Der råder stiltje i den grekiska politiken. Det gör att även små förändringar får stor uppmärksamhet. I veckan kom två sådana: två nya partier gör entré i de politiska opinionsmätningarna. Trots detta finns det anledning att ta det hela med ro.
Det är "Pakt för ett nytt Grekland" och "Plan B":s entré på den politiska arenan som har väckt uppmärksamhet. På relativt kort tid har de två partierna lyckats få ett genombrott: "Pakt för ett nytt Grekland" samlar 2,0% i opinionen. "Plan B" samlar 1,4%. Skulle de två partierna slå sina påsar ihop, skulle de rentav kunna ta sig över treprocentspärren och in i parlamentet, om ett val skulle hållas i en nära framtid. Det har medfört att ett och annat ögonbryn har höjts.
Ändå är det inte särskilt uppseendeväckande. Det politiska landskapet i Grekland tenderar att förändras. På senare år har förändringarna tenderat att vara kraftiga. Ofta initieras en förändring genom att en eller ett par utbrytare från etablerade partier (ofta Pasok och Ny Demokrati) som prövar sina vingar. Så även denna gång.
Det är ett par bekanta ansikten som gör comeback på den politiska arenan. Bakom "Pakt för ett nytt Grekland" (som hädanefter förkortas till Pakt) återfinns Andreas Loverdos. Loverdos är ett namn som förknippas med PASOK: så sent som förra året var han statstråd i regeringen. Som arbetsmarknadsminister ansvarade han för den omdebatterade förändringen av det grekiska pensionssystemet 2010. Hans kontroversiella uttalanden som social- och hälsominister medförde att han till slut fick lämna regeringen. Det bör i sammanhanget tilläggas att Loverdos även kom i konflikt med Venizelos om ledarskapet för Pasok, vilket bidrog till att han även lämnade partiet.
Alekos Alavanos är nog den som är den mindre kände av de två. Alavanos har tillhört SYRIZA tidigare och har även haft ett antal tunga poster som bl.a. ordförande för det som tidigare var Synaspismos (numera en del av SYRIZA). Nu vill han, tillsammans med Plan B, ta det steg som Syriza inte vill men väl antytt, nämligen att Grekland tar steget och lämnar euron. Plan B kärna kan sammanfattas med ett ord: Grexit.
Hur det går för de två partierna återstår att se. Grekland har som sagt erfarenhet av partimedlemmar som hoppar av partier, bildar egna konstellationer, för att till sist återvända till fållan. Nuvarande premiärminister Samaras är en av dem som har gjort denna resa. Det är mycket möjligt att mönstret upprepas även denna gång.
I alla fall är detta rimligt antagande för Pakts del. Det går nämligen inte att utesluta att Loverdos bidar sin tid och avvaktar Venizelos öde: PASOK är i dagsläget en skugga av sitt forna jag. Det är inte omöjligt att Venizelos tvingas gå inom en snar framtid eller efter ett val. De senaste opinionsiffrorna, som presenteras här nedan, stärker inte Venizelos aktier. Samtidigt är det anmärkningsvärt att Loverdos söker göra politisk comeback.
Mer intressant att följa är Plan Bs färd. Upplägget för partiet är intressant. Det finns en opinion mot den politik av åtstramningar som förts i landet och som är för en alternativ politik: sex av tio väljare är missnöjda med den politik som förs. Plan B skulle kunna bli en utmanare till vänster om Syriza, som i sin tur sökt förflytta sig ig in i mittfältet av grekisk politik och positionerat sig som en arvtagare till Pasok. Det är därmed möjligt att Plan B söker fylla den lucka som Syriza lämnat. Av siffrorna nedan att döma, så går det inte att utesluta en sådan utveckling.
ND 20.5%
SYRIZA 19.9%
GG 9.3%
PASOK 5.5%
Självständiga greker 5%
KKE 4.9%
DIMAR 3.7%
torsdag 2 maj 2013
onsdag 24 april 2013
Har Grekland sparat sig ur krisen?
Mot bakgrund av krisen fortfarande pågår och att framtiden för landet fortfarande är oklar, så är det kanske för tidigt att fråga om Grekland har sparat sig ur krisen. Det korta svaret på rubriken är således, nej. Däremot är det rätt läge att ställa frågan till länderna i Baltikum och omformulera den. Går det att spara sig ur krisen?
Denna fråga bildade nämligen utgångspunkten för ett seminarium i måndags. Estland, Lettland och Litauen drabbades av finanskrisen tidigare är Grekland, Italien, Spanien, Irland och Portugal. De tre förstnämnda länderna verkar vara på väg tillbaka. En rimlig följdfråga är i så fall finns det något de fem sistnämnda länderna kan lära sig av de förstnämnda?
Det är ännu oklart. Krisen är i full blomning. Ännu ser det inte ut som en vändning syns på horisonten. Mycket pekar på att en sådan dröjer, åtminstone för Greklands del. BNP i Grekland väntas sjunka med 4,2% i år och skuldsättningen stiga till 179,5% av BNP i ny IMF-prognos. Först nästa år kan utvecklingen börja vända. Givet att reformerna genomförs enligt plan väntas ekonomin börja få fart: för 2018 väntas tillväxten bli 3,3%, enligt IMF.
Det återstår givetvis att se. I såväl Grekland som i Spanien, Portugal, Irland och Italien avgörs detta av hur pass väl de styrande regeringarna lyckas genomföra sina åtaganden. Det avgörs även av såväl interna faktorer som från utifrån kommande.
Givetvis skiljer sig de två grupperna åt, både vad gäller omfattning som insatser. Trots det är det intressant att återvända till ursprungsfrågan för seminariet och fråga sig om det finns erfarenheter som kan överföras från den förstnämnda gruppen till den andra. Finns det någon gemensam nämnare?
Spolar man fram till fyrtio minuter in i seminariet diskuterar panelen upp ett antal faktorer som spelat in. Många av dessa är intressanta att titta närmare på. Förtroende är kanske en av de viktigaste. Kanske rent av den viktigaste av alla.
Tillägg: I programmet Korrespondenterna ges en intressant inblick i hur krisen påverkar de unga i Europa. Se det gärna.
Denna fråga bildade nämligen utgångspunkten för ett seminarium i måndags. Estland, Lettland och Litauen drabbades av finanskrisen tidigare är Grekland, Italien, Spanien, Irland och Portugal. De tre förstnämnda länderna verkar vara på väg tillbaka. En rimlig följdfråga är i så fall finns det något de fem sistnämnda länderna kan lära sig av de förstnämnda?
Det är ännu oklart. Krisen är i full blomning. Ännu ser det inte ut som en vändning syns på horisonten. Mycket pekar på att en sådan dröjer, åtminstone för Greklands del. BNP i Grekland väntas sjunka med 4,2% i år och skuldsättningen stiga till 179,5% av BNP i ny IMF-prognos. Först nästa år kan utvecklingen börja vända. Givet att reformerna genomförs enligt plan väntas ekonomin börja få fart: för 2018 väntas tillväxten bli 3,3%, enligt IMF.
Det återstår givetvis att se. I såväl Grekland som i Spanien, Portugal, Irland och Italien avgörs detta av hur pass väl de styrande regeringarna lyckas genomföra sina åtaganden. Det avgörs även av såväl interna faktorer som från utifrån kommande.
Givetvis skiljer sig de två grupperna åt, både vad gäller omfattning som insatser. Trots det är det intressant att återvända till ursprungsfrågan för seminariet och fråga sig om det finns erfarenheter som kan överföras från den förstnämnda gruppen till den andra. Finns det någon gemensam nämnare?
Spolar man fram till fyrtio minuter in i seminariet diskuterar panelen upp ett antal faktorer som spelat in. Många av dessa är intressanta att titta närmare på. Förtroende är kanske en av de viktigaste. Kanske rent av den viktigaste av alla.
Tillägg: I programmet Korrespondenterna ges en intressant inblick i hur krisen påverkar de unga i Europa. Se det gärna.
lördag 13 april 2013
I väntan på vändningen
"När kommer vändningen?" Om det är någon fråga som ställs mer ofta i Grekland än andra är det sannolikt just den.
Om man utgår ifrån den senaste arbetslöshetsstatistiken, så dröjer vändningen ett tag till. Den grekiska statistikmyndigheten Elstat redovisade i veckan att arbetslösheten i landet steg till 27.2% i januari månad, vilket drygar ut landets dystra rekord jämfört med övriga länder inom EU. Siffran innebär en ökning med 1,5 procentenheter jämfört med föregående månad och att ytterligare 11 653 anmäldes arbetslösa.
Möjligen kan dessa arbetslöshetssiffror bidragit till att SYRIZA gick ut i media och krävde att nyval hålls. Situationen är ohållbar, menar partiordförande Tsipras, som även yrkar på att regeringen avgår till för förmån för att ge andra alternativ utrymme att föra en annan politik; detta för att få till stånd en vändning.
Tsipras utspel får sägas vara ganska väntat: Syriza har gått starkt framåt under det senaste året. I de senaste månadernas mätningar ligger partiet jämsides med Ny Demokrati. Så även i den senaste mätningen, som återges här nedan:
Ny Demokrati 26.6%
SYRIZA 26.2%
Gyllene Gryning 11.3%
PASOK 7.7%
Självständiga greker 7.4%
Demokratisk Vänster 5.9%
KKE 5.8%
Opinionssiffrorna pekar på att Syriza har svårt att bilda regering, ifall nyval hålls. Partiet kan inte ensamt bilda regering även med de 50 bonusmandat som tillfaller det största partiet i ett val. Syriza har även svårt att attrahera andra partier: KKE (kommunistpartiet), en logisk partner, återupprepade i veckan som gick att det vägrar samarbete med andra partier. Även andra partier ställer sig kallsinniga till Syriza. Det finns med andra ord ett antal frågetecken kring utspelet.
Möjligtvis kan Tsipras utspel ses vara ett sätt för Syriza att sätta press på koalitionen och att bibehålla initiativet inom oppositionen. Samtidigt underminerar återkommande krav på nyval förtroendet för Syriza. Som detta inlägg visar lämnar Tsipras och Syriza fortfarande en del att önska i väljarnas ögon. Väljarna lär ställa krav på ökad konkretion för att ge Tsipras förtroendet att leda landet. Hur den alternativa politiken ska se ut är ännu oklar.
I vilket fall känner koalitionsregeringen press på sig. Pressen kommer i första hand från den så kallade trojkan, som kräver att regeringen fortsätter med sina åtaganden. När parterna möttes nu i veckan kretsade diskussionen om hur den offentliga sektorn ska trimmas, bankerna stöpas om och ekonomin reformeras, för att få fortsatt ekonomiskt stöd från EU, IMF och ECB.
Pressen kommer även internt inom koalitionsregeringen, främst från Pasok som känner att dess fortsatta existens som parti är hotat. Partiet är idag en skugga av sitt forna jag. Koalitionsregeringens framtid är under utmaning.
Mer specifikt handlar utmaningen för regeringen att få igång ekonomin i landet och att få ner arbetslösheten. Mätningar visar, föga förvånande, på att väljarna är besvikna på hur utvecklingen hittills har varit. Hur en vändning ska komma tillstånd är det många som undrar, i de mätningar som görs. Mycket av förhoppningarna knyts till finansminister Stournaras, som spelar en nyckelroll i den fortsatta utveckling.
En vändning verkar dock ha kommit till Grekland. Kulturen i landet frodas, även om många kulturövare lever under knappa förhållanden. Detta avsnitt i Kobra, som visades nu i veckan, söker utreda hur krisen i landet har verkat som en katalysator för kulturlivet. Det är något av en paradox.
Krisens skugga är lång. Den vilar tungt över landet. Hur man ska ta sig ur den är ännu oklart. Man fortsätter dock att vänta.
Ta leme!
Uppdatering 15/4: Enligt denna uppgift från BBC spås den grekiska ekonomin vissa tillväxt 2014. Det kommer att finnas anledning till att återkomma till denna prognos.
Nb. Jag uppdaterar för närvarande denna blogg mindre ofta. Jag tvittrar dock regelbundet uppdateringar kring det som händer i Grekland. Mitt konto på twitter är @haralamposk
Om man utgår ifrån den senaste arbetslöshetsstatistiken, så dröjer vändningen ett tag till. Den grekiska statistikmyndigheten Elstat redovisade i veckan att arbetslösheten i landet steg till 27.2% i januari månad, vilket drygar ut landets dystra rekord jämfört med övriga länder inom EU. Siffran innebär en ökning med 1,5 procentenheter jämfört med föregående månad och att ytterligare 11 653 anmäldes arbetslösa.
Möjligen kan dessa arbetslöshetssiffror bidragit till att SYRIZA gick ut i media och krävde att nyval hålls. Situationen är ohållbar, menar partiordförande Tsipras, som även yrkar på att regeringen avgår till för förmån för att ge andra alternativ utrymme att föra en annan politik; detta för att få till stånd en vändning.
Tsipras utspel får sägas vara ganska väntat: Syriza har gått starkt framåt under det senaste året. I de senaste månadernas mätningar ligger partiet jämsides med Ny Demokrati. Så även i den senaste mätningen, som återges här nedan:
Ny Demokrati 26.6%
SYRIZA 26.2%
Gyllene Gryning 11.3%
PASOK 7.7%
Självständiga greker 7.4%
Demokratisk Vänster 5.9%
KKE 5.8%
Opinionssiffrorna pekar på att Syriza har svårt att bilda regering, ifall nyval hålls. Partiet kan inte ensamt bilda regering även med de 50 bonusmandat som tillfaller det största partiet i ett val. Syriza har även svårt att attrahera andra partier: KKE (kommunistpartiet), en logisk partner, återupprepade i veckan som gick att det vägrar samarbete med andra partier. Även andra partier ställer sig kallsinniga till Syriza. Det finns med andra ord ett antal frågetecken kring utspelet.
Möjligtvis kan Tsipras utspel ses vara ett sätt för Syriza att sätta press på koalitionen och att bibehålla initiativet inom oppositionen. Samtidigt underminerar återkommande krav på nyval förtroendet för Syriza. Som detta inlägg visar lämnar Tsipras och Syriza fortfarande en del att önska i väljarnas ögon. Väljarna lär ställa krav på ökad konkretion för att ge Tsipras förtroendet att leda landet. Hur den alternativa politiken ska se ut är ännu oklar.
I vilket fall känner koalitionsregeringen press på sig. Pressen kommer i första hand från den så kallade trojkan, som kräver att regeringen fortsätter med sina åtaganden. När parterna möttes nu i veckan kretsade diskussionen om hur den offentliga sektorn ska trimmas, bankerna stöpas om och ekonomin reformeras, för att få fortsatt ekonomiskt stöd från EU, IMF och ECB.
Pressen kommer även internt inom koalitionsregeringen, främst från Pasok som känner att dess fortsatta existens som parti är hotat. Partiet är idag en skugga av sitt forna jag. Koalitionsregeringens framtid är under utmaning.
Mer specifikt handlar utmaningen för regeringen att få igång ekonomin i landet och att få ner arbetslösheten. Mätningar visar, föga förvånande, på att väljarna är besvikna på hur utvecklingen hittills har varit. Hur en vändning ska komma tillstånd är det många som undrar, i de mätningar som görs. Mycket av förhoppningarna knyts till finansminister Stournaras, som spelar en nyckelroll i den fortsatta utveckling.
En vändning verkar dock ha kommit till Grekland. Kulturen i landet frodas, även om många kulturövare lever under knappa förhållanden. Detta avsnitt i Kobra, som visades nu i veckan, söker utreda hur krisen i landet har verkat som en katalysator för kulturlivet. Det är något av en paradox.
Krisens skugga är lång. Den vilar tungt över landet. Hur man ska ta sig ur den är ännu oklart. Man fortsätter dock att vänta.
Ta leme!
Uppdatering 15/4: Enligt denna uppgift från BBC spås den grekiska ekonomin vissa tillväxt 2014. Det kommer att finnas anledning till att återkomma till denna prognos.
Nb. Jag uppdaterar för närvarande denna blogg mindre ofta. Jag tvittrar dock regelbundet uppdateringar kring det som händer i Grekland. Mitt konto på twitter är @haralamposk
söndag 24 mars 2013
Om krisen på Cypern: same, same but different
Relationen mellan Grekland och Cypern är tät och ömsesidig. För närvarande går den mest åt ett håll: den dagsaktuella krisen på Cypern är till stor del importerad från Grekland. Cypriotiska banker har varit exponerade mot Grekland och har på vis dragit in Cypern i en alldeles egen kris. Samtidigt påverkar det som sker i Cypern även Grekland; inte minst när det gäller det ekonomiska utbytet mellan länderna. Även resten av euroområdet riskerar att påverkas av det som sker på ön i Medelhavets utkant.
"Just when you thought it was safe": The Economist vet hur man sätter en fyndig rubrik
Även om Cyperns ekonomi motsvarar en droppe av eurozonens totala BNP så riskerar denna droppe att utlösa en tsunami. Landet riskerar att gå i statsbankrutt om inte en uppgörelse nås mellan den cypriotiska regeringen och "trojkan" (dvs. IMF, ECB och EU). Redan imorgon (läs måndag 25/3) kan ECB stänga av den kran som försörjer den cypriotiska ekonomin med likviditet. Om så sker är krisen fullbordad.
Men även om landet är litet, så är dess påverkan på omvärlden stor. Den finns en befogad oro att det som sker på Cypern kan sätta igång en kedjeraktion bland sparare och finansiella aktörer inom övriga Europa. Till detta hör Cyperns geopolitiska läge, vilket ställer till med ytterligare bekymmer. Eurokrisen riskerar att återvända och gå in i en förvärrad fas. Det är med detta som bakgrund som den välkända tidskriften låter Cypern pryda omslaget på dess senaste nummer.
Hur kunde detta ske? Krisen på Cypern har likheter med den på Grekland, men skiljer sig dock från den grekiska på ett antal punkter. Vad länderna har gemensamt är en offentlig sektor som inte reformerats och som har inslag av klientelism och nepotism. Det som skiljer länderna åt är att krisen på ön dels påminner om den i Island (en snabbväxande finansiell sektor som rasar samman) och dels den i Spanien (en bostadsboom som brister). Taget tillsammans skapade dessa tre komponenter den kris som för närvarande skakar om ön, och i förlängningen Europa.
Lästips: Den här artikeln av Megan Greene på Bloomberg visar på de svåra val som Cypern står inför.
Ett cypriotiskt perspektiv lämnas i detta blogginlägg - den visar bakgrunden till dagens kris.
Det händer mycket i Cypern för närvarande. Jag kommenterar händelseförloppet på twitter, för den som vill veta mer.
"Just when you thought it was safe": The Economist vet hur man sätter en fyndig rubrik
Även om Cyperns ekonomi motsvarar en droppe av eurozonens totala BNP så riskerar denna droppe att utlösa en tsunami. Landet riskerar att gå i statsbankrutt om inte en uppgörelse nås mellan den cypriotiska regeringen och "trojkan" (dvs. IMF, ECB och EU). Redan imorgon (läs måndag 25/3) kan ECB stänga av den kran som försörjer den cypriotiska ekonomin med likviditet. Om så sker är krisen fullbordad.
Men även om landet är litet, så är dess påverkan på omvärlden stor. Den finns en befogad oro att det som sker på Cypern kan sätta igång en kedjeraktion bland sparare och finansiella aktörer inom övriga Europa. Till detta hör Cyperns geopolitiska läge, vilket ställer till med ytterligare bekymmer. Eurokrisen riskerar att återvända och gå in i en förvärrad fas. Det är med detta som bakgrund som den välkända tidskriften låter Cypern pryda omslaget på dess senaste nummer.
Hur kunde detta ske? Krisen på Cypern har likheter med den på Grekland, men skiljer sig dock från den grekiska på ett antal punkter. Vad länderna har gemensamt är en offentlig sektor som inte reformerats och som har inslag av klientelism och nepotism. Det som skiljer länderna åt är att krisen på ön dels påminner om den i Island (en snabbväxande finansiell sektor som rasar samman) och dels den i Spanien (en bostadsboom som brister). Taget tillsammans skapade dessa tre komponenter den kris som för närvarande skakar om ön, och i förlängningen Europa.
Lästips: Den här artikeln av Megan Greene på Bloomberg visar på de svåra val som Cypern står inför.
Ett cypriotiskt perspektiv lämnas i detta blogginlägg - den visar bakgrunden till dagens kris.
Det händer mycket i Cypern för närvarande. Jag kommenterar händelseförloppet på twitter, för den som vill veta mer.
onsdag 20 mars 2013
Vårstädning
Jag har vårstädat min blogg. Gamla inlägg har tagits bort för att lämna plats åt nya. Layouten har arbetats om (något).
I samband med städningen efterlyser jag ämnen att skriva om framöver. Är det något du vill veta mer av? Hör gärna av dig!
Jag nås snabbast och enklast via twitter - @haralamposk - men går givetvis att nås genom denna blogg för tips och synpunkter.
Ta leme!
I samband med städningen efterlyser jag ämnen att skriva om framöver. Är det något du vill veta mer av? Hör gärna av dig!
Jag nås snabbast och enklast via twitter - @haralamposk - men går givetvis att nås genom denna blogg för tips och synpunkter.
Ta leme!
fredag 15 mars 2013
Det bubblar
Det är lugnare. Det är rent av mycket, mycket lugnare. Jämfört med det turbulenta läget för ett år sedan så råder det närmast stiltje i den grekiska politiken. Titta man närmare på vad som händer så bubblar det under ytan.
Det säger mycket om sakernas tillstånd att gårdagens uppgift om att arbetslösheten i Grekland stigit till rekordhöga 26% togs emot med vad som närmast kan liknas vid en axelryckning. Uppgiften om att mer om var fjärde person på arbetsmarknaden saknar arbete idag skulle i många fall vara tillräcklig för att fälla en regering. En förtroendeomröstning skulle ligga i tangentens riktning. Att så inte är fallet kan sägas bero på att gemene man och kvinna har förlikat sig med läget. Det ovanliga har på något sätt blivit till ett normaltillstånd.
Det betyder dock inte att läget föredras: 74% tycker att landet utvecklas i fel riktning enligt en mätning som publicerades igår av Public Issue. Många greker funderar på att emigrera. Andra har redan gjort det. Läget är ansträngt. Det bubblar under ytan.
Samma mätning visar på att det politiska landskapet inte förändrats något nämnvärt de senaste tre månaderna. Noterbart är att oppositionspartiet Syriza är något större än regeringspartiet Ny Demokrati (ND). Oberoende Grekers ras har hejdats samtidigt som Gyllene Gryning backar något. Så här ser läget ut i siffror:
Syriza 29.5 %
ND 28.5%,
Gyllene Gryning 10%
Oberoende Greker 8%
Pasok 7.5%,
DimAr 6%,
KKE 5.5%
Mest intressant att följa för närvarande, ur ett politiskt perspekt, är hur Alexis Tsipras och Syriza söker positionera sig. Syriza arbetar målmedvetet med att knuffa bort Pasok ur leken och ta över dess position som regeringsparti.
Tsipras själv söker bygga bilden av sig själv som en person kapabel att leda landet: för en tid sedan medverkade han vid en ceremoni till minne av Ny Demokratis ledare Konstantinos Karamanlis och höll ett tal. Det ovanliga steget att en socialist som Tsipras betygar sin respekt för en högerikon som Karamanlis hade syftet att kasta Tsipras i ett annorlunda ljus. Tanken är att bygga upp ett förtroende för Tsipras inför en bredare allmänhet.
Samtidigt söker Tsipras och Syriza behålla sin väljarbas som befinner sig (långt) till vänster. Hans besök i Venezuela i samband med Hugo Chavez bortgång kan ses som ett sätt att intyga för sin väljarbas var han står politiskt. Det är en svår balansgång. Frågan är om Tsipras i jakten på nya väljare stöter bort de gamla.
Väljarna är i alla fall nyfikna på Tsipras. Enligt ovannämnda mätning stiger Tsipras popularitet: Samaras noterar 43% och Tsipras 44%. Tsipras har dock en bit kvar till att ses som en allvarlig utmanare till premiärministerposten. Väljarna tycker att Samaras (44%) är bäst på den posten. Tsipras noterar 27%.
Helt klart dock är att Tsipras håller på att på allvar etablera sig som en viktig aktör på den politiska arenan i Grekland. Om detta är tillräckligt för att rucka på det status quo som råder för närvarande återstår att se.
Nb. Jag har inte uppdaterat denna blogg på ett tag. Jag tvittrar dock regelbundet uppdateringar kring det som händer i Grekland. Mitt konto på twitter är @haralamposk
Ta leme!
Det säger mycket om sakernas tillstånd att gårdagens uppgift om att arbetslösheten i Grekland stigit till rekordhöga 26% togs emot med vad som närmast kan liknas vid en axelryckning. Uppgiften om att mer om var fjärde person på arbetsmarknaden saknar arbete idag skulle i många fall vara tillräcklig för att fälla en regering. En förtroendeomröstning skulle ligga i tangentens riktning. Att så inte är fallet kan sägas bero på att gemene man och kvinna har förlikat sig med läget. Det ovanliga har på något sätt blivit till ett normaltillstånd.
Det betyder dock inte att läget föredras: 74% tycker att landet utvecklas i fel riktning enligt en mätning som publicerades igår av Public Issue. Många greker funderar på att emigrera. Andra har redan gjort det. Läget är ansträngt. Det bubblar under ytan.
Samma mätning visar på att det politiska landskapet inte förändrats något nämnvärt de senaste tre månaderna. Noterbart är att oppositionspartiet Syriza är något större än regeringspartiet Ny Demokrati (ND). Oberoende Grekers ras har hejdats samtidigt som Gyllene Gryning backar något. Så här ser läget ut i siffror:
Syriza 29.5 %
ND 28.5%,
Gyllene Gryning 10%
Oberoende Greker 8%
Pasok 7.5%,
DimAr 6%,
KKE 5.5%
Mest intressant att följa för närvarande, ur ett politiskt perspekt, är hur Alexis Tsipras och Syriza söker positionera sig. Syriza arbetar målmedvetet med att knuffa bort Pasok ur leken och ta över dess position som regeringsparti.
Tsipras själv söker bygga bilden av sig själv som en person kapabel att leda landet: för en tid sedan medverkade han vid en ceremoni till minne av Ny Demokratis ledare Konstantinos Karamanlis och höll ett tal. Det ovanliga steget att en socialist som Tsipras betygar sin respekt för en högerikon som Karamanlis hade syftet att kasta Tsipras i ett annorlunda ljus. Tanken är att bygga upp ett förtroende för Tsipras inför en bredare allmänhet.
Samtidigt söker Tsipras och Syriza behålla sin väljarbas som befinner sig (långt) till vänster. Hans besök i Venezuela i samband med Hugo Chavez bortgång kan ses som ett sätt att intyga för sin väljarbas var han står politiskt. Det är en svår balansgång. Frågan är om Tsipras i jakten på nya väljare stöter bort de gamla.
Väljarna är i alla fall nyfikna på Tsipras. Enligt ovannämnda mätning stiger Tsipras popularitet: Samaras noterar 43% och Tsipras 44%. Tsipras har dock en bit kvar till att ses som en allvarlig utmanare till premiärministerposten. Väljarna tycker att Samaras (44%) är bäst på den posten. Tsipras noterar 27%.
Helt klart dock är att Tsipras håller på att på allvar etablera sig som en viktig aktör på den politiska arenan i Grekland. Om detta är tillräckligt för att rucka på det status quo som råder för närvarande återstår att se.
Nb. Jag har inte uppdaterat denna blogg på ett tag. Jag tvittrar dock regelbundet uppdateringar kring det som händer i Grekland. Mitt konto på twitter är @haralamposk
Ta leme!
måndag 4 mars 2013
En marginalanteckning
Det kan framstå som en bagatell. Uppgifterna från i söndags om att den grekiska centralbanken i hemlighet flög in euro från andra länder bör dock inte avfärdas som en petitetess. Det kan snarare ses som att det fanns en uppriktig (och långt driven) oro för en "bank run" skulle utlösas i takt med att folk drog ut sina pengar. Om en sådan hade inträffat, hade det troligtvis tippat Grekland ut ur eurozonen och in i förvärrad kris.
Det mest anmärkningsvärda med uppgifterna är varför inte den grekiska centralbanken berättade att den flög in i likividet när läget var som värst under 2012. Upplysningen hade dämpat (men troligtvis inte stoppat) det volatila läge som landet befann sig i.
Av denna anledning är det intressant att spekulera i hur dessa uppgifter hade påverkat utfallet i de två val som hölls under 2012. Hade det parlamentariska läget sett annorlunda ut i dag?
Det mest anmärkningsvärda med uppgifterna är varför inte den grekiska centralbanken berättade att den flög in i likividet när läget var som värst under 2012. Upplysningen hade dämpat (men troligtvis inte stoppat) det volatila läge som landet befann sig i.
Av denna anledning är det intressant att spekulera i hur dessa uppgifter hade påverkat utfallet i de två val som hölls under 2012. Hade det parlamentariska läget sett annorlunda ut i dag?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)