Dagens arbetslöshetssiffror är, även om de rekordhöga, inte nödvändigtvis ett tecken på att oppositionen
kommer att gå fram.
Det största oppositionspartiet inom grekisk politik, Syriza, har visserligen skuggat det största partiet i regeringskoalitionen (Ny Demokrati) under större delen av 2013. Det har dock inte lyckats gå förbi.
Det finns ett antal anledningar till detta. En tung sådan är dess politik. Två av de skarpast dragna konfliktlinjerna på den politiska arenan i Grekland är för närvarande memorandumet (som reglerar de reformåtagande Grekland ska genomföra som villkor för att få ekonomiskt stöd av EU och IMF) och frågan om euron.
Syriza har kunnat kanalisera det missnöje som finns mot memorandumet. På ett effektivt sätt har partiet sedan valen 2012 vuxit fram till att bli det största oppositionspartiet inom grekisk politik. Syriza har dock inte kunna formulera hur partiet ska kunna ordna med en alternativ finansiering.
Inte heller har det kunnat visa på hur en återgång till drachmen, som det förespråkar, skulle kunna genomföras. Till skillnad mot andra länder, så finns det ett förhållandevis starkt stöd för euron.
Syrizas partiledare, Alexis Tsipras, har sökt läsa av dessa signaler. Denne har på senare tid tonat ner motståndet mot euron. Tsipras har även skissat på hur partiet ska bli mer trovärdigt i ekonomiska frågor. Dessa försök möter dock motstånd inom det egna partiet. Det finns en vänsterfalang, anförda av Panayotis Lalanis, som vill driva på ett euroutträde och för en mer euroskeptisk politik. En konflikt kan vara under uppsegling.
Vilket givetvis kommer att få konsekvenser. Det kan bli svårt att (för)bli en drivande kraft inom oppositionen när det egna partiet är splittrat. En utbrytning kan rent av inte uteslutas. Så har skett tidigare.
Utsikterna inför 2014 - och de lokalval som kommer att hållas i maj - är med andra ord oklara.
Det största oppositionspartiet inom grekisk politik, Syriza, har visserligen skuggat det största partiet i regeringskoalitionen (Ny Demokrati) under större delen av 2013. Det har dock inte lyckats gå förbi.
Det finns ett antal anledningar till detta. En tung sådan är dess politik. Två av de skarpast dragna konfliktlinjerna på den politiska arenan i Grekland är för närvarande memorandumet (som reglerar de reformåtagande Grekland ska genomföra som villkor för att få ekonomiskt stöd av EU och IMF) och frågan om euron.
Syriza har kunnat kanalisera det missnöje som finns mot memorandumet. På ett effektivt sätt har partiet sedan valen 2012 vuxit fram till att bli det största oppositionspartiet inom grekisk politik. Syriza har dock inte kunna formulera hur partiet ska kunna ordna med en alternativ finansiering.
Inte heller har det kunnat visa på hur en återgång till drachmen, som det förespråkar, skulle kunna genomföras. Till skillnad mot andra länder, så finns det ett förhållandevis starkt stöd för euron.
Syrizas partiledare, Alexis Tsipras, har sökt läsa av dessa signaler. Denne har på senare tid tonat ner motståndet mot euron. Tsipras har även skissat på hur partiet ska bli mer trovärdigt i ekonomiska frågor. Dessa försök möter dock motstånd inom det egna partiet. Det finns en vänsterfalang, anförda av Panayotis Lalanis, som vill driva på ett euroutträde och för en mer euroskeptisk politik. En konflikt kan vara under uppsegling.
Vilket givetvis kommer att få konsekvenser. Det kan bli svårt att (för)bli en drivande kraft inom oppositionen när det egna partiet är splittrat. En utbrytning kan rent av inte uteslutas. Så har skett tidigare.
Utsikterna inför 2014 - och de lokalval som kommer att hållas i maj - är med andra ord oklara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar