Under vintern och våren 2014 har det börjat ske saker och ting i den politiska mitten i Grekland. Det bubblar, puttrar och jäser i en omfattning som inte skådats tidigare. Agenten för denna förändring är i mångt och mycket det nybildade partiet To Potami. Frågan är om det kommer att lyckas stöpa om den politiska mitten, eller om de etablerade mittpartierna kommer att återta förlorad mark.
To Potami är verket av en journalist. Stavros Theodorakis, ett bekant ansikte för många i Grekland, drog i gång partiet i början av detta år. Hans handling sågs av en del en protest och av andra som en politisk handling riktad mot de etablerade partierna. Som så många andra partier och konstellationer avfärdades To Potami som en fluga. Det blev inte så.
När rösterna i Europavalet räknats hade 6,6% av väljarna gett partiet sitt stöd. Partiet levde inte upp till hyperbolen (ett tag spåddes ett tvåsiffrigt valresultat). Men det blev inte heller pannkaka av allt sammans. I helgen som gick höll partiet sin första kongress. Theodorakis blev vald som partiets ordförande (en titel som han dock söker undvika att använda). Grunden är på så vis lagd för att partiet kommer att bli en viktig spelare på den politiska mitten. Det finns goda möjligheter att så sker.
De senaste åren har nämligen den grekiska politiken blivit allt mer polariserad. Nya ytterkantspartiet har sett dagens ljus, medan befintliga partiet blivit skuggor av sina forna jag . De etablerade partierna (läs Pasok och Ny Demokrati) som återfunnits i politikens mittfåra har tappat många av sina väljare (Pasok i synnerhet är på väg att plånas ut). Ett vakuum har uppstått i den politiska mitten.
Det är detta vakuum som To Potami söker fylla. Med en politik som dels söker fortsätta värna de reformer som landet genomgår och dels söker laga de revor som uppstått i den sociala väven i sviterna av landets besparingsprogram har det vunnit väljarnas uppmärksamhet. Och deras stöd.
Visserligen har partiet dragit fördel av Theodorakis är ett känt namn. Genom tv-rutan har han kunnat ta klivet in i många väljares vardagsrum. Men att partiet är på väg att bli en viktig spelare har mycket att göra med att det kan knyta till sig företrädare som kan bredda partiet.
En sådan företrädare är Antigone Lyberaki. Hon var vice ordförande för det liberala partiet Drassi, innan hon valde att förena sig med To Potami. Samtidigt har andra politiker börjat tala väl om partiet. Såväl Syriza som de både regeringspartierna har börjat uppvakta partiet. Det finns givetvis en anledning. To Potami kan mycket väl komma att bli en vågmästare, den som avgör vem som styr landet. Därför spelar partiets framfart en roll.
Samtidigt befinner sig partiet i ett formativt skedde. Det saknar en politisk identitet. Det märktes i efterspelet till Europarlametsvalet då det först meddelade att det anslutit sig till den liberala gruppen, bara för att någon dag senare meddela att det istället väljer att förena sig med den socialdemorkratiska och progressiva gruppen. Fler sådana lappkast kan komma.
Att partiet svajar i sin ideologi är förståeligt givet att det funnits under en kort tid. Vad som avgör dess framtid är om det kan växla in väljarnas förtroende till politiska resultat. Det är inte en enkel uppgift. Partier av liberal och centristisk ideologi har försökt i Grekland, med blandade och blygsamma resultat. Det återstår att se hur To Potami lyckas.
To Potami är verket av en journalist. Stavros Theodorakis, ett bekant ansikte för många i Grekland, drog i gång partiet i början av detta år. Hans handling sågs av en del en protest och av andra som en politisk handling riktad mot de etablerade partierna. Som så många andra partier och konstellationer avfärdades To Potami som en fluga. Det blev inte så.
När rösterna i Europavalet räknats hade 6,6% av väljarna gett partiet sitt stöd. Partiet levde inte upp till hyperbolen (ett tag spåddes ett tvåsiffrigt valresultat). Men det blev inte heller pannkaka av allt sammans. I helgen som gick höll partiet sin första kongress. Theodorakis blev vald som partiets ordförande (en titel som han dock söker undvika att använda). Grunden är på så vis lagd för att partiet kommer att bli en viktig spelare på den politiska mitten. Det finns goda möjligheter att så sker.
De senaste åren har nämligen den grekiska politiken blivit allt mer polariserad. Nya ytterkantspartiet har sett dagens ljus, medan befintliga partiet blivit skuggor av sina forna jag . De etablerade partierna (läs Pasok och Ny Demokrati) som återfunnits i politikens mittfåra har tappat många av sina väljare (Pasok i synnerhet är på väg att plånas ut). Ett vakuum har uppstått i den politiska mitten.
Det är detta vakuum som To Potami söker fylla. Med en politik som dels söker fortsätta värna de reformer som landet genomgår och dels söker laga de revor som uppstått i den sociala väven i sviterna av landets besparingsprogram har det vunnit väljarnas uppmärksamhet. Och deras stöd.
Visserligen har partiet dragit fördel av Theodorakis är ett känt namn. Genom tv-rutan har han kunnat ta klivet in i många väljares vardagsrum. Men att partiet är på väg att bli en viktig spelare har mycket att göra med att det kan knyta till sig företrädare som kan bredda partiet.
En sådan företrädare är Antigone Lyberaki. Hon var vice ordförande för det liberala partiet Drassi, innan hon valde att förena sig med To Potami. Samtidigt har andra politiker börjat tala väl om partiet. Såväl Syriza som de både regeringspartierna har börjat uppvakta partiet. Det finns givetvis en anledning. To Potami kan mycket väl komma att bli en vågmästare, den som avgör vem som styr landet. Därför spelar partiets framfart en roll.
Samtidigt befinner sig partiet i ett formativt skedde. Det saknar en politisk identitet. Det märktes i efterspelet till Europarlametsvalet då det först meddelade att det anslutit sig till den liberala gruppen, bara för att någon dag senare meddela att det istället väljer att förena sig med den socialdemorkratiska och progressiva gruppen. Fler sådana lappkast kan komma.
Att partiet svajar i sin ideologi är förståeligt givet att det funnits under en kort tid. Vad som avgör dess framtid är om det kan växla in väljarnas förtroende till politiska resultat. Det är inte en enkel uppgift. Partier av liberal och centristisk ideologi har försökt i Grekland, med blandade och blygsamma resultat. Det återstår att se hur To Potami lyckas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar