Ett vägval

Efter torsdagens krismöte som hölls hos SYRIZA pekar allt mer på att partiet ställs inför ett vägval: kommer partiet splittras, eller kommer det att hålla ihop? Valet kan komma att utkristalliseras redan innan den beslutade extrakongressen i september. Just nu överväger det förstnämnda alternativet. 

Djävulen brukar finnas i detaljernas. Titta man närmare på det beslut som fattades i torsdags i samband med SYRIZAs krismöte noterar man ett antal väsentliga detaljer: en extraordinär kongress kommer att hållas, istället för en ordinär. Den extrainsatta kongressen kommer att hållas i september, snarare än så snart som möjligt. Skillnaderna mellan detaljerna kan förefalla vara små, men konsekvenserna kan bli stora. För partiordförande Tsipras, som drev på att beslutet fattades på det sätt som nu gjordes, kan konsekvenserna bli avgörande.

En viktig konsekvens är att en extraordinär kongress som hålls först i september köper tid åt Tsipras. Deadlinen för förhandlingarna om en tredje bailout för Grekland är, i praktiken, satt till den 20 augusti. Det ger Tsipras möjlighet att avsluta dem utan en snabbt insatt kongress emellan, vilken skulle kunna underminera förhandlingarna. En annan konsekvens, som Kathimerini noterar, är att beslutet om en extraordinär kongress ger Tsipras större möjligheter att rekrytera och övertyga medlemmar som stödjer hans linje. Detta kan bli tungan på vågen.

Det finns dock ett pris med detta beslut. Risken är allt mer överhängande att SYRIZA splittras. Den relativt stora minoritet av medlemmar som inte röstat med partiet i de två viktiga omröstningarna i juli riskerar att lämna partiet och bilda ett eget. Det blir allt mer troligt, som To Vima uppmärksammar, att den mer hårdföra grenen inom SYRIZA, Vänstra plattformen, i så fall kommer att bryta sig ut. Det vore i så fall ingen överraskning. Avhopp har skett tidigare i SYRIZA. 2010 lämnade ett antal medlemmar partiet och bildade Demokratisk Vänster (DIMAR). Det pris som Tsipras kan behöva betala är att, de facto, SYRIZA decimeras och att han därmed kommer att  tappa majoriteten i parlamentet.

Möjligen är detta pris kalkylerat. Likaså vad som därmed följer. Som en följd av denna förlust kommer ett nyval att bli troligt. Tsipras har avvisat en samlingsregering/koalitionsregering, som ett sätt att skapa en majoritet i parlamentet. Det gör situationen instabil. Men kanske har Tsipras redan räknat med att han, trots detta, kan komma att vinna ett eventuellt nyval?

Han är, trots tidigare motgångar, nämligen fortfarande populär bland många väljare. Ett SYRIZA utan den opposition som Vänstra plattformen utgör stärker dessutom hans grepp om partiet. Samtidigt leder SYRIZA tydligt i mätningarna. Allt detta kan, medvetet eller omedvetet, ligga bakom beslutet i torsdags om en extrainsatt kongress en tid efter det att förhandlingarna om en tredje bailout har slutförts.

Samtidigt är det svårt att avgöra om denna kalkyl går att räkna hem. Det är svårt att säga hur ett nyval kommer att gå. Opinionen kan börja svänga, särskilt när effekten av de i juli höjda momssatserna, avgifterna och skatterna börjar slå igenom. Oppositionen (främst Ny Demokrati, Potami och PASOK), som hittills varit splittrat, kan få mer vind i sina segel.

Först när väl ett eventuellt nyval har utlysts och hållits kommer följderna av torsdagens krismöte bli tydliga. Ett möte som allt mer framstår som ett vägval. 

Nya drag i det grekiska politiska landskapet

Det grekiska politiska landskapet förändras ständigt. Inte minst ritades det om i samband med valet den 25 januari. I detta inlägg ges en överblick över den nuvarande situationen.

Ett parti åkte ut. Ett annat kom in. I och med att Demokratisk vänster (DIMAR) lämnade det grekiska parlamentet och To Potami tog sig över treprocentsspärren har det politiska landskapet i Grekland förändrats. Återigen, kanske man ska tillägga. Landskapets karaktär förändrades även genom att SYRIZA gick fram markant i valet samtidigt som de två avgående regeringspartierna PASOK och Ny Demokrati backade; det förra partiet tappade markant och det senare marginellt. Detta har ritat om tidigare konfliktlinjer. Lägg därtill framväxten av partier såsom Gyllene gryning och högernationalistiska Oberoende greker (ANEL) och förekomsten av partier såsom kommunistiska KKE, så framträder bilden av ett polariserat och komplicerat landskap, vilket framgår av bilden här nedan.

Hur ser då landskapet ut? Ovanstående bild sammanfattar tämligen väl hur landskapet ser ut för närvarande. Den har hämtats från Open Democracy och sätter partierna dels i en traditionell höger-vänsterskala och dels i en värderingsskala.  Värderingsskalan är en slags rangordning av Open Democracy som delar upp de olika partierna baserat på hur de förhåller sig i skalan liberal-populistisk-auktoritär. Liberal i den här bemärkelsen avses om partierna accepterar den liberala modellen för en representativ demokrati (med andra ord samma parlamentariska modell som även används i Sverige): To Potami (River) PASOK och Ny Demokrati inryms därför i denna liberaldemokratiska axel, även om de skiljer sig åt ideologiskt. Auktoritär innebär att partierna är negativt inställda till den liberala demokratin och drar istället mot en auktoritär riktning; till denna kategori hör KKE och Gyllene gryning. I ett mellanläge befinner sig partierna som är populistiska, dvs SYRIZA och  Oberoende greker (ANEL).

Open Democracys gestaltning av det politiska landskapet får sägas vara rimlig. Dock borde PASOK och Potami byta plats med varandra. Potami är ett nischat och nybildat parti som uppvisar mitten-/centerdrag, medan PASOK är ett bredare center-vänsterparti som uppvisar likheter med socialdemokratiska partier. (Hur partiet har påverkats av den socialdemokratiska partisplittringen är en annan fråga). SYRIZA får sägas ha rört sig mer mot en liberaldemokratisk riktning, men hör tydligt hemma i det populistiska fältet.

Mest intressant med Open Democracys bild är att den även inrymmer röstsiffrorna för de olika kategorierna i värderingsskalan. Liberaldemokratiska partier samlar 38,5% av rösterna, medan populistiska och auktoritära partier samlar tillsammans nästan 53% av rösterna. Denna proportion säger oerhört mycket om hur det politiska landskapet har förändrats. Räkna med att uppmärksamheten kring denna förändring kommer att stiga i takt med att uppståndelsen från valet sjunker ned.

Exit Demokratisk vänster?

Från voice till exit: nu lämnar ledamöter som haft invändningar mot DIMAR partiet.

DIMARS (Demokratisk vänsters) resa, från att ha varit ett förenande kitt i regeringkoalitionen till en allt mer marginaliserad plats på den politiska arenan, har tagit ganska så exakt ett år. Det var i samband med att det statliga public servicebolaget (ERT) släcktes ned sommaren 2013 som DIMAR valde att lämna regeringen. Avhoppet har i praktiken varit ett enda långt fall för partiet. Nu hotas DIMARs existens.

I valet till Europaparlamentet i maj fick partiet blygsamma 1,2% av rösterna. Det satte fart på en intern diskussion om partiets framtid och fortsatta politiska kurs. Partiordförande Fotis Kouvelis har blivit allt mer kritiserad sedan han valde att lämna regeringskoalitionen.

Nu har två stycken ledamöter lämnat skeppet. Katerina Markou och Grigoris Psarianos har valt att gå över till To Potami (Floden), ett parti som för närvarande har vind i sina segel. Det betyder att 11 ledamöter kvarstår i DIMAR. Det betyder i sin tur att partiet förlorat 6 av sina 17 mandat sedan valet 2012. Nu hotar ytterligare ledamöter att lämna skutan.

DIMARs dilemma är att det inte riktigt kunnat förlika sig med den förda politiken när det satt i regeringsställning: partiet har varit för EU-samarbetet och även (med vissa förbehåll) för den framförhandlade memorandumet, men velat se en mildare implementering av det. Som den mest juniora partnern i koalitionen har det dock inte kunnat påverka i den utsträckning som partiet har önskat. Det har helt enkelt blivit överkört. Kouvelis avhopp hade därför en viss logik, då, sommaren 2013.

Övergången till att bli en del av oppositionen blev dock inte det lyft som partiledningen hoppades på. Syriza har varit duktigare på att vara tongivande oppositionsparti, samtidigt som DIMAR inte lyckats karva ut en egen politik.

När sedan To Potami, och andra partier dykt upp på den politiska mitten och den mer moderata vänstern, så är den efterföljande händelseutvecklingen förståelig. Frågan är dock om DIMAR kommer att lyckas hejda den utveckling som det befinner sig i. Som det ser ut för närvarande är det tveksamt.

Kort om opinionsläget

Nya opinionssiffror kan leda till att det politiska landskapet ritas om. Om opinionsläget kvarstår väntar kännbara resultat i Europaparlamentetsvalet och i lokalvalen i maj.

De opinionssiffror som publicerades den 16 december av MRB bekräftar trenden i stort. Ny Demokrati och Syriza följer varandra. Detta är dock inte vad gemene man fäster ögonen på när man läser opinionsmätningen.

Mest intressant är att Demokratisk vänster (DIMAR) fortsätter att tappa. Partiet balanserar farligt nära treprocentsspärren. Om trenden står sig åker partiet ut. Förmodligen är detta inte partiledare vad Fotis Kouvelis räknade med när han och partiet lämnade regeringskoalitionen i somras.

Våndas gör nog även Pasok. Med 4,7% har man tappat nästan nio av tio väljare jämfört med parlamentsvalet 2009. Om opinionsläget står sig är det oroväckande inför nästa år. Partiet har för närvarande sju stycken mandat Europaparlamentet. Den siffran kan komma att  kraftigt reduceras  i Europaparlamentsvalet 2014. Likaså kan förlusterna i lokalvalen i maj månad bli kännbara. Likt Kouvelis, befinner sig partiordförande Venizelos i en pressad sits.

Mot bakgrund av Pasoks kräftgång, Demokratisk vänsters nedgång och Syrizas medgång kan man man se det som att det sker en förflyttning inom vänstersidan. Tyngdpunkten flyttas mot Syriza. Men även Syriza har sina utmaningar.

En livlig debatt pågår för övrigt om partierna på vänster sida i grekisk politik ska bilda en center-vänsterallians. Efter italiensk förebild pågår för närvarande en livlig diskussion om att bilda en Olivträdskoalition för att skapa en kraftsamling inom vänstern. Vad som kommer ut dessa diskussioner ska bli intressant att följa.

Noteras bör att Gyllene gryning hamnar under tioprocentspärren. Det kan rentav hamna utanför parlamentet: initiativ har nämligen tagits i parlamentet om att förbjuda partiet. Dessutom är partiledningen är indragen i olika rättsprocesser och polisutredningar. Ytterligare motgångar och nedgång går inte att utesluta.

Opinonsläget 16 december (MRB)

Syriza 21,9%,
Ny demokrati 21%,
Gyllene gryning 8,9%,
KKE 5%,
Självständiga greker 4,8%,
Pasok 4,7%,
Demokratisk vänster 3,1%,
De gröna 1,5%

Stanna eller gå?

Partnern som lämnade koalitionen kan bli partiet som återvänder till regeringen. Demokratisk vänster (DIMAR) befinner sig i ett vägval.

Ska det stanna kvar i opposition? Eller ska det återvända till regeringen? Från Demokratisk vänster väntas ett ställningstagande. Ett definitivt besked kan dröja. Situationen är, som det brukar heta, invecklad.

För närvarande ser den ungefär ut på följande vis. Demokratisk vänster lämnade regeringskoalitionen i sviterna av stängningen av ERT (den grekiska stats- och radiotelevisionen) i somras. Sedan dess för dock partiet en tynande tillvaro. I en opinionsmätning av Alco som publicerades den 16 november noterar Demokratisk vänster knappa 3,8%. Med andra ord, det befinner sig farligt nära treprocentsspärren. Något behöver göras för att undvika att partiet hamnar utanför parlamentet.

Frågan är om detta något är att tacka ja till de inviter att återvända till regeringskoalitionen som kan höras för närvarande. Det var i förra veckan som Dora Bakoyanni (tillhörande Ny Demokrati) ställde frågan till premiärminister Samaras. Frågan var inte oväntad.

Med tanke på att regeringen med knapp marginal överlevde ett misstroendevotum nyligen, behöver regeringen stärka sin krympande majoritet. I dagsläget samlar Ny Demokrati och Pasok blott 154 av 300 mandat i parlamentet. Efter det att Theodora Zakri (PASOK) röstat med oppositionen (och följdaktligen uteslutits) är regeringen än mer åderlåten. Om Demokratisk vänster kunde fås att återvända till koalitionen, skulle premiärministerns decimerade skara fyllas på med välbehövliga mandat. Därmed är Bakoyannis fråga logisk.

Men är den rimlig? För partiordförande Fotis Kouvelis är det nämligen inte nödvändigtvis rimligt att återvända till koalitionen. Långt innan ERT kunde Kouvelis höras bekymra sig över den förda politiken och Demokratisk vänsters marginella inflytande över den. Varför, är den retoriska frågan, skulle Demokratisk vänster vilja återvända?

Det finns dock faktorer som talar för en återförening. Kouvelis har ett gynnsamt förhandlingsläge. I takt med att regeringens majoritet krymper, stärks Kouvelis kort. Demokratisk vänster skulle kunna använda det för att få större gehör för sin politik: Demokratisk vänster har velat mjuka upp villkoren i det memorandum som den grekiska staten följer i överenskommelsen med trojkan. Det har velat att regeringen tar ett mer socialt hänsynstagande.

Samtidigt finns det andra faktorer att hänsyn till i vägvalet. Vad händer i det fall om regeringen faller? Hur går det om nyval hålls? Det skulle i så fall mycket väl leda till att det största oppositionspartiet, Syriza, kan vinna det. Det är inte uteslutet att Demokratisk vänster skulle kunna bilda regeringsunderlag till en vänsterkoalition. En svår stötesten är i så fall nämnda memorandum, som bildar en tydlig konfliktlinje i grekisk politik: Syriza är emot det. Demokratisk vänster är för det.

Därför är det inte lätt för Kouvelis att ge besked, även om han i tisdags (19/11) kände sig nödgad att lämna ett svar: "Demokratisk vänster", svarade Kouvelis, "är oense med regeringens politik, men även med allt som Syriza säger. Detta betyder att det saknas en grund för ett politikdrivet samarbete med endera sida."

Frågan är om Kouvelis besked är ett sätt att köpa sig tid. Det knorras inom leden. Även väljarna överger partiet. Samtidigt har det politiska landskapet i Grekland förändrats. Det är koalitionernas tid. Partiordförande Fotis Kouvelis har en del att grunna på innan han lämnar ett definitivt svar.

Läget i opinionen den 16/11:

Syriza 25.3%,
ND 24.8%,
Gyllene gryning 9.9%,
Självständiga greker 6%,
Pasok 5.7%,
KKE 4.7%,
Demokratisk vänster 3.8%,
De gröna 1.9%