En kovändning?

Det är närmast en kovändning. Om de uppgifter som läckts till Süddeutsche Zeitung stämmer - att Grekland ska få två år till på sig att sanera sin ekonomi - så är det närmast en radikal omsvängning jämfört med hur det låtit tidigare. Nästan på dagen för tre månader sedan kunde man nämligen höra på när EU, IMF och ECB tänkte högt om hur de tänkte dra in stödet till Grekland. Banden till Grekland skulle kapas och lossas. Nu ska de istället lappas och lagas. Mycket talar istället för att ett taktikspel på hög nivå pågår för närvarande. Det handlar om att köpa sig tid och att sälja in en ny idé för hur den europeiska skuldkrisen ska hanteras. Grekland spelar en av rollerna i denna vändning. 

För tre månader sedan kunde man läsa i annan tysk tydning, Der Spiegel, att IMF övervägde att dra tillbaka stödet till Grekland. I samma veva slutade ECB att godta grekiska stadsobligationer som säkerhet och EU-kommissionen påbörjade en granskning om hur Grekland hållit sig till sina åtaganden. Även om IMF:s utspel visade sig vara ett rykte som snabbt dementerades, så demonstrerade timingen i de tre instutitionernas agerande och de reaktioner som utlöstes att Grekland hade få val än att fortsätta hålla sig till memorandumet. Landet skulle exekvera programmet för besparingar och reformer som man kommit överens om. Därmed fick premiärminister Samaras förslag om att Grekland skulle mer tid på sig nobben. Det var en styrkedemonstration i det tysta.

Tre månader senare verkar det ha vänt. IMF:s globala rapport från början av oktober om konsekvenserna av besparingar har satt igång en debatt om hur den pågående skuldkrisen ska hanteras. Somliga har tolkat det som att IMF tar avstånd från besparingar som ett sätt att få krisande ekonomier upp på benen igen. Andra påstår att det snarare beror på avsaknaden av genomförda strukturreformer för att få länderna upp på banan. Debatten lär pågå länge. Vad vändningen nu handlar om att anpassa sig till situationen.

Det kan finnas anledning till det. Den europeiska skuldkrisen fortsätter att växa i omfattning. Förutom Grekland så har Spanien, Portugal och nu även Cypern behövt lösas ut. Irland vacklar. Tillståndet i Slovenien väcker oro. Var Italien kommer att fara när premiärminister Mario Monti lämnar över rodret är det ännu ingen som vet. Krisen verkar inte lätta trots att enorma ansträngningar som genomförts. Samtidigt ökar spänningarna inom EU. Tyskland, Holland och Finland undrar varför de ska behöva fortsätta ge ekonomiskt stöd till medlemsländerna i syd?

Det kanske mot denna bakgrund (den möjliga) kovändningen ska ses. Trots att Grekland är av perifer betydelse sett ur ett ekonomiskt perspektiv, så återfinns det i centrum av uppmärksamheten för skuldkrisen. Om landet tvingas lämna eurozonen kan det nämligen sätta igång en dominoeffekt av tilltagande spekulation och eskalerande oro. Detta kan spä på krisen. Hela Europa är indraget i dramat.

Samtidigt finns det ytterligare en anledning till varför vändningen kommer. Den brokiga koalitionsregeringen i Grekland har sedan nyvalet i juni börjat komma överens. Snart är man nära att sy ihop den kommande delen av besparings- och åtgärdsprogrammet i memorandumet som omfattar 120 miljarder euro. Till det kommer siffror om att statens intäkter och utgifter börjar närma sig balans (innan räntebetalningar görs). Mycket återstår dock att göras. Landet behöver reformeras. Det som nu har hänt är att, slitningarna till trots, ett förtroende börjar byggas upp mellan parterna. Mötet mellan Merkel och Samaras häromveckan var ett led i försöken att förbättra relationerna. Allt detta kan ha bidragit till omsvängningen.

Att förtroende byggs upp och att ord följs åt av politisk handling kan även bidragit till att spekulationerna om ett grekiskt utträde ur eurozonen tonats ned på sistone. Nyligen gick Citibank ut med en prognos att sannolikheten för en "grexit" inte längre är 90%. Den har sjunkit till blott 60%. Sannolikheten är med andra ord fortförande mycket hög att landet lämnar euron under första halvan av 2013. Detta kan möjligtvis ses som ytterligare en anledning till varför det kan finnas en poäng att landet kan ges mer tid till att sanera sin ekonomi. Det är upp till var och en att avgöra om det finns ett visst mått av förnuft i denna kovändning.