En paradoxal opinion

Ytterligare en mätning visar på en vändning i opinionen. 

Trenden är synlig och den är nedåtgående. Den mätning som GPO har genomfört och som TV-kanalen Mega publicerade igår följer det mönster som noterats i andra aktuella mätningar: väljarna har invändningar mot den linje som regeringen följer. Särskilt anmärkningsvärda är följande siffror:

• Behålla euron/stanna kvar inom eurozonen "till varje pris": 75,6%
• Nej till folkomröstning angående avtal med långivarna: 61,9%
• Nej till nyval: 72,2%

Vidare kan det vara intressant att notera att allt färre stödjer regeringens förhandlingslinje: siffran som håller med har sjunkit till 58,3 (i februari var motsvarande siffra 90,3%) samtidigt som siffran som inte håller med stiger till 39,8% (motsvarande siffra för februari är 7,4%). Taget tillsammans ger dessa siffror en entydig bild:  regeringen går åt ett håll medan väljarna vill att den går åt ett annat.

Mot bakgrund av regeringens allt mer impopulära hållning är det intressant att notera att premiärminister Tsipras åtnjuter relativt höga popularitetssiffror: 63,9% har en positiv uppfattning om premiärministern; 35% en negativ uppfattning. Den kontroversielle finansministern Varoufakis tycks dela opinionen i ungefär lika stora halvor, medan oppositionsledarna Samaras och Venizelos förefaller vara impopulära. Här någonstans tycks en paradox finnas.

Δημοτικότητα αρχηγών και πολιτικών προσώπων

• Αλέξης Τσίπρας: 63,9% θετικές κρίσεις - 35,1% αρνητικές κρίσεις
• Πάνος Καμμένος: 41% θετικές κρίσεις - 56,3% αρνητικές κρίσεις
• Σταύρος Θεοδωράκης: 39% θετικές κρίσεις - 55,2% αρνητικές κρίσεις
• Δημήτρης Κουτσούμπας: 32,5% θετικές κρίσεις - 62,2% αρνητικές κρίσεις
• Αντώνης Σαμαράς: 28,1% θετικές κρίσεις - 70,8% αρνητικές κρίσεις
• Ευάγγελος Βενιζέλος: 20,1% θετικές κρίσεις - 78,6% αρνητικές κρίσεις
• Γιάννης Βαρουφάκης: 50% θετικές κρίσεις - 48,2% αρνητικές κρίσεις
• Ζωή Κωνσταντοπούλου: 43,1% θετικές κρίσεις - 53,8% αρνητικές κρίσεις

(Källa Mega)

Bloggen gör ett uppehåll över valborg och förstamajhelgen. För kommentarer och kontakt vänd dig gärna till följande twitterkonto: haralamposk

Ta leme!

Kuriosa: Så kan de pågående förhandlingarna sluta

De pågående förhandlingarna mellan Grekland och institutionerna (det vill säga EU, IMF och ECB) är komplicerade. Den här kartan här nedan visar hur förhandlingarna kan sluta.

Wolfgang Piccoli är den som för Teneo Intelligences räkning har tagit fram kartan. Piccoli själv uppskattar att sannolikheten att parterna når en överenskommelse senast juli till 64%. När det gäller sannolikheten att kapitalkontroller införs (det vill säga ett slags förstadium i en process som kan sluta med en grexit) uppskattas sannolikheten till 45%.

I praktiken avgörs dock utfallet av förhandlingarna om premiärminister Alexis Tsipras kan få sin egen partigrupp med sig. Sannolikt kommer det att behövas uppoffringar av SYRIZA för att en överenskommelse ska kunna nås. Frågan är dock hur pass långt Tsipras är villig att gå för att säga ja till ett avtal och om SYRIZA är villiga att kompromissa. Den sannolikheten är i skrivande stund svår att sätta en siffra på.

Fler risker än möjligheter vid en eventuell folkomröstning

Premiärminister Alexis Tsipras öppnar för en folkomröstning om en eventuell överenskommelse med EU. Det är ett initiativ som förmodligen rymmer fler risker än möjligheter.

"När jag slutligen står där med en överenskommelse som överskrider gränserna har jag inget annat val än att låta folket bestämma," uppger premiärminister Tsipras till Die Zeit, med anledning av de pågående förhandlingarna med EU. En folkomröstning kan mycket väl bli ett villkor för att Grekland ska kunna avsluta och godta resultatet av förhandlingarna. Därför finns det anledning till att titta närmare på detta uttalande och granska vad det innebär.

Det är väl värt att påpeka att premiärminster Tsipras och SYRIZA, i deras mening, valdes in på ett mandat på att göra slut på åtstramningspolitiken. En överenskommelse som innebär åtstramningar och besparingar överskrider således de gränser som Tsipras anger i sitt uttalande. Därför kan en folkomröstning behövas.

Det finns dock fler anledningar till att premiärministern öppnar för en folkomröstning:

• Regeringen kan få ett tydligt mandat från väljarna att gå med på villkoren. 
• En svekdebatt kan undvikas; en överenskommelse innebär sannolikt att en rad vallöften inte uppfylls. Med en folkomröstning som går regeringens väg ges ett klartecken att acceptera villkoren i en överenskommelse.
• Den låsning som finns inom SYRIZA kan undvikas (det råder oenighet inom regeringspartiet om de reformer som man förhandlar om med EU).

En folkomröstning skulle med andra ord öppna dörrar för premiärministern som idag är stängda. Samtidigt finns det en rad risker med att gå vidare med en folkomröstning:

• Regeringen tappar både tid och tempo; den grekiska staten hotas akut av en statsbankrutt. En folkröstning innebär att dyrbar tid går till spillo.
• En omröstning innebär även att regeringen undviker att ta sitt ansvar. Väljarna valde fram den sittande regeringen för att ta beslut - även tuffa sådana. En folkomröstning betyder att beslutet skjuts tillbaka till väljarna. En omröstning kan ses som att regeringen inte tar sitt ansvar att regera.
• Ytterligare en risk med en omröstning är att regeringen framstår som osäker och icke handlingskraftig. Det kan leda till att förtroendet urholkas och att en väljarflykt tar vid. Mätningar har visat på att regeringen befinner sig i motvind. En omröstning kan bidra till att motvinden hårdnar.
• Lex Papandreou. 

Den sista punkten behöver nog utvecklas. Den som följt med i grekisk politik minns förmodligen Georgios Papandreous öde hösten 2011: Inför allt mer stigande och återkommande krav från omvärlden under 2011 att den grekiska regeringen gör mer för att öka reformtakten öppnade dåvarande premiärminister Papandreou för att folkomrösta: Papandreou ville då (precis som Tsipras öppnar för nu) få ett mandat om Grekland skulle kunna acceptera de villkor som ställdes. Papandreous initiativ slog dock tillbaka. Istället för att få ett mandat fick han inom loppet av ett halvår lämna både premiärministerposten och makten. Tålamodet med Papandreou hade nämligen brustit. Denne hade allt mer uppfattats som handlingsförlamad.

Givetvis betyder det inte att Tsipras oundvikligen kommer att få uppleva samma öde som Papandreou om en folkomröstning hålls. Det betyder dock att en folkomröstning även innebär risker, och att riskerna i detta fall sannolikt överväger möjligheterna.

Uppdatering 4/5: Georgios Papandreou ställer sig positiv till en folkomröstning. 

Regeringen tappar i ny mätning

En ny mätning indikerar att väljaropinionen i Grekland har vänt: regeringen befinner sig allt mer i motvind

Regeringen tappar i stöd. En mätning som Alco har genomfört och som Proto Thema publicerade i söndags visar på att opinionssiffrorna sjunker för den SYRIZA-ledda regeringen. Idag befinner sig stödet för SYRIZA under valresultatet (som markeras av den ljusgrå stapeln i grafen här nedan). Det är ett tydligt trendbrott jämfört med hur det såg ut efter valet den 25 januari (se även denna mätning från mars). Även stödet för koalitionspartnern Oberoende greker har sjunkit. Visserligen samlar de två regeringspartierna ett större stöd än det största oppositionspartiet Ny Demokrati. Dock är den sjunkande utvecklingen tydlig.

Mätningen visar nämligen att väljarna är missnöjda med regeringen på en rad områden. När det gäller regeringens arbete tycker 52% att den gör ett dåligt arbete, jämfört med 39% som är nöjd med regeringen. När det gäller uppfyllelse av vallöften tycker 51% att regeringen inte håller sina vallöften jämfört med 39% som anser att den uppfyller sina vallöften.

En tungt bidragande anledning till detta resultat har att göra med regeringens pågående förhandlingar med EU. Den hårdföra linje som den grekiska regeringen har hållit sig till har lett till att förhandlingarna har gått i stå. Detta har i sin tur bidragit till att oron inför Greklands framtid stiger. Den ovannämnda mätningen visar att 63% av väljarna oroar sig för att landet kommer att deklarera statsbankrutt; 48% oroar sig för ett grekiskt utträde från euron, en så kallad Grexit.

Denna mätning tycks således ge stöd till den vändning i opinionen som noterades i detta inlägg från förra veckan: regeringen verkar vara på väg åt ett håll, medan väljarna vill att regeringen ska gå åt ett annat.

Samma fråga, olika perspektiv?

Den ena sidan:

“I’m very optimistic we are closer than before” to an agreement, Tsipras told reporters late Thursday".

- Premiärminister Alexis Tsipras till Bloomberg apropå de pågående förhandlingarna för att släppa loss ett stödlån på 7,2 miljarder euro i utbyte mot att Grekland presenterar en reformlista som godtas: “a big part of the distance has been covered.”

Den andra sidan:

Dijsselbloem conceded that there had been a step-change in Athens' appetite for discussion over the past few days but that "significantly more progress" was required from Athens. He spoke of "wide differences" between the sides, without specifying where the problems lay. He also ruled out that the creditors might consider a half-way deal that could give Greece part of the pending rescue loans.

- Jeroen Dijsselbloem, företrädare för den så kallade eurogruppen, till AP

Fem år sedan den första bailouten

Idag är det på dagen för fem år sedan som den dåvarande premiärministern Georgios Papandreou meddelade att den grekiska regeringen begärt en bailout. Det är en dag som markerar en milstolpe på en omtumlande resa.

Papandreous presskonferens den 23 april 2010 som hölls ute i det fria vid den bildsköna och soldränkta ön Kastellorizo stod i bjärt kontrast till det dystra besked som denne lämnade. Grekland hade begärt att få en bailout för att få hjälp med att hantera landets skenande likividitetskris. Beskedet var början på en tumultartad resa som ännu inte har tagit slut.

Ur ett politiskt perspektivt var beskedet startskottet för en total omdaning av det politiska landskapet: Papandreous parti som vunnit makten ett år tidigare med drygt 44% av rösterna såg 9 av 10 väljare lämna PASOK vid valet fem år senare. Papandreou själv har lämnat både premiärministerposten och PASOK. Under samma tid har partier i politikens periferi trätt fram i politikens centrum: SYRIZA har på fem år gått från att vara ett marginaliserat oppositionsparti till att bilda regering. Gyllene Gryning har satt sina spår i den politiska debatten.

Idag fem år senare diskuteras för närvarande om inte ett tredje bailoutpaket kommer att behövas vid slutet av juli månad. Det är oklart vad konsekvenserna blir om detta paket levereras.

Går regeringen åt ett håll och opinionen åt ett annat?

När snart tre månader har gått efter det att SYRIZA bildade regering syns tydliga förändringar i opinionen: vinden tycks ha vänt.

Siffrorna som publicerades av Skai igår är tydliga: väljarna ställer sig allt mer pessimistiska när det gäller de ekonomiska utsikterna för Grekland: 41,5% tror att det kommer att bli värre framöver. Samtidigt har de som ser positivt på de ekonomiska utsikterna nästan halverats jämfört med noteringen i februari: 16,5% tror att det kommer att bli bättre framöver.

Mer allvarligt för SYRIZA och dess koalitionspartner Oberoende greker är förmodligen att stödet för regeringens förhandlingsstrategi sjunker. Premiärminister Tsipras och dennes företrädare har fört en hård linje i förhandlingarna med EU, IMF och ECB. Än så länge med mager utdelning: utsikterna för en förhandlingslösning ser för närvarande dystra ut och den ekonomiska ekonomiska oron blir allt mer påtaglig. Skais mätning visar att 45,5% håller med regeringens strategi (i februari var motsvarande siffra 72%). Siffran ska jämföras med de 39,5% som tycker att strategin är felaktig, vilket är en ökning från de 28% som tyckte så i februari. Detta är en kraftig och tydlig omsvängning i opinionen.

För SYRIZA, som gått till val på att avsluta åtstramningspolitiken och återställa hoppet hos väljarna, måste det i praktiken vara något av en kalldusch. Frågan är dock hur det kommer att påverka regeringens politik? Mätningen indikerar i vart fall på att väljarna allt mer tycker att regeringen är på väg in i en återvändsgränd.

Uppskjuten rättegång mot Gyllene Gryning

Innanför murarna i fängelset Korydallos skulle idag rättegången mot 69 medlemmar i Gyllene Gryning - däribland partiordföranden Nikos Michaloliakos - ha startat. Rättegången har dock skjutits upp till den 7e maj.

Hot mot vittnen och att en åtalad tilldelades en ny advokat bidrog till att rättegångsförhandlingarna har ajournerats till den 7e maj. Det var något av ett antiklimax. Rättegången är på förhand mycket uppmärksammad och omdebatterad: det är den mest omfattande rättegången på många år. Åtalspunkterna är många och inbegriper bland annat hot, våld och mord.

En särskilt uppmärksammad punkt är mordet på rapartisten Paulos Fyssas, där Gyllene Gryning är inblandat. Mordet på Fyssas i september 2013 skakade om Grekland och har påverkat synen på Gyllene Gryning. Anhängare till Gyllene Gryning häktades för dådet. Mordet på Fyssas och andra dåd som Gyllene Gryning kopplats till har rest frågan: ska Gyllene Gryning betraktas som ett politiskt parti eller ska det ses som en kriminell organisation?

Just detta är en av de frågor som rättegången kommer att pröva och som Gyllene Grynings partiordförande Nikos Michaloliakos och ett antal parlamentsledamöter som valdes in 2012 kommer att få svara på. Utfallet av rättegången kommer med tydlig sannolikhet påverka hur politiska organisationer som Gyllene Gryning ska betraktas och behandlas framöver. Den kommer med andra ord att bilda praxis.

Tips: I SVT:s "Fosterland" ges en sevärd inblick i bland annat Gyllene Gryning. Länken till serien på SVT Play hittas här.

Artikel: Tsipras svåra dilemma

På Europaportalen skriver jag om det svåra dilemma som premiärminister Tsipras står inför. Artikeln bygger på tidigare inlägg på denna blogg och kan läsas genom denna länk. Här hittas ett smakprov:

Tsipras befinner sig med andra ord i ett dilemma: antingen kommer han att göra den egna partigruppen besviken om han går med på Eurogruppens reformkrav, eller så kommer han inte lyckas komma överens med Eurogruppen om han anpassar sig till de kritiska rösterna i sitt parti.

Borg byter budskap?

2012 uttalade sig den före detta finansminister Anders Borg om Greklands euromedlemskap på följande vis i Sveriges Radio:

 "Skulle man [Grekland m.a.] lämna eurosamarbetet är det troligt att man får tillbaka sin konkurrenskraft och då kanske Grekland kan komma på fötter vart efter, säger han.
– Men det är en smärtsam och komplicerad väg men det är svårt att se en alternativ väg som skulle kunna fungera."

2015 uttalar sig Anders Borg på följande vis om Greklands euromedlemskap i sin artikel "Why Europe needs to save Greece":

"A Greek exit from the euro is not the best option for either Greece or for the European Union"

Tiden rinner iväg

I en lång rad av kritiska möten ser Eurogruppens möte den 24 april att bli särskilt viktigt att bevaka. Ett resultatlöst möte mellan den grekiska regeringens företrädare och EU:s ökar risken för en statsbankrutt för Grekland. Tiden och pengarna håller på att slut.

Genom att disponera om medel som tillhör staten lyckades den grekiska staten fullfölja den betalning på drygt 450 miljoner euro som förföll den 9 april. Därmed undveks en statsbankrutt. Det är dock oklart hur sådana åtgärder håller i längden. Det finns tydliga signaler om att pengarna är på väg att ta slut. I maj månad väntar en större betalning än den i april. Då kan, vilket visas av bilden här nedan, loppet vara över. Därför kan Eurogruppens möte den 24 april vara avgörande. 

l

Nyckeln för ett lyckat möte är att parterna kommer överens. Om Grekland presenterar en reformlista som godtas kan landet kvittera ut en stödlån på 7,2 miljarder euro, vilket löser de omedelbara likviditetsbehoven. Kruxet är dock att man än så länge är långt ifrån överens.

Reformlistan har nämligen förhandlats om ett antal gånger. Än så länge utan resultat. Till nyhetskanalen Bloomberg uppger Valdis Dombrovskis, vice ordförande vid europeiska kommissionen, att förhandlingarna är "väldigt komplicerade". Med tanke på de snäva tidsramarna är detta något som ökar den ekonomiska osäkerheten. Detta syns även i utflödet av pengar från de grekiska bankerna. Pengar flyttas ut. Depositionerna sjunker. Detta sätter ytterligare press på den grekiska regeringen.

Som ett resultat av den rådande oron och osäkerheten ökar även spekulationerna och skriverierna. Enligt den tyska tabloidtidningen Bild uppger en icke namngiven grekisk minister att regeringen kan tänka sig att  utlysa nyval. Ett nyval skulle ge regeringen ett starkare mandat i förhandlingarna mot Bryssel, enligt ministern. Trovärdigheten i uppgifterna kan ifrågasättas. Skulle de dock stämma är det ett tecken på att en politisk kris kan vara under uppsegling: att utlysa ett nyval så snart inpå det förra skulle tolkas som att regeringen inte är handlingskraftig. Det skulle i så fall underminera förhandlingarna med EU och sätta igång en våg av spekulationer. Nyvalspekulationer är nog det sista som premiärminister Alexis Tsipras behöver, med tanke på den hotande statsbankrutten. Just nu är tiden dyrbar, och den håller på att ta slut.

Tsipras problematiska resa till Ryssland

Tsipras resa till Ryssland skapar troligen mer problem än vad den löser.

Situationen är ansträngd för premiärminister Tsipras. Grekland befinner sig, som bekant, i en ekonomiskt pressad situation: en statsbankrutt hotar att utlösas om den grekiska staten ställer in sina betalningar. Även om den grekiska staten i skrivande stund ser ut att (med nöd och näppe) kunna betala tillbaka 450 miljoner euro till IMF som förfaller idag den 9 april väntar fler och högre återbetalningar. Särskilt utmanande är de återbetalningar som ska göras i juni och juli. I juli löper även den överenskommelse ut om en låneförlängning på fyra månader som Grekland träffade med EU den 20 februari. Utan en säkrad finansiering framöver och utan stödlånet på drygt 7 miljarder euro som EU frusit inne stärks tvivlen angående landets ekonomiska framtid. Risken är allt mer uppenbar att 2015 blir ett förlorat år.

Med tanke på den ansträngda ekonomiska situationen och de långsamt framskridande förhandlingarna med EU finns här en logik i att Tsipras besöker Ryssland. Grekland och Ryssland delar religiösa och historiska band. Ryssland är även en viktig handelspartner.

Syftet med besöket har varit att träffa avtal om gaspriser, handel och investeringar; avtal som kan lindra landets ekonomiska sits. 

Risken är dock överhängande att besöket i Ryssland skapar mer problem än vad det löser. EU:s medlemsländer kommer troligen inte uppskatta att den grekiska regeringen söker spela ut EU mot Ryssland. EU kommer dessutom troligen ha invändningar mot att dess strävan att hålla en gemensam linje mot Ryssland undermineras av Grekland. Tsipras uttalande att han "inte håller med rationaliteten i sanktionerna gentemot Ryssland" lär skapa irritation.

Risken är även tydlig att Tsipras själv övervärderar vad ett ekonomiskt avtal med Ryssland kan föra med sig: inflationen i Ryssland stiger kraftigt. Rubeln har rasat sedan december. I och med att oljepriset fallit kraftigt ser den ryska ekonomin ut att krympa med upp till 5 procent i år. Förhoppningarna att Putin ska hjälpa Tsipras ut ur krisen förefaller således vara små. Detta bekräftas av nyhetsbyrån Reuters som igår kväll rapporterade att den ryske presidenten Putin erbjuder moraliskt stöd och öppnar för samarbete, men avstår från att erbjuda finansiellt stöd. Det mest konkreta beskedet från mötet mellan Tsipras och Putin förefaller vara ett samarbetsavtal avseende projektet Turkish Stream, en pipeline från Ryssland som är tänkt att löpa genom Turkiet och som ska försörja Grekland med gas.

Även om det ekonomiska utbytet av mötet med Putin förefaller vara magert, så finns det sannolikt ett annat syfte med Tsipras resa österut. Det är ett försök att visa en självständig linje (och indirekt ett sätt att skapa en kontrast gentemot den föregående regeringen) något som Tsipras kommenterat på följande vis i denna tweet: "Greece is a sovereign state with the right to pursue [a] nuanced foreign policy in line with geopolitical role as European Mediterranean and Balkan country." 

Frågan är dock om denna markering kompenserar för de problem som besöket skapar. I praktiken har Tsipras mer att förlora på att vända sig österut än att vända tillbaka västerut och återvända till förhandlingsbordet där EU och IMF väntar.

Seminarium: "Lämnar Grekland euron?"

Frågan om Grekland stannar kvar inom euron eller inte har åter aktualiserats. Tankesmedjan FORES höll i onsdags ett seminarium som sökte kasta ljus över frågan. En panel av nationalekonomer analyserade situationen. Jag var där.

"Mitt huvudscenario är att man hankar sig fram och ger och tar från båda sidor. För om Grekland lämnar euron blir det politiskt för kostsamt." Den analysen gjorde Annika Winsth, chefsekonom på Nordea, som var inbjuden till seminariet för att tala om utsikterna för Grekland. De övriga paneldeltagarna Lars Calmfors, Andreas Hatzigeorgiou och Hans Tson Söderström drog mer eller mindre samma slutsats: Grekland kommer sannolikt att stanna kvar, men det finns inga garantier att det förblir så.

(Här ovan eller genom denna länk kan man ta del av inspelningen av FORES seminarium)

Mycket talar för att Grekland stannar kvar i euron (för en längre analys rekommenderas detta blogginlägg) inte bara på grund av ekonomiska skäl utan framför allt av politiska: det finns ett mycket starkt stöd i Grekland för att behålla euron (ett stöd som varit starkt under hela krisen). Det parti som utlöser en så kallad Grexit - ett utträde från euron - riskerar att gå emot folkopinionen. Den risken vill sannolikt den sittande regeringen inte ta. Ett av de viktigaste vallöften som premiärminister Tsipras lämnade (och som även gjorde SYRIZA till ett valbart alternativ för väljarna) var att Grekland skulle stannar kvar inom euron. SYRIZA skulle vid ett utträde i ett slag förlora den trovärdighet som partiet byggt upp. Det vore tveksamt om Tsipras kan sitta kvar om landet lämnar euron. Dessutom finns det geopolitiska faktorer som spelar in, vilket gör att EU:s medlemsländer har anledning till att förhindra att Grekland lämnar euron och närmar sig exempelvis Ryssland. 

Dock är situationen komplicerad. Det finns fraktioner inom SYRIZA som allt mer högljutt talar för ett utträde. Det finns ett förtroende hos allmänheten som tydligt sviktar (många har tagit ut sina pengar från banken eller flyttat dem utomlands). Det finns ett förhandlingsklimat mellan EU och den grekiska regeringsföreträdare som blir allt mer frostigt (vilket försvårar möjligheterna för den grekiska staten att få en utbetalning på drygt 7 miljarder euro som behövs för att avvärja en hotande likviditetskris). Det finns med andra ord många faktorer som var för sig och tillsammans med varandra kan sätta igång ett utträde även om det finns en vilja att stanna kvar. Risken för att så sker, att en så kallad Greccident inträffar, ska dock inte överskattas. Samtidigt ska dock inte risken för en Grexit inte heller överdrivas. Det återstår att se hur det hela slutar. 

Med detta sagt önskar jag alla läsare en glad påsk!