En tyst bailout

Ingen vågar säga det. Få pratar om det. Men alla vet. Nu nämner The Economist det onämnbara: uppgörelsen som träffades tidigare i veckan utgör i praktiken Greklands tredje bailout. Det är en tyst sådan och följer i spåren på den första (maj 2010) och den andra tidigare i år.

För den som vill veta mer om denna uppgörelse/bailout (förutom den här) lämnar The Wall Street Journal en bra redogörelse. Det gör även BBC (som även ger en bakgrund till hur krisen i Grekland har uppstått).*

Blir det tredje gången gillt för Grekland? Reaktionerna efter beskedet är blandade. Citibank lämnar en (lite väl) dyster prognos för Grekland. Andra är mer försiktiga. En del mer pessimistiska. Det återstår att se, helt enkelt.

* Vill man har mer bredd om den grekiska krisen, är den här filmen användbar.

Uppdatering: Även denna krönika i NY-Times är läsvärd för den som vill ha ytterligare perspektiv i frågan.

En väntad nyhet och ett oväntat skifte

Beskedet  att Grekland kommer att få det utlovade lånet från IMF och EU,  som omfattar  370 miljarder kronor,  får sägas vara väntat. Det visar inte minst reaktionerna på bland annat marknaden, som varit dämpade. Det finns dock ett antal punkter i nattens besked som på sikt kan göra skillnad. Uppgörelsen vittnar även om ett intressant skifte nu när IMF, EU och Grekland gjort upp om den kommande lånutbetalningen. 

Den mest påtagliga konsekvensen av nattens besked är att utbetalningen kommer att lösa det akuta behovet som den grekiska staten. Det är med hjälp av detta lån som den grekiska staten kommer att kunna klara av utbetalningarna av löner pensioner som kommer. Utan uppgörelsen hade annars staten varit mycket nära en konkurs.

Vidare bidrar uppgörelsen till att landets banker återkapitaliseras, efter att under lång tid dränerats på likviditet. Genom tillgång till ytterligare likvid kan nu bankerna låna ut mer till näringslivet, som i sin tur kan genomföra investeringar. Det behövs för att hjulen ska börja rulla igen. Just denna dimension av den grekiska krisen är för övrigt värd att uppmärksamma. Den grekiska krisen har även varit en finansiell sådan. Hela det grekiska finansiella systemet är under kraftig omvandling och stöps om.

Mer specifikt går nattens uppgörelse ut på följande:

• Målet att Greklands statsskuld ska ner till 120% (mer exakt, 124%) till 2020 står fast, men:
• Slutbetalningen av Greklands lån förlängs till 2040-talet. De närmaste tio åren får landet uppskov med att betala räntan. Det lättar på landets börda. 
• Landet ges lån till att köpa tillbaka gamla obligationer från privata långivare för en kostnad av 35 cent per euro. Det är ytterligare en åtgärd som väntas rasera skuldberget ytterligare.

Enligt Eurogruppens ordförande, Jean-Claude Duncker, innebär denna uppgörelse "ett paradigmskifte". Juncker pekar på att Grekland nu gått med på en tätare och tajtare kontroll av åtagandena i memorandumet (reform- och besparingsprogrammet som landet kommit överens om med trojkan).

Vad går skiftet ut på? Mer specifikt handlar det om att trojkan bytt fot. Tidigare har fokus legat på ett framtungt åtgärdsprogram; förändringarna och besparingarna ska genomföras i snabbt takt, för att Grekland snabbt ska komma upp på banan igen. Redan till 2014 var planen att landet skulle få fart igen och uppvisa svarta siffror i böckerna.

I takt med att arbetslösheten i landet stigit till rekordnivåer, BNP krympt med uppemot 25% och landet numera är på väg in mot det sjätte år av ekonomisk kris har man nu bytt fot. Man gör om uppgörelsen. Planen blir mer baktung istället. Och förlängd. Mot bakgrund av erfarenheterna hittills, såväl på grekisk som på EU-nivå, kan det vara en rimlig omprioritering. Det gäller dock för den grekiska koalitionsregeringen att den snabbar på takten i reformarbetet. Samt att den klarar av bemöta den akuta politiska kris som den står inför. Den grekiska krisen är nämligen långt ifrån över. Men kanske, kanske såg vi inatt slutet på dess början.

Eller så handlar nattens besked helt enkelt om  Plan C, i avvaktan på D och E.

Läs även: SVT, Europaportalen,

Ur askan i elden

Kris känns som ett utslitet ord när det gäller att beskriva tillståndet i Grekland. Knappt någon vecka har gått de senaste åren utan ordet använts i något sammanhang, litet som stort. Detta gäller kanske främst för den brokiga koalitionsregeringen, som av väljarna har fått uppgiften att lotsa landet genom den nuvarande krisen. Frågan är dock om inte den styrande koalitionen står inför sin tuffaste tid framöver. 

Det är mycket möjligt att regeringen hade väntat sig en tid med lugn och med ro framöver. Efter att med en bräcklig övervikt för ett par veckor sedan lyckats lotsa igenom budgeten för det kommande året och dessutom även lyckats acceptera de åtaganden som trojkan (EU; ECB och IMF) ställt för att betala ut de pengar som landet behöver för att hålla sig flytande ekonomiskt en tid till hade nämligen varit rimligt att regeringen förväntat sig en period för återhämtning. Det vill sig annorlunda dock. Knappt  har regeringen löst den mest akuta krisen innan den ställs inför en ny. De opinionssiffror som publiceras visar att läget är kritiskt. Ett av koalitionspartierna är rent av snubblande nära att åka ur.

Denna läsning av den grekiska opinionen är knappast munter. Åtminstone inte för koalitionsregeringens respektive medlemmar. Hade val hållits idag hade den sittande sannolikt regeringen röstats bort. De största opinionspartiet Syriza stöds av drygt var fjärde väljare (26%) medan det största partiet i den styrande koalitionen, Ny Demokrati, stöds av 21,5 (%). Värt att notera är att de båda partierna går bakåt jämfört med valet i juni, då Syriza fick stöd av 26,9% och ND av 29,6%.

Den nedåtgående trenden verkar bestå, medan Gyllene Gryning (13,%%) verkar stabiliserat sig på en tvåsiffrig nivå. Detta får nog sägas bekräftas av en annan mätning (Pulse) som visar på följande siffror:

Syriza 23.5%,
ND 19%,
Gyllene Gryning 12%,

Oberoende greker 6.5%, 

Pasok 6%,

KKE 5%,

Demokratisk vänster (DIMAR) 3.5%

Enligt den senare mätningen samlar den styrande trepartikoalitionen inte ens 30% av väljarnas röster. Demokratisk vänster är snubblande nära att halka ner under treprocentsspärren. Pasok är idag ett parti i spillror. Ny Demokrati sätts under allt mer press såväl internt kommande som externt. 

Kris upplevs av denna anledning - och flera andra - som ett utslitet ord. Det räcker inte till för att beskriva det som är närmast ett dagligt tillstånd. Och ett i allra högsta grad påtagligt sådant, vilket nedanstående video visar.

Om en ovanlig bankir

"Everyone knows Bill. Everyone trusts Bill.” Rupert Murdochs berömmande ord om Bill Rhodes kanske inte faller i god jord hos alla. Skandalen kring News of the World kastar en lång skugga över Rupert Murdoch. Murdochs ord bör dock, i sin tur, inte kasta en skugga över Rhodes. Uppgiften att EU vänder sig till Bill Rhodes om råd för att ta sig an den skuldkris som drabbat EU i allmänhet och Grekland i synnerhet är något som är värt att uppmärksamma. Rhodes är något så ovanligt som en bankir med ett något annorlunda CV.

Rhodes var nämligen med om, och led omstruktureringen av, den skuldkris som många länder i Latinamerika drabbades av under åttiotalet. Situationen då påminner om den som länder som, förutom Grekland, Italien, Portugal, Irland och Spanien hämmas av idag. Rhodes lösningar på åttiotalet la grunden för ländernas återhämtning. För Brasiliens del var den vital för den för den väg mot ökad tillväxt landet har vandrat på sedan slutet av 90-talet och rätt in i våra dagar. (Att Argentina senare återföll 2002 är en annan historia).

Rhodes har en lång karriär inom finansvärlden bakom sig. Bland annat har arbetat över ett halvt sekel - 53 år - för Citibank. Parallellt har haft olika uppdrag som rådgivare och förhandlare, bland annat nämnda hantering av Latinamerikas skuldkris. Det som gör Rhodes intressant att lyssna till, även i våra dagar, är att han är frikostig både med att dela med sig av sin erfarenheter. Han är dessutom rätt frispråkig. Det gör honom till att han sticker ut som bankir, en yrkesgrupp som jag (som tidigare varit verksam inom samma bransch) har som vana att vara försiktiga i sina uttalanden. För att uttrycka det milt.

Följande omdömen som Rhodes fällt om EU och Grekland kan ha bidragit till att det har tagit sin tid till att man väntat med att vända sig till Rhodes: 

"You’ve got to have a plan, first of all, that you can sell to your own population because if you don’t have the population of your country behind you, it’s not going to work".

"Austerity is just one part of reform. If you don’t have a pro-growth program, it’s not going to work. In Greece, they haven’t been able to reform the tax system (to increase revenues), they haven’t started the privatizing; etc. All they have been doing is ‘cutting’".

"In Europe, they have wasted 18 months because it was very obvious, when Mr. Papandreou came into office, that Greece had a major problem with the books. Paul Volcker taught me early on that time is of the essence in a debt crisis because the clock is always working against you". 

"Time works agaist you in crisis. There has been too much bickering between Central Bank heads, the ECB, the bureaucracy in Brussels, various Finance Ministers publicly over what to do and what not to do. And finally they are bringing the private sector into it, a year late".

"I tell you what Greece needs. Greece needs time and it also can’t afford those interest rates".

Det är ord och inga visor.

I den här BBC-intervjun på Hardtalk lägger Rhodes ut texten om den nuvarande krisen i Grekland.
Likaså är den här intervjun av The Economist på samma tema väl värd att ses:



Oavsett vad man tycker om Rhodes är sannolikheten  stor att med Rhodes kommer debatten - inom Grekland, och i alla andra länder som omfattas av krisen - bli mer yvig. Och desto mer intressant att följa.

Om en debatt

Att närmare 350 stycken samlats på plats för en debatt - och drygt 3000 följde den på nätet - om landet förändrats till en följd av av att partier likt Gyllene Gryning dykt upp på den politiska arenan kan tolkas på olika vis. En är att det finns ett intresse för hur man med demokratiska medel ska möta en politisk utmaning. En annan är att landet förutom att hantera en akut skuldkris  har kommit till insikt att man har ännu en kris att föra en debatt kring, den att rättsstaten sätts på prov. En tredje tolkning är att debatten helt enkelt kan ses som ett försök att sätta sig in i en händelseutveckling som väcker både oro och engagemang. I vilket fall som helst väckte debatten, som hölls i onsdags i förra veckan, uppmärksamhet. 



(Debatten förs på grekiska och börjar 10 minuter in i videoklippet)

Den politiska och ekonomiska turbulensen i Grekland under senare år har förändrat landet på ett sätt som tidigare hade ansetts som osannolikt. Gamla, etablerade partier har krympt eller rent av splittrats, medan nya dykt upp och vuxit. Många tidigare uppfattningar har välts över ände eller satts på prov.

Ett av de partier som väckt uppmärksamhet på senare tid är Gyllene Gryning. Partiet tog sig in i det grekiska parlamentet i valen i maj och juni 2012. Partiet har idag 18 mandat i parlamentet och ett växande stöd i opinionen. I en del mätningar noteras partiet som tredje största parti. Men så sent som i valet 2009 röstade knappt 0,29% på partiet. Det är en anmärkningsvärd utveckling, för att uttrycka det försiktigt.*

Värt att uppmärksamma är att Gyllene Gryning söker arbeta på fler arenor än enbart den parlamentariska. Partiet söker väcka sympati bland väljare genom att dela ut mat, men även genom andra aktiviteter. Detta kan förklara en del av partiets plötsliga genombrott på den politiska arenan. Denna artikel i The Guardian tecknar ett initierat porträtt om partiets strategi:

"Deliberately, inexorably, Golden Dawn is moving into the gaps left open by the crippled Greek state. Its strategy is a blend of seduction and extortion, the exploitation of need backed by the threat of violence. To its existing "solidarity projects" – "Food for Greeks only" and "Blood for Greeks only" – the party has now added a third: "Jobs for Greeks only". Golden Dawn members are visiting workshops and factories, counting and publicising the number of foreign workers there, "encouraging" employers to hire Greeks instead. But its biggest success has been the provision of "security", with the collusion of the authorities: the intimidation of migrants, protection of Greek shops, vigilante patrols." (The Guardian)

En slutsats som kan dras ur artikeln, om uppgifterna i den är korrekta, är att rättsstaten i Grekland sätts på prov. Prövningen är dock snarare allmän. Den kommer inte enbart från ett håll och ett parti. Kontentan är helt enkelt att allt detta bidrar till att skapa ett tryck på de politiska partierna att komma med konstruktiva lösningar om hur Grekland ska ta sig ur det läge som landet befinner sig i. Detta formar ytterligare en dimension till den kris som den grekiska koalitionsregeringen har ta sig an, förutom den ekonomiska och sociala.

Grekland är för övrigt inte ensamt i att befinna sig i en sits där partier liknande Gyllene Gryning växer fram. Som Martin Ådahl skriver i en krönika för Fokus upprepar sig mönstret i länder som Norge, Finland, Holland, Österrike, Belgien, Frankrike, Schweiz, Ungern, Italien och inte minst i Sverige. Lösningen är, som Ådahl skriver, "att likt Soran Ismail ta debatten, det finns inga genvägar." Detta i sin tur bidrar med ytterligare en tolkning till den debatt som fördes i förra onsdagen i Grekland.

* Mer om partiet och dess bakgrund kan man läsa i ett tidigare inlägg på denna blogg. 

Mot en tredje bail out?

Att likna Grekland vid SAS dessa dagar är lika lätt som det är lockande. Båda har återkommande behövt ekonomiskt stöd för att hålla sig uppe ännu en tid. Bådas framtid är dessutom höljd i dunkel. 

För Greklands del verkar dock utsikterna ändrats en smula. Efter att med en snäv marginal röstat igenom budgeten förra veckan verkar chanserna att få ytterligare en respit öka. Euroländerna väntas dessutom bevilja den grekiska koalitionsregeringens begäran om att förlänga återbetalningstiden med två är. Samtidigt skapar denna begäran ytterligare ett problem: hur ska man finansiera denna förlängda frist? Vem ska göra det? Liknelsen vid SAS är därför inte så osökt som den först låter:

"All told, extending the bailout by two more years means Greece will need to borrow some €32.6 billion more from its euro-zone partners. That amounts to a third bail-out" (The Economist)

Argumentet för en tredje bail out ökar i relevans, för de som argumenterar för en sådan. I och med att statskulden väntas stiga till långt över 180% BNP nästa år blir läget allt mer ohållbart för den grekiska staten. Att situationen är som den är beror även på att den grekiska regeringen inte har genomfört sina åtaganden i den takt och omfattning som avsetts. Det har bidragit till att göra bördan tyngre än vad den behövt vara. För detta har landet kritiserats av fram för allt trojkan (bestående av IMF, ECB och Europeiska kommissionen) vilka står för lejonparten av det ekonomiska stöd som håller den grekiska staten uppe. Relationen mellan trojkan och den grekiska staten har av denna anledning tidvis varit mycket spänd.

Under senare tid har dock relationen parterna emellan förbättras. Eller rättare sagt: båda parter verkar söka hålla kvar Grekland inom eurozonen, för att på så vis undvika att krisen förvärras såväl för Grekland som för omvärlden. Om denna förändring kvarstår återstår att se. I vilket fall ökar trycket på den grekiska koalitionsregeringen att snabba upp sina reformåtaganden istället för att sakta ned på tempot. Lindringen som en tredje bail-out för med sig blir sannolikt kortvarig om den inte följs upp av ytterligare åtgärder.

Just detta understryks i denna  rapport som den Europeiska kommissionen håller på att ta fram. Rapporten framhåller förvisso att "Greece has done a tremendous fiscal consolidation effort, one of the biggest fiscal consolidation that any EU country has done over the past 30 years". Trots de åtgärder som genomförts är risken för ett (åter)fall mycket hög:

"Should product and services market reforms not accelerate as foreseen under the programme, positive economic growth could not return in 2014 as foreseen. A return to sustained growth can only be achieved when the structural reform agenda is fully and swiftly implemented." 

Det finns vissa förbehåll, men liknelsen av Grekland vid SAS har sina poänger.

Det grekiska dramat fortsätter

Ännu en månad. Ännu ett kapitel i det grekiska dramat. Det sedan länge pågående grekiska följetången ser ut att nå en avgörande vändning denna vecka. Då sätter den brokiga och internt bråkande grekiska regeringskoalition allt på ett kort. Om regeringen misslyckas med sin giv och parlamentet röstar emot ett enormt åtgärds- och reformprogram omfattande 13,5 miljarder euro (motsvarande 4,5% av landets BNP) som lagts fram i ett enda paket, kommer regeringen troligtvis att falla. Landet kommer då sannolikt snart att ramla ut ur eurozonen. En våg av spekulation och osäkerhet kommer att dra fram över Europa. Även om regeringen lyckas med sitt uppsåt, och får igenom såväl reformpaketet på onsdag som 2013 års budget sent på söndag natt, väntar en oviss höst. Följetången får en fortsättning.

I skrivande stund ser det dock ut som att regeringen kommer att samla till en majoritet för att få igenom sin politik. Det är dock en majoritet som krymper. Den mindre koalitionspartnern, PASOK, dras med avhopp bland sina parlamentsledamöter och lider av vikande opinionssiffror. PASOK är idag ett parti i spillror. Den ännu mindre koalitionspartnern, Demokratiska vänstern (DIMAR), har hotat att hoppa av; ändras inte de långtgående förslagen på en reformering av arbetsrätten som lagts fram så förändras koalitionens sammansättning. Om de 17 stycken parlamentsledamöterna från DIMAR verkställer hotet återstår 157 röster (av totalt 300) i parlamentet. Även den större koalitionspartnern, Ny Demokrati, dras med intern opposition. Marginalerna inför voteringen är små. Spänningarna inom koalitionen växer.

Voteringen denna vecka blir i praktiken en förtroendeomröstning. Även om premiärminister Samaras består prövningen och regeringen får igenom sin politik väntar nya utmaningar. I och med att reformpaket är framtungt ökar bördan ytterligare. Skuldsättningen i förhållande till BNP väntas stiga till över 175%. BNP för 2013 väntas krympa (prognosen på minus 4,5% framstår redan nu som optimistisk). Arbetslösheten väntas bita sig fast till dryga 23%. Utöver detta dras regeringen med spekulationer om ett förestående utträde ur eurozonen (sannolikheten för en Grexit pendlar mellan 60%-90% inom de närmaste kvartalen) vilket lägger ytterligare sten på en redan tung börda. Det blir svårt för regeringen att uppnå en skuldsättningsgrad på 120% till 2020. Trycket ökar.

Samtidigt finns det ett antal, läs fåtal, ljusglimtar. Landet väntas nästa år fortsätta exportera mer än vad det importerar, vilket ger ett tillskott på 4,3 miljarder euro. Utöver detta börjar staten uppvisa en positiv primär budgetbalans. Det kanske viktigaste, och allra mest överraskande i detta sammanhang är att koalitionsregeringen består, spänningarna till trots. Landet har ingen tradition av att partier regerar i koalition. De tidigare antagonisterna och dominerande partierna i grekisk politik, PASOK och Ny Demokrati, har efter två val enbart under 2012 ingått ett samarbete. Det är dock ett samarbete som sker under tryck, med många invändningar kring politiken och med många vändningar som tillkommer. Det återstår att se om regeringen kommer att vackla eller att utveckla sitt samarbete. 

En avgörande prövning kommer, som sagt, redan denna vecka. Sent denna vecka får vi veta hur detta kapitel i det grekiska dramat slutar. Sverige har all anledning att följa utvecklingen i ett land vid Europas södra periferi.