Fler risker än möjligheter vid en eventuell folkomröstning

Premiärminister Alexis Tsipras öppnar för en folkomröstning om en eventuell överenskommelse med EU. Det är ett initiativ som förmodligen rymmer fler risker än möjligheter.

"När jag slutligen står där med en överenskommelse som överskrider gränserna har jag inget annat val än att låta folket bestämma," uppger premiärminister Tsipras till Die Zeit, med anledning av de pågående förhandlingarna med EU. En folkomröstning kan mycket väl bli ett villkor för att Grekland ska kunna avsluta och godta resultatet av förhandlingarna. Därför finns det anledning till att titta närmare på detta uttalande och granska vad det innebär.

Det är väl värt att påpeka att premiärminster Tsipras och SYRIZA, i deras mening, valdes in på ett mandat på att göra slut på åtstramningspolitiken. En överenskommelse som innebär åtstramningar och besparingar överskrider således de gränser som Tsipras anger i sitt uttalande. Därför kan en folkomröstning behövas.

Det finns dock fler anledningar till att premiärministern öppnar för en folkomröstning:

• Regeringen kan få ett tydligt mandat från väljarna att gå med på villkoren. 
• En svekdebatt kan undvikas; en överenskommelse innebär sannolikt att en rad vallöften inte uppfylls. Med en folkomröstning som går regeringens väg ges ett klartecken att acceptera villkoren i en överenskommelse.
• Den låsning som finns inom SYRIZA kan undvikas (det råder oenighet inom regeringspartiet om de reformer som man förhandlar om med EU).

En folkomröstning skulle med andra ord öppna dörrar för premiärministern som idag är stängda. Samtidigt finns det en rad risker med att gå vidare med en folkomröstning:

• Regeringen tappar både tid och tempo; den grekiska staten hotas akut av en statsbankrutt. En folkröstning innebär att dyrbar tid går till spillo.
• En omröstning innebär även att regeringen undviker att ta sitt ansvar. Väljarna valde fram den sittande regeringen för att ta beslut - även tuffa sådana. En folkomröstning betyder att beslutet skjuts tillbaka till väljarna. En omröstning kan ses som att regeringen inte tar sitt ansvar att regera.
• Ytterligare en risk med en omröstning är att regeringen framstår som osäker och icke handlingskraftig. Det kan leda till att förtroendet urholkas och att en väljarflykt tar vid. Mätningar har visat på att regeringen befinner sig i motvind. En omröstning kan bidra till att motvinden hårdnar.
• Lex Papandreou. 

Den sista punkten behöver nog utvecklas. Den som följt med i grekisk politik minns förmodligen Georgios Papandreous öde hösten 2011: Inför allt mer stigande och återkommande krav från omvärlden under 2011 att den grekiska regeringen gör mer för att öka reformtakten öppnade dåvarande premiärminister Papandreou för att folkomrösta: Papandreou ville då (precis som Tsipras öppnar för nu) få ett mandat om Grekland skulle kunna acceptera de villkor som ställdes. Papandreous initiativ slog dock tillbaka. Istället för att få ett mandat fick han inom loppet av ett halvår lämna både premiärministerposten och makten. Tålamodet med Papandreou hade nämligen brustit. Denne hade allt mer uppfattats som handlingsförlamad.

Givetvis betyder det inte att Tsipras oundvikligen kommer att få uppleva samma öde som Papandreou om en folkomröstning hålls. Det betyder dock att en folkomröstning även innebär risker, och att riskerna i detta fall sannolikt överväger möjligheterna.

Uppdatering 4/5: Georgios Papandreou ställer sig positiv till en folkomröstning.