Resultatet efter söndagens val i Grekland är tankeväckande. Det visar att det är en klar framgång för det största oppositionspartiet, Syriza. Samtidigt pekar valresultatet på att regeringskoalitionen i viss utsträckning lyckas mobilisera ett stöd för att motverka en hotande kollaps. Valresultatet är även ett tecken på att ytterkantspartier vinner stöd, men visar även att spännande saker sker i den politiska mitten. Valet visar på att många frågetecken består.
Söndagens besked från väljarna är på många sätt och vis mycket intressant. Ser man till söndagens valresultat till Europaparlamentet är det en framgång för Syriza. Partiet vann flest röster bland samtliga partier, vilket mynnade ut i fem nya mandat till Europaparlamentet; en avsevärd ökning jämfört med föregående val. Lägg till att partiets kandidat till guvernör för Atenregionen (Attiki), Rena Dourou, med knapp men avgörande marginal lyckades vinna över den sittande guvernören Yannis Sgouros (50,83% mot 49,17%). Att partiet lyckades vinna en guvernörspost i en sådan strategisk region är ett genombrott. Nu har partiet något av ett skyltfönster för att visa upp sin politik.
Att Syrizas partiordförande, Tsipras, dagen därpå stegade in till residenset för landets president för att framföra sin partiets åsikt om att val ska hållas inom en snar framtid, är en följdriktig konsekvens av valresultatet. Syriza har en förlig vind i sina segel för närvarande.
Valresultatet är dock även en påtaglig besvikelse för Syriza. Marginalen jämtemot regeringskoalitionen är inte tillräckligt stor för att begära att nyval hålls omgående. Översatt till mandat (vilket Syriza har gjort en poäng av) skulle söndagens valresultat inte räcka till ett maktskifte. Sett till 2012 års valresultat är söndagens valresultat en knapp men tydlig tillbakagång för partiet. Det finns ett antal förklaringar till detta - denna analys är en av de intressantaste.
Det finns, enkelt utttryckt, en berättigad skepsis mot partiet. En del av denna skepsis har sin grund i partiets politik och historik: Syriza består av en samling olika partier, några av dessa med en renodlad marxistisk prägel, och uppfattas som ett vänsterpopulistisk parti (statsvetaren Andreas Johansson Heinö bidrar med några intressanta uppslag här). Syrizas kärna står med andra ord långt ut till vänster. Dess ledning har försökt föra partiet mot mitten, för att attrahera nya och större väljargrupper. Partiet har dock inte lämnat sitt förflutna, och har ej konkretiserat sin politik: partiet har fört en hårt opposition mot regeringskoalitionens politik, men har ej formulerat vad det - uttryckt i konkreta förslag med tillhörande finansiering - istället vill genomföra. Det återstår att se om Dourou kan ändra bilden av detta. Valresultatet visar som sagt att väljarna hyser många frågetecken gentemot partiet.
Söndagens besked är även ett tecken på att regeringskoalitionen, numera bestående av Ny Demokrati och Pasok lyckades mobilisera ett stöd för att stävja en hotande kollaps. Om resultatet för de två regeringspartierna kombinerna, så överträffar de Syrizas resultat. Det lär bidra till att regeringen, om än haltande söker regera vidare.
För Pasok var resultatet oväntat men sannolikt välkommet; en frånvaro av representation i Europaparlamentet hade bidragit till att krisstämpeln partiet blivit än mer tydligt. Nu lyckades partiet behålla två mandat.
Samtidigt är valresultatet intressant om man beaktar Greklad som helhet: pm Syriza gick starkt i storsstaden Aten, så hävade Ny Demokrati och Pasok sina positioner i övriga Grekland. Det finns en intressant stad-landsbygdsdimension som kan vara värd att beakta. En gissning är att den följer samma trend som i övriga Europa. Grekland är långt ifrån en isolerad ö när det gäller strömmar i opinionen.
Denna strömning gäller även framväxten av ytterkantspartier. Från vänster har Syriza vuxit fram, från höger Gyllene Gryning. Det senare partiet fick tre mandat; i föregående val hade partiet noll. Något som inte visas av mandatfördelningen är att det högerpopulistiska/nationalistiska LAOS - var bara ett par tiondelar från ett mandat. Räknar man in KKE och Självständiga greker, så har ytterkantspartier vunnit 12 av 22 grekiska mandat till Europaparlamentet. Det visar på den förändring som skett av det politiska landskapet på bara ett par år.
Förändringens vindar har även blåst hos Demokratisk vänster (Dimar). Valresultatet var en katastrof. I veckan som gick fick dess partiordförande, Fotis Kouvelis, att meddela sin avgång. För ett år sedan satt partiet i regeringsställning. Dess framtid är oklar. Nu ser partiet ut att få lämna det grekiska parlamentet, om Syriza lyckas forcera igenom ett val.
Det finns dock, avslutningsvis, ett par detaljer av valresultatet som är värda uppmärksamma här. Om ytterkantspartiet träder fram, så danas även den politiska mitten om. Under 2014 har ett antal partier sett dagens ljus. Ett sådant är To Potami, (ung. Floden). 6,6% av rösterna och två mandat får sägas vara en god avkastning. Partiet har som mantra en politik utan politiker. Det återstår att se hur det kan påverka politiken. Dess framtid är ett av många frågestecken som kvarstår efter söndagens val.
Uppdatering 2 juni: Den här eftervalsanalysen av The Economist kan vara intressant att ta del av.
| National voting by party | Turnout: 59.9% | |||
| Current or declared group | Party/list name | Seats won | +/- (2009) | Vote share |
| EPP | New Democracy (ND) | 5 | -3 | 22.7% |
| S&D | Olive Tree – Democratic Alignment (Elia) | 2 | -6 | 8.0% |
| GUE/NGL | Coalition of the Radical Left – Unitary Social Front (Syriza) | 6 | +5 | 26.6% |
| GUE/NGL | Communist Party of Greece (KKE) | 2 | 0 | 6.1% |
| S&D | The River (To Potami) | 2 | +2 | 6.6% |
| EFD | Independent Greeks | 1 | +1 | 3.5% |
| new | Golden Dawn | 3 | +3 | 9.4% |
Söndagens besked från väljarna är på många sätt och vis mycket intressant. Ser man till söndagens valresultat till Europaparlamentet är det en framgång för Syriza. Partiet vann flest röster bland samtliga partier, vilket mynnade ut i fem nya mandat till Europaparlamentet; en avsevärd ökning jämfört med föregående val. Lägg till att partiets kandidat till guvernör för Atenregionen (Attiki), Rena Dourou, med knapp men avgörande marginal lyckades vinna över den sittande guvernören Yannis Sgouros (50,83% mot 49,17%). Att partiet lyckades vinna en guvernörspost i en sådan strategisk region är ett genombrott. Nu har partiet något av ett skyltfönster för att visa upp sin politik.
Att Syrizas partiordförande, Tsipras, dagen därpå stegade in till residenset för landets president för att framföra sin partiets åsikt om att val ska hållas inom en snar framtid, är en följdriktig konsekvens av valresultatet. Syriza har en förlig vind i sina segel för närvarande.
Valresultatet är dock även en påtaglig besvikelse för Syriza. Marginalen jämtemot regeringskoalitionen är inte tillräckligt stor för att begära att nyval hålls omgående. Översatt till mandat (vilket Syriza har gjort en poäng av) skulle söndagens valresultat inte räcka till ett maktskifte. Sett till 2012 års valresultat är söndagens valresultat en knapp men tydlig tillbakagång för partiet. Det finns ett antal förklaringar till detta - denna analys är en av de intressantaste.
Det finns, enkelt utttryckt, en berättigad skepsis mot partiet. En del av denna skepsis har sin grund i partiets politik och historik: Syriza består av en samling olika partier, några av dessa med en renodlad marxistisk prägel, och uppfattas som ett vänsterpopulistisk parti (statsvetaren Andreas Johansson Heinö bidrar med några intressanta uppslag här). Syrizas kärna står med andra ord långt ut till vänster. Dess ledning har försökt föra partiet mot mitten, för att attrahera nya och större väljargrupper. Partiet har dock inte lämnat sitt förflutna, och har ej konkretiserat sin politik: partiet har fört en hårt opposition mot regeringskoalitionens politik, men har ej formulerat vad det - uttryckt i konkreta förslag med tillhörande finansiering - istället vill genomföra. Det återstår att se om Dourou kan ändra bilden av detta. Valresultatet visar som sagt att väljarna hyser många frågetecken gentemot partiet.
Söndagens besked är även ett tecken på att regeringskoalitionen, numera bestående av Ny Demokrati och Pasok lyckades mobilisera ett stöd för att stävja en hotande kollaps. Om resultatet för de två regeringspartierna kombinerna, så överträffar de Syrizas resultat. Det lär bidra till att regeringen, om än haltande söker regera vidare.
För Pasok var resultatet oväntat men sannolikt välkommet; en frånvaro av representation i Europaparlamentet hade bidragit till att krisstämpeln partiet blivit än mer tydligt. Nu lyckades partiet behålla två mandat.
Samtidigt är valresultatet intressant om man beaktar Greklad som helhet: pm Syriza gick starkt i storsstaden Aten, så hävade Ny Demokrati och Pasok sina positioner i övriga Grekland. Det finns en intressant stad-landsbygdsdimension som kan vara värd att beakta. En gissning är att den följer samma trend som i övriga Europa. Grekland är långt ifrån en isolerad ö när det gäller strömmar i opinionen.
Denna strömning gäller även framväxten av ytterkantspartier. Från vänster har Syriza vuxit fram, från höger Gyllene Gryning. Det senare partiet fick tre mandat; i föregående val hade partiet noll. Något som inte visas av mandatfördelningen är att det högerpopulistiska/nationalistiska LAOS - var bara ett par tiondelar från ett mandat. Räknar man in KKE och Självständiga greker, så har ytterkantspartier vunnit 12 av 22 grekiska mandat till Europaparlamentet. Det visar på den förändring som skett av det politiska landskapet på bara ett par år.
Förändringens vindar har även blåst hos Demokratisk vänster (Dimar). Valresultatet var en katastrof. I veckan som gick fick dess partiordförande, Fotis Kouvelis, att meddela sin avgång. För ett år sedan satt partiet i regeringsställning. Dess framtid är oklar. Nu ser partiet ut att få lämna det grekiska parlamentet, om Syriza lyckas forcera igenom ett val.
Det finns dock, avslutningsvis, ett par detaljer av valresultatet som är värda uppmärksamma här. Om ytterkantspartiet träder fram, så danas även den politiska mitten om. Under 2014 har ett antal partier sett dagens ljus. Ett sådant är To Potami, (ung. Floden). 6,6% av rösterna och två mandat får sägas vara en god avkastning. Partiet har som mantra en politik utan politiker. Det återstår att se hur det kan påverka politiken. Dess framtid är ett av många frågestecken som kvarstår efter söndagens val.
Uppdatering 2 juni: Den här eftervalsanalysen av The Economist kan vara intressant att ta del av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar