Det mest anmärkningsvärda när Angela Merkel besökte Grekland i tisdags var inte det som sades till Samaras. Det mest i ögonfallande är det som inte nämndes.
Det närmat mytiska ordet Grexit berördes inte alls när den tyske förbundskanslern svarade på Samaras artighetsvisit till Tyskland. Relationerna mellan länderna (och mellan Grekland och trojkan) har varit milt uttryckt ansträngda. Tidvis har det närmast varit givet att Grekland skulle lämna eurosamarbetet. Nu verkar det ha ändrats.
Det finns flera anledningar till detta. En är en växande insikt i svårigheten att låta länder träda ur valutazonen. Förutom att vara svåröverblickbar och svårhanterlig kan följdeffekterna av en exit bli att förtroendet för EU:s medlemsländer försvagas. Det skulle i sin tur försvåra hanteringen av den skuldkris som just nu härjar i Europa. Eller som the Economist skriver: "The euro’s problem is not just dysfunctional states, like Greece, but also a dysfunctional currency zone."
En annan anledning till att talet om en Grexit börjat tystna är att läget börjar ändras. Efter många segslitna förhandlingar så har den koalitionsregeringen kommer överens om det ålagda besparingspaketet på drygt 11,5 miljarder. Paketet ingår som ett delmål i den överenskommelse (läs memorandum) som landet måste genomföra för att leva upp till sin del av avtalet med EU, ECB och IMF. Det har även hjälpt att staten börjar närmar sig en balans när det gäller intäkter och utgifter. Plus och minus börjar gå ihop.
Ytterligare en anledning till denna utveckling bör nog riktas mot finansminister Yannis Stournaras. Stournaras, som är nationalekonom och akademiker, har lyckats lotsa åtgärdspaketet i hamn. Det har bidragit till att Samaras möte med Merkel kom att kretsa om andra frågor om en Grexit.
Det betyder inte att faran är över. Långt ifrån. Det är fortfarande oklart om landet kommer att kunna rasera det enorma skuldberg som har byggts upp (målet är att komma ner till en skuldkvot på 120% av BNP till 2020, nästa år kan det växa till 170%). Dessutom är det inte givet att koalitionsregeringen kan komma till tals med bristerna i byråkratin och kunna väcka liv i en improduktiv ekonomi. Mycket återstår att göra. Mycket kan hända. Men visst, det talas mindre om en Grexit. För tillfället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar