Mellan förtvivlan och hopp

Efter fem års ekonomisk kris, tre decennier med två partier i regeringsställning och ett omvälvande val i maj är det politiska landskapet i Grekland förändrat i grunden. Nya aktörer träder in på banan.

Liberala sympatisörer är några av dessa aktörer som dykt upp. I denna artikel på Liberal debatt berättar jag mer om läget för dem. Till skillnad från liberaler i andra länder är dock grekiska liberaler inte enbart kluvna. De är dessutom splittrade. Försök att samlas, som det inför valet i juni, görs men det är inte givet att det går att samsas och samarbeta.

En stekhet månad väntar

Termometern frustar. Det är +32 grader i Aten idag. Värmebölja råder. Ändå är det bara början på en stekhet månad. Idag skriver jag på SVT Debatt om vad som väntar Grekland.

I september kommer nämligen trojkan att åter besöka Grekland. Då kommer även den utvärdering av landets prestationer som trojkan – EU, ECB och IMF – genomför att slutföras och resultatet offentliggöras. Betyget som de delar ut kan i mångt och mycket vara ett avgörande.

Mer att läsa: SVD, DN1, DN2

Ett vägval för regeringen

Arbetsmarknadsstatistiken som kom i mitten av veckan är förmodligen ingen rolig läsning för den grekiska regeringen. Arbetslösheten stiger till rekordhöga 23,1%. 1 147 372 personer letar idag efter ett jobb enligt rapporten om läget på arbetsmarknaden. Värre är det för den som är ung. Mer än varannan ungdom - 54,9%  för att vara exakt - står utan jobb. Det sätter en oerhörd press på regeringen att agera. Samtidigt befinner den sig i en rävsax.

Arbetslösheten kommer nämligen att stiga ännu mer. Enligt de åtaganden som regeringen förbundit sig i memorandumet med trojkan (EU, ECB och IMF) kommer regeringen att reducera antalet anställda inom offentlig sektor. Just nu överlägger koalitionsregeringen om att flytta 40 000 offentliganställda i en arbetsmarknadsreserv, vilket innebär att de under en tidsperiod tid får reducerad lön innan de släpps los. Förhoppningen är att dessa ska kunna övervintra i hopp om att vindarna vänder.

Det ser inte ut så för tillfället. Savas Robolis, ekonomiprofessor och verksam för facket GSEE, förutspår att arbetslösheten stiger till 29% nästa år. Samtidigt noterar han att närmare 674 000 jobb har försvunnit under de fyra år som krisen hittills har varat i landet. BNP har sjunkit med över 20% under denna tid (och fortsätter att sjunka). Läget är prekärt.

Många unga överväger att lämna landet i jakten på ett nytt jobb. En del har redan gjort det. Det lär minska arbetslöshetsstatistiken i landet, men kommer fortsätta att skapa tryck på regeringen. Den har hamnat i något av ett vägskäl.

Den grekiska koalitionsregeringens företrädare, där Ny Demokrati och Pasok har huvudrollerna, befinner sig för närvarande i en delikat sits. De ska montera ned den väljarplattform som de har varit med om att bygga upp. Stödet till, från och av anställda i offentlig sektor har i decennier bildat stommen i Pasoks och Ny Demokratis regeringsambitioner. Offentliganställda har länge haft en trygg ställning (den grekiska konstitutionen förbjuder rentav att en offentliganställd avskedas). I gengäld har de två partierna kunnat hämta röster från denna sektor.

Samtidigt har priset för detta stöd från offentlig sektor varit att en ineffektiv och rigid byråkrati som lagt en våt filt över utvecklingen i landet. Att fortsätta gå vidare längs med samma bana är till synes omöjligt. Memorandumet sätter därutöver ett effektivt stopp för det.

Vägvalet kan därmed redan vara gjort. De senaste veckornas styrkedemonstration i det tysta från  IMFs, ECBs och EU sida visar att vägen är utstakad. Samtidigt kommer pressen från oppositionen i allmänhet och väljarna i synnerhet bidra till att regeringen agerar. Att IMF och ECB för närvarande till synes agerar i rollen som bad cop kan möjligtvis ses som en skänk som ovan när regeringen ska göra sitt val.

Från maraton till sprint

Efter långa och sega förhandlingar lyckades till slut koalitionsregeringen i Grekland komma överens om besparingar motsvarande 11,5 miljarder euro. Det var den lätta biten. Nu  förväntas ett helt annat tempo i regeringens verksamhet. För finansminister Yannis Stournaras, som innehar en nyckelroll i den fortsatta arbetet, väntar en hektisk tid.

Tempot behöver ökas. När The Economist går igenom läget i förändringsarbetet sedan trojkans föregående besök i februari är detta det bestående intrycket. Av 300 planerade reformer som skulle ha genomförts enligt den plan som memorandumet satt upp har bara 100 slutförts. Av de 50 miljarder euro som staten skulle ha inkasserat genom privatiseringar har blott 3 miljarder räknats hem. Listan kan göras lång. Mycket kvarstår.

Det är svårigheterna med att hålla tidtabellen och till fyllest genomföra åtgärderna i den som i mångt och mycket förklarar den frustration som kan skönjas i trojkans (dvs. IMF, ECB och den europeiska kommissionen), uttalanden under det senaste året. IMF har rentav övervägt att dra tillbaka stödet till Grekland. ECB har slutat acceptera grekiska statsobligationer som säkerhet. EU:s representanter har på allvar skissat på för- och nackdelar att Grekland lämnar eurosamarbetet. Trojkans tålamod tryter.

En viktig faktor för att den grekiska koalitionsregeringen ska kunna vinna tid och tillit såväl hos trojkans representanter som hos greker i gemen är att återställa tilltron till rättsstaten. Att bekämpa korruption är en av dessa åtgärder som behöver genomföras.

Leandros Rakintzis, som sedan lång tid tillbaka anförtrotts uppgiften att bekämpa korruption, noterar att korruptionen minskar. Omfånget på de ökända "fakelakia", kuverten som krävts för att saker och ting ska ske, blir allt magrare. Men det beror till viss del på att grekers lönekuvert blir allt magrare. I längden kan det arbete som Rakintzis med flera lägger ned bidra till att återställa förtroendet för staten.

Vilket inte är helt lätt, i synnerhet när två av koalitionens huvudpartners, Pasok och Ny Demokrati, ansvarat för att det fallfärdiga system som de nu måste förändra.

Det är just därför finansminister Stournaras kommer att ha en nyckelroll. Som utomstånde, teknokrat en  akademiker hämtad bortom den politiska världen belastas han inte av det förflutna på samma sätt som koalitionsregeringens kabinett. Det kan underlätta arbetet med att genomdriva reformer och förändringar. Samtidigt är det inte ett enkelt uppdrag. I och med att målgången är satt till 2014 innebär det att Stournaras, och regeringen som helhet, behöver växla från maratontempo till sprint.

Mer att läsa: Leandros Rakintzis har förmodligen världens mest otacksamma jobb. Du kan läsa mer om det här.

SVD, DN