Trenden består

Väljarna och regeringen fortsätter att gå i otakt med varandra samtidigt som oppositionen tappar.

Väljarna och regeringen tycker olika. Det visar en ny mätning som Makedoniens universitet genomfört och som SKAI publicerat. Andelen som tycker att regeringen förhandlingsstrategi är rätt har sjunkit till 35% (i februari var samma siffra 72%). Andelen som tycker att regeringens strategi är fel har stigit till 41% (i februari var motsvarande siffra 22,5%). Samma mätning visar att 61% av väljarna tycker att regeringen bör kompromissa med sina vallöften med anledning av de rådande förutsättningarna, medan 35% tycker att regeringen bör hålla fast vid sina löften. Denna mätning visar att den föregående mätningens resultat står sig: regeringen och väljarna går i otakt med varandra. Därmed består den rådande trenden.

Därför är det något paradoxalt att SYRIZA alltjämt är det mest populära partiet. Samma mätning från Makedoniens universitet visar att avståndet till det största oppositionspartiet är över 20 procentenheter:

SYRIZA 36,5%

Ny Demokrati 15,5% 

Gyllene Gryning 6% 

Floden (Potami) 6% 

KKE 4%

Självständiga greker (ANEL) 3% 

PASOK 3% 

Övriga 7,5% 

Vet ej 18,5%

En tolkning av detta resultat är att väljarna saknar förtroende för oppositionen. Denna mätning visar att partiledarna för Ny Demokrati och Pasok hör till de mest impopulära partiledarna. Det kan med andra ord leda till att kraven på partiledarbyte inom respektive parti ökar, som en möjlig åtgärd för att bli relevanta för väljarna. Samtidigt är det förmodligen för tidigt att räkna ut såväl Samaras, partiledare för Ny Demokrati, som Venizelos, partiledare för PASOK. Båda två hör till veteranerna i grekisk politik. Omständigheterna ändras dessutom ständigt inom grekisk politik, vilket kan bädda för att de gör någon form av comeback.

Något som kan komma att förändra omständigheterna är den interna debatt som pågår inom SYRIZA. SYRIZA är mer ett förbund av partier än en ett enhetligt parti. Just nu pågår en intern dragkamp om hur partiet ska förhålla sig till de pågående förhandlingarna och de krav på reformer som ställs. Ikväll anordnar en mer radikal gren inom SYRIZA ett evenemang som ett led i en kampanj som syftar till att stärka en hårdför linje i förhandlingarna: långivarna ska konfronteras, enligt budskapet i affischen här nedan. 

Det återstår att se hur detta påverkar väljaropinionen. Det lär dock inte underlätta partiordförande Alexis Tsipras möjligheter att närma sig väljaropinionen och ta sig ur det dilemma som han för närvarande befinner sig i.

En paradoxal opinion

Ytterligare en mätning visar på en vändning i opinionen. 

Trenden är synlig och den är nedåtgående. Den mätning som GPO har genomfört och som TV-kanalen Mega publicerade igår följer det mönster som noterats i andra aktuella mätningar: väljarna har invändningar mot den linje som regeringen följer. Särskilt anmärkningsvärda är följande siffror:

• Behålla euron/stanna kvar inom eurozonen "till varje pris": 75,6%
• Nej till folkomröstning angående avtal med långivarna: 61,9%
• Nej till nyval: 72,2%

Vidare kan det vara intressant att notera att allt färre stödjer regeringens förhandlingslinje: siffran som håller med har sjunkit till 58,3 (i februari var motsvarande siffra 90,3%) samtidigt som siffran som inte håller med stiger till 39,8% (motsvarande siffra för februari är 7,4%). Taget tillsammans ger dessa siffror en entydig bild:  regeringen går åt ett håll medan väljarna vill att den går åt ett annat.

Mot bakgrund av regeringens allt mer impopulära hållning är det intressant att notera att premiärminister Tsipras åtnjuter relativt höga popularitetssiffror: 63,9% har en positiv uppfattning om premiärministern; 35% en negativ uppfattning. Den kontroversielle finansministern Varoufakis tycks dela opinionen i ungefär lika stora halvor, medan oppositionsledarna Samaras och Venizelos förefaller vara impopulära. Här någonstans tycks en paradox finnas.

Δημοτικότητα αρχηγών και πολιτικών προσώπων

• Αλέξης Τσίπρας: 63,9% θετικές κρίσεις - 35,1% αρνητικές κρίσεις
• Πάνος Καμμένος: 41% θετικές κρίσεις - 56,3% αρνητικές κρίσεις
• Σταύρος Θεοδωράκης: 39% θετικές κρίσεις - 55,2% αρνητικές κρίσεις
• Δημήτρης Κουτσούμπας: 32,5% θετικές κρίσεις - 62,2% αρνητικές κρίσεις
• Αντώνης Σαμαράς: 28,1% θετικές κρίσεις - 70,8% αρνητικές κρίσεις
• Ευάγγελος Βενιζέλος: 20,1% θετικές κρίσεις - 78,6% αρνητικές κρίσεις
• Γιάννης Βαρουφάκης: 50% θετικές κρίσεις - 48,2% αρνητικές κρίσεις
• Ζωή Κωνσταντοπούλου: 43,1% θετικές κρίσεις - 53,8% αρνητικές κρίσεις

(Källa Mega)

Bloggen gör ett uppehåll över valborg och förstamajhelgen. För kommentarer och kontakt vänd dig gärna till följande twitterkonto: haralamposk

Ta leme!

Tre fronter för Tsipras

Sent igår kväll hölls en extrainsatt debatt i det grekiska parlamentet med anledning av de pågående förhandlingarna med EU. Något paradoxalt lämnade debatten få besked om vilka reformer som regeringen förhandlar om för att få loss en utbetalning på drygt 7 miljarder euro. Dock riktade debatten ljuset mot tre fronter som premiärminister Tsipras har att tampas med för närvarande: EU, oppositionen och, framför allt, sitt eget parti.

Det var en pressad premiärminister som igår talade till parlamentet. Premiärminister Tsipras berättade i allmänna termer om de pågående förhandlingarna men lämnade få konkreta ledtrådar: "Det är sant att vi strävar efter en hederlig kompromiss, men förvänta er inte en ovillkorlig kapitulation". Detta uttalande säger en hel del. Det visar på att relationen med EU är fortsatt spänd: EU ses som en front snarare än som en samarbetspartner. Med tanke på att den grekiska staten står inför en hotande likviditetskris och betalningsinställelse i april månad är detta ett oroande tecken.

Talet var även anmärkningsvärt i och med att det inte lämnade några utförliga besked om vilka reformer regeringen avser att erbjuda sig genomföra i utbyte mot fortsatt ekonomiskt stöd från EU: åtgärder för att stävja bränsle- och tobakssmuggling, bättre tillsyn av banköverföringar till utlandet samt förhindrande av momsbedrägeri nämndes. Mot bakgrund av att EU kritiserat de hittills presenterade reformerna såsom luddiga och otillräckliga så är även detta ett oroande tecken.

Det kan förvisso finnas ett mått av förhandlingstaktik i att premiärministern inte är mer utförlig. Regeringen vill förmodligen inte avslöja alla sina kort. Dock kan det även ses som att Tsipras parti är splittrat i frågan. Inom SYRIZA finns det fraktioner som ställer sig kritiska till de reformer som regeringen förhandlar om. Ett aktuellt exempel är försäljningen av den återstående andelen av hamnen i Piraeus (där regeringen gjort en helomvändning). Kritiken kommer främst från fraktionen Vänstra plattformen; utan dem kommer SYRIZA att förlora sin majoritet i parlamentet. En regeringskris skulle i så fall vara ett faktum. Premiärminister Tsipras har således en front till att hantera. Detta avspeglades i talet.

Ytterligare en front är oppositionen. För att förankra de reformer som förhandlas fram (och på så vis skapa förtroende hos omvärlden) spelar den parlamentariska oppositionen en viktig roll. Tsipras riktade sig därför till Ny Demokrati och PASOK i sitt tal för att få deras hjälp. Det är dock oklart hur de två partierna kommer att ställa sig. Tsipras riktade samtidigt även skarp kritik för det sätt som de två partierna styrt landet under krisen, vilket kan dämpa samarbetsviljan.

Intressant nog indikerade såväl Samaras (ordförande för Ny Demokrati) som Venizelos (PASOK) i sina tal att de kan erbjuda sitt stöd till regeringen: förutsättningen är dock att premiärministern kommer till rätta med sitt eget parti, att de reformer som regeringen avser att förhandla om är bättre genomtänkta samt att regeringen tar sitt ansvar för att ordna så att den grekiska ekonomin inte tar vidare stryk. Med andra ord, mer eller mindre de tre fronter som premiärminister Tsipras har att hantera.

Gamechangers?

 Efter en månadslång paus med anledning av valrörelse återkommer denna blogg med ett nytt inlägg. Det har hänt en del på politiska arenan i Grekland under denna tid.

Läget börjar bli spänt för premiärminister Samaras. Mycket tyder på att han och den grekiska koalitionsregeringen kommer att få svårt att samla 180 röster i parlamentet för att få igenom en tänkt ersättare till president Karolos Papoulias nästa år. Misslyckas han återstår nyval. Skulle så ske blir det ett maktskifte i Grekland.

Det är ett scenario som koalitionsregeringen av förklarliga skäl söker undvika, men som allt mer ser ut att bli troligt. Regeringen har tappat koalitionspartners och mandat. I opinionsmätningar (se nedan) har Syriza tagit en klar ledning. Därför söker regeringen vända på detta.

En möjlig gamechanger, för att använda ett uttryck som populariserats på sistone, är premiärminister Samaras kommande besök den tyska förbundskanslern Merkel. Tidigare besök har renderat i stöd (och respit) i Greklands förhandlingar med den s.k. trojkan. Ett lyckat av utfall av besöket kan möjligen resulterat i en förändrad opinion.

En annan gamechanger är att regeringen tidigare denna månad aviserat att skatter och andra pålagor ska sänkas. Hur detta ska gå igenom är oklart. Grekland ligger efter med sina åtaganden gentemot trojkan. Landet har ännu inte har återhämtat sig ekonomiskt.

Dock kan Grekland visa på att den för landet viktiga turistnäringen upplevt en ännu god säsong. Även arbetslöshetsiffrorna ser ut att sluta stiga. Den värsta krisen är med andra ord förbi, även om läget fortfarande är akut.

Om dessa utspel från regeringens sidar verkligen visar vara gamechangers återstår givetvis att se. Klart är dock att opinionen är emot regeringen. Samaras är förmodligen väl medveten om detta.

Opinionen enligt Alco:

Syriza 26%,
Ny Demokrati 22.2%, Gyllene gryning 6.2%
KKE 4.4%
PASOK 4.3%
Potami 4.3%
Självständiga greker 3,1%
Demokratisk vänster 1.7%
LAOS 1.1%

Obs. Spärren för att komma in i det grekiska parlamentet ligger på 3%.

Sommarhägringar och gräsrotsekon

Lugnet på den politiska arenan är skenbar. Det har flera orsaker. 

En månad efter valen och ett par veckor efter regeringsombildningen råder ett lugn över den politiska arenan. Det blev inget maktskifte. Det största oppositionspartiet Syriza försöker dra lärdom av detta utfall. Partiet söker hitta en ny strategi för att kunna övertyga osäkra väljare och tvekande samarbetspartners. Regeringen söker, å sin sida, konsolidera sin bräckliga ställning; regeringsombildningen var ett första steg. När sommaren är över kommer regeringen att behöva visa vilken väg den avser att följa.

Fotbolls-VM i Brasilien är en annan anledning till att det råder ett lugn. Sedan turneringen sparkade igång för ett par veckor sedan har medfört att fokus flyttats bort från politiken. VM-feber råder. Det händer saker som inte vanligtvis sker.

Snart stundar även semesterledigheter, för dem som har ett jobb. Visserligen har arbetslöshetssiffrorna sakta börjat sjunka, men det är för närvarande på marginalen. Läget är fortfarande utsatt.

Detta faktum sätter sina spår i debatten. Faktum är att det görs redan nu. På gräsrotsnivå händer rätt många intressanta saker. Omikronprojektet hör till de mest intressanta: det kartlägger och sammanför och samordnar olika grupper som försöker påverka ändra och förändra. Medan man väntar på att sommaren ska sluta och den politiska aktiviteten ska stiga igen kan det vara värt att luta sitt öra mot marken.

Ta leme!

Obama och Samaras möts

Det är en lite annorlunda dag idag. Åtminstone för premiärminister Samaras, som i dag möter president Obama. Mötet mellan de båda kan ses som en del i ett större sammanhang. Det är ett försök att stärka förbindelserna mellan Europa och USA och även aktierna för de två som möts.

Det finns en anledning till att Obama och Samaras möts idag. Grekland står på tur att bli ordförandeland i EU. Som sådant väntas Grekland axla ansvaret för att driva på förhandlingarna mellan USA och EU om ett nytt frihandelsavtal. Det behövs. Förhandlingarna har hittills inte riktigt tagit fart. Faller dessa väl ut förväntas ett nytt avtal generera nya jobb på båda sidor om Atlanten. Samaras lär välkomnas av Obama.*

Inte minst ger de arbetslöshetssiffor som publicerades idag ytterligare en anledning till Samaras att, i sin tur, söka stärka relationen mellan de båda parterna. Det är inte enbart som representant för EU som Samaras besöker USA utan även som regeringsöverhuvud för ett land som är inne på sitt sjätte år av en omfattande kris. Ekonomin krymper. Arbetslösheten växer. Samaras läge är ansträngt.

Det besked som Elstat lämnade idag gör inte situationen lättare: arbetslösheten har stigit till 27,6% (för unga noteras den till 65,9%), vilket försvagar Samaras ställning i allmänhetens ögon. Det gör även att Samaras tal om en Greekovery, det ord som denne sökte lansera i samband med dennes statsbesök i Kina i maj, blir till en tacksam angreppspunkt för oppositionen.

Utöver detta har Samaras en utmaning i sin egen regering. Efter (de i stor grad självförvållade) turerna kring ERT i juni är regeringskoalitionen numera reducerad till två partier. Regeringen har tappat mandat. Oppositionen har stärkts.

Ett lyckat besök i USA, som förutom en visit i Vita Huset även inbegriper möten med investererare och New Yorks borgmästare Bloomberg, kan möjligtvis stärka Samaras aktier framöver, om kontrakt sluts, avtal tecknas och investerare lockas till landet. Det finns med andra ord ett antal förväntningar på dagens möte. Det återstår att se hur dessa infrias.

* Det är förmodligen inte enbart för att ge Putin en näsknäpp som Obama meddelade igår att denna avser att besöka Sverige inom kort.

Ny regering, gamla ansikten

Sent igår kväll meddelade den grekiske premiärministern Samaras att regeringen ombildas. En ny regering tar vid idag. Det är många bekanta ansikten som återvänder. Frågan är om det ger en nytändning eller bara är ett sätt för att skapa stabilitet i ett utsatt läge?

Regeringsombildningen är förståelig. Förutsättningarna har ändrats på bara ett par veckor. Demokratisk Vänster har lämnat regeringskoalitionen. Majoriteten i parlamentet har krympt. Det har funnits ett behov att skapa stadga.

Den största förändringen i den nya regeringen är att den får ett ökat inslag av Pasok. Elva av trettionio poster besätts av Pasok eller av personer som tillsatts av partiet.

Man kan tolka detta drag som att Pasok höjer sin insats. Som tidigare har nämnts befinner sig partiet i ett trängt läge opinionsmässigt. Att ta en större del av regeringsansvaret kan möjligtvis medföra att Pasok kan skörda en större del av de politiska framgångarna. Myntet har dock en baksida. Den blir tydlig om utvecklingen inte blir den som partiet har hoppats på. Det är något av ett vågspel.

Samtidigt är det förståeligt att Pasok tar/får en större plats. I och med att den parlamentariska majoriteten har krympt till några få rösters övervikt ökar behovet av, försiktigt uttryckt, samordning.

En konsekvens av regeringsombildningen är, förutom att inslaget av Pasok ökar, att kabinettet utökas med fjorton poster till trettionio. Detta sker för att ge plats åt Pasok: en hel del av dessa utökade poster utgörs i praktiken av biträdande ministerposter.

Mer intressant är att se är hur förändringarna ser ut på posterna. Samaras fortsätter som premiärminister. Pasoks ordförande, Evangelos Venizelos, blir ny utrikesminister. Yannis Stournaras får fortsatt förtroende i den tunga posten som finansminister. I övrigt kvarstår många gamla ministrar i den nya regeringen. (Hela listan på ministrar kan för övrigt hittas här).

Kommer regeringsombildningen att ge en nytändning? Många av de nya medlemmarna i regeringen tillhör gamla bekanta ansikten, såsom Kyriakos Mitsotakis och Evi Christofilopoulo (båda två kommer att arbeta med administrativa reformer). Beskedet om en regeringsombildning har inte direkt skapat en våg av entusiasm.

Samtidigt finns det ett antal intressanta tillskott i den nya regeringen: Georgios Mavraganis, som kommer att ansvara för att öka statens intäkter. Mavraganis har tidigare arbetat som skatteexpert på en global revisionsbyrå.

Ett annat intressant namn är Haralampos Athanassiou. Athanassiou blir den nye justitie-, mänskliga rättigheter och transparensministern. Athanassiou har tidigare varit domare i högsta domstolen. Både Mavraganis och Athanassiou kan komma att spela viktiga roller framöver.

Intressant att notera är även att andelen kvinnor höjs i regeringen. Fyra av de trettionio ministrarna är kvinnor. Det är en ökning med tre stycken kvinnor. Samtidigt visar det på att det finns ett tomrum i grekisk politik. Det kommer med andra finnas anledning till att återvända i denna fråga.

Ta leme! 

Status inte längre quo

Det är en lite annorlunda dag idag. Idag för exakt ett år sedan hölls det val som förde med sig att den nuvarande koalitionsregeringen i Grekland såg dagens ljus. På denna årsdag kan beskedet mycket väl komma att koalitionen upplöses, att de olika regeringspartierna går skiljda vägar och att nyval hålls. Det tillstånd av relativt lugn som rådit under första halvan av 2013 är idag som bortblåst.

Få har trott att den nuvarande regeringen skulle hålla ihop och göra det så pass länge. Efter många om och ännu fler men har regeringen genom olika turer göra så att det turbulenta tillstånd som landet befann sig i 2012 blev mindre turbulent ju längre tiden gick:

De omaka koalitionsparterna har lyckats kommit överens om och även sökt hålla sig till (med vissa förbehåll) den överenskommelse som träffats mellan landet och trojkan som består av ECB, IMF och den europeiska kommissionen.

Detta har medfört att talet om en Grexit i stort sett har upphört. Premiärminister Samaras har även sökt föra fram att en Greekovery är på väg.

Det finns olika uppfattningar om så är fallet (särskilt med tanke på att arbetslösheten i Grekland är rekordhög), men det har funnits anledning till att tro att ett förtroende, om än bräckligt, var på väg att byggas upp. Att Greklands rating höjts ett par grader har setts som ett tecken på detta.

Så är dock inte längre fallet. Anledningen är allmänt bekant och stavas ERT. Beslutet i förra veckan att stänga ned ERT har spridit chockvågor. Reaktionerna har varit häftiga, såväl inom landet som i omvärlden.

Oppositionen har reagerat kraftigt och har begärt att regeringen avgår. Även inom koalitionen har de två juniora regeringspartierna motsatt sig beslutet att släcka ned ERT. Spänningen inom koalitionen har stigit. Det är rimligt att anta att premiärminister Samaras inte hade räknat med detta.

Det är även rimligt att anta premiärministern tvingats avgå om ERT fortsatt vara nedsläckt. Igår hölls krissamtal inom koalitionen med anledning av ERT. Det har spekulerats i att regeringen var på väg att utlysa nyval.

Nu är inte heller det fallet. Den högsta grekiska förvaltningsdomstolen har nämligen ogiltigförklarat beslutet om att upphöra med ERTs sändningar. ERT ska återvända till etern (dock oklart när). Samtidigt meddelar domstolen att premiärministern har mandat till att stänga ned ERT och att låta omorganisera det. Detta skapar ett oklart läge. Vem har egentligen rätt?

Medan spekulationerna pågår om hur domstolens beslut ska tolkas så har detta utfall skapat en väg ut för regeringen. Samaras kan hävda att domstolen givit honom rätt till att stänga ned ERT. För koalitionsmedlemmarna innebär domstolens utfall att de fått gehör för sina synpunkter att ERT ska åter öppnas. Beslutet har även givit oppositionen, kanske främst Syriza, vind i seglen i och med att domstolen ogiltigförklarat regeringens tilltag.

Det återstår att se om regeringen faller eller om den består. Den ska mötas igen idag för nya överläggningar. Situationen mellan koalitionens olika partners är fortsatt spänd. Det är oklart hur koalitionen ska hitta en väg ut ur det dödläge som råder.

Vad man med säkerhet kan säga att regeringen har (och går igenom) den svåraste prövningen hittills. Med säkerhet kan man säga att den kommer att förlora i trovärdighet i väljarnas ögon. Med säkerhet kan man även säga att status inte längre är quo.

Nytt år, nya utmaningar

2013 ser ut att bli minst lika stökigt som 2012. Den numera ytterst välbekanta "Lagardelistan" fortsätter att röra om i den grekiska politiken. Listan har kommit att bli till en het politiska fråga som drar förhållandet inom regerinskoalitionen till sin spets.  

Vi börjar dock att spola bandet tillbaka. Lagardelistan är egentligen Falcianis lista. Herve Falciani, som är hans fullständiga namn, arbetade en gång tiden för den schweitziska banken HSBC som IT-tekniker. Mellan 2006 och 2007 spårade han (olovligen) vad bankens kunder gjorde. Det är hans sammanställning på 100 000 personer som satt in sina pengar hos HSBC som satt igång hela förloppet som nu fått återverkningar ända in i Grekland. Falcianis tilltag satte nämligen en snöboll i rullning som, fem år efter senare, har vuxit till en lavin:

"local authorities found details of about 100,000 accounts on his computer. Rather than hand them over to Swiss officials, the French decided to use the information to track tax evaders. They shared the relevant information with other European Union countries, which used it to varying effect. France reportedly collected 1.2 billion euros in unpaid taxes from some 4,000 depositors, Italy gathered just 570 million euros, Spain is said to have raked in 6 billion and the UK has sought private settlements with about 6,000 people."

Frankrike delade även med sig av listan med Grekland. Listan överlämnades av Frankrikes finansminister till motparten i Grekland. Detta inträffade 2010. Den franska finansministern vi det tillfället hette Christine Lagarde. Den dåvarande grekiske finansministern hette Giorgios Papaconstantinou.

Sedan dess har Lagarde blivit IMF-bas och har haft med Grekland att göra vid ett flertal tillfällen, utöver att lämna ut den lista som (missvisande) bär hennes namn. Sedan dess har Papaconstantinou hamnat i hetluften; dels på grund av han inte har gjort; dels på grund av han påstås ha gjort med nämnda lista.

Listan innehåller ett antal namn med grekiska medborgare som satt in pengar i HSBC. Den har blivit föremål för en het inrikespolitisk debatt. Papaconstantinou (och senare även andra personer på posten som finansminister) har fått frän kritik för att ingenting har gjorts med listan. Namnen har inte blivit granskade. Inga åtgärder har tagits. I praktiken har listan samlat damm sedan 2010.

I ett läge där Grekland genomgår ett ytterst ansträngande besparings- och reformprogram har det väckt irritation att en del misstänks för att ha försökt undfly att dra sin del av lasset. En grekisk journalist beslöt att publicera listan 2012. För detta blev han anhållen av den grekiska polisen. Listan är med andra ord kontroversiell.

Att Papaconstantinou fått kritik för vad han inte gjort med listan är med andra ord förståeligt. Papaconstantinou har även fått kritik för vad han påstås ha gjort. Detta tarvar en förklaring: Papaconstantinou anklagas för att ha manipulerat listan och tagit bort tre namn. Namnen hör till Papaconstantinous närmaste krets. Dessa uppgifter, som ännu inte är bekräftade, har framkommit nu i dagarna har stökat till det för koalitionsregeringen. Blotta misstanken att Papaconstantinou har gjort så spär på misstron mot politiker. Det gör även regeringens uppdrag svårare.

(Det är här som vi för övrigt kan spola fram bandet, trycka på play, och låta bandet löpa på).

Den grekiska oppositionen kräver i dagarna att man går till djupet med dessa uppgifter kring Lagardelistan och att Papaconstantinou hantering av frågan granskas. Ärendet är känsligt för koalitionen: Papacontinou hör till Pasoks innersta krets. Det var Papaconstantinou, tillsammans med bland Venizelos, Pasoks nuvarande partiordförande och även efteträdare till Papaconstantinou, som förhandlat fram Greklands bailoutpaket, bland mycket annat. Venizelos har tagit avstånd från Papaconstantinou som en följd av dessa uppgifter.

Som en följd av detta undermineras Venizelos dock ställning i partiet. Det är en man mindre i båten nu. Kristämningen i Pasok tilltar. Det är mycket möjligt att Pasok raderas som parti.

Detta får konsekvenser även för regeringskoalitionen. Utan Pasoks mandat tappar koalitionsregeringen majoriteten i riksdagen. Därför är detta ärende känsligt.

Premiärminister Giorgios Samaras har med andra ord en ordentlig huvudvärk att åtgärda på grund av Lagardes och Falcianis lista. Och 2013 har knappt börjat.