måndag 6 juli 2015

Reflektion: vad behövs nu?

Jag blev ombedd av Expressen Debatt att reflektera över vad som behövs i Grekland efter folkomröstningen igår. Svaret var ett ord: omonia. 

Här nedan hittar du texten som publicerades och här har du länken till Expressens sida.

Nu är det tid för försoning

Försoning och förtroende kommer att spela en nyckelroll i krisen i Grekland. Den grekiska regeringen behöver försonas med dess partners i Europa. Tsipras behöver slå an en annan ton för att inte inre spänningar ska bli till öppen konflikt. 

Om du någon gång kommer till Aten, släntra gärna förbi till Omoniatorget. Där hittar du en plats som är fylld av historisk symbolik vid ett område som i dag mest fungerar som en brokig knutpunkt för den myllrande atenska trafiken. Omonia betyder försoning och enighet. Det är den etymologiska kusinen till harmoni. Torget fick sitt namn 1862 som en påminnelse om att grekiska politiska ledare lyckades åsidosätta sina konflikter. Grekland är nämligen ett land rikt på inre konflikt, men desto fattigare på försoning.

Mina pensionerade föräldrar och många äldre greker ser vad som utspelas i dag på Greklands gator och torg och minns återigen händelserna under 1940- och 50-talet. Underblåst av en allt mer inflammerande retorik delades landet upp i höger och vänster. Gamla vänner blev till hätska fiender. Ett blodigt inbördeskrig blev följden. Såren från 1940-, 50- och 60-talen är det många äldre som bär med sig än i dag. På sistone gör sig såren påminda var gång ett möte hålls vid Syntagmatorget framför det grekiska parlamentet.

Att så många äldre jämfört med yngre röstade för ett ja i folkomröstningen i söndags beror nog mycket på att de äldre ser vad som sker och oroas av den inre konflikt som hotar byggas upp. Den kanske finns redan där i dag, under ytan. Den grekiska regeringen och dess företrädare har ett ansvar för att tona ner den fräna och polariserande retoriken som den själv är en del av. Istället behöver en mer försonande ton anslås. Ett land, vilket land som helst, som är splittrat kan aldrig förenas för att fullfölja de fortsatta ansträngningar som väntar. Om något är det försoning och enighet som behövs.

Nu väntar en ansträngd och oviss tid för många i Grekland. Ett avtal mellan Grekland och dess partners är av yttersta vikt och behöver snarast träffas för att många ska kunna gå vidare i sin vardag. Även här har den grekiska regeringen ett ansvar som vilar tungt på dess axlar. Utpressning och dylika disharmoniska ord underlättar inte försöken att komma närmare fram till ett avtal. Snarare skapar de ytterligare isolation, frustration och konflikt i ett läge där Grekland ensamt inte kan klara sig och tiden rinner ut.

Egentligen är tiden redan ute. Det var senast i förra veckan som den grekiska regeringen behövde ha träffat ett avtal med dess partners. Detta för att undvika att den situation som Grekland nu befinner sig förvärras. Tid har förslösats när den har kunnat användas bättre. Tid har använts för att ägna sig åt detaljer när man borde ha konkretiserat helheter. Det gäller nu att använda den knappa tid som finns kvar betydligt bättre.

Möjligen har premiärminister Tsipras börjat dra lärdom av situationen.

Att den stridbare finansministern Yannis Varoufakis tidigt på måndagen, förmodligen på premiärministerns inrådan, meddelade sin avgång kan ses som ett första steg för att bygga upp förtroende. Kanske insåg även den spelteoriskt utbildade Varoufakis detta själv? Varoufakis om någon är insatt i ett forskningsområde där förtroende är vad som avgör framgång och fullbordar ett misslyckande. Men kommer det att räcka? Oavsett vad som sker de närmaste dagarna och dygnen är förtroende den svårt funna nyckeln som behövs för att låsa upp det rådande dödläget. Men för att detta ska ske behöver först en försoning ske.

Varför inte vid Omoniatorget?

Haralampos Karatzas, Greklandskännare

3 kommentarer:

  1. Jag håller med dig helt och jag oroas djupt av polariseringen.

    SvaraRadera
  2. Det här är verkligen drömscenariot - en relation ett institution bygges upp med överenskommelser byggt på förtroende , vilket ger en statsapparat på stadig grund, med inarbetade rutiner, som fungerar oberoende av det partipolitiska läget.
    Någonting positivt här nu är hur man överallt sitter och försöker reda ut begreppen förnuftigt, utan detta tröttsamma skyllande på utlandet och inhemska politiker: Uttagsbegränsningen och bankstängningen är ju helt och hållet ett initiativ från den grekiska regeringen.
    Uppgivenheten kan inte vara större men ilskan verkar ha gått ner därför att man förstår allvaret bättre. Då var det väldigt oroligt här med demonstrationer som urartade och skadegörelse för fyra år sedan , men det ser man inte nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!

      Jag hoppas att man kommer fram till en konstruktiv lösning till den nuvarande situationen.

      Radera