debatten i ett status quo. Saker och ting är och förblir som de en gång har varit.

Intresse för att lösa rösträttsfrågan finns dock. Det finns grupper, som till exempel New Diaspora, som verkar för att utvidga rösträtten. Det kan ses som en indikation för ett engagemang för att bryta det rådande dödläget i rösträttsfrågan. (Disclosure: undertecknad har uttalat sitt stöd till att utvidga rösträtten).

Det är på sin plats att nämna att rösträttsfrågan är invecklad. Det finns ingen enhetlig lösning när det gäller om, hur och på vilket sätt ett land förhåller sig i frågan om rösträtt för de medborgare som befinner sig utanför landets gränser. Olika länder har valt olika lösningar. Dessa kan sträcka sig från att inte ge denna rätt till att ge full rösträtt till samtliga val. Ett mellanläge är att ha begränsningar i rösträtten. De kan gälla för vilka typer av val en medborgare kan rösta till, eller så finns det begränsningar i tid för hur länge en medborgare kan vara bosatt utanför ett lands gräns för att kunna rösta i utlandet. (Den som är intresserad kan ta del av denna förteckning  som visar finns de olika lösningar som länder har valt).*

Som vanligt läggs argument för och emot fram för att utvidga respektiva inskränka rösträtten. I Greklands fall förekommer tämligen ofta följande:

Ett argument som används emot att utvidga rösträtten är att de utrikes boende väljare dels kan utöva ett oproprionerligt stort inflytande på ett lands politik. I Grekland falls har detta argument bäring. Den grekiska diasporan uppskattas av General Secretariat for Greeks Abroad till 5 000 000 spridda över 140 länder. Den grekiska befolkningen som finns inom landets gränser räknas till 10 816 286 enligt en folkräkning som genomfördes 2011. Skulle rösträtten utvidgas skulle väljarkåren, med vissa brasklappar, öka med 50%. Den potentiella politiska effekten skulle i så fall blir påtaglig. Detta antagande är dock problematiskt. Det förutsätter att de utrikes boende väljare röstar som ett enhetligt och konformt block. Sannolikt kommer rösterna att fördelas utefter individuella partisympatier.

Ytterligare ett argument som används emot att utvidga rösträtten är att de utrikes väljare påverkar politiken utan att behöva ta ansvar för dess effekter; det blir så att säga de som bor inom ett land som får dras med konsekvenserna av ett valresultat, inte de som bor utanför det. Även detta påstående är problematiskt. Det bortser från rösträtten som en integrerad del av ett medborgarskap. Den gör med andra ord skillnad på medborgare och medborgare beroende på var denne bor. Någorlunda tillspetsat så delar den rådande lagstiftningen upp medborgarna i ett A-lag och i ett B-lag. 

Än mer problematisk blir situationen när en utrikes boende medborgare förväntas uppfylla skyldigheter men inte ges samma rättigheter som de som bor inom ett lands gränser. Utrikes boende medborgare har plikten att betala in skatt för till exempel innehav av fastigheter men kan inte påverka hur denna skatt används och till vad. 

Lägger man dessutom till att, som läget ser ut för närvarande, en utrikes boende grekisk medborgare kan rösta på grekiska partier i Europaparlamentsvalet men inte till nationella och lokala val blir det rådande ordningen svår att förstå. Och än svårare att försvara.

* För svenska medborgare som bor utanför Sverige gäller (som man läsa hos Valmyndigheten) att de kan rösta i parlamentsvalet och utanför Europeiska unionen vid Europaparlamentets val upp till tio år efter att ha lämnat Sverige. De kan inte rösta i län eller kommunalval. Röstning sker genom post eller i svenska ambassader.

Opinionsmätning: Gapet består

Oppositionspartiet Ny Demokrati i fortsatt stabil ledning visar ny opinionsmätning.

Trenden består. Oppositionspartiet Ny Demokrati har ett stabilt, tvåsiffrigt övertag jämfört med det styrande regeringspartiet Syriza, enligt en färsk opinionsundersökning som genomförts av Makedoniens Universitet som genomförts på uppdrag av SKAI. Vore val idag skulle Ny Demokrati få 30,5% av väljarnas rösterna och Syriza 17,5%, ett gap på 13 procentenheter. 

Intressant nog krymper avståndet mellan de två partierna jämfört med den föregående mätningen. Då uppgav 33% att de skulle rösta på Ny Demokrati jämfört med 15% för Syriza. Dock visar den nya mätningen att den rådande trenden för de två största partierna består. Gapet kvarstår.

Det mest intressanta med mätningen är att den även översätter opinionssiffrorna till mandat. Eftersom Grekland tillämpar ett system med förstärkt proportionalitet tillfaller 50 mandat det största partiet. Med dagens siffror skulle detta innebära, som bilden här ovan visar, att Ny Demokrati ensamt kan bilda en majoritetsregering. 

Att så är fallet är även en konsekvens att färre partier klarar sig över treprocentsspärren. Enbart tre partier till tar sig över tröskeln i denna mätning: den nya PASOK/mittenvänster-konstellationen (7,5%), nynazistiska Gyllene Gryning (7%) och kommunistiska KKE (6.5%). Även denna utveckling är anmärkningsvärd.

I väntan på konkurrenskraften

Många utmaningar kvarstår för att förbättra de ekonomiska förutsättningarna i Grekland

Läget är i princip oförändrat. I Global Competitiveness Report som presenterades i tisdags rankas Grekland på plats 87 av 137 länder. Förra året rankades Grekland på plats 86. (Som jämförelse rankas Sverige på plats 7). Rapporten är en indikator på hur läget ser ut för näringslivet i ett land. En lägre rankning indikerar att det finns många utmaningar att hantera.

Utmaningarna för Grekland är många. De sammanfattas i rapporten på följande vis: a) Höga skattesatser, b) ineffektiv statlig byråkrati, c) krångliga skattebestämmelser, och d) politisk- och offentliga instabilitet utgör hinder för den ekonomiska utvecklingen i Grekland. Att ta sig an dessa hinder är dock lättare sagt än gjort. Om detta kommer nästa blogginlägg att handla om.

Olika perspektiv på arbetslösheten

Den grekiska arbetslösheten tecknar en tudelad bild.

Utvecklingen av arbetslösheten i Grekland kan tolkas på två sätt. Det ena är att utvecklingen går åt rätt håll. Från en topp på 27,3% har arbetslösheten (den gula linjen i bilden här ovan) sjunkit till 21,1%. Den ser ut att sjunka ytterligare. Dessutom har även ungdomsarbetslösheten (den lila-rosa linjen) sjunkit påtagligt. Ur ett politiskt perspektivt skulle, möjligen, denna nedåtgående trend kunna tas som en intäkt för den sittande regeringen och även tolkas som en framgång för dess förda politik. Det är åtminstone så som den skulle kunna framställas.

Det andra sättet att tolka arbetslösheten är den pessimistiska. Arbetslösheten i Grekland är avsevärd högre än övriga länder i Europa, och även jämfört med andra länder som drabbades av skuldkrisen.  (Som jämförelse kan nämnas att motsvarande siffror för Sverige är för närvarande (augusti månad) 6,0% och 13,1%). Mer oroväckande är den streckade vita linjen. Den visar att 74%, nästan tre av fyra, av alla arbetslösa är långtidsarbetslösa. Erfarenheter pekar på att det blir svårare att återvända till sysselsättning ju längre tid man befinner sig i arbetslöshet. Dessutom har många greker lämnat landet - enligt en rapport från förra året har 427 000 greker emigrerat i samband med krisen; vilket bör beaktas när arbetslösheten diskuteras. Om denna, andra tolkning lyfts fram kan det användas som ett argument emot den sittande regeringen.

Vid en samlad bedömning är det troligen den andra tolkningen av arbetslösheten som de grekiska väljarna kommer att väga in. Det grundas på opinionsmätningar som denna från 2016 som vittnar om ett utbrett missnöje med den förda politiken och en djupt rotad pessimism angående de framtida utsikterna i landet. Vore det val idag skulle den sittande regeringen sannolikt förlora makten.

Samtidigt är det även viktigt att påpeka att framtiden ännu inte skriven. Faktorer som arbetslöshet och opinion går att förändra. Om detta kommer nästa blogginlägg att handla om.