(Ännu) ett parti i kris

Ännu en ledamot ledamot har lämnat skutan. I och med att parlamentsledamoten Panayiotis Melas idag meddelade att han lämnar Självständiga greker betyder detta att partiets kris förvärras. 12 av 20 stycken ledamöter har hoppat av sedan 2012 års val. Partiet riskerar att sjunka helt i opinionen.

Formellt sett var det skiljaktigheter i en sakfråga som var anledningen till att Melas idag meddelade sin avgång från Självständiga greker. Han ville inte ansluta sig till partiets linje inför presidentvalet 2015. Partiet kommer att motsätta sig regeringens förslag till presidentkandidat. I och med att regeringen saknar den majoritet som behövs för att få igenom sitt förslag skulle Självständiga grekers linje medföra att regeringen avgår och att nyval hölls. Melas hade, enligt uppgifter, en avvikande åsikt i frågan gentemot sitt parti, vilket medförde att han lämnat partiet.

Att en partiledamot lämnar ett parti får vanligtvis inte så stor uppmärksamhet (det händer tämligen ofta inom grekisk politik) om det inte vore så att det markerar än tydligare krisen inom Självständiga greker. I färska mätningar balanserar partiet på treprocentsspärren till parlamentet.

Det finns ett antal anledningar till partiets nedåtgående trend. En sägs vara partiledaren Panos Kammenos agerande och ledarskap i partiet. Partiet kretsar i stort sett kring honom.

En annan, och kanske mer relevant, anledning är att partiet fortsatta existens ställs under lupp. Självständiga greker uppstod som en konsekvens av memorandumet. Det motsatte sig de avtal som landet slöt och har seglat på en populistisk våg. När nu memorandumet är på väg mot sitt slut (eller åtminstone ta steg mot att närma sig en avvecklingsfas), börjar partiets existensberättigande att granskas.

Partiet söker med andra ord hitta ett skäl till att vara relevant för väljarna och kanske hitta nästa våg att surfa på. Melas avhopp är en indikation på att det finns växande tvivel om partiets strategi kommer att bära. Hans avgång kan komma att följas av flera andras.

En resa mot bättre vetande?

Medan de båda koalitionspartierna förhandlar med trojkan i Paris drar oppositionspartiet Syriza ut på en roadshow utomlands för att övertyga investerare. I båda fallen har komplikationer uppstått.

Företrädare för den grekiska regeringen befinner sig för närvarande i Paris för att förhandla med trojkan (EU, IMF och ECB) om att avsluta det memorandum som Grekland följer. Ett snabbt avslut skulle stärka regeringens utsatta position och öka utsikterna att regera visare efter 2015 års presidentval.

Det var i alla fall tanken. Förhandlingarna har inte gått regeringens väg. Nu väntar förmodligen nya förhandlingar och ett fortsatt åtföljande av memorandumet. Det skapar fortsatt huvudvärk för regeringen. Det  underminerar även den bild som regeringen försöker måla upp att en ekonomisk vändning är på väg.

Ungefär samtidigt har två företrädare för Syriza rest till London för att träffa investerare och berätta om partiets ekonomiska politik. Syftet är att öka partiets trovärdighet.

Det gick inte riktigt som det var tänkt. Rubriker som denna var förmodligen inte var de båda företrädarna för Syriza hade tänkt sig. Det orsakar fortsatt huvudbry för Syriza i ett politiskt område som är strategiskt viktigt och som väljarna inte är övertygade om när det gäller Syrizas kompetens.
 
Komplikationer har med andra ord uppstått i båda fallen, vilket gör det svårare att sia om hur det politiska läget kommer att utvecklas. I nuläget ser det däremot ut på följande vis:

Syriza: 23,9%
Ny Demokrati 19,6%
Potami 7,5, %
KKE 5,0%
Gyllene gryning 4,9%
Pasok 4,9%
Självständiga greker 3,1%

Källa: MRB (22 november) 

Recessionen är över men inte krisen

För första gången visar den grekiska ekonomin på tillväxt. På årsbasis växte den med 1,4%. Därmed är den sex år långa recessionen över; dock inte krisen.

För den grekiska koalitionsregeringen var dagens besked ingen nyhet (siffrorna har varit på gång sedan i våras). Dock är faktumet att ekonomin växer förmodligen välkommet. Regeringen har blivit hårt ansatt av oppositionen och har även visat tecken på att krackelera. Nyheterna kan förmodligen komma att användas för att visa på att regeringens politik har givit effekt.

Dock har oppositionen en del att komma med för att bemöta regeringens besked: arbetslösheten är fortfarande extremt hög (och kretsar kring 27%), hushållens disponibla inkomst har fallit kraftigt, många barn lever i dagsläget i ekonomisk utsatthet. Krisen är med andra ord inte över, även om recessionen formellt är det.

Ekonomiska utmaningar

Den grekiska regeringen strävar efter att kunna lämna memorandumet och dess krav i förtid. Syftet är att kunna stärka chanserna vid ett eventuellt nyval under 2015. Det finns tveksamheter kring den strategin.

Grafen ovan är problematisk för regeringen. Den är hämtad från The Economist och visar på ett barskt företagsklimat. För att få ner den rekordhöga arbetslösheten (som ligger på runt 27%) behöver den ekonomiska aktiviteten stiga. Det blir svårt att få höja temperaturen när det är svårt för företagen att bedriva affärer, särskilt när företagsklimatet är bottenfruset.

Svårigheter möter även privatiseringsprogrammet som landet genomför som ett led av memorandumet. Det har svårt att nå upp till målsättningar vad gäller intäkter. Kontinuitet har saknats: TAIPED, som är akronomynen för den myndighet som satts upp för att genomföra programmet, har ett åtminstone tre chefer lämna sin post inom en relativt kort tidsrymd. Frågan är om dess nuvarande chef, Paschalis Bouchoris, blir den senaste att lämna. I denna artikel kan man läsa mer om de utmaningar som denne möter.

Förutsättningarna för att regeringens strategi ska lyckas förefaller vara små. Att lämna memorandumet skulle bland annat medföra svårigheter att låna till samma gynnsamma villkor som under memorandumets hägn. Den slutsatsen har marknaden dragit. Sedan regeringen presenterade sina planer har börsen backat under dramatiska former. Det återstår att se hur denna utveckling kommer att påverka regeringen. Kommer den att lägga om kursen eller surra sig fast vid sin strategi?

Skifte i opinionen

Det verkar som om det största opinionspartiet, Syriza, drar allt mer ifrån det största regeringspartiet, Ny Demokrati. Det ökar sannolikheten för att nyval hålls någon gång under 2015.

Det har funnits tecken. Nu börjar de bli allt fler. Ett skifte i opinionen håller på att äga rum.
Siffrorna nedan är hämtade från förra veckan (via Public Issue) och visar på att Syriza får ett allt starkare stöd bland grekiska väljare:

Syriza 35.5%
ND 27%
Potami 10.5%
KKE 6.5%
Pasok 6%
Gyllene gryning 6%
Självständiga greker 3 %
Demokratisk vänster (Dimar) 1%

Det finns andra mätningar som visar på att avståndet mellan de två största partierna är ännu större (en mätning påstår att det är så mycket som 11 procentenheter). Det finns ett antal hypoteser som söker förklara varför den här utvecklingen sker. Några av dessa är:

1) Syriza har varit skickligast på att samla missnöjet med memorandumet. Landet genomgår ett tufft spar- och reformpaket och har haft svårt att ta sig ur en kris som snart varat i ett halvt decennium. Partiet har varit tydligt i motståndet mot memorandumet och har på så vis kunnat skörda vinster i opinionen.

2) Kollapsen i centrumvänsterspektrumet i grekisk politik. I takt med att Pasok sjunkit samman sedan parlamentsvalet 2009 har ett tomrum uppstått på den politiska mitten och -vänstern. Ett antal partiet har sökt täcka upp detta vakuum, men misslyckats av olika skäl. (Demokratisk vänster är ett av partierna som försökt, men som nu verkar vara i upplösningstillstånd). Syriza sägs ha varit skickligast på att exploatera Pasoks tillbakagång. Syriza gynnas framför allt genom att inte förknippas med de två regeringspartierna, som av många hålls som ansvariga för att krisen har uppstått.

3) Trötthet med regeringen. Det påstås att en del väljare som tidigare stöttat regeringen på senare tid har gått över till Syriza. Anledningen är trötthet med regeringens politik, vilket gynnar oppositionen.

Det finns ett antal poänger med hypoteserna. Det finns ett missnöje med memorandumet och hur det har implementerats. Regeringen hoppas dock kunna visa att ekonomin i landet växt under 2014. Det skulle kunna ses som ett trendbrott och på sikt vända på opinionen. Under 2013 uppvisade landet ett nollresultat. Regeringen kunde även peka på att krisen i alla fall inte förvärras (även om arbetslösheten på cirka 27% är rekordhög och ytterst alarmerande).

Vidare så är det väl värt att uppmärksamma uppstickarpartier som Potami (Floden). Partiet startades upp tidigare i år (läs även tidigare blogginlägg) och gjorde även avtryck i Europaparlamentsvalet i våras. Potami kan ses som en utmanare på mitten i den grekiska politiken.  Det är ett i raden av partier som dykit upp på den politiska arenan under vintern och våren 2014 och som kan omdana hur det politiska arbetet bedrivs.
Det kan sätta sina spår och även påverka opinionen.

Syriza har för närvarande ett växande stöd i opinionen och kan mycket väl kunna driva igenom ett nyval nästa år som resulterar i att det hamnar i regeringsställning. Dock är den grekiska politiken volatil. Mycket kan hända tills dess. Det finns med andra ord anledning till att följa utvecklingen, vilket denna blogg avser att göra.

Ta leme!

Ny förtroendeomröstning, nya turer att vänta

Förtroendeomröstningen sent i fredags kväll följdes med intresse. Om regeringen röstades ned, skulle följden bli omval. Med fem rösters marginal klarade regeringen omröstningen. Detta bådar för nya turer framöver.

Det var till slut bara regeringens egna ledamöter (155 stycken av totalt 300) som gav sitt stöd i omröstningen. Det forna koalitionspartiet Demokratisk vänster (DIMAR) röstade emot regeringen. Det indikerar även att det inte heller kommer att ge sitt stöd till regeringens kandidat till presidentvalet i mars 2015. Detta, och resultatet från förtroendeomröstningen, visar på regeringens belägenhet.

I praktiken hade regeringen en större marginal än de som slutligen gav sitt stöd till regeringen: nio stycken ledamöter från Gyllene gryning var frånvarande från parlamentet eftersom de väntar åtal. I slutändan var det 133 stycken som röstade emot regeringen

Man kan dock fråga sig varför förtroendeomröstningen hölls. En tes som har förts är att visa på det stöd som koalitionsregeringen har (och indirekt visa på oppositionens frånvaro av stöd). Detta kan fylla ett syfte. Inför den viktiga presidentomröstningen 2015 kan sådana demonstrationer påverka dynamiken i parlamentet och opinionen.

Men omröstningen kan även motverka sitt syfte. Det har påpekats att förtoendemröstningar är ett drag som visar på hur utsatt en regering är: den fjärde november 2011 hölls en förtroendeomröstning på premiärminister Georgios Papandreous begäran. 153 röstade för honom. 145 emot honom. Två dagar senare avgick Papandreou.

Medvind och motvind

Sakta men säkert börjar det största oppositionspartiet, Syriza, dra ifrån i mätningarna. Det finns fler orsaker till denna utveckling.

En sådan orsak är väljarnas trötthet med den rådande situationen. En flerårig kris har ännu intekunnat  lösas upp. Arbetslösheten har bitit sig fast kring 27%. En vändning syns ännu inte. Den styrande regeringen har många olösta utmaningar att hantera. Det ger av förståeliga skäl oppositionen vind i seglen.

En annan orsak till att Syriza kryssar sig fram är att partiet sökt ändra på sin framtoning och på sin politik. Partiordföranden Alexis Tsipras har åkt på turné utomlands för att träffa olika prominenta personen. I förra månaden träffade denne påve Francis. Kanske är ambitionen att få höja Tsipras profil och få denne (och i förlängningen partiet) att framstå som mer statsmannamässig och regeringsfähig.

Men även politiken har ändrats. Syriza har sökt mildra tidigare ståndpunkter, främst motståndet mot memorandemet, vilket The Economist noterar:

"Mr Tsipras is no longer pledging to rip up Greece’s bail-out agreement, yet many are still suspicious of his new €11 billion ($14 billion) tax-and-spend economic programme. It calls, among other things, for restoring the minimum monthly salary to €750 (about 60% higher than the average salary now being paid by cash-strapped private employers), cracking down on tax evasion, creating 300,000 new jobs and restoring Christmas bonuses for pensioners. “It’s much too good to be true,” sighed Koula Peristeri, an unemployed factory worker who nonetheless supports Syriza."

Regeringen, å sin sida, har försökt  kontra Syrizas framfart och vända på utvecklingen i opinionen, vilket jag skrivit mer i föregående blogginlägg. Siktet är att samla tillräckligt med stöd för att kunna vinna ett hotande nyval. Detta scenario kan nämligen inträffa i samband med att en efterträdare ska utses till president Karolos Papoulias 2015. Dock är det fortfarande för tidigt att sia om en gamechanger verkligen ska kunna inträffa. Just nu är motvinden påtaglig