Efter att regeringen lyckats rösta igenom om ett åtgärdspaket är det nu klart att Grekland kommer att få nya stödpengar av EU. För regeringen kan det ha varit en dyrköpt pyrrhusseger.
Skrapar man en smula bakom denna nedtonande rubrik så kan man hitta stoff till ett drama: eller vad sägs om följande? Det största oppositionspartiet vandrar i gemensam trupp ut ur parlamentet. En maktkamp inom ett av regeringspartierna bryter ut inför öppen ridå. Åskådare får följa uteslutningar av parlamentsledamöter. Allt detta inträffade i samband med söndagens omröstning i parlamentet om antagandet av ett åtgärdspaket. Inget av detta skeende röjs av rubriken.
Men låt oss börja med oppositionspartiets agerande, för att bena ut vad som har hänt. Formellt handlade omröstningen i söndags om anta ett stödpaket . Antagandet av detta paket har varit krav för att Grekland ska få fortsatt ekonomiskt stöd av EU. Inför omröstningen meddelade Syriza att det vill ställa ett misstroendevotum riktat mot finansminister Stournaras. Syrizas förslag avslogs. Parlamentets talman motiverade avslaget med att det inte går att begära ett nytt mistroendevotum inom loppet av ett halvår (Syriza hade drivit igenom ett misstroendevotum i november). Då lämnade Syrizas parlamentsgrupp, anförda av partiledare Tsipras, parlamentet i protest.
Hade Syriza lyckats få igenom att en misstroendeomröstning skulle hållas, så skulle det medföra att omröstningen om stödpaketet senarelagts. Följden hade då varit att EU:s stödpengar inte hade kunnat betalats ut till Grekland. Detta skulle i så fall innebära att regeringen satts under ytterligare tryck. Kanske hade den rent av fallit.
Möjligen hade regeringen fallit även utan Syrizas inblandning. En parlamentsledamot som tillhör regeringskoalitionen röstade emot paketet, med följden att denne (i likhet med föregående fall) uteslöts. Därmed reducerades regeringens majoritet till två rösters övervikt.
Hade regeringspartierna varit konsekventa i sitt agerande skulle övervikten reducerats till noll. Två parlamentsledamöter till som tillhör koalitionsregeringen röstade nämligen emot sin egen regering. Att dessa inte uteslöts beror på att de som gjorde så var Apostolos Kaklamanis och Georgios Papandreou. Kaklamanis är en veteran inom Pasok. Papandreou är före detta ordförande för Pasok. Båda två är nyckelfigurer inom Pasok. En uteslutning hade troligen medfört att Pasok brutit samman i olika fraktioner och att regeringen - i förlängningen - fallit.
Nu blev det inte så. Regeringen lyckades (med vissa kompromisser) få igenom stödpaket. Men det bör oroa regeringenskoalitionens båda parter att en intern maktkamp så tydligt har brutit ut. I mångt och mycket var söndagens händelser en pyrrhusseger.
Skrapar man en smula bakom denna nedtonande rubrik så kan man hitta stoff till ett drama: eller vad sägs om följande? Det största oppositionspartiet vandrar i gemensam trupp ut ur parlamentet. En maktkamp inom ett av regeringspartierna bryter ut inför öppen ridå. Åskådare får följa uteslutningar av parlamentsledamöter. Allt detta inträffade i samband med söndagens omröstning i parlamentet om antagandet av ett åtgärdspaket. Inget av detta skeende röjs av rubriken.
Men låt oss börja med oppositionspartiets agerande, för att bena ut vad som har hänt. Formellt handlade omröstningen i söndags om anta ett stödpaket . Antagandet av detta paket har varit krav för att Grekland ska få fortsatt ekonomiskt stöd av EU. Inför omröstningen meddelade Syriza att det vill ställa ett misstroendevotum riktat mot finansminister Stournaras. Syrizas förslag avslogs. Parlamentets talman motiverade avslaget med att det inte går att begära ett nytt mistroendevotum inom loppet av ett halvår (Syriza hade drivit igenom ett misstroendevotum i november). Då lämnade Syrizas parlamentsgrupp, anförda av partiledare Tsipras, parlamentet i protest.
Hade Syriza lyckats få igenom att en misstroendeomröstning skulle hållas, så skulle det medföra att omröstningen om stödpaketet senarelagts. Följden hade då varit att EU:s stödpengar inte hade kunnat betalats ut till Grekland. Detta skulle i så fall innebära att regeringen satts under ytterligare tryck. Kanske hade den rent av fallit.
Möjligen hade regeringen fallit även utan Syrizas inblandning. En parlamentsledamot som tillhör regeringskoalitionen röstade emot paketet, med följden att denne (i likhet med föregående fall) uteslöts. Därmed reducerades regeringens majoritet till två rösters övervikt.
Hade regeringspartierna varit konsekventa i sitt agerande skulle övervikten reducerats till noll. Två parlamentsledamöter till som tillhör koalitionsregeringen röstade nämligen emot sin egen regering. Att dessa inte uteslöts beror på att de som gjorde så var Apostolos Kaklamanis och Georgios Papandreou. Kaklamanis är en veteran inom Pasok. Papandreou är före detta ordförande för Pasok. Båda två är nyckelfigurer inom Pasok. En uteslutning hade troligen medfört att Pasok brutit samman i olika fraktioner och att regeringen - i förlängningen - fallit.
Nu blev det inte så. Regeringen lyckades (med vissa kompromisser) få igenom stödpaket. Men det bör oroa regeringenskoalitionens båda parter att en intern maktkamp så tydligt har brutit ut. I mångt och mycket var söndagens händelser en pyrrhusseger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar