Trenden består

Väljarna och regeringen fortsätter att gå i otakt med varandra samtidigt som oppositionen tappar.

Väljarna och regeringen tycker olika. Det visar en ny mätning som Makedoniens universitet genomfört och som SKAI publicerat. Andelen som tycker att regeringen förhandlingsstrategi är rätt har sjunkit till 35% (i februari var samma siffra 72%). Andelen som tycker att regeringens strategi är fel har stigit till 41% (i februari var motsvarande siffra 22,5%). Samma mätning visar att 61% av väljarna tycker att regeringen bör kompromissa med sina vallöften med anledning av de rådande förutsättningarna, medan 35% tycker att regeringen bör hålla fast vid sina löften. Denna mätning visar att den föregående mätningens resultat står sig: regeringen och väljarna går i otakt med varandra. Därmed består den rådande trenden.

Därför är det något paradoxalt att SYRIZA alltjämt är det mest populära partiet. Samma mätning från Makedoniens universitet visar att avståndet till det största oppositionspartiet är över 20 procentenheter:

SYRIZA 36,5%

Ny Demokrati 15,5% 

Gyllene Gryning 6% 

Floden (Potami) 6% 

KKE 4%

Självständiga greker (ANEL) 3% 

PASOK 3% 

Övriga 7,5% 

Vet ej 18,5%

En tolkning av detta resultat är att väljarna saknar förtroende för oppositionen. Denna mätning visar att partiledarna för Ny Demokrati och Pasok hör till de mest impopulära partiledarna. Det kan med andra ord leda till att kraven på partiledarbyte inom respektive parti ökar, som en möjlig åtgärd för att bli relevanta för väljarna. Samtidigt är det förmodligen för tidigt att räkna ut såväl Samaras, partiledare för Ny Demokrati, som Venizelos, partiledare för PASOK. Båda två hör till veteranerna i grekisk politik. Omständigheterna ändras dessutom ständigt inom grekisk politik, vilket kan bädda för att de gör någon form av comeback.

Något som kan komma att förändra omständigheterna är den interna debatt som pågår inom SYRIZA. SYRIZA är mer ett förbund av partier än en ett enhetligt parti. Just nu pågår en intern dragkamp om hur partiet ska förhålla sig till de pågående förhandlingarna och de krav på reformer som ställs. Ikväll anordnar en mer radikal gren inom SYRIZA ett evenemang som ett led i en kampanj som syftar till att stärka en hårdför linje i förhandlingarna: långivarna ska konfronteras, enligt budskapet i affischen här nedan. 

Det återstår att se hur detta påverkar väljaropinionen. Det lär dock inte underlätta partiordförande Alexis Tsipras möjligheter att närma sig väljaropinionen och ta sig ur det dilemma som han för närvarande befinner sig i.

En paradoxal opinion

Ytterligare en mätning visar på en vändning i opinionen. 

Trenden är synlig och den är nedåtgående. Den mätning som GPO har genomfört och som TV-kanalen Mega publicerade igår följer det mönster som noterats i andra aktuella mätningar: väljarna har invändningar mot den linje som regeringen följer. Särskilt anmärkningsvärda är följande siffror:

• Behålla euron/stanna kvar inom eurozonen "till varje pris": 75,6%
• Nej till folkomröstning angående avtal med långivarna: 61,9%
• Nej till nyval: 72,2%

Vidare kan det vara intressant att notera att allt färre stödjer regeringens förhandlingslinje: siffran som håller med har sjunkit till 58,3 (i februari var motsvarande siffra 90,3%) samtidigt som siffran som inte håller med stiger till 39,8% (motsvarande siffra för februari är 7,4%). Taget tillsammans ger dessa siffror en entydig bild:  regeringen går åt ett håll medan väljarna vill att den går åt ett annat.

Mot bakgrund av regeringens allt mer impopulära hållning är det intressant att notera att premiärminister Tsipras åtnjuter relativt höga popularitetssiffror: 63,9% har en positiv uppfattning om premiärministern; 35% en negativ uppfattning. Den kontroversielle finansministern Varoufakis tycks dela opinionen i ungefär lika stora halvor, medan oppositionsledarna Samaras och Venizelos förefaller vara impopulära. Här någonstans tycks en paradox finnas.

Δημοτικότητα αρχηγών και πολιτικών προσώπων

• Αλέξης Τσίπρας: 63,9% θετικές κρίσεις - 35,1% αρνητικές κρίσεις
• Πάνος Καμμένος: 41% θετικές κρίσεις - 56,3% αρνητικές κρίσεις
• Σταύρος Θεοδωράκης: 39% θετικές κρίσεις - 55,2% αρνητικές κρίσεις
• Δημήτρης Κουτσούμπας: 32,5% θετικές κρίσεις - 62,2% αρνητικές κρίσεις
• Αντώνης Σαμαράς: 28,1% θετικές κρίσεις - 70,8% αρνητικές κρίσεις
• Ευάγγελος Βενιζέλος: 20,1% θετικές κρίσεις - 78,6% αρνητικές κρίσεις
• Γιάννης Βαρουφάκης: 50% θετικές κρίσεις - 48,2% αρνητικές κρίσεις
• Ζωή Κωνσταντοπούλου: 43,1% θετικές κρίσεις - 53,8% αρνητικές κρίσεις

(Källa Mega)

Bloggen gör ett uppehåll över valborg och förstamajhelgen. För kommentarer och kontakt vänd dig gärna till följande twitterkonto: haralamposk

Ta leme!

Tre fronter för Tsipras

Sent igår kväll hölls en extrainsatt debatt i det grekiska parlamentet med anledning av de pågående förhandlingarna med EU. Något paradoxalt lämnade debatten få besked om vilka reformer som regeringen förhandlar om för att få loss en utbetalning på drygt 7 miljarder euro. Dock riktade debatten ljuset mot tre fronter som premiärminister Tsipras har att tampas med för närvarande: EU, oppositionen och, framför allt, sitt eget parti.

Det var en pressad premiärminister som igår talade till parlamentet. Premiärminister Tsipras berättade i allmänna termer om de pågående förhandlingarna men lämnade få konkreta ledtrådar: "Det är sant att vi strävar efter en hederlig kompromiss, men förvänta er inte en ovillkorlig kapitulation". Detta uttalande säger en hel del. Det visar på att relationen med EU är fortsatt spänd: EU ses som en front snarare än som en samarbetspartner. Med tanke på att den grekiska staten står inför en hotande likviditetskris och betalningsinställelse i april månad är detta ett oroande tecken.

Talet var även anmärkningsvärt i och med att det inte lämnade några utförliga besked om vilka reformer regeringen avser att erbjuda sig genomföra i utbyte mot fortsatt ekonomiskt stöd från EU: åtgärder för att stävja bränsle- och tobakssmuggling, bättre tillsyn av banköverföringar till utlandet samt förhindrande av momsbedrägeri nämndes. Mot bakgrund av att EU kritiserat de hittills presenterade reformerna såsom luddiga och otillräckliga så är även detta ett oroande tecken.

Det kan förvisso finnas ett mått av förhandlingstaktik i att premiärministern inte är mer utförlig. Regeringen vill förmodligen inte avslöja alla sina kort. Dock kan det även ses som att Tsipras parti är splittrat i frågan. Inom SYRIZA finns det fraktioner som ställer sig kritiska till de reformer som regeringen förhandlar om. Ett aktuellt exempel är försäljningen av den återstående andelen av hamnen i Piraeus (där regeringen gjort en helomvändning). Kritiken kommer främst från fraktionen Vänstra plattformen; utan dem kommer SYRIZA att förlora sin majoritet i parlamentet. En regeringskris skulle i så fall vara ett faktum. Premiärminister Tsipras har således en front till att hantera. Detta avspeglades i talet.

Ytterligare en front är oppositionen. För att förankra de reformer som förhandlas fram (och på så vis skapa förtroende hos omvärlden) spelar den parlamentariska oppositionen en viktig roll. Tsipras riktade sig därför till Ny Demokrati och PASOK i sitt tal för att få deras hjälp. Det är dock oklart hur de två partierna kommer att ställa sig. Tsipras riktade samtidigt även skarp kritik för det sätt som de två partierna styrt landet under krisen, vilket kan dämpa samarbetsviljan.

Intressant nog indikerade såväl Samaras (ordförande för Ny Demokrati) som Venizelos (PASOK) i sina tal att de kan erbjuda sitt stöd till regeringen: förutsättningen är dock att premiärministern kommer till rätta med sitt eget parti, att de reformer som regeringen avser att förhandla om är bättre genomtänkta samt att regeringen tar sitt ansvar för att ordna så att den grekiska ekonomin inte tar vidare stryk. Med andra ord, mer eller mindre de tre fronter som premiärminister Tsipras har att hantera.

Ett historiskt katastrofval för socialdemokraterna

Greklands socialdemokrater har genomlevt ett historiskt katastrofval. För partiet, vars partisymbol är en uppåtgående sol, ser framtiden allt annat än ljus ut. 

Den 25 januari genomlevde socialdemokratiska PASOK en valnatt som det före detta regeringspartiet aldrig varit med om.  Det unikt låga valresultat som timme för timme räknades fram hade partiet aldrig varit med om. Det var, kort och gott, ett katastrofval.

För att förstå vidden av PASOKs valresultat räcker det med att gå igenom tabellen här nedan. Den listar partiets resultat sedan 1981 och säger nog allt om söndagens valresultat som behöver sägas: 

48.1% (1981)
45.8%
39.1%
40.7%
38.6%
46.9%
41.5%
43.8%
40.5%
38.1%
43.9% (2009)
13.2%
12.3%
4.8% (2015)

Det är därför delvis förståeligt att PASOKs partiordförande Evangelos Venizelos reagerade som han gjorde när han kommenterade valresultatet. Skulden lades till stor del på PASOKs företrädare: ”Ansvaret för att Gyllene Gryning blev tredje största parti har ett för- och efternamn: Georgios Papandreou”. Detta uttalande kan med lätthet ses, som Alexandra Pascalidou påpekar, som ett prov på retoriskt huliganism.

Det finns dock ett visst fog för Venizelos pekar ut sin företrädare. Papandreous tid på partiledar- och premiärministerposten sammanfaller med den grekiska krisen. PASOKs, Papandreous och den grekiska ekonomins fall går hand i hand med varandra. Detta illustreras av bilden här nedan.

Inte heller blev PASOK hjälpt av att Papandreou startade ett konkurrerande parti i början av januari. Därigenom splittrades de grekiska socialdemokraterna. Många röster förlorades i valet genom att de två partierna tävlade om samma väljare.

Samtidigt bör inte allt lastas på företrädaren. Det finns ytterligare (och betydligt tyngre) anledningar till partiets nedgång. Många av dem handlar om partiets (och även koalitionspartnerns) ansvar för hur krisen har uppkommit och hur den har hanterats. Med andra ord handlar det om den politik som den har förts.

För det parti vars symbol är den uppåtgående solen ser framtiden inte ljus ut. I maj ska en partikongress hållas. Kanske kommer man byta ut Venizelos. Kanske kommer partiet att splittras ytterligare. Kanske kommer partiet att läggas ned i sin nuvarande form. Frågorna är många. Den kanske viktigaste frågan som kommer att ställas under kongressen är: hur har partiet förlorat så många väljare? Sedan valet 2009 fram till valresultatet i söndags har 9 av 10 väljare lämnat partiet. Många av dem har gått vidare till SYRIZA, (vilket även nedanstående tabell fångar in). Hur dessa väljare ska förmås att återvända till PASOK kommer förmodligen bli den fråga som överskuggar alla andra.

Uppdatering 29/1: Venizelos meddelar idag att han avgår som partiordförande.

Ny regering, gamla ansikten

Sent igår kväll meddelade den grekiske premiärministern Samaras att regeringen ombildas. En ny regering tar vid idag. Det är många bekanta ansikten som återvänder. Frågan är om det ger en nytändning eller bara är ett sätt för att skapa stabilitet i ett utsatt läge?

Regeringsombildningen är förståelig. Förutsättningarna har ändrats på bara ett par veckor. Demokratisk Vänster har lämnat regeringskoalitionen. Majoriteten i parlamentet har krympt. Det har funnits ett behov att skapa stadga.

Den största förändringen i den nya regeringen är att den får ett ökat inslag av Pasok. Elva av trettionio poster besätts av Pasok eller av personer som tillsatts av partiet.

Man kan tolka detta drag som att Pasok höjer sin insats. Som tidigare har nämnts befinner sig partiet i ett trängt läge opinionsmässigt. Att ta en större del av regeringsansvaret kan möjligtvis medföra att Pasok kan skörda en större del av de politiska framgångarna. Myntet har dock en baksida. Den blir tydlig om utvecklingen inte blir den som partiet har hoppats på. Det är något av ett vågspel.

Samtidigt är det förståeligt att Pasok tar/får en större plats. I och med att den parlamentariska majoriteten har krympt till några få rösters övervikt ökar behovet av, försiktigt uttryckt, samordning.

En konsekvens av regeringsombildningen är, förutom att inslaget av Pasok ökar, att kabinettet utökas med fjorton poster till trettionio. Detta sker för att ge plats åt Pasok: en hel del av dessa utökade poster utgörs i praktiken av biträdande ministerposter.

Mer intressant är att se är hur förändringarna ser ut på posterna. Samaras fortsätter som premiärminister. Pasoks ordförande, Evangelos Venizelos, blir ny utrikesminister. Yannis Stournaras får fortsatt förtroende i den tunga posten som finansminister. I övrigt kvarstår många gamla ministrar i den nya regeringen. (Hela listan på ministrar kan för övrigt hittas här).

Kommer regeringsombildningen att ge en nytändning? Många av de nya medlemmarna i regeringen tillhör gamla bekanta ansikten, såsom Kyriakos Mitsotakis och Evi Christofilopoulo (båda två kommer att arbeta med administrativa reformer). Beskedet om en regeringsombildning har inte direkt skapat en våg av entusiasm.

Samtidigt finns det ett antal intressanta tillskott i den nya regeringen: Georgios Mavraganis, som kommer att ansvara för att öka statens intäkter. Mavraganis har tidigare arbetat som skatteexpert på en global revisionsbyrå.

Ett annat intressant namn är Haralampos Athanassiou. Athanassiou blir den nye justitie-, mänskliga rättigheter och transparensministern. Athanassiou har tidigare varit domare i högsta domstolen. Både Mavraganis och Athanassiou kan komma att spela viktiga roller framöver.

Intressant att notera är även att andelen kvinnor höjs i regeringen. Fyra av de trettionio ministrarna är kvinnor. Det är en ökning med tre stycken kvinnor. Samtidigt visar det på att det finns ett tomrum i grekisk politik. Det kommer med andra finnas anledning till att återvända i denna fråga.

Ta leme! 

Nytt år, nya utmaningar

2013 ser ut att bli minst lika stökigt som 2012. Den numera ytterst välbekanta "Lagardelistan" fortsätter att röra om i den grekiska politiken. Listan har kommit att bli till en het politiska fråga som drar förhållandet inom regerinskoalitionen till sin spets.  

Vi börjar dock att spola bandet tillbaka. Lagardelistan är egentligen Falcianis lista. Herve Falciani, som är hans fullständiga namn, arbetade en gång tiden för den schweitziska banken HSBC som IT-tekniker. Mellan 2006 och 2007 spårade han (olovligen) vad bankens kunder gjorde. Det är hans sammanställning på 100 000 personer som satt in sina pengar hos HSBC som satt igång hela förloppet som nu fått återverkningar ända in i Grekland. Falcianis tilltag satte nämligen en snöboll i rullning som, fem år efter senare, har vuxit till en lavin:

"local authorities found details of about 100,000 accounts on his computer. Rather than hand them over to Swiss officials, the French decided to use the information to track tax evaders. They shared the relevant information with other European Union countries, which used it to varying effect. France reportedly collected 1.2 billion euros in unpaid taxes from some 4,000 depositors, Italy gathered just 570 million euros, Spain is said to have raked in 6 billion and the UK has sought private settlements with about 6,000 people."

Frankrike delade även med sig av listan med Grekland. Listan överlämnades av Frankrikes finansminister till motparten i Grekland. Detta inträffade 2010. Den franska finansministern vi det tillfället hette Christine Lagarde. Den dåvarande grekiske finansministern hette Giorgios Papaconstantinou.

Sedan dess har Lagarde blivit IMF-bas och har haft med Grekland att göra vid ett flertal tillfällen, utöver att lämna ut den lista som (missvisande) bär hennes namn. Sedan dess har Papaconstantinou hamnat i hetluften; dels på grund av han inte har gjort; dels på grund av han påstås ha gjort med nämnda lista.

Listan innehåller ett antal namn med grekiska medborgare som satt in pengar i HSBC. Den har blivit föremål för en het inrikespolitisk debatt. Papaconstantinou (och senare även andra personer på posten som finansminister) har fått frän kritik för att ingenting har gjorts med listan. Namnen har inte blivit granskade. Inga åtgärder har tagits. I praktiken har listan samlat damm sedan 2010.

I ett läge där Grekland genomgår ett ytterst ansträngande besparings- och reformprogram har det väckt irritation att en del misstänks för att ha försökt undfly att dra sin del av lasset. En grekisk journalist beslöt att publicera listan 2012. För detta blev han anhållen av den grekiska polisen. Listan är med andra ord kontroversiell.

Att Papaconstantinou fått kritik för vad han inte gjort med listan är med andra ord förståeligt. Papaconstantinou har även fått kritik för vad han påstås ha gjort. Detta tarvar en förklaring: Papaconstantinou anklagas för att ha manipulerat listan och tagit bort tre namn. Namnen hör till Papaconstantinous närmaste krets. Dessa uppgifter, som ännu inte är bekräftade, har framkommit nu i dagarna har stökat till det för koalitionsregeringen. Blotta misstanken att Papaconstantinou har gjort så spär på misstron mot politiker. Det gör även regeringens uppdrag svårare.

(Det är här som vi för övrigt kan spola fram bandet, trycka på play, och låta bandet löpa på).

Den grekiska oppositionen kräver i dagarna att man går till djupet med dessa uppgifter kring Lagardelistan och att Papaconstantinou hantering av frågan granskas. Ärendet är känsligt för koalitionen: Papacontinou hör till Pasoks innersta krets. Det var Papaconstantinou, tillsammans med bland Venizelos, Pasoks nuvarande partiordförande och även efteträdare till Papaconstantinou, som förhandlat fram Greklands bailoutpaket, bland mycket annat. Venizelos har tagit avstånd från Papaconstantinou som en följd av dessa uppgifter.

Som en följd av detta undermineras Venizelos dock ställning i partiet. Det är en man mindre i båten nu. Kristämningen i Pasok tilltar. Det är mycket möjligt att Pasok raderas som parti.

Detta får konsekvenser även för regeringskoalitionen. Utan Pasoks mandat tappar koalitionsregeringen majoriteten i riksdagen. Därför är detta ärende känsligt.

Premiärminister Giorgios Samaras har med andra ord en ordentlig huvudvärk att åtgärda på grund av Lagardes och Falcianis lista. Och 2013 har knappt börjat.

Venizelos dilemma

Den snäva marginal som den grekiska koalitionsregeringen samlar ihop blev igår lite smalare. Beskedet att den förre hälsoministern Andreas Loverdos hoppar av Pasok för att istället starta ett eget parti leder fram till två slutsatser: läget för partiordförande Venizelos är numera än mer ansträngt; utsikterna för att koalitionsregeringen håller samman påverkas. Loverdos avhopp kan, tillsammans med andras, sätta igång en kedjereaktion som leder till regeringens nuvarande kris växer.

Att Loverdos lämnar Pasok leder till att partiet numera står med ett mandat mindre. Detta i sig skulle inte vara någon större nyhet om det inte vore för att Loverdos besked bildar det åttonde avhoppet från Pasok sedan valet i juni. Pasok har (i skrivande stund) 25 mandat. Det betyder att partiordförande Venizelos problem växer samtidigt som hans bas krymper. Pasok, det parti han leder, är nämligen idag ett parti i spillror. Snart kan även spillrorna försvinna.

Venizelos står därmed inför ett dilemma: hur ska han behålla initiativet internt, samtidigt som han kan hålla sams med koalitionsregeringens övriga medlemmar. Utan koalitionen riskerar Pasok - i nuvarande läge - att utplånas. Som medlem i koalitionen begränsas manöverutrymmet politiskt. Läget blir allt mer ansträngt för Venizelos.

Venizelos problem är även koalitionens. Den marginal på 29 mandat som regeringen har gentemot oppositionen har minskats med 8.*  Fortsätter avhoppen kan läget bli så pass ansträngt att hela koalitionen faller samman. På så vis kan Loverdos avhopp komma att sätta igång en kedjereaktion.

Läget ser inte heller att förbättras framöver. I denna nya novembermätning från VPRC är opinionsstödet för Pasok nere på 5% Därmed är Pasok i dagsläget det minsta partiet som återfinns i det grekiska parlamentet. Demokratisk Vänster samlar i sin tur ett stöd på 5,5%, vilket gör det till det näst minsta partiet som representeras i parlamentet. Detta kan leda till att de båda partierna, i synnerhet Pasok, förmodligen känner ett behov att profilera sig gentemot de övriga partierna i koalitionen, främst Ny Demokrati.

Samtidigt finns det anledning till att låta läget bero. Avhopp har även skett tidigare i den grekiska politiken  Demokratisk vänster bildades en gång tiden från en samling ledamöter som hade koppling till Pasok. Samma kan även sägas om Oberoende greker, som knoppades av från Ny Demokrati. Det är inte ovanligt att avhoppare återförenas till det parti som de lämnat. Dora Bakoyanni återvände till Ny Demokrati, och suspenderade även sitt eget parti som hon bildat, i samband med valet i juni.

Om detta, sistnämnda scenario blir verklighet är ännu oklart. Osvuret är nog, som det brukar heta, bäst.

*  Läget blir inte lättare av att koalitionens tredje partner, Demokratiskt Vänster, ifrågasatt delar av uppgörelsen som koalitionen presenterat i samband med budgeten (exempelvis inom arbetsrätt) och även hotat att hoppa av. Venizelos huvudvärk är med andra ord även premiärminister Samaras (som även har sina egna bekymmer inom sitt parti)